Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s hälsojournalistiska program.

3 mars - Klok som en bok

Publicerat torsdag 5 mars 2009 kl 09.08

Hej,

Efter förra veckans program, då vi hade telefonväkteri har vi fått  några kommentarer av typen ”om ni ändå tar in så få samtal så är det ingen idé att be folk att ringa”. Så jag tänkte bara berätta lite hur vi resonerar kring Ring-in-program. Vi skiljer oss från tex Ring P1 på ganska många sätt; vi har en expert i studion som tillsammans med mig samtalar med lyssnaren som ringer, vår ambition är ge uttryck för personliga erfarenheter och/eller ge möjlighet att ställa frågor, vi varvar med mailfrågor och andra reportage och intervjuer på samma tema. Därför hinner vi inte med lika många samtal som ett renodlat ring-program.

I genomsnitt blir det fyra-fem samtal per program plus lika många mailfrågor – inte så illa tycker vi – för vi försöker välja frågor och samtal som vi tror är angelägna för många. Dessutom vill vi ge de lyssnare som kommer fram en rimlig chans att formulera det han ellerr hon vill säga. Men, alla som ringer kommer tyvärr inte med, och vi har begränsat med telefonlinjer, så i slussen gäller det att snabbt sammanfatta vad man har på hjärtat. Dessutom  har man större chans att komma med om man ringer i början av programmet. Du som inte kommer med kan inte få din fråga besvarad via mail, men om du har en reflektion elelr kommentar som kan angå andra så maila oss gärna, så hamnar det kanske här  - i Eftersnacket.

Den här veckan resonerade vi kring fyra nya böcker – å här är titlarna: ”Lev med din kropp” av Ata Ghaderi och Thomas Parling, Natur & Kultur, ”Till matens försvar” av Michael Pollan, Ordfront förlag, ”Välfärdslandets gåta - Varför mår barnen inte lika bra som de har det?” av Frank Lindblad och Carl Lindgren, Carlssons och ”Melankoliska rum” av Karin Johannisson, Albert Bonniers förlag.

Vi valde att denna gång göra programmet som ett studiosamtal där varje redaktionsmedlem presenterade varsin bok. Detta angreppssätt har lockat vissa, medan andra uppskattat det mindre.

”Hej, Det bästa kropp och själ jag hört - på pricken idag!!”

Mvh G


”Hej !

Det var både roligt och givande att höra dagens program om nya böcker. Jag gillar den lättsamma ton ni håller.

Programmet kropp och själ har ju gjorts av olika personer under många år. Den nuvarande redaktionen har all heder av ert jobb.

Många hälsningar A

”Hej!

Kropp och själ är vanligtvis ett informativt och välproducerat program.

Jag vill dock framföra min uppfattning rörande sektionen som omfattade recensioner och samtal kring böcker i programmet som sändes tisdagen 3 Mars.

Jag kände mig som lyssnare exkluderad, de medverkande samtalade helt för och till varandra utan tanke på lyssnaren. Resultatet blev ett tonårsfnissigt kaos rätt likt en flamsig förfest samt i övrigt hänvisningar till intuitiva signaler mellan de diskuterande kvinnorna som jag som lyssnare inte hade tillgång till…

Detta upplägg fungerar dock dåligt när syftet är att förmedla fakta och där ämnet förutsätter att även lyssnaren kan få ut något substasiellt av inslaget i fråga…

Jag hade personligen mycket svårt att behålla uppmärksamheten och intresset kring bokinformationen i dagens program.

Tack för att jag får möjlighet att framföra min åsikt!

Hälsningar M”

Till sist kommer här en fundering av ett helt annat slag till vår mailbox (kropp@sr.se):

”I en bok om fostran av hundar läser jag (fritt ur minnet):

”Du har kommit till den stund du väntat på hela dagen, att äntligen få komma ut och träna och leka med din valp. Så går ni till en park, eller hundklubb, för att träffa andra hundar och hundägare.

Du blir stående och prata med andra, medan din valp springer omkring och leker. Hur bygger ni då upp ert förhållande?Kontakten mellan er är bruten. Visst behöver valpen leka med andra hundar, men två tre gånger i veckan räcker. Det är dig valpen mest behöver.”

Fundera en stund på detta. Visst låter det naturvänligt på något sätt, vettigt.

Jag undrar vad som skulle hända om någon applicerade samma text på umgänget med våra egna barn?

För min del minns jag hur det kändes de dagar vi umgåtts med andra mammor och barn, jämfört med de dagar vi var för oss själva. Visst var det mycket som var underbart och roligt, spännande och hejigt, men också en känsla av tomhet och förlust. Kontakten mellan oss var.. kanske inte bruten men splittrad. Tiden hade flugit förbi.

Nu har jag en valp, mina barn är stora, och jag kan inte låta bli att fundera på de mammor som alltid, alltid umgås med andra mammor och driver klubbar för mammor med barn.

Märker de känslan av frid när man slutfört ett samtal med ett mycket litet barn. Inser det att den där känslan är naturlig, och inte ett tecken på futtig aktivering.

Mvh M


Nästa vecka funderar vi över det här med Hälsotest, vi hörs då!

/Ulrika 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".