Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En glimt av de stora skeendena, som de syns i gränslandet mellan världspolitiken och svensk vardag.

SOPOR SOM BISTÅND OCH BROTT

Publicerat fredag 28 september 2007 kl 16.55
1 av 5
Foto: Basel Action Network
Industritomten i Tumba
2 av 5
Industritomten i Tumba
Urlastning av container i Lagos, Nigeria. Foto Basel Action Network
3 av 5
Urlastning av container i Lagos, Nigeria. Foto Basel Action Network
Jim Puckett
4 av 5
Jim Puckett
Soptipp Lagos, Nigeria. Foto: BAN
5 av 5
Soptipp Lagos, Nigeria. Foto: BAN

om avfallsberget, som i skuggan av miljömötena, växer också på marken och

om ratade kylsskåp i containrar till Kongo, som räddar liv i Afrika, men leder till utredning om brott i Sverige. Reportage signerat Randi Mossige Norheim samt

samtal om sopexport som bistånd eller brott, om mänsklighet och miljölagstiftning.

Lördag 29 september

I skuggan av det nu så diskuterade klimathotet växer också ett annat miljöproblem på marken; berget av avlagda elektronikprodukter och hushållsapparater. Hemelektronikindustrin är nämligen snabbt växande. Vi köper ständigt fler och nyare prylar. Nu är det plattskärmspanik, försäljningen av platta tv-apparater som slår alla rekord. Fler och större ska tv-skärmarna vara. Datorerna är gamla redan efter ett par år.  Därför är den snabbast växande kategorin på det globala sopberget elektroniksopor, eller ”e-scrap” på engelska. Och, hävdar bedömare, en av de mest bekymmersamma. EU:s Europeiska miljöbyrån beräknar att mängden elektronikavfall ökar tre gånger snabbare än andra avfallskategorier. Den totala volymen uppskattas vara omkring 40 miljoner ton årligen. En volym av kasserad elektronik som, om den lastades på långtradare skulle bilda en kö som räckt runt halva jordklotet.  

Men medan tendensen här, i industriländerna, fortfarande pekar uppåt när det gäller att öka både mängden och omloppshastigheten av elektronik och andra kapitalvaror, så ligger länderna i tredje världen långt efter. Medan tex två tredjedelar av hushållen i Tyskland har minst en dator, så äger inte ens en procent i Nigeria en dator.

Därför kan det som vi avfärdar som förbrukat, som sopor vara hett eftertraktat i utvecklingsländerna. Randi Mossige Norheim berättar historien om containrar som räddat liv i Kongo, men blivit till misstänkta miljöbrott i Sverige. På en tomt i ett industriområde i Tumba stod till helt nyligen gamla kylskåp, tvättmaskiner, spisar och ugnar. Och fortfarande ligger där begagnade bildäck, stekpannor, radioapparater, duschslangar, hårtorkar, datorer och teveapparater. Det är saker som sålts eller lämnats bort som begagnat skräp och sedan samlats in för att skickas till Kongo. Många fyllda containrar har redan lämnat Sverige. Men nu måste verksamheten upphöra och tomten måste tömmas. De som höll till där är misstänkta för miljöbrott och riskerar böter eller fängelse. I förundersökningen kallas de insamlade sakerna farligt avfall. Men de som samlat in sakerna säger att det är fullt dugliga varor. Som behövs i Kongo.

Sedan intervju med Jim Puckett, chef för frivilligorganisationen Basel Action Network, som anser att vår konsumtion av, och ökade takt i förbrukningen av, elektronik och hushållsapparater blivit ett akut globalt miljöproblem. Basel Action Network är en grupp som övervakar hur Basel-konventionen, det internationella regelverket för hantering av miljöfarligt avfall, efterlevs. Jim Puckett har i det arbetet sett många skräckexempel på hur den rika världen dumpar sitt giftiga avfall i andra länder. Men det han såg i Nigeria för två år sedan överträffade det mesta. Till Lagos hamn anländer varje månad omkring 500 containrar fyllda med gamla datorer, tv-apparater och annan elektronisk utrustning. Även i de officiella avfallsanläggningarna vräker man bara ut skräpet på marken och bränner upp det. Så produkter som i sig inte är farliga, blir det när de eldas upp och sprider giftiga gaser, säger Jim Puckett.

I studion kommenterar Dennis Pamlin, Global Policy Advisor, eller strategisk rådgivare på Världsnaturfonden och Anders Wijkman, EU-parlamentariker för kristdemokraterna, ledamot av EU-parlamentets miljöutskott och med mångårig erfarenhet av internationellt miljö- och utvecklingsarbete. 

Programledare: Daniela Marquardt                             Producent: Mikael Olsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".