Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Kaliber 14 oktober 2007: Arbetsmarknadens gästrum

Publicerat torsdag 11 oktober 2007 kl 11.09
1 av 12
Anna Jaktén. Foto: Ola Kjellbye
2 av 12
Bostäder för jordbruksarbetare. Foto: Miljökontoret Höganäs
3 av 12
Bostad i industrilokal. Ej den bostad som besöks i programmet. Foto: Byggnads Göteborg
4 av 12
Bostad för byggare. Detta är inte just den bostad som besöks i programmet. Foto: Byggnads Göteborg
5 av 12
Bostad byggare. Foto: Byggnads Göteborg
6 av 12
Toalett vid gästarbetares boende. Foto: Byggnads Göteborg
7 av 12
Här bodde gästande arbetare. Foto: Miljökontoret Höganäs
8 av 12
Elcentral i boende. Foto: Miljökontoret Höganäs
9 av 12
Badrum i bostad för utländska arbetare. Foto: Miljökontoret Höganäs
10 av 12
Kommunhuset i Höganäs. Foto: Anna Jaktén
11 av 12
Det vackra Höganäs. Foto: Anna Jaktén
12 av 12
Byggbarack för boende. Foto: Anna Jaktén

I höstpremiären 2007 granskar vi gästarbetarnas bostäder.

Vuxna yrkesmän från Polen, Baltikum och Thailand hänvisas till trånga, primitiva och rent av farliga och olagliga nattkvarter i Sverige.

--------------------------------------------

- One is sleeping here, two here, one here!

Den polske byggnadsarbetaren pekar på madrasser och sängar. Det är inte precis någon misär, men mycket torftigt. Vi skrattar åt hur trist det ser ut i rummet.

- One, two, three, four, five, six, seven?

- Yes, seven people can sleep here.

Platsen är utkanten av ett stort industriområde. Det är söndag och öde. Mekaniska verkstäder, plåtslagare, bilmeckar, lackeringsfirmor. Skrotbilar och byggavfall på skräpiga grusplaner. Men helt öde är det inte. Genom en gallerförsedd fönsterruta i ett magasin syns tallrikar med matrester. Här inne bor en grupp polska byggarbetare. Egentligen får de inte bo så här – det vet dom. Men boendet i arbetsgivarens lagerlokal var en del av det erbjudande som fick männen att lämna hemlandet.

”Svenskt företag söker målare och murare. Start: omedelbart. Vi garanterar invartering.”

Just så stod det i annonsen i Polen. Så hamnade de här – i ett svenskt industriområde. Och de ska inte klaga, säger de. Det finns värme och dusch.

- It’s okey. No cold. Why not?

”Big trouble”

Först vill arbetarna inte alls prata. ”Big trouble, no papers”, säger de. Men när jag lovar att inte säga namn vare sig på dem, företaget, gatan eller platsen där de bygger hus så får jag komma in.

Här finns byggmaterial i en lagerlokal, en liten tv, toa. Längst in sängar och madrasser på golvet för sju personer. En kort äldre jobbare vaknar och ser förvirrad ut när jag kommer in i rummet där de sover. Han rusar upp, vi skrattar, han kysser min hand med ett smack och går ut för att fixa grynigt polskt kokkaffe åt mig i det lilla köket.

- I Tyskland och USA var det bättre, säger en av jobbarna. Han jobbade tidigare tre månader i Tyskland och två år i USA. Dubbelt så hög timlön, riktig bostad.

Dåligt - men inte farligt

Kalibers reportage handlar om hur de bor – alla de människor som de senaste åren kommit till Sverige för att arbeta. Gästarbetarna. Byggjobbare, jordbruksarbetare, bärplockare. Från Polen, Rumänien, Baltikum, Vitryssland, Thailand.

En vuxen människa får bo hur dåligt han eller hon vill. Men inte farligt – som i ett industriområde. Eller så trångt, smutsigt och dammigt så att det är en hälsorisk – för dig själv eller andra.

Kaliber idag kommer att visa hur de reglerna bryts om och om igen. 

Vi ska berätta om ett parallellt samhälle som man bara ser om man verkligen tittar efter. Som ingen riktigt vill ta ansvar för. För hur en utländsk gästarbetare bor – det är en fråga som nästan ingen bryr sig om. Och de som bryr sig – de jobbar inte sällan i motvind.

