Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Kaliber 4 november 2007: Det andra migrationsverket

Publicerat torsdag 1 november 2007 kl 15.30
1 av 6
Irakiska flyktingar utanför FN:s flyktingkontor i Damaskus.
2 av 6
Flyktingläger i Jordanien.
3 av 6
Irakbomb i Qahataniya
4 av 6
Irak, Bagdad. Dödsskjutning av två kvinnor
5 av 6
Kalibers reportrar: Marie-Jeanette Löfgren och Nuri Kino
6 av 6
Utanför Sveriges ambassad i Damaskus. Människor får hjälp att fylla i visumansökningar. Foto: Marie-Jeanette Löfgren

Fyra miljoner människor är på flykt från Irak. När omvärlden stänger sina gränser, är illegala flyktvägar de enda som bjuds. Kaliber följer den desperata trafiken - mot det hägrande slutmålet: Sverige.

Här kan du ta del av Marie-Jeanette Löfgrens och Nuri Kinos reportage om en miljardindustri, där nätverk av smugglare för stora pengar och på farliga vägar tar människor hit från Irak.

Alla flyktingar vi mött lever under press och hot. Deras namn är därför fingerade, och detaljerna kring var vi mötts är ibland ändrade för att undvika identifiering.

Den humanitära tragedin i Irak, knackar sannerligen på Sveriges dörr. 70 gånger om dan, enligt svenska myndigheter. Så många illegalt smugglade flyktingar kommer hit från Irak - varje dag.

Numera är nämligen Sverige ett av ytterst få länder där det överhuvudtaget finns någon möjlighet för irakflyktingarna att få stanna.

Vårt reportage börjar i Syriens huvudstad Damaskus. För dit - och till grannlandet Jordanien - har det hittills gått att ta sig legalt. Men när befolkningen där, i och med detta, i en handvändning, ökar dramatiskt - blir levnadsförhållandena allt mer ohållbara. Irakierna ”trängs ut” från sin första anhalt. Det är då de hamnar i smugglarnas garn.

Drömmen om Sverige

I myllret i Damaskus möter vi Mikhael.

- Sverige, säger han, jag vill dit. Jag har hört om Sverige. Jag vet att det blir svårt för mig eftersom språket är annorlunda. Jag vill egentligen till Storbritannien, men jag kan inte få mina rättigheter där. Det är inte som i Sverige. Jag har hört att i Sverige tar man hand om människor och flyktingar. Så jag hoppas komma dit.

Mikhael är strax under trettio – en tuff  kille – men livrädd, eftersom han är kristen assyrier och eftersom han arbetade för amerikanarna hemma i Irak. Nåt som inte ses med blida ögon av någon. Vi ska följa honom och hans väg från Irak mot Sverige. För han är en av tiotusentals med samma mål.

Här på gatorna i Damaskus känner alla till städer som Södertälje, Jönköping och Boden. Var och varannan vi möter har någon släkting eller bekant som tagit sig norrut med hjälp av människosmugglare.

Smugglare överallt

Det känns som rena charterbranschen. Här finns hur många researrangörer som helst - hos telefonkortförsäljaren, på Internetcaféet eller i cigarettbutiken... alla känner till smugglarna, alla vet vem man skall prata med. Men alla är försiktiga. De är väl medvetna om att smugglarna är farliga att ha att göra med. Det handlar om tungt kriminella där en del också sysslar med vapen och narkotika och det handlar om mycket stora pengar. Vi blir varnade för att snoka runt.

Iraks grannländer Syrien och Jordanien är de som tagit emot flest av de miljoner irakier som flyr undan våldet i hemlandet. 

I stadsdelen Germana i Damaskus bor många av de kristna flyktingarna. I den stora ljusa, kyrkan i kvarteret samlas Irakflyktingarna för att be. Det är mest kvinnor i alla åldrar, alla med tunna spetssjalar över håret, som sätter sig i de slitna träbänkarna för att be för att de till slut skall hitta någonstans där de kan känna sig trygga undan förföljelse. De ber om sånt vi tar för självklart hemma i Sverige - att inte riskera att bli dödade, att våga låta barnen gå ut och leka utan vara rädd för att dom skall kidnappas, att ha råd med mat, sjukvård och bostad. Inne i kyrkan är det svalt, på gatan utanför dallrar värmen, det är dammigt och luktar avgaser. Nästan alla småpojkar har pistoler av plast i händerna när de springer runt gränderna och leker.

Vad som tvingat iväg irakierna är uppenbart. En irakisk kvinna som flytt berättar om sin hemstad för oss.

- Om någon kunde beskriva hur det är att leva i helvetet skulle ni förstå, då skulle världen förstå hur det är att leva i Bagdad. Varje gång någon går ut undrar man om den ska komma tillbaka. Varje gång en flicka går ut så vet hon inte om hon kommer tillbaks eller blir kidnappad, våldtagen, eller mördad. Det är som i helvetet.

