Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Kaliber 28 oktober 2007: Sex på en knapptryckning

Publicerat måndag 22 oktober 2007 kl 12.08
1 av 4
2 av 4
3 av 4
Thomas Bodström. Foto: Riksdagen
4 av 4
Krister Hammarbergh. Foto: Riksdagen

Svensk prostitution skulle försvinna i och med sexköpslagen, hoppades beslutsfattarna. Så blev det inte, som alla vet.

De gamla prostitutionsstråken har bytts ut mot lätttillgängliga portaler på internet. Klicka på kartan, och upp ploppar kontaktuppgifter till närmaste eskort - var du än befinner dig i landet.

Att de här sidorna är koppleri enligt svensk lag - är alla överrens om. Men riktad spaning är ovanlig - det visar en undersökning Kaliber gjort.

Och det råder politisk enighet över blockgränserna om att rikspolisstyrelsen borde göra mer - det visade sig när Kaliber sammanförde två ledmöter ur justitieutskottet.

Här kan du läsa och lyssna på vårt program:

Det talas ibland om den dolda prostitutionen. Men den är synligare än någonsin tidigare, den ligger bara några knapptryck bort. Som Blocket, Hemnet eller hemsidor för begagnade bilar finns de där – annonssidorna för prostitution. Leta dig fram på kartan och hitta en sexsäljare i Nässjö, Sundsvall eller Motala. Eller en på turné – till Nybro, Halmstad eller Boden. I annonserna finns all den information en sexköpare vill ha.

Jonas Flink är socialsekreterare på prostitutionsgruppen i Göteborg. Han klickar sig fram på en av de många kontaktsidor för sexhandel som finns på internet – den här kallas ”Sekreterarakademin”.

- Av detta kan man då utläsa längd, vikt, ålder, bröststorlek, ögonfärg, vilka språk som pratas, vilka tider man kan köpa tjänsterna, säger han.

- Men är det bara att ringa och beställa den här tjejen?

- Ja, telefonnumret finns ju med här, säger Jonas Flink.

Annonstexterna på sidan innehåller inga omskrivningar.

”1500 kr/30min, 2000 kr/60min vardagar mellan 9-13, 2500 kr/60min övrig tid.”

”Tar du med frun eller en kompis 1500 kr extra/timme. Stammisar har 200 kr rabatt på mjuk- och kinkysex. Svensexa gör jag inte!”

”Jag är en glad och positiv mullig glädjeflicka som mer än gärna vill göra just dig glad! Jag finns i Linköping, men kan eventuellt resa vid önskemål och ekonomisk ersättning.”

”Jag ställer upp på det mesta, t ex rollspel, jag kan vara dominant, samt andra förslag får du komma med själv. Jag ställer INTE upp på: att bindas, analt, djursex eller vara undergiven.”

Sexköpslagen

I Sverige har vi bestämt oss för att det här är en handel som inte är okej. Att sälja sex är inte olagligt. Men sedan 1999 är det förbjudet att köpa sex i Sverige. Det kallas brott mot Sexköpslagen och kan ge upp till sex månaders fängelse. Och det är förbjudet att främja sexhandel – att skapa en sån här hemsida där sextjänster annonseras är helt enkelt koppleri. Ändå finns hemsidor som Sekreterarakademin och många andra kvar – år efter år.

Säljarna finns här i Sverige, köparna finns här, sexhandeln sker här – men hemsidorna ligger utomlands. När det gäller Sekreterarakademin hittar vi fram till Network Solutions i USA, som administrerar domännamnet. När vi tar kontakt får vi veta att företaget som äger sidan Sekreterarakademin heter Anna Dodonova Corporation, var de finns vill inte Network Solutions tala om, men vi kan skicka e-post.

Vi återvänder till Jonas Flink.

- I Sverige vill vi ju inte ha prostitution enligt lagstiftningen. Tycker du det är konstigt att det kan ske så här öppet, några knapptryck och så kan du beställa hem en tjej?