Smuts, bajs och förfall

På Miljökontoret i Höganäs arbetar Maria Fänge och Hans Nilsson. De klickar på datorn och plockar fram bilder av misär. Högar av bajs intill ett rostigt cykelställ. Avfall. Smuts.

- Där ser du toaletten - ett cykelställ. Och den mänskliga avföringen... tvättmaskin och kylskåp under bara himmel... detta är köket, smutsigt.

- Detta är väl alldeles uselt. Man har tätat husvagnen i sidan och tryckt in trasor... söndriga fönster, skräp och bråte överallt. Titta på golvet där... fukt och mögel.

- Just i den här arbetsboden trampade man rakt igenom golvet, så man nådde ner till marken. Det hade ruttnat.

- Och här bodde folk?

- Ja, här bodde folk.

Startade med dödsfall

I Höganäs kommun finns det många växthus – och säsongsarbetare som plockar frukt, bär och grönsaker. Men så i vintras dog en utländsk arbetare i en husvagn – och polisen sa åt miljökontoret att komma ut och titta.

Maria Fänge beskriver en gräslig plats med förfallna husvagnar, skräp, smuts, sopor och avföring.

- Man tror väl inte att det är sant riktigt, säger Maria Fänge. Att det då bodde folk där. Och jag visste ju att det hade legat en sjuk man och dött där. Men det gav oss en tankeställare att det här är någonting som vi måste ta tag i och ägna lite mer uppmärksamhet åt.

Inspektionen blev en väckarklocka. Miljökontoret i Höganäs beslutade att kolla alla odlare med säsongsanställda. Oanmälda inspektioner av bostäder. De kollade 30 arbetsplatser. På många håll såg det bra ut. Som vandrarhem eller bättre. Men de fick också se ett Sverige de inte trodde fanns. Familjer bodde i smutsiga byssjor och orenoverade gamla statarlängor. Som klippt ur Lubbe Nordströms klassiker LortSverige – men 2007.

- Vi har fått ett kategoriserat boende med den här utländska arbetskraften, så vi har vridit klockan tillbaka hundra år i tiden, säger Hans Nilsson. Jag tycker att det är viktigt att uppmärksamma vad som håller på att ske i det svenska samhället år 2007.

En bild som etsats fast

Ett dolt Sverige. Jag, reportern, har själv en minnesbild som vägrat släppa taget sedan hösten 2004. Platsen är Von Utfallsgatan i Göteborg. Ett riktigt rått industriområde, alldeles intill Sävenäsverket, där det eldas flis och olja. Jag hade tagit cykeln förbi stängsel, mellan byggnader, höga skorstenar, magasin med varningsskyltar om gasflaskor. Vid slutet av en grusplan med skrotbilar finns en träddunge och en brunfärgad å. Där ser jag kläder på tork. Å en grill. I en fallfärdig stor lagerlokal intill finns ett litet fönster där någon ställt plastblommor. Som för att försöka göra det mysigt.

Dörren är uppbruten och jag tittar in. Det är iskallt. Men där bland bräder och bråte står två rader av tältsängar. Kanske femton. Sängarna är bäddade och intill står blå badtofflor. Två och två.

Byggnadsfirman som hade magasinet hyr ut polsk arbetskraft. Det var de som bodde där. Gästarbetarna. De kom till Göteborg med en karta med Von Utfallsgatan inringad för att jobba. Och de hamnade där få skulle kunna upptäcka dem.

Några månader senare var lagerlokalen tillbommad och polackerna borta. Nu har den byggfirman sina polacker på annat håll. Men jag hade börjat titta efter grillar, plastblommor och kläder på tork. Och såg dom lite varstans när jag valde att titta efter. Precis som miljöinspektörerna i Höganäs.

- Vid ett boende sa innehavaren där att vi har ju olika toaletter. En för svensk arbetskraft och en för polacker. Det visar ju vilken syn man har på utländsk arbetskraft, de får acceptera sämre förhållanden än svenskar, berättar Hans Nilsson.

Toaletten för de polska arbetarna var i betydligt sämre skick än den för svenskar.

- Det är nog ingen som vill se det här. Det är det dolda Sverige, säger Maria Fänge.

Hur stort är problemet?

Vi ska återkomma till Höganäs, men hur ser det ut i övriga Sverige? Hur stort är problemet? Och hur stor är viljan och möjligheten att titta efter? Miljöinspektörer i drygt 200 svenska kommuner har svarat på Kalibers frågor om bostäder för arbetskraft.

  • Hälften av kommunerna inspekterar mycket sällan eller aldrig bostäder för tillfällig arbetskraft.

