Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s hälsojournalistiska program.

Eftersnack v 4 Det dolda missbruket

Publicerat tisdag 26 januari 2010 kl 12.52

Alkohol, och människor som dricker för mycket är ett känsligt ämne som det är svårt att tala om på ett balanserat sätt. I alla fall när man själv eller den man talar med befinner sig i riskzonen för när drickandet börjar bli ett problem. De som idag sitter fast i ett missbruk eller ett beroende har en gång befunnit sig i riskzonen, när det fortfarande fanns en väg tillbaka till ett mindre destruktivt drickande. Det finns mycket att vinna på att försöka fånga upp människor medan de fortfarande befinner sig i gränslandet, och ännu inte ha utvecklat ett riktigt missbruk. Detta har också varit målet med Riskbruksprojektet, som är ett regeringsuppdrag som sedan 2004 har arbetat för att få upp alkoholfrågan på agendan  ute på vårdcentralerna. Målet är att ta upp frågan om alkohol i fler sammanhang, på samma sätt som läkare numera ställer frågor om rökvanor så fort tillfälle ges. Astri Brandell Eklund från folkhälsoinstitutet menade att det finns mycket att vinna  genom att få människor med riskdrickande att fundera över vilka hälsokonsekvenser deras drickande får. Gäst idag var också Christina Scheffel Birath, som forskat kring alkoholmissbrukande kvinnor, och som menar att de här kvinnorna sker hjälp alldeles för sent, när de redan hamnar djupt in i ett beroende och ådragit sig mycket skada och lidande. Du som själv funderar över dina alkoholvanor och tror att du kanske kan vara i riskzonen, här är några adresser att söka vidare på:
www.vardguiden.se/alkolinjen

http://www.alkoholhjalpen.se/

http://www.vardguiden.se/Tema/Alkohol/

Det finns också ett gratisnummer att ringa : 020-84 84 48 till alkohollinjen.

Här kommer några brev om alkoholvanor:

Vi hörs om en vecka!

/ulrika

”Hej, 

jag vill påpeka den sociala aspekten. Det finns ett starkt grupptryck att dricka mycket när man träffas. Ska man undvika det får man nästa isolera sig eller vara extremt stark.

Sitt privata umgänge kan man ju välja för det mesta men in samband med jobbresor kan det vara väldigt kämpigt. Då ska man också gärna dricka på dan!

Jag är inte nykterist och dricker gärna ett glas vin på kvällen, ibland två, men sen är jag nöjd.

/M”

”Vad är riskbruk?

 har misstänkt att personer i min familj har ett riskbruk. kanske har jag det själv ockå.

Två flaskor vin per vecka.  - vissa veckor kanske.

 Om man dricker för mycket och blir mer än påverkad i situationer då man borde ha kontroll är riskbruk tycker jag.

 Men vad gör man då?

Vem kan man vända sig till?

 AA känns bara för dem där det gått för långt.

 Detta är frågor som man borde diskutera mer. Det är en del i vår kultur där vi har mycket otydliga normer.

 Vilka normer finns egentligen?

 Dricka så mycket som möjligt men inte bli full

Inte dricka ensam.

 Kvinna 55+”

”Hej.  

Jag har en uppväxt i en familj där vår pappa fick utbrott när han drack, men

det fick aldrig synas utåt.  Jag fick aldrig berätta för någon annan (inte ens

släkt) hur jag hade det.  Pappa misshandlade mamma och hon berättade aldrig för mormor, släkt hur hon hade det.  Så skuld och skam har följt oss på ett sätt och inte förrän jag var 40 år, då jag hade ett tryggt äkenskap och ett bra jobb, så började skuggorna ur mitt förflutna komma upp i samband med ett jobb som var krävande, en hälsa som började vackla osv.  Jag kom till en mycket okonventionell läkare. Han berättade om samband mellan känslor-kropp-själ, en holistisk syn på människan. Jag var helt slutkörd

och deprimerad och hade tappat all energi efter en 7-veckors semester utomlands och ville bara ha några tabletter så att jag kunde bli som förut. Han vägrade mig tabletter för min depression och förklarade att obearbetade känslor kunde ligga som grund och rekommenderade mig att söka terapi. Jag tyckte att det var obekävmt, kostade en del och skulle ta tid, men bestämde mig. Detta vände mitt liv helt och fullt, och jag fick upp minnen från min barndom med känslor som jag hade lagt massor av lock på.  De fick nu behandlas och erkännas och jag började känna allt det som jag inte hade fått berätta.

Detta var en tuff period för andra runtomkring mig att se mig så ledsen, men samtidigt så visste jag att detta var vägen för mig.  Jag tog inga tabletter under denna tid, enbart kroppsterapier, intellektuell och känslomässig bearbetning.  Efter denna tid så fick jag en helt annan livsinriktning och vet att smärtsamma minnen kan orsaka ohälsa, även om vi är lyckade människor i samhället.

När vi är små upplever vi saker mycket starkare och större och behöver se ur detta perspektiv när vi ser tillbaka.  En liten händelse kan kännas jättestor för ett litet barn.

Perspektiven är helt annorlunda då. Min familj flyttade när jag var 7 år,

och jag hamnade på barnhem en tid p g a bostadsbrist.  

Denna händelse gjorde att jag tappade tryggheten och trodde att jag alltid

måste vara stark och göra allt själv. Min tillit till andra försvann. Det var

grunden till min utbrändhet i början av 80-talet.  Det styrkan kollapsade, och

alla som hade känt mig trodde att jag simulerade.  Jag var helt enkelt full av

obearbetade känslor...

…Förnekelse av känslor och obearbetade minnen gör att vi flyr, in i arbete,

alkohol, mat, shopping, missbruk av olika slag, stress osv.  Det är grogrunden

för att föra vidare ett system som gör att vi skapar ohälsa på lång sikt, och

  1. blir senare olika sjukdomsbilder som kostar samhället.   

Oj va långt det här blev! X”

”Varför kan man inte se ett psykproblem från en positiv aspekt?

En gång i en persons liv har det som nu är problem, varit en positiv lösning på ett problem. Det är därför personen hänger så krampaktigt kvar vid beteendet från gången tid. Det var en överlevnadspositiv aspekt.

Personen intog en gång en roll eller identitet för att klara ett problem och det var lyckosamt i den situationen, och då blir uträkningen att den lösningen kan man använda i alla senare lösningar. Men det funkar inte.

Men klieneten försöker att få den gamla lösningen att lösa det närvarande problemet, som inte löses. Så lägger man än mer krut på den nu felaktiga lösningen och tokigare blir det.

Lösningen ligger i att inspektera den tidigare "positiva" lösningen, i rätt tidsfaktor och identitet.

Jag har testat denna synvinkel och resultatet är mycket snabbt.

Kan det vara något?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".