- Ja, det är väl lite löjets skimmer över att det blivit så enkelt att det bara är att lägga servern i ett annat land. Tjejerna sitter naturligtvis i Sverige och lägger upp annonserna och redigerar annonserna, men det är ju någonting som är jättesvårt att göra någonting åt.

Vad gäller barnpornografi finns ett filter som stora svenska internetoperatörer enats om. Svenska användare hindras besöka de kommersiella sajterna.

- Det skulle ju kunna vara applicerbart även på den här typen av annonser och hemsidor, säger Jonas Flink.

2000-talets stråk

Kaliber handlar den här gången alltså om sexhandel med hjälp av nätet. Att hemsidorna är 2000-talets prostitutionsstråk är ett sedan länge känt faktum. Men hur ser handeln på nätet ut? Vem bryr sig om den? Är det omöjligt att stoppa hemsidorna? Och hur har socialtjänst och polis anpassat sitt arbete efter de nya förutsättningarna?

I Stockholm klickar sig Agneta Borg, chef på prostitutionsenheten vid socialtjänsten där, in på samma hemsida som kollegan i Göteborg. Borg är självkritisk när det gäller hur svenska myndigheter lyckas nå människorna bakom handeln på nätet.

- Alltså på ett sätt har vi ju mer kontroll med prostitutionen på gatan, därför att där möter vi den fysiska personen, säger hon. Vi ser personen, det kan vi inte på nätet. Och jag tror att kunskapen om vad som försiggår på nätet är rätt så dålig inom myndigheter i Sverige.

- Men om man tar Stockholm som kommun, vilka resurser satsar socialtjänsten på just nätprostitution?

- Ja, väldigt lite. Vi använder knappt en halvtid, ungefär 35% av en tjänst till att följa upp vad som händer och försöka sprida lite kunskap till stadsdelarna i Stockholm. Men det är väldigt lite resurser vi lägger på det.

Skulle aldrig prostituerat sig utan nätet

Marie är en av alla de som säljer sex och marknadsför sig via internet.

- Alltså jag har en hemsida på nätet där jag förmedlar mina sexuella tjänster, och sen finns det olika annonsplatser på internet där man kan annonsera. Så säljer de flesta i Sverige sex idag. Och sedan har man en mailadress och eller ett telefonnummer. Det är lite olika hur man gör.

Marie kallar sig escort, är i 45-årsåldern och säger att hon gör det för att hon själv vill och för att hon behöver pengar.

- Det är mycket, mycket vanligare än vi tror. Det finns ett stort mörkertal tror jag, för många börjar lite i smyg. Typ att man har en falsk kontaktannons som man kan läsa igenom budskapet på, på en vanlig kontaktannonssida. Och sen så börjar man annonsera mer där det finns rena eskortannonser. Och sen så kanske man till slut lägger upp en hemsida.

- Skulle du ha sålt sex om inte Internet funnits?

- Nej, det hade jag inte gjort för det hade inte passat mig att gå på gatan. Det hade känts för osäkert för mig. Jag vet också kunder jag har som aldrig skulle kunna tänka sig att åka till Malmskillnadsgatan och plocka upp en tjej, men som har hittat den här marknadsföringsplatsen på Internet för att den tilllåter att man är relativt anonym.

Kartläggning

Fyra trappor upp i centrala Malmö arbetar socialsekreterare Niclas Olsson. I åtta månader försökte han sätta sig in i sexhandeln på internet i Öresundsregionen. Var sidorna finns, vad som säljs, vad säljarna tycker själva och ungdomars attityd till olika former än sexhandel på nätet.

- Man kan väl säga att det har funnits en vit fläck på prostitutionskartan, där man inte vetat så mycket om vart prostitutionen har tagit vägen. För det har skett en minskning på gatorna och därför var man nyfiken att veta var de här kvinnorna eventuellt skulle ha tagit vägen.

- På vilket vis har Internet förändrat handeln med sex?

