Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Saras unga hjärta brast – räddad i sista sekund

Publicerat torsdag 4 maj kl 05.00
"Det kom från ingenstans"
(1:15 min)
Ambulanshelikopter lyfter mot en blå himmel.
Arkivbild. Foto: Mikael Berglund/NyheterSTO

Sara var 33 år och fullt frisk i övrigt när hon drabbades av hjärtinfarkt. Och trots bröstsmärtor blev hon hemskickad från vårdcentralen.

– Det högg till i bröstet en kväll. Det var som en skärande smärta, säger Sara.

Hon trodde att det berodde på stress. Det hade inte varit konstigt med tanke på småbarn, husköp och att hon var på väg att börja jobba efter föräldraledighet.

Så hon väntade ett och ett halvt dygn innan hon insåg att hon måste åka till vårdcentralen.

– Armen var domnad och jag började känna mig tröttare och tröttare. Plus att jag fortfarande kände av bröstsmärtan, säger Sara.

Läkaren på vårdcentralen trodde också att det var stress. Men han ordinerade ett EKG och ett särskilt blodprov som ger en fingervisning om eventuell hjärtinfarkt.

Men sedan fick Sara åka hem. Tills läkaren ringde upp henne på eftermiddagen.

– Då sa han att jag var tvungen att ta mig till akuten på Näl. Och därinne förstod man att det var mer allvarligt, säger Sara.

Tillräckligt allvarligt för att Sara skulle få åka ambulanshelikopter till hjärtintensiven på Sahlgrenska.

– Efteråt frågade jag läkaren hur illa det var. Och då sa hon att det kunde gått hur illa som helst. Så man är ju så tacksam att det gick bra, säger Sara.

Nu efteråt tycker hon att läkaren på vårdcentralen borde ha skickat henne till akuten direkt.

– Tänk om han inte hade fått tag på mig? Då hade jag ju inte vetat vad det var som hände. Det kan ju bli hjärtstillestånd till slut, säger Sara.

Sara hade fått en spontan kranskärlsdissektion, SCAD. En sjukdom som framförallt drabbar unga kvinnor och ofta i samband med en graviditet.

Nina Johnston, överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, forskar på kvinnor och hjärtinfarkt. Hon säger att sjukdomen inte är så välkänd utanför specialistvården.

– Varken ute i primärvården eller på akutmottagningarna, säger hon.

Det beror på att spontan kranskärlsdissektion är så ovanlig. Informationen kommer från 1500 fall i hela världen.

– Det viktigaste är att vi sprider kunskap både till patienterna och till kollegorna. Och framförallt att vi bedriver mer forskning, säger Nina Johnston.

Efter ett halvår började Sara få problem igen. Men läkarna sa till henne att de inte riktigt visste vad det var. Så hon började leta efter information på egen hand.

Efter ett tag hittade hon en medicin som hon övertalade läkaren att hon skulle få prova.

– Det vände ju med en gång nästan. Det tog tre dagar, så kände jag att jag mådde så mycket bättre, säger Sara.

Sara tycker att det är konstigt att hon som patient själv ska behöva ta reda på vilka mediciner som finns.

Då för fyra år sedan när det här hände, kände hon inte till att det fanns en sådan sjukdom. Men efteråt har hon träffat flera andra med liknande erfarenheter. Bland annat en grupp på facebook.

– Vi är inte så många, men vi har hittat fram till varandra där. Och det är otroligt viktigt med stöttning och att vi kan bolla med varandra, säger Sara.

Hon tycker att det behövs mycket mer forskning på kvinnohjärtat.

– De måste börja ta det på allvar, säger Sara.

Men det är forskning på gång kring spontan kranskärlsdissektion. Framförallt i USA och Canada.

– Man har uppmärksammat det här i flera olika länder nu, varav Sverige är ett land där vi försöker bedriva en hel del forskning, säger Nina Johnston.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".