En stor andel skriver att de inte vet om det finns ett behov, eftersom de sällan får in anmälningar och inte har tid och resurser att bedriva uppsökande verksamhet – så som tex Höganäs gjort.

  • Sex av tio anser att de inte har grepp om hur tillfällig arbetskraft bor.

Men det finns undantag. I Västerbotten har kommuner gått samman för att reglera boende för bärplockare. De har t ex sammanställt en broschyr.

  • I var sjunde kommun uppger Miljöavdelningen att de sett oacceptabla bostäder för tillfällig arbetskraft de senaste två åren.

Av allt att döma finns det ett stort mörkertal. Det finns många exempel på hur bristfälliga och farliga bostäder har uppmärksammats av t ex räddningstjänst, polis, facksförbund, media eller stadsbyggnadskontor. Bostäderna har ofta försvunnit efter det att de uppmärksammats. Men ärendena har inte behandlats av kommunernas miljökontor.

Gallerförsedda fönster i källare


Här följer några exempel från olika kommuner. Så här skriver miljöinspektörerna själva:

  • I Arvidsjaurs kommun har Thailändska bärplockare tex bott i en källare med gallerförsedda fönster. Även ett boende för ca 60 personer utan toaletter, dusch osv.
  • Ljusdal - 5 personer i rum på 10 m2, madrasser direkt på golvet, inga lakan, ingen städning. rökning och viss matlagning i rummen. 120 boende med 4 toaletter, inget toapapper. Avloppet rinner ut på golvet. Mögel på väggarna, ingen ventilation eller värme
  • Tingsryd: Vi vet att det finns många arbetare från forna östblocket som jobbar här, främst inom bär, frukt, skog samt byggbranscherna. Men hur dom bor vet vi inte. förmodligen i uthyrningsstugor och husvagnar. Några problem känner vi inte till främst på grund av att ingen har gjort någon anmälan till oss. Att aktivt jaga problem har vi inte resurser till.
  • I Gävleborgskommunerna har det uppstått ett relativt nytt fenomen med tältläger för bärplockare i grusgropar och sådana platser.
  • Dorotea - Det har varit för mycket folk i förhållande till yta och antal duschar och toaletter. Ett boende var under all kritik, väldigt smutsigt, inget varmt vatten fanns, köket väldigt ohygieniskt.
  • Härjedalen - Fastighet för mellanlagring av bär konstaterades läcka ammoniak från kylaggregat. Vi djupare inspektion konstaterades att ammoniaken också läckte ut till övriga fastigheten. Härvid konstaterades att det fanns boende i fastigheten. Ett föreläggande har gjorts till fastighetsägaren avseende ammoniaken samt att boende ej får förekomma förrän sanering utförts.
  • Malmö - Flera personer samt barn bodde i en fastighet ej ämnad för boende. Dålig boendemiljö på många sätt främst ur säkerhetsperspektiv (brand och utrymningsmöjligheter). Miljöförvaltningen samarbetar vanligtvis med polis, räddningstjänst och socialtjänst mfl. Så även i detta fall. Fastighetsägaren fick förbud (av räddningstjänst) mot att hyra ut lokalerna som bostad. Samtliga inneboende försvann kort därefter från lokalerna.

Mellan två ytterligheter

Tillbaka till polackerna i industriområdet. Jag får se foton av familjer. Varje morgon – utom söndagar – blir arbetarna upplockade av arbetsgivaren och skjutsade till huset som de bygger. Det ligger i ett av landets exklusiva bostadsområden. Där kostar genomsnittshuset tre och en halv miljon. För arbetet ska de få femtio kronor i timmen. Plus gratis bostad. På kvällen skjutsas de hem igen – till magasinet i industriområdet.

De är ju litauer!

Vanligt är att utländska jobbare bor på själva bygget. I huset de renoverar. Men var går arbetsgivarnas gränser?

Jag ringer runt på småannonser där det förmedlas utländsk arbetskraft. Jag säger att jag har ett litet fallfärdigt sommarhus i skogen. Det är svårt att komma dit och därifrån. Tak ska bytas, fönster fixas. Det finns el, men inget vatten indraget, bara en kran på tomten med kallvatten från brunn. Å så utedass. Jag säger tydligt att det är en skabbigt hus. Är det okej för jobbarna att bo i huset under dom villkoren. Under vinterhalvåret undertiden de renoverar, vilket kan ta någon månad?