- Tröskeln för vissa yngre människor är inte lika stor idag. Att exponera dig i gatumiljö kanske inte är det första du gör som ung, men i intervjuerna jag gjorde säger de att de upplever det här som lite finare. Marknadsföringen ser snyggare ut och det gör att det tilltalar en annan gupp.

Arbetet har lett fram till olika insatser, som telefonrådgivning, och inom något halvår ska det skapas en hemsida riktad till bland annat dem som säljer sex med hjälp av internet. Det som också blev tydligt i Malmös undersökning var hur spridd sexhandeln var i länet, långt ifrån storstaden.

- Jag tror att Internet inneburit att du som säljare kan åka runt till flera orter och flagga upp för att ”nu kommer jag dit, nu befinner jag mig på den orten”... Det blir som kalendrar, så det är klart att det har förändrat verkligheten på det sättet ju.

Kalibers undersökning

Att köpa sex är alltså ett brott. Och sökningar på nätet visar tydligt hur sex säljs också på små och mellanstora orter – av kvinnor på orten eller på en slags turnéer. Men hur har polisen anpassat sitt arbete efter de ändrade förutsättningarna? För sexköp är som sagt ett brott.

I de tre storstäderna sker det spaning och utredning – inriktad på koppleri och människohandel – trafficking. Men vad sker utanför storstäderna?

Kaliber har frågat alla landets polismyndigheter utanför storstadsregionerna.

Bara tre av 18 länspolismyndigheter bedriver någon spaning eller kartläggning av prostitution på nätet. Här är citat från några distrikt:

”I de små distrikten har det aldrig funnits någon prostitution som på Malmskillnadsgatan, men med nätets hjälp finns det plötsligt en marknad.”

”Länet här är för litet för att vi ska ha någon prostitution, det är en okänd marknad för oss, så vi får nöja oss med våra egna fruar”

” Vi kan se att det i vissa kretsar är vanligt att man har kortare besök av kvinnor från Östeuropa, där man misstänker och tipsas om prostitution men det rör sig om alldeles för kort tid för att man ska kunna nå något resultat med spaning.”

”Jag tror att en del kvinnor som kommer hit på turistvisum utnyttjas av de män som tar emot dem. Men vi har aldrig kunnat följa upp det. Kvinnorna anmäler ju knappast”

”Det är en väldigt svår brottslighet att utreda och den är väldigt resurskrävande. Kontot för spaningsinsatserna delas med MC-brottslighet och narkotikabrott, och det blir svårt att lägga resurser på prostitution då.”

”Oss emellan kan man nog säga att vi är dåliga på det där med Internet. Alltså, när det gäller prostitution på mindre orter handlar det ju mest om kontakter som görs upp på Internet.”

”Man känner en frustration över att man inte kommer till ett bättre resultat när det gäller den här typen av brott, eftersom många far illa. Det behövs att man jobbar målinriktat och långsiktigt. Gör en stor satsning, centralt.”

Inte på något av polisdistrikten utanför storstäderna finns en person som jobbar heltid med sexköp/koppleriärenden och tolv av de tillfrågade 18 länen saknar en ansvarig för sexhandelsärenden när de kommer in.

Tjänsten drogs in

För många distrikt är det här verkligheten frustrerande. Låt oss ta ett exempel. För Sörmland, Östergötland och Jönköping finns formellt en tjänst – men den är indragen nu. Ronald Malmkvist är chef för underrättelseenheten i Östergötlands län.

- Konkret betyder detta att vi inte kan leva upp till det som krävs av oss - att vi ska ligga ute, fånga upp sånt, aktivt söka information mot den här typen av brottslighet.

Så hur allvarligt är det här? Att sexhandeln med internet som marknadsplats får ske ganska ostört? Sexköp är trots allt ett brott med lågt straffvärde – max sex månaders fängelse - betyder i praktiken dagsböter.

Ett vant öga som ser igenom de här sidorna upptäcker också annat. Portalerna är skyltfönster för grövre brottslighet, trafficking med unga utländska flickor som handelsvara. Jonas Trolle är kriminalinspektör i Stockholm och expert på just detta.

