Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Valkrönika om valrörelsen som gick

Publicerat fredag 15 september 2006 kl 09.23

Varje fredag reflekterar Sveriges Radio Västs politiske kommentator Bosse Adriansson över valveckan som gått.

Det ringde en synskadad lyssnare till mig häromdagen. Han tyckte att både media och politikerna hade glömt av de handikappade i valrörelsen.

Jag tycker att han rätt och också vi på Sveriges Radio Väst borde ha lyft fram den stora gruppen funktionshindrade mer än vi har gjort.

Men så är det: Både media och politiker göra sina prioriteringar och det kommer alltid att finnas grupper som känner sig bortglömda. Ibland är det nyttigt att bli påmind om det. Den synskadade mannen gav i alla fall mig en tankeställare.

Och när valet är över kommer det som vanligt att diskuteras vem som satte dagordningen i valrörelsen, medierna eller partierna. Tänk om svaret vore väljarna -men är det så?

Jag har mött sex partiledare i valrörelsen. Jag har sett dem möta väljare, jag har sett enmansshower och jag har sett försök till dialog med väljare på gator och torg. Men hur mycket dialog blev det? Hur många fick chansen? Hur många tog den? Hur många vågade ta tag i mikrofonen och ställa sig

på ett gatumöte och ställa den där frågan som han eller hon borde ha ställt, frågan som vi journalister aldrig ställde, frågan som vi inte redan visste svaret på.

På ett av dessa torgmöten fick en partiledare två frågor innan vi journalister tog över. En inställsam fråga kom från en riksdagsledamot i partiledarens eget parti, en mer kritisk kom från en aktiv i ett annat parti som redan hade haft sitt möte. Det var väl ändå inte riktigt så det var tänkt.

Förvalrörelsen hade sin förtals- och mejlskandal med socialdemokratisk stämpel. Valrörelsen fick sin dataintrångsskandal med folkpartistämpel. Lösenord och brandväggar konkurrerade några dagar ut politiken och vi fick höra Lars Leijonborg prata om en partivän som 24-åringen.

Det här är extremfall, men det finns en tendens till att valrörelerna blir allt smutsigare, och det är oroande. Nu pratar partierna om etiska regler och det är bra men vi har hört det förut.

En sak har partierna gemensamt; attackerna från dem som hellre låter stenar ,brandfacklor och bomber än argument tala. Skadegörelsen har varit större än i tidigare valrörelser men de extrema grupper till höger och vänster som står bakom våldet lär inte vara intresserade av någon etisk diskussion.

Och trots allt har det varit en bra och vital valrörelse. Visst, viljan att hellre tala om andra partiers politik än om den egna har ibland tagit över och det är trist. Visst, överorden har funnits där och sakligheten har väl inte alltid stått i centrum. Paketeringen av budskapen har ibland varit viktigare än det politiska innehållet, strategerna och marknadsförarna har ofta tagit greppet.

Men ändå: Det har varit en valrörelse med mycket nerv, med en hel del passion, med några av de viktiga framtidsfrågorna i fokus och faktiskt med inslag av visioner och ideologi -även skiljelinjerna inte är så stora som det uppskruvade tonläget ibland har gett sken av.

Vi vet inte hur valet slutar, det är jämnare än på många år. Men på söndag kväll kommer det att finnas både vinnare och förlorare. Vi vet också att förlorarna kommer att säga att de ”inte nått ut med sitt budskap” när sanningen kanske är att väljarna inte lockades av budskapet.

Det hör till ritualerna precis som en fotbollstränare gärna skyller på domaren innan han fått lite distans.

Faktum är att de politiska partiernas eftervalsanalyser kan vara riktigt spännande, inte minst förlorarnas. Det kan ofta vara skoningslösa interna uppgörelser.

Och säga vad man vill om de politiska partierna. Det ligger en del i talet om toppstyrning, i talet om slutenhet, i talet om böjelsen att använda partipiskor.

Men: Det finns i partierna också en kreativ diskussion, en drivkraft att förändra, en debatt om de viktiga välvalen. Det finns till exempel en och annan arbetsplats som har en del att lära där.

På söndag är det val. Du och jag och 6 891 170 andra avgör hur vi vill rösta och om vi vill rösta.

Vi borde kanske skänka en tanke åt de långt fler antal miljoner människor runtom i världen som inte har de alternativen, de som tvingas vara tysta och straffas, ibland brutalt, om de kräver det som är självklart för dig och mig och de 6 981 170 andra.

Bosse Adriansson
bo.adriansson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".