Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Therése Geber-Bergstrand och splitbild med mobiltelefon
Therése Geber-Bergstrand har forskat kring hur mobiltelefonen kan komma till nytta om det skulle hända en olycka på ett kärnkraftverk. Foto: Björn Martinsson, Lunds universitet och Sveriges Radio.
Lyssna
(3:03 min)
Lyssna
(3:03 min)
Mobilen kan avslöja om du utsatts för strålning
Publicerat onsdag 24 maj kl 16.20
Publicerat onsdag 24 maj kl 16.20
Therése Geber-Bergstrand och splitbild med mobiltelefon
Therése Geber-Bergstrand har forskat kring hur mobiltelefonen kan komma till nytta om det skulle hända en olycka på ett kärnkraftverk. Foto: Björn Martinsson, Lunds universitet och Sveriges Radio.

Efter en kärnkraftsolycka eller ett kärnvapenattentat kan mobilen snabbt hjälpa till att visa om du har utsatts för farlig strålning.

– Om det händer en olycka eller ett terrorattentat där strålning är involverat vill man snabbt kunna skilja på individer som blivit bestrålade och de som inte blivit bestrålade, säger Therése Geber-Bergstrand från Halmstad, som doktorerar kring det här vid Lunds universitet på fredag

I sin avhandling om metoden visar hon att det går att mäta om mobilen varit utsatt för strålning så långt som sex år tillbaka i tiden.

Det kan vara användbart för forskare som vill göra långsiktiga uppföljningar av dem som utsatts för strålning. Men det förutsätter att folk inte byter mobil så ofta.

– De som jobbar med strålning har alltid mätare på sig så man kan läsa ut vilken stråldos de utsätts för. Då har jag försökt hitta material som människor bär med sig som fungerar på samma sätt. Och komponenter som man kan hitta i mobiltelefoner fungerar väldigt bra för att läsa ut exponering för strålning.

Hur fungerar det?

– Mobiltelefonerna består av ett material som kan lagra energi från strålning, som jag sedan kan frigöra. När jag mäter hur mycket energi som finns lagrat i materialet så kan jag relatera det till hur mycket strålning de blivit utsatta för. 

Man kom på detta för knappt tio år sedan, men man gör förfiningar hela tiden och man har kommit närmare att faktiskt kunna använda tekniken praktiskt. 

Är detta en stor nyhet? 

– Ja, det tycker jag. Jag bidrar med delar som tar metoden framåt. 

Metoden har prövats tidigare, och Therése Geber-Bergstrand är del av en stor europeisk organisation för denna typen av mätningar. Där forskar man och undersöker detta tillsammans.

Om denna tekniken hade funnits vid exempelvis Tjernobyl – vad hade det kunnat betyda? 

– Det hade betytt att man väldigt snabbt skulle kunna få en indikation på vilka människor som utsatts för så mycket strålning att det kunde vara livshotande för dem. Då kan man snabbt skulle kunna rikta rätt vård till rätt personer. Människor som inte klarade sig då hade kunnat klara sig nu. 

Kommer du fortsätta arbeta med detta framöver?

– Ja, det kommer jag göra, både själv och med EU-organisationen. Vi kommer förfina tekniken ytterligare för att göra säkrare uppskattningar och snabba upp processen. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".