- Nätet är en arena som du kan marknadsföra saker, produkter och människor på, och i det här fallet marknadsför man människor, och det är då egentligen en elektronisk slavhandel, säger Trolle.

Människohandeln annonserar 

Den grova brottsligheten – människohandel – och köpen av till synes frivilliga sexuella tjänster – sker alltså sida vid sida.

I ett stort brottmål i Göteborg nyligen dömdes tre män och en kvinna för koppleri. De tvingade unga ryska kvinnor att sälja sex. Köparna beställde tjänsterna på telefon. En del spelades in av polisen:

- Hallå ja, säger en man.

- Ja hej, svarar någon.

- Hej jag undrar om du har en flicka?

- Ja.

- Jaha, det är en ny flicka?

- Ja det är det.

- Klockan halv fyra, vanliga stället då ja?

- Mmm

- Bra. Fint. Hej.

- Hej

Ett till samtal:

- Finns det någon tjej man kan träffa ikväll? undrar en man och fortsätter: Gör hon analsex?

- Jag får fråga henne.

- Kan du fråga nu?

- Ja… kan du ringa om 5 minuter?

-Ok.

- Mmm…ok.

Numret de här männen använde har spridits på olika sätt. För några år sedan låg det ute som tips – på portalen Sekreterarakademin. Den som vår reporter försöker hitta.

Jakten går vidare

Vi skulle ju skicka e-brev för kontakt med de sidansvariga. Vi gör det, men brevet studsar tillbaka. Så vi ringer USA igen. Svaret är nu att personerna bakom Sekreterarakademin har begärt att få förbli hemliga.

Åter till Marie, som säljer sex med hjälp av en egen hemsida och portaler på internet. Hon ser sig själv som en självständig människa som valt att sälja sex och argumenterar starkt mot sexköpslagen. Men hon vet också att hennes köpare normalt sett inte riskerar särskilt mycket.

- Har någon av dina kunder åkt fast någon gång?

-Nej det har de inte för att de... det är väldigt få sexköpare som åker fast, om du tittar på statistiken.

- Finns det något med den här utvecklingen inom Internet och sälja sex på Internet som oroar dig?

- Ja, det oroar mig litegrann att det inte finns sociala nätverk mellan sexsäljare. Förr när många kanske debuterade med att sälja sex på gatan, så kunde de äldre fånga upp en tjej, om det kom nån ung som inte var lämplig. Idag så sätter hon själv ut en annons och det är ingen som vet vad hon håller på med, och hon kan råka illa ut.

Vi sammanfattar

Så vad har vi kommit fram till?

  • Förmedling av sexuella tjänster sker sedan länge öppet på internet.
  • Socialtjänsten har bara i ett fåtal städer aktivt kartlagt den här prostitutionen.
  • Internet har underlättat sexhandel utanför storstäderna.
  • Men bara tre av landets polisdistrikt utanför storstäderna har någon spaning eller kartläggning av sexhandeln som sker via internet.
  • Det polisarbete som sker är så gott som uteslutande riktat mot trafficingbrott. Det man kan kalla vanliga brott mot sexköpslagen får ske tämligen ostört.

Och hur gick det med vårt letande efter ansvariga bakom Sekreterarakademin? En av de portaler som år efter år kopplar samman sexsäljare med sexköpare i hela landet, trots att sex inte får köpas i Sverige – och trots att den som äger eller administrerar hemsidan gör sig skyldig till koppleri, enligt svensk lag.

Vi söker vidare – och det visar sig att hemsidan ligger på en server i Spanien. Men där blir det också stopp. Servern finns där, men, vi lyckas inte få kontakt med någon som äger eller administrerar den.

Och enligt vad Kaliber kunnat få fram så har ingen lagförts i Sverige för att ha drivit en sån här portal.

Marie känner sig trygg

- Vad skulle du tänka om polisen till exempel lade ner din hemsida för att den främjar sexhandel? frågar vi sexsäljaren Marie.