- I skogen, säger du. Men det spelar ingen roll. De arbetarna måste stanna på objektet. Bara om det finns vatten taget från brunn eller vad som helst.

- Bara vanliga madrasser i ett rum där man kan sova. Du vet, de är vana vid ganska dåliga förhållanden. Så har de övernattat på andra byggställen. 

- Bara man kan lägga sig nånstans efter arbetet. Utedass gör absolut ingenting. 

Ett fåtal säger att de måste fråga jobbarna först. Eller att det kanske är bäst att köra dit en husvagn. Men de allra flesta ser inga problem i att jobbarna bor i ett fallfärdigt renoveringsobjekt i skogen med utedass och vatten i en kran på tomten. De är ju litauer – eller polacker!

- Bara hantverkarna får tak över huvudet så klarar de sig under sådana enkla förhållanden. De tycker att det är okej.

- De är vana vid att bo i byssjor och husvagnar och små stugor. De är byggare vet du!

- Och utedass?

- Det är inget problem. De kommer från Litauen! De är litauer vet du!

- Hur menar du?

- De är litauer, de är inte svenskar alltså. Vi är vana vid sådana bekvämligheter, men det är inte dom.

Biltur i Malmö

Så vem vet hur vanligt det är att bo så här?

Cezary i Malmö jobbar i ett projekt som länk mellan polska byggjobbare och fackförbundet Byggnads. Han har en fot i var miljö. Vi kör runt i Malmö och tittar på bostäder för gästarbetare. På så gott som alla – små som stora byggen i Malmö finns utländska byggare. Hur de bor är något han får veta som en slags sidoeffekt. För att han är på många byggen och har många polska kontakter.

Många bostäder är bra. Den reglerade byggmarknaden har byssjor med tillfälliga bygglov, godkända av räddningstjänsten. Men den som väljer att se efter ser också annat. Cezary pekar ut husvagnar, kontorslokaler, lager.

Många arbetare bor också på själva bygget. På sin arbetsplats, som ofta är dammig och smutsig. I Sverige kan vi reagera över ifall kinesiska arbetare bor på fabriken, men hur tänker vi här?

- Man ser problemet när det är tusen mil bort, men inte när det är precis här hemma, säger Cezary.

Har du blivit upprörd över hur utländska arbetare bor?

- Ja, några gånger, verkligen. Jag frågade varför bor ni så här? Ja, men vi har ingen annan möjlighet.

En konstig fråga

- Det kan vara gamla madrasser som har hittats i någon container eller soptipp. Det kan vara frigolitskivor med en sovsäck på. På dagen är det arbetsplats, på natten sovrum.

Det finns flera sätt att se på frågan om hur utländsk arbetskraft bor. Arbetarna är vuxna människor - och kan ta egna beslut. Ofta tycker de själva att boendet är okej.

Kanske ska vi vrida på problematiken? Se boendet som en konsumentfråga från köparperspektiv. Helt odramatiskt. Om en person köper till exempel polsk arbetskraft så är boendeförhållandet en del av det man köper. En del av slutsumman. Det är helt enkelt någonting som konsumenten av arbetskraften, till exempel husbyggaren, ska kunna ta del av och få kunskap om. För att sedan kunna fatta egna beslut om vad som kan ses som rätt eller fel.

- Får du ibland frågor från konsumenter, eller de som ska köpa arbetskraften, att vad är en rimlig bostad för en arbetare från Polen, frågar reportern Cezary.

- Nej, aldrig. Jag vet inte om det är en konstig fråga du ställer eller det var en fråga som ingen bryr sig om. När det är pengar i sikte och det gäller att få jobbet utfört så billigt som möjligt så glömmer folk den här mänskliga faktorn, säger Cezary.

Helena Kirsz är också tolk på Byggnads, men i Göteborg.

- Det sista jag sprang på var när det var nitton arbetare som skulle laga mat på två kokplattor där de bodde i ett industriområde.

- De här killarna menar oftast att de har det bra. De skulle för sitt liv inte uttala sig och avslöja hur det ligger till. De sväljer allt bara för att liksom inte stöta sig med arbetsgivaren och bli hemskickade omgående.

Låt oss nu återvända till Höganäs. Till miljöinspektörerna som valde att undersöka det som så få undersökt. Var säsongsarbetarna bor. Och som gjorde trettio inspektioner.

Vad hände?

