Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s hälsojournalistiska program.

Eftersnack v 7 Säg förlåt!

Publicerat tisdag 15 februari 2011 kl 13.14

Ni får ursäkta mig, men det verkar som om användningen av ordet förlåt kontra ursäkta är ganska olika i olika läger. Vissa likställer användningen, andra anser att ursäkta är ett betydligt mindre djupgående ord. Många har skrivit till oss kring detta semantiska problem. Men, som framgår av breven nedan, så har funderingarna lyckligtvis också gått på ett djupare plan efter dagens program. Ett exempel att fundera vidare på, som jag inte hann med att nämna i programmet är följande dilemma: Det är återträff, 20 år efter skolan. Många tänker för fösta gången med det vuxna perspektivet på skoltiden. Maja funderar mest på hur det har gått för Erik. Han var den som var klassens utstötte, som de retade ibland och kallade för Fisken. Ja, helt ensam var han inte, han hade ett par kompisar att vara med och det var ingen som slog honom, men visst var det taskiga mot honom ibland. Maja har dåligt samvete för att hon aldrig ställde sig upp och försvarade honom. PÅ något sätt så deltog hon genom sitt passiva sätt i mobbningen, och nu har hon bestämt sig för att be Erik om ursäkt. När klassträffen väl kommer så är Erik där, och på lysande humör. Han har gjort sig en förmögenhet på ett it-företag och bor numera i London. Under middagen så ställer han sig upp och deklarerar att han bjuder på bubbel till alla. Maja dricker, men känner skuldens beska smak. Ska hon be om ursäkt eller skulle det vara att kasta Erik hela vägen tillbaka till sin roll som den retade Fisken?

Ja, detta är något att fundera på. Är det alltid rätt att be någon om ursäkt, eller kan ursäkten bli ytterligare ett övergrepp?

/Ulrika

”ang att "förlåta"

jag har för vana att försöka tänka förutsättningslöst "gott" om mina medmänniskor..Om jag inte kan göra detta så lämnar jag personen i ett neutralt rum dvs utan att tycka eller att känna något som stör mitt "emotionella liv". Om någon är dum och får mej att känna "hat" så förlorar jag mej själv och slutar att kunna tänka förnuftigt. här kommer min uppfattning om värdet av att kunna förlåta för att jag skall sluta att "känna hat" Därför är förlåtelsen viktig för mej själv oavsett min relation med "förövaren"..Självupplevt..mvh B”

”Nu inser jag och förstår att det är den som gör fel

som får största förståelsen! Vi som försöker göra

rätt får ofta ta på oss det som de andra inte vill kännas vid.”

”Ja! Hjälp barnen att be om förlåtelse - utan

att de skall behöva känna nederlag!

Då kommer världen att gå framåt! A”

”Hej,

Tack

för att ni definierar förlåtelse utifrån förändring. Att personen som gjort fel

behöver vilja och sträva efter att göra annorlunda i framtiden.

Förlåtelse

har väldigt mycket med tillit att göra. Utan något mått av tillit är det

väldigt svårt att förlåta. Man måste aktivt bygga upp tilliten. Tillit mellan varandra, eller tillit till livet, sina egna upplevelser, sin egen person och

nya relationer på varsitt håll. ”

”Hej!

Har levt i ett missbruksförhållande i många år men nu har han varit ren i 11 år. MEN jag har svårt för att känna att vi har börjat på nytt för att vissa beteenden påminner mig om den tiden. Dessa beteenden kan ju vara "naturliga" och handlar om hans personlighet. Jag vet inte hur jag ska komma vidare. Vi pratar om allt och jag talar om allt men hur ska jag göra för att få lugn inom mig. B”

”SUPERBRA ÄMNE. OCH VIKTIGT.

Har jag gjort någon illa kan jag ju alltid säga förlåt. Dock kan jag  

verkligen inte förvänta mej förlåtelse. Kanske är det inte alltid ens  

eftersträvansvärt.

Men som ni säger är det en signal till den utsatta att jag förstått  

att jag gjort illa. Att framföra en önskan om förlåtelse utan att  

vänta att få det kan ju blotta mej.

Målet och det viktiga måste vara försoning, med att och vad som hänt.  

Då kan båda gå vidare och bära vad som skett gemensamt.

mvh/L”

”Hej

Förlåtelse för mig är en verklig önskan om att bli förlåten och att ge

förlåtelse.

Har förstått att inte alla ser det så.

Levde i 19 år med en person som gjorde mig väldigt illa och det var svårt

att komma vidare. Fick rådet att, för att inte bli bitter, måste jag förlåta

honom men det kunde jag inte eller det kan jag inte.

Han förstår inte vidden av det han gjorde mig och han har inte heller bett om

förlåtelse.

Jag vill inte ge förlåtelse för min skull, det skulle kännas som om jag

accepterar hans beteende. Det känns bättre att bara gå vidare och se honom som

den han är. Nu kan han inte svika mig mera. Vi ses på barnens högtidsdagar som

ofta firas hemma hos honom. Det är ok! Men jag vill inte att han ska komma till

mig. E”

”Hej,

 Om jag nu gjort något riktigt dumt och ångrar mig, så inte nog med detta jag lagt på någon annan utan nu ska jag också "ha" mer av denna person. Jag går in och ber om något som förmodligen inte alls är möjligt att få så snart, dvs jag ber denna sårade person om det ganska stora att den ska tänka igenom, smälta inbegripa att fundera över om den kan tro på min ånger redan (kanske måste det gå tid menar jag för att den här personen ska få chansen att se om mina övriga handlingar visar på att jo, jag har nog ångrat mig, man kan tro på mina ord)...Jag tror nog att det ofta skulle vara bättre att säga "jag är så ledsen och önskar så att du kan förlåta mig när du orkar och kan". Att ge den tid den som ev ska förlåta behöver alltså...

Sedan fick jag lära mig som liten att "om ord och handling inte går ihop - gå på handlingen". Alla kan säga orden men kanske inte riktigt alla kan visa eller kommer att visa att de verkligen ångrar sig...S”

”Hejsan,

Det är ett mycket intressant ämne ni tar upp idag. Jag skulle vilja lägga till en annan aspekt på det där. Många gånger, inte alltid, men många gånger så har jag haft känslan att jag ber om förlåtelse och jag gör det många gånger, ja jag nästan kryper i stoftet och som man säger på engelska "bend over backwards" vet inget bra svenskt uttryck för det och lika fullt känns det som om jag inte blir trodd och inte förlåten. Det sägs inte fullt ut, men jag får känslan av det.

Vet inte om någon där känner igen det där, och som sagt det händer gudskelov inte alltid.

/K”

”Är det inte en djupare mening med ordet förlåt än med ursäkt som jag kopplar till en mer bagatellförselse. Ursäkt låter fel när det gäller allvarliga förseelser. R”

”Hej

att svensken har svårt att be om ursäkt är väl en mentalitetsgrej

Jag glömmer aldrig för många många år sen när aftonbladet hade en fråga på sin sista sida--vi fem kallas den och den finns ju kvar idag

där frågades fem människor om dom kunde be om ursäkt, 4 svenskar och en invandrare

de 4 svenskar svarade alla likadan----visst kan jag be om ursäkt men jag väljer mina ord så noggrant så att den situationen aldrig uppstår

invandraren svara rakt på att ber om ursäkt är absolut igen problem

med andra ord svensken är tyst och vi utlänningar är mera spontan

med vänliga hälsn. F”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".