- Det kan de inte, skrattar hon, för den ligger inte på en server här i Sverige utan den ligger utomlands, i ett land där det är helt lagligt, så att det kan de inte. Och skulle polisen försöka göra det så skulle de ju bryta mot ett antal lagar, så att det kan de inte. Jag har aldrig tänkt tanken.

---

Socialdemokraten Thomas Bodström och moderaten Krister Hammarbergh, båda ledamöter i Justitieutskottet möttes i en radiodebatt ledd av Kalibers programledare Kristina Hedberg:

- Välkomna båda två. Om vi loggar in på en av de här sidorna (Sekreterarakademin) på datorn framför oss, vad tycker ni om det ni ser?

TB: Ja, det här är ju en viktig del för dem som bedriver människohandel och koppleri. Det ger ett sken av att samtliga de här flickorna gör det här frivilligt och så är det inte, det vet vi.

KH:  Ja, det är uppenbart vad det är frågan om och det är säkerligen en hel del av de här tjejerna som är utnyttjade, det är nån annan som tjänar pengar på dem. Och det gäller att komma åt dem. Mycket av det är en resursfråga, därför är det viktigt att vi nu satsar på fler poliser, utan att vi för den skull öronmärker resurserna, polisen ska automatiskt kunna göra den här typen av uppgifter.

TB: Om man vill nå resultat då måste man agera mycket hårdare. Vi hade samma problem i början på 2000-talet, polisen sa att jorå vi prioriterar det här, och vi vet att det finns väldigt bra poliser som gör det, men vi vet också att det finns hela län som inte gör det. Vi gjorde då det som man är tvungen till; nämligen öronmärka pengar. Det hade varit hur enkelt som helst för den borgerliga regeringen att fullfölja det, men man gav efter och till stor förtvivlan för de poliser som jobbar med det här så finns det inte längre några särskilda pengar för det här. Och vi ser också resultatet.

KH: Det finns oerhört mycket att göra. Det finns också mycket kvar att göra efter Thomas Bodström. Det behövs resurser och den här regeringen har tillfört betydligt mer än någon annan regering och det ser man nu på polisintagningen.

- Vad är det för fel på öronmärkta resurser?

KH: Det är olika sätt att styra. Vi tycker att myndigheter ska ta ett ansvar för vad man har att göra. Det stora bekymret är ju att ingen fälls idag, och får fängelse. Vi kan ju öronmärka hur mycket som helst om domstolorna inte utdömer fängelsestraff. Det utdöms för låga straff. Därav gjorde den gamla regeringen inte ett smack. Nu händer det grejer.

- Om vi stannar vid myndighetens ansvar - när vi ringer runt visar det sig att man lägger inte särskilt mycket resurser på uppsökande verksamhet. Hur tycker du de verkar hantera friheten att hantera sina resurser, just vad gäller sexköp?

KH: Jag tycker att man måste lägga ner betydligt mer krut och kraft. Det finns en anledning att anmärka på Rikspolisstyrelsen. Definitivt kan man göra ett bättre jobb, men jag tror inte att öronmärkning löser problemen. Däremot borde vi se över sexköpslagen på ett tydligare sätt.

TB: Det är intressant att du nämner den, du tillhör ett parti som aktivt motarbetade införandet av sexköpslagen. Det blir lite paradoxalt höra dig.

KH: Det är lite mycket partipolitik nu, Thomas Bodström. Jag kan bara konstatera att det är mycket synpunkter på vad regeringen borde göra i det här fallet, betydligt mer än när du själv var minister.

- Det är ju väl känt att prostitutionen flyttat till arenor som internet. Vilka verktyg skulle ni vilja ge för att få bort just den formen av sexhandel?

KH: Jag tror att man måste jobba på ett mycket smartare sätt från polisen. När det gäller internet så är stora delar av samhället taget på sängen. Där måste lagstiftning och utredningar hänga med.

