Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
(4:35 min)
Camilla om överfallet: Han ska inte få styra mitt liv
Publicerat onsdag 12 april kl 16.29
Splitbild. På ena bilden en skylt där det står Frennarp, vid en skog. På andra bilden syns Camilla i svartvitt.
Camilla, som blev överfallen på Frennarp i Halmstad, går fortfarande inte ut på promenader själv. Foto: Sveriges Radio och Privat.

"Han tog mitt liv, jag var inte mig själv på väldigt länge." Camilla blev överfallen på Frennarp i Halmstad – nu läggs fallet ner.

– Den dagen var det lite som i dag, blåsigt ute och solsken. Jag går ut för att plocka björnbär. Jag plockar länge, jag har en stor bunke som nästan är full. Jag tänker: Bara lite till. 

Camilla berättar att hon känner sig iakttagen, men hon har känt sig iakttagen förut och hon tänkte att det kanske var ett rådjur. Hon drog upp hoodien, tog upp sina bär, och sen hände det. 

– En rejäl, kraftfull smäll i ryggen. Jag for handlöst in i björnbärssnåren. Lika snabbt kom han över mig, och höll en hand i nacken och tryckte ner mig. Jag fick inte luft.

Camilla berättar att hon inte vet hur länge hon låg där, men hon fick panik. 

Sen skällde en hund. Mannen blev störd. Den hunden och den hundägaren är jag evigt tacksam. 

Mannen som höll henne tryckt mot marken tittade upp, för att se varifrån ljudet av hunden kom.

– Och då lyfte jag på mig och hämtade andan. Jag försökte ljuga och säga att min sambo visste att jag är här, men han tyckte jag skulle vara tyst. 

Sen gick han långsamt från platsen.

– Jag tyckte han är kall. Han visslade. Som att han hade skött sina behov bakom buskarna. Jag lyssnade på vinden och på hans steg. 

Camilla berättar att hon inte tänkte på att hon kunde ringa 112. Istället ringde hon sin dotter och berättade vad som hade hänt. 

Jag grät massor. Jag var väldigt rädd. Det var en skön syn att se min dotters huvud komma studsandes i terrängen. Hon ringde polisen och tog hand om mig. Det var skönt att se henne. 

Camilla har inte varit inne i skogen själv än och hon har drömt många mardrömmar. 

– Men drömmarna har ebbat ur, men jag sover fortfarande på sömnpiller. Jag kan inte öppna fönstret för att det luktade skog. Jag kan inte lukta på våt mossa. Men det ska jag övervinna till sommaren. 

I går meddelade polisen att man lägger ner fallet, eftersom man inte kommer vidare i utredningen. Camilla hade önskat att man kunde få fast den skyldige.

– Det är något man hade önskat. Men de har inte haft så mycket att gå på. Men de har gjort jättemycket. De har tagit det på största allvar, man såg dem länge farandes.

– Jag fick ett samtal från min handläggare på polisen som berättar att jag skulle få papper hem. Men om någon får in ett fall som liknar mitt dyker jag upp direkt. Men jag är inte inaktuell. 

Man ska inte visa sig rädd. Var rädda om er därute! 

– Han har styrt mitt liv alldeles för länge. Han tog mitt liv, jag var inte mig själv på väldigt länge. Men jag tänkte att han inte ska få det – inte nu längre. Jag hoppas vi får en gladare värld.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".