Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s hälsojournalistiska program.

Eftersnack v 41 Flickor med autism

Publicerat tisdag 12 oktober 2010 kl 12.18

Alltfler människor, främst barn och unga, men även vuxna personer får diagnoser inom det som kallas autismspektrat. Det kan vara väldigt positivt för vissa att få en förklaring till de problem som man har. Det är fler män än kvinnor som har autism, men forskningen har hittills också varit väldigt fokuserad på pojkar, och de beskrivningar som finns av hur autism yttrar sig utgår oftast från pojkar. Detta har resulterat i att flickor – som visar något annorlunda symptom – inte har fått rätt diagnos, utan deras problem har tolkats som något annat; depression, problem med kompisar och skola, borderlineproblematik osv. Detta har Svenny Kopp, överläkare i barn- och ungdomspsykiatri vid Drottning Silvias sjukhus i Göteborg kommit fram till, och har publicerat en avhandling kring just flickor med autism.

Vi tipsade om några böcker i programmet också, dels Sex, Kärlek och Aspergers syndrom av Inger Jalakas (alfabeta förlag) och En Annorlunda Barndom av Iris Johansson, (utg 2007, Forum bokförlag).

Du som vill läsa mer om Donald T, den första personen som fick diagnosen autism kan göra det här i .

En synpunkt som en lyssnare har hört av sig med gäller språkbruket, man bör undvika att kalla en person för till exempel autist eller aspergare eftersom man inte ÄR sin sjukdom, det finns olika åsikter om detta, men jag tycker nog att det finns en viss logik i det och ber härmed om ursäkt för att det skedde några gånger i dagens program.

/Ulrika

Här kommer ytterligare ett brev:

”Hej, det kostar ju mycket pengar att utreda och unga kvinnor är sällan utåtagerande på det sättet som unga män. De skadar istället sig själva och mår dåligt i det tysta och då undviker sjukvården att utreda, vilket är tjänstefel. De flesta i Sverige får utredningen gjord på bekostnad av ett landsting och därför kan man vara ganska viss om att de med diagnos har haft det väldigt svårt. Det förstår folk sällan. Vad tror de, att sjukvården ringer upp folk på måfå och frågar om de vill ha en utredning? Nej, de som har blivit utredda har haft det mycket svårt i livet. Jag hörde Svenny Kopp på radion i våras (Tendens, tror jag) och hon gör en enorm insats.

Jag har Aspergers syndrom och fick diagnosen som 32-åring. Det var på mitt initiativ som utredningen gjordes. Det var jag som sa till läkaren att jag ville bli utredd och jag hade ändå inga speciella kunskaper på området. Då hade jag haft kontakt med psykiatrin i fyra år. Trots dessa fyra år så beslöt de inte om någon utredning och för det ger jag dem underkänt rakt över. En nära anhörig till mig är läkare och han hade en kollega som sa till honom att jag borde bli utredd och detta enbart efter att min anhörige hade berättat lite om mig. Detta bara för att jag inte skadade varken mig själv eller någon annan på ett påtagligt sätt.

Landstingen har en budget och de struntar i resten. Fyra år och inget hände och sedan hade en läkare rätt bara på att få en kort oral beskrivning av mig. Skandal! De är deras plikt att skicka en på utredning. Precis som att de ska gipsa en om man bryter armen. De försöker smita undan.

mvh, D”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".