- För de som upprättar sajterna lägger dem ju på servrar i utlandet. Är det nån av er som skulle vilja ha ett filter, liknande det som finns för barnporr?

KH: Jag tror man ska vara lite försiktig med att gå in och reglera hur man använder eller inte använder internet. Det här är nåt vi inte tycker om, men vi stryper inte information utan en ordentlig översyn.

- Vad säger Thomas Bodström om ett filter?

TB: Ja, det är väl självklart. Jag förstår inte hur man kan vara emot det.

KH: Jag sa väl inte att jag var emot?

TB: Nämen att man inte vill arbeta aktivt. Med de här sakerna är det så oerhört mycket viktigare att skydda de unga tjejerna och killarna, jämfört med någon slags informationsfrihet. Det väger inte ens lätt. Det väger ingenting.

- Men skulle du vilja göra det förbjudet för svenskar att komma åt de här sidorna?

TH: Det är klart att det finns en gräns...

KH: Tala om då var gränsen ligger!

TH: Att när det handlar om offer för människohandel som smyger sig in på de här sidorna, så anser jag att det skall stoppas. Däremot finns det också prostitution bland vanliga sajter, kontaktannonser och så och där är det kanske hundratusentals svenskar som är ute efter att få kontakt med varandra. Och där kan man inte bara förbjuda alla kontaktannonser.

- Vad är ditt svar, är du för eller emot ett sådant filter?

KH: Jag hoppas att så många som möjligt frivilligt vill använda sig av det här filtret. Sen vet jag att det kommer att finnas en mängd sexköpare, för det handlar om att det finns en marknad med köpare som inte alls är intresserade av det. Och det är viktigt att vi kommer åt sexköparna idag. Jag tycker att det är stötande att ingen så här långt har dömts till fängelse över huvudtaget utan bara till dagsböter.

- Polisens anpassning till den här nya världen... jobbar polisen på rätt sätt med tanke på var sex köps och säljs?

TB: De poliser som prioriterar det här, de är jätteduktiga.

- Inte de enskilda poliserna, nu är ju polisen en organisation...

TB: Jadå, men det är ju också så att man jobbar ute i länen.

- Men nu är det ju så att när polisen får välja hur de placerar pengarna så har de dragit in flera utredare som har fått syssla med detta, så hur tycker du att polisen som helhet sköter arbetet med den här nya världen?

TB: Jag tycker att man kan göra mycket mera naturligtvis. Och det är så att det finns andra saker som prioriteras högre. Jag kan ju avslöja att jag hade stora diskussioner - gräl - med rikspolisstyrelsen om att vi inte nöjer oss med att det skall stå i några regleringsbrev. Vi kräver att om man bekämpar den här typen av brottslighet, så skall man få göra det över hela landet. Man måste ta de här fajterna med polisen. För det är jättebra om det fungerar med regleringsbrev, men gör det inte det, måste man ta ett steg till. Vrida om så att de verkligen är tvungna. Det är då man menar allvar med prioriteringen.

- Människohandel och barnpornografi är sådana avskyvärda brott och lätta att få känslor för att de måste bort. Gör det att det att det kommer för lite fokus på den vanliga sexhandeln, alltså det som sexköpslagen handlar om i grunden?

KH: Jag tror att det här hänger ihop. Så kallade vanliga sexköp, barnpornografi, trafficking - allt detta hänger ihop. Sen måste vi ha olika lagstiftning, olika lagrum, för att kunna fälla för olika typer av brott, så att ingen av de människor som tjänar pengar på den här handel skall slippa undan. Sedan kan Thomas och jag vara överens om att i vissa delar av landet skulle man kunna göra mycket mer. Nog kan jag också uppleva det som ett bekymmer. Det är så nu. Det var så förut också. Sen har vi lite olika uppfattning om hur man skall styra detta, men jag tror att båda vill vi komma åt den här brottsligheten.

Reportrar: Anna Jaktén, Sanna Klinghoffer, Björn Tunbäck, Niklas Skeppar, Sofia Klemming

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".