Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En glimt av de stora skeendena, som de syns i gränslandet mellan världspolitiken och svensk vardag.

Vad händer i Libyen?

Publicerat torsdag 19 maj 2011 kl 13.45
Rebellsoldater studerar liket av en stupad regeringssoldat efter en eldstrid utanför Zintan i västra Libyen i mitten av maj. Foto: Urban Hamid

Om ett land där revolutionens hopp riskerar att helt fastna i inbördeskrigets blodiga moras. Hör frilansjournalisten Urban Hamids unika rapport från striderna i underbevakade västra Libyen, där rebellerna håller stånd och Gadaffis desperata utfall nu hotar Tunisien. Om belägrade städer, beväpnade byar och ett berbiskt folk som bestämt sig.

Det har nu gått prick tre månader sen upproret i Libyen började, två månader sen franskt flyg släppte de första FN-sanktionerade bomberna. I Stockholm demonstrerade i fredags en grupp svensk-libyer för mer stöd, både humanitärt och militärt, och diplomatiskt erkännande för rebellernas övergångsregering.

Men vad händer egentligen inne i Libyen? Och då i de delar av landet vi hittills hört mycket, mycket lite om? I Nafusa-bergen, på gränsen till Tunisien pågår, har i tre månaders tid pågått en kamp på liv och död. Protester mot Gadaffi-regimen besvarades brutalt och idag utkämpar väpnade rebellgrupper regelrätta slag med Kadaffis styrkor som nu inlett en offensiv i bergen. Och medan media i väst fokuserat på upproret i Benghazi är landets västra delar oerhört viktiga för Kadaffi.

Här finns pipelines livsviktiga för landets oljeexport går här igenom bergen. Vägen genom bergen har också blivit transportväg för förnödenheter och allt fler flyktingar, och rebeller som söker sjukvård i Tunisien. Striderna om kontroll av gränsövergångarna har lett till belägrade byar, städer och diplomatiska förvecklingar där Tunisien nu delvis stänger gränsen och söker FN-hjälp.

På Libyens västfront har alltså mer än en halv miljon människor hållit Kaddafis trupper stången, med ständiga strider, belägring och bombardemang av städer som Zintan och Jadu som följd. Frilansjournalisten Urban Hamid gav sig in över gränsen genom Nafusabergen och mötte människor i akut brist på medicin, mat och vatten väpnade rebeller som väntar och hoppas på möjligheten att äntligen marschera mot Tripoli.

Dödläget med en regim som biter sig fast vid makten med hjälp av urskillningslöst våld och rebeller som försvarar sig, men inte har tillräcklig kraft för ett avgörande skapar nu en humanitär katastrof och en massflykt där flera FN-organ nu slår larm. Vad bör dom göra  - NATO och den västallians som nu för krig med FN:s mandat att ”skydda libyens civila”?  Det är en fråga som inte bara vållat svensk socialdemokrati intern huvudbry - utan hela världen vacklar inför vägvalet i Libyen. Vad betyder det när USA:s president Obama i förrgår höll tal och sa att ”När Khadaffi oundvikligen lämnar eller tvingas lämna makten…”? Hur ska det gå till?

Konflikts producent, Ivar Ekman, ringde runt bland internationella experter och fick olika svar. Ett av de ovanligare, men mer övertänkta, torgfördes nyligen i pressen av den ansedda oberoende International Crisis Group, nämligen att det är dags att börja förhandla med Kadaffi. Ivar Ekman sökte Robert Malley, Afrika- och mellanösternchef vid International Crisis Group för att höra vad han menade, och fann till slut Malley på ett hotell i Turkiets huvudstad Ankara.

Befolkningen i staden Jadu, i Nafusabergen i den västra delen av Libyen, det område vi talat om i dagens program, har nu i mer än tre månader hållit Kadaffis trupper stången. Rebellerna kontrollerar en korridor som sträcker sig från tunisiska gränsen och cirka 15 mil österut. Tripoli befinner sig inte mer än en 90 minuters bilfärd. En över två månader lång blockad av regionen som upprätthålls genom ständig beskjutning och bombardemang av ett antal utspridda regeringstrogna trupper som intagit de lägre liggande trakterna.  Men befolkningen i området motiveras av en särskild omständighet. De vädrar frihet att uttrycka en kulturell identitet som Kadaffi-regimen förbjudit i över 40 år.

I internationell press kallas de ofta berber och deras språk berbiska, men själva kallar de sig amazigh eller imazighen i plural. Och deras språk kallas thamazight. En stor del av befolkningen just i de omstridda Nafusa-bergen är imazighen…Frilansjournalisten Urban Hamid mötte dem vid en postering på vakt vid vägen utanför staden Jaddo…

Gäst i studion är exil-libyern Shaban Elgale, ordförande för den svenska föreningen Hope, som kämpar för mänskliga rättigheter i Libyen. Shaban Elgale sitter även i styrelsen för den internationella oppositionsgruppen Libyska aktionskommittén.

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Ivar Ekman

Mer om ämnet:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".