Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
För dig som är intresserad av författande, författarskap och läsande. Här diskuteras ny som klassisk...

En läsning som gjorde starka intryck

Publicerat onsdag 16 april 2008 kl 15.43

Hej,
Först för några år sedan läste jag Anna Karenina faktiskt efter en väldigt lockande presentation som DNs kultursida gjorde. Jag hade möjlighet att läsa boken i stora svep vilket bidrog till en läsning som gjorde starka intryck. Och det är därför med stort intresse och nöje jag följer läsecirkeln i SR. Det är verkligen underhållande att lyssna på författarna som fastnat ibland för samma saker som jag ibland för helt andra.

Idag hörde jag dem diskutera fjärde och femte delarna.

Fjärde delen inleds med något som jag tyckte var spännande och som inte alls berördes av deltagarna i cirkeln. Det handlade om Vronskijs uppdrag som ”uppvaktande kavaljer hos en utländsk prins...” med uppgift att visa denne prins Petersburgs sevärdheter.
Det blev väldigt tråkigt för Vronskij att uppvakta denne prins som f ö tack vare ”gymnastik och god kroppsskötsel” ”såg lika frisk och välmående ut som en holländsk gurka.” Uppdraget upplevdes som mycket betungande av Vronskij främst därför att han kände igen sig i denne föraktfulle prins som Vronskij ansåg vara ”en mycket dum och mycket självmedveten man med en sund och välskött kropp, ingenting annat. Ett dumt kreatur! Är jag verkligen det också? tänkte han.” Det är väl närmast några självkännande reflexioner vi får från Vronskij i hela romanen, vilket är rätt befriande. Det är inte utan att man anar författarens avståndstagande från personligheten hos den vackre yrkesmilitären med de starka käkarna.

Sedan tycker jag skildringen av hur Levin och Kitty förbereder sig och även upplever sin vigsel är helt fantastiskt hur Tolstoj skruvar upp stämningen och förväntningarna och beskriver Levins problem med sin utstyrsel hur skvallret går bland gästerna hur folk skockas utanför kyrkan och hela vigselceremonin beskrivs i en utdragen bild. Levin känner vid vigselns avslutning att han och hon blivit ett. Efter detta förväntade åtminstone jag mig en utförlig skildring av hur festen upplevdes hur människorna umgicks och hur de samtalade och hur glada brudparet skulle vara men i stället får läsaren en mening. ”Efter supén samma kväll for de nygifta med nattåget till landet”. Helt suveränt.

Replikskiftena och dialogen mellan Kitty och Levin är också mycket livfulla och levande t ex när Kitty övertalar Levin att hon måste följa honom till den dödssjuke brodern. Man kan ju höra hennes röst! Likaså när de är ensamma en kväll, han skriver och hon syr och han vill veta vad hon tänker och hon säger till slut efter mycket tvekan (..och knep ihop munnen) att hon tänkte på Moskva och på hans nacke. Och han som då svarar ”Och all denna lycka har jag fått, just jag. Det är så onaturligt. jag kan inte fatta det.”
Och hon svarar helt rättframt: ”Och jag tycker precis tvärtom: ju bättre det är desto naturligare.” Helt obetalbart!

Och slutligen vid Nikolajs utdragna döende blir Kitty sjuk och visar sig vara gravid. Fint.
Jag har några kommentarer till men de rör kommande avsnitt så jag återkommer.

med vänlig häslning
ewa westman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".