Jo, situationen för gästarbetare blev bättre. Projektet ledde till uppstramning och till självsanering. De platser de undersökte mot slutet av projektet såg bättre ut än de de undersökte i början. Men efter de oanmälda inspektionerna fick miljöchefen besök. Av kommunledningen. Så här berättar Fänge och Nilsson.

- Några av de som inte hade så bra bostäder kände sig trampade på tårna. De tog då kontakt med personer i kommunen både på tjänstemannanivå och på politisk nivå och menade att så här kan inte inte klampa in bara utan det måste anmälas i förväg. Men vi menar att då blir det alldeles för tillrättalagt, då blir ju en inspektion inte meningsfull.

- Men de som inte ville att ni skulle göra oanmälda inspektioner fick alltså ett stöd av kommunledningen. Förstår jag er rätt så?

- Ja, så var det.

Miljöchefen Richard Åkesson upplevde det som att kommunledningen la sig i hur de inspekterade.

- Jag har tagit det som ett direktiv.

- Att man skulle inte komma och göra oanmälda besök?

- Ja, precis.

- Var de irriterade när de besökte dig?

- Jo, de var klart irriterade.

Idag säger kommunledningen i Höganäs att alltihop var ett missförstånd. De menade inte att ge direktiv. Men för miljökontoret har historien varit en lärdom i att det inte är utan motstånd man åker ut på gårdarna och granskar hur säsongsarbetare bor.

Kaffe och utlovad lön

Jag har druckit ur det polska kokkaffet. Eller – nästan i alla fall. På den lilla TV:n sänds polska Big Brother. Vi kollar på vad de gör i det huset.

Och jag förstår att den äldre mannen som gav mig kaffe har bott här i fem månader. Nu väntar han på att få lön. Han har bara fått en liten del av det han blivit lovad.

- Det saknas tio tusen. Och lönen för den här månaden.

- Är han orolig?

-Ja.

De tre arbetarna följer mig ut. Undrar om jag vet var de kan hitta jobb och bostad med bättre villkor. Inte som här - femtio kronor i timmen och madrasser i ett industriområde – och där de där femtio kronorna i timmen ändå inte har synts till. Men jag har ingen aning.

När jag lämnar industriområdet passerar jag två husvagnar bakom ett stängsel. Och, jo. Det står en grill utanför.

Reporter: Anna Jaktén

---

Vem bryr sig?

Det har varit svårt att hitta någon som tar på sig ett övergripande ansvar för frågan om gästarbetarnas boendestandard. När Kaliber sökte svar på regeringskansliet blev vi skickade fram och tillbaka mellan departementen. Företrädare för näringsminister Maud Olofsson, arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, socialförsäkringsminister Cristina Husmark Phersson, miljöminister Andreas Carlgren, folkhälsominister Maria Larsson, socialminister Göran Hägglund och kommun och finansmarknadsminister Mats Odell skickade alla vidare frågan till varandra. Eller, som en sa: ”det kan vara så många, men det är i alla fall inte vi”.

Så sa egentligen också migrationsminister Tobias Billström, - hela ansvaret ville han inte ta på sig. Men med den begränsningen, ställde han upp på intervju med Kalibers programledare Kristina Hedberg:

- Vem har intresse egentligen av att detta ska bli bättre?

- Det tycker jag att alla har. Alla som vill stå upp för en välordnad arbetsmarknad har ett intresse av att se till att oseriösa arbetsgivare bekämpas, liksom exploatering.

- Idag är det ju så att människor bor olagligt och farligt, med alla de här ambitionerna som du säger, så är det ändå så. Vad vill du ändra på för att få bort det?

- Jag tror att man måste arbeta mer effektivt med de instrument som redan finns. Kommunernas ansvar är viktigt. Men eftersom eu-medborgare som stannar här upp till tre månader inte behöver registrera sig så är det svårt att veta hur många de är, och vilka de är, och då är det svårt att göra något.

- Men det låter på dig som att det kommer att fortsätta vara så här?

- Jag tror att man ska gå in och offensivt bekämpa problemen när lagar bryts, men fattar människor fria val är det svårt att som politiker gå in och säga att ”det här är fel”.

- Hur fritt tror du deras val är?

- Jag tror att det är väldigt fritt, under förutsättning att villkoren man ställdes inför i hemlandet också är dem man konfronteras med när man kommer till Sverige. Allt annat är ju bedrägeri och skojeri. Men om man från början fått veta vad som gäller, och tackar ja, så har man ett ansvar som individ. Den enskilde kan ju också gå till domstol om man upplever att det begåtts brott mot avtalslagen.


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".