Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s hälsojournalistiska program.

24 februari - Kan du bli arg?

Publicerat tisdag 24 februari 2009 kl 13.14

Hej,

Oavsett om man tillhör de som blir jättearga och bokstavligen ser rött eller helt  enkelt inte låter sig rubbas av något, så är ilskan och dess uttryck något som berör oss alla. Johan Ydrén, terapeut, var gäst i dagens program och han vurmade lite extra för snälla män, som han tycker har en svår situation i samhället. Han rekommenderar även en amerikansk bok om snälla män, läs mer på: http://www.johanydren.se/artiklar/ar-du-for-snall/.

Ni som vill läsa mer arga lappar, eller kanske bidra med en egen – gå in på www.argalappen.se.

Vi fick även en del brev angående dagens ilskeämne, här kommer några:

”Hej. Jag sitter och lyssnar på ert program och vill berätta hur det gick för mig när jag blev riktigt arg för inte så länge sen. Det var datorn som inte ville! Jag var tvungen att dra ur sladdar upprepade gånger. Och sista gången kände jag hur hela världen snurrade till.  Jag lade mig snabbt och började kräkas våldsamt. Det blev ambulans till sjukhuset och inläggning över natten och prover på audiologen. Efter många funderingar kom läkaren fram till att jag skulle passa mig för att bli arg vid datorn. Troligen var en defekt i balanssinnet den underliggade orsaken, men ilskan utöste anfallet.”

Med vänlig hälsning, L

”Jag önskar att jag inte var arg så ofta. Jag mår mycket bättre när jag kan se situationens positiva sidor. Om jag fick välja skulle jag knappt vara arg alls!!

Mitt temperament och min ilska tar all min energi!! Jag är rädd att mina barn ’ärver’ mitt temperament och att det skapar problem för dom. ”

- E

”Människor som slänger saker och slår omkring sig gör fel. De tar för mycket plats av andras tillvaro. De stjäl utrymmet för andra - De måste sluta upp med det!”

- A

Eftersom ilskan och hur vi hanterar den också handlar om kultur och tradition så efterlyste jag synpunkter från människor med rötter i andra kulturer än den helsvenska:

”Hej Kropp och själ!

Jag har bott i 30 år i Sverige och var 29 när jag kom till landet.  I början förstår man inte kroppsspråket inte heller hur svenskarna visar sin ilska.  Det har tagit många år att försöka förstå detta och det har gjort att jag inte vågar säga vad jag tycker.  Svenskarna blir tysta när de blir arga och deras främsta vapen är mobbning.

Jag var med en gång att en väldigt lugn kille, reagerade på ett sådant sätt att jag aldrig kommer att glömma, han skrek och gick iväg.  Jag började gråta och gick också.  Vi träffades med en tredje part och jag frågade om han hade blivit så arg och rasande tidigare och berättade att det ”hade aldrig hänt”.  Jag undrar: varför blir människor så arga på mig?

Jag blir mest ledsen nu förtiden och har blivit mer och mer osäkert om hur ska man göra.

I min kultur konfronterar man den man inte är överens genom att argumentera och resonera om den händelse som orsakade konflikten. Här i Sverige har inte fungerat.

Mvh,
A

”Hej, 

det var roligt och intressant att lyssna på ilska-programmet!

Jag har italienska rötter men är uppvuxen i Sverige, är och har varit mycket i Italien.

Det här med ilska är eg en skala av olika sätt att sätta gränser och att uttrycka sig. Att sätta gränser, dvs markera vad man går med på och inte är det första steget. Nästa är att tala om vad man vill ha. Om man trycker tillbaka dessa två, går man omkring och är återhållen. Och det skapar  frustration,  som  visar sig som ilska, som är sista steget på skalan.

I Italien UTTRYCKER folk i gemen mycket mer vad de vill ha, vad de TYCKER om olika saker, medan man i Sverige är mycket mer försiktig med att visa öppet vad man tycker och vem man ÄR bakom fasaden, särskilt om man är ensam om sin åsikt/känsla. Vi söker konsensus, ständigt, man ska hålla med varann och enas, annars är man inte vänner.... 

I Italien kan man vara vänner/kollegor och tycka väldigt olika, uttrycka sig väldigt kraftfullt, och ändå acceptera varann. Svenskar brukar ofta tycka att italienare eller andra utlänningar bråkar så mycket, när de pratar med varann, men det sättet att prata (gestikulera, höja rösten) är ett uttryck för att BLI TYDLIG, gentemot sig själv och den/de andra, man tycker också om att prata, associera, höra sin egen röst,  och är  också ett sätt att ”agera”, passa på att spela lite teater s a s... Man tar liksom för givet att det man tycker och tänker är jätteviktigt och klokt och intressant!! Stark självkänsla helt enkelt!

Man kan också tänka på kö-systemet: i Sverige står vi i kö, och förväntar oss att bli servade när det är vår tur, sådana är spelets regler. I Italien är det betydligt vanligare att man tex  stegar fram till disken och beställer det man vill ha, och utgår ifrån att alla andra gör likadant! Är du tydlig med vad du vill ha så får du det!

Mina släktingar i Italien brukar säga att i Sverige är folk civiliserade, där väntar man på sin tur och bufflar sig inte fram. Och här i Sverige säger vi ofta att söderöver är de så spontana och uttrycksfulla...

Vänliga hälsningar,
-  M

Hoppas ni lyssnar även nästa vecka, då vi diskuterar några nyutkomna böcker på hälsoområdet.

Må så bra,

Ulrika 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".