Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En glimt av de stora skeendena, som de syns i gränslandet mellan världspolitiken och svensk vardag.

Nyårsspecial: Uigurerna - offren i kriget mot terrorism som ingen vill veta av

Publicerat fredag 29 december 2006 kl 08.00
1 av 3
Frikända och frigivna från Guantanamo men fångna i Tirana.
2 av 3
Fånge i Guantanamo. Pressens bild
3 av 3
Vågar vifta med flaggan igen.

Lördag 30 december

På Guantanamobasen på Kuba finns i dag drygt 400 fångar. Omkring 100 av dem betraktas inte längre som farliga eller som NLEC, no longer enemy comabatant. Många av dem har överhuvudtaget aldrig varit krigare. De är oskyldiga män som kom i kläm under kriget i Afganistan 2001. Ändå är de fortfarande fängslade eftersom USA inte lyckats förmå något land att ta emot dem.
Albanien är det enda landet i Europa som har tagit emot frigivna fångar från Guantanamo, som inte har kunnat återvända till sina egna hemländer. Pengar och löften om NATO-medlemskap tycks vara den albanska regeringens bevekelsegrund för att hysa före detta Guantanamofångar.
Senast i november flögs en uzbek, en egyptier och en algerier på enkel biljett till Tirana. De gör nu sällskap med fem uiguriska män som hålls instängda på en flyktingförläggning i Tirana sedan maj 2006. De såldes för 5000 dollar styck av pakistanska prisjägare till USAs armé i Afghanistan 2001.

Dessa män kommer från Xinjiang-provinsen i västra Kina - eller Östturkestan som uigurerna själva kallar området, som var självständigt under åren 1932-1934 samt 1944-1949. Kina anklagar uigurer för separatism och terrorism och flera förkämpar för självständighet har torterats och dömst till döden utan rättegång, enligt Amnesty International.

Konflikts reporter Randi Mossige Norheim har under en längre tid följt dessa uigurer, dels genom släkt i Sverige, dels på plats i Albanien. I Konflikt berättar hon nu hela historien om hur dessa män som i åratal fått sina mänskliga rättigheter kränkta och trots sin oskuld har dömts till livstids exil.

Tysklands nyvunna patriotism

Den 1 januari går EU:s ordförandeklubba över från Finland till Tyskland. Tyskland är ett land som alltid spelat en viktig roll i EU-sammanhang. I EU:s barndom var erfarenheterna från andra världskriget en ständig referens och drivkraft. Och efter murens fall såg omvärlden spänt på då det kommunistiska DDR skulle införlivas i ett kapitalistiskt system.

Tyskland kallades länge lokomotivet i den europeiska ekonomin. Men under många år har landet snarare setts som Europas sjuke gamling med ständigt stigande arbetslöshet.

Nu ser det åter ljusare ut för den tyska konjunkturen. Istället har politiken gått in i en lågkonjunktur. Den stora koalitionen mellan kristdemokrater och socialdemokrater ifrågasätts allt starkare både av väljarna och internt. Partiledningarna anklagas för att kompromissa bort sin själ.

2006 har varit ett slags självprövningens år för tyskarna. I samband med sommarens fotbolls-VM gick debatten hög om vad det egentligen innebär att vara tysk, och hur man som tysk får manifestara sin tyskhet.

Gunnar Bolin var korrespondent i Tyskland 2001-2003 och i somras följde han den nyvunna patriotismen på plats under fotbolls-VM. Med hjälp av historikern Jan Selling, författaren Juli Zeh och professorn i konst och teori, Klaus Theweleit, tecknar han den tyska självbilden sex månader efter fotbolls-vm och drygt sextio år efter andra världskrigets slut.

Programledare: Saam Kapadia
Producent: Daniela Marquardt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".