Alla stramar åt

Hittills har Syrien tagit emot irakierna, men nu har man börjat strama åt. Det ökar trycket på flyktingarna att ta sig vidare. USA tar inte emot dem längre, och det mesta av EU tar inte heller emot dem. Bara i Sverige och Nederländerna kan de få stanna. Men för att komma hit gäller det för de flesta att resa illegalt.

Två som vet hur resan går till är Ninip och Leyla. Vi möter dem när de just kommit fram till slutmålet – efter sista biten med tåg från Köpenhamn till Göteborg.

- Om jag visste att vägen skulle vara så svår, säger Ninip, så skulle jag aldrig tagit den här vägen. Då är det lika bra att jag hade blivit mördad hemma i Irak.

Leyla och Ninip lyckades trots allt ta sig ända fram – men de blev slagna på vägen och fruktade för sitt liv.

70 om dagen

Deras historia är ganska typisk. Det kan vi konstatera efter att ha läst en räcka förundersökningar, rapporter från Europol, Interpol, och EU:s gränsorgan Frontex, talat med Migrationsverket, FNs flyktingorgan, och med poliser, varit på rättegång och pratat med en lång rad människor som smugglats eller försöker ta sig till Sverige. Bilden är tydlig.

Bara i år kommer drygt 20 000 irakier att ta sig till Sverige – de flesta med hjälp av smugglare enligt svensk och europeisk polis. Ungefär 70 personer kommer hit illegalt - varje dag. Eftersom varje smuggling brukar kosta 12-15 000 dollar innebär det att branschen omsätter 2 miljarder kronor i år.

För Ninip och Leyla kostade hela resan till Sverige totalt 30 000 dollar, drygt 200 000 kronor, men då fick de stå för mat och boende själva under vägen.

Brottet människosmuggling är inte så högt prioriterat av den svenska polisen. Straffen brukar bli låga. Det mesta av polisens arbete är inte samordnat över landet. Men under Kalibers arbete kommer det fram att 30 till 35 löst sammansatta smuggelnätverk arbetar ifrån Sverige. De köper in den kompetens de för tillfället behöver: någon som kör mellan Turkiet och Grekland, någon som kan förfalska olika typer av pass och ID handlingar, någon som jobbar på flygplatsen i Aten, Milano, München eller i Paris och som kan ta sig in i transithallen med nya biljetter och pass.

För varje som stoppas kommer nya

Hans Lippens är chef för gränspolisen i Västra Götaland.

- Det är minst 30 olika organisationer som aktivt arbetar med människosmuggling här, i första hand är det irakier det handlar om.

- När ni gör tillslag mot dem, vad händer då? Dör de ut eller finns de kvar?

- Nä, det fortsätter. Det blir ett kort uppehåll på max en vecka, sen drar det igång igen för full maskin. Även om vi anhåller och häktar folk så lever organisationerna vidare genom andra kontakter och andra nätverk. Så det fortgår hela tiden.

- Det tar liksom aldrig stopp?

- Nä, det gör det inte, säger Hans Lippens.

Vi möter en smugglare

Vi har kontakt med flera smugglare, men ingen är beredd att möta oss öga mot öga. Alla är väldigt misstänksamma och rädda för att åka fast. Till slut är det en man som går med på att träffa oss på ett fik i Stockholm. Han jobbar för en liga med många medarbetare över hela världen. Vi utger oss för att behöva hjälp att få ut en irakisk släkting från Mosul. Mannen vi möter på fiket sitter som på nålar och vill inte ta av sig jackan.

- När han kommer dit, då ringer han nån av era kompisar?

- Ja.

- Och då får jag ett nummer av er?

- Ja, då får du ett nummer.

- Som han ringer.

- Ja, precis.

- Och hur snabbt kan ni ta hit honom till Sverige?

- Ja, det beror på, men det kommer gå, så där... Du kan inte säga, nuförtiden det har blivit lite svårare, eftersom det har blivit mycket svårt att komma till Europa. Men vi har vår väg, så det är inget problem. Det kommer fixas.

- Jag är lite nervös, det är ju olagligt det här?

- Ja, men det... eh... alla folk som kommit här, det kanske kommer tjugo, trettitusen, och det...eh... alla kommer på den vägen. Det finns inte annat väg. Du får välja själv. Jag kan inte vänta så länge på honom, för att vi har andra folk  som kommer.

Åtta i en låda

I Damaskus träffar vi återigen Mikhael. Han väntar på besked om hur resan skall ordnas. Pengar har han fått ihop genom att sälja allt han ägde och hade. För honom – som för de flesta andra - finns ingen väg tillbaka. När vi träffar honom igen har just haft kontakt med ytterligare en smugglare som tar folk mellan Turkiet och Grekland gömda i en FN lastbil - Där skall Mikhael ligga gömd i en trälår tillsammans med 8 andra.

- Han sade att jag måste betala honom sjutusendollar för det och så sa han att han bara tar sju till åtta personer. De kommer att stoppa dem i en låda, skyla över den, och göra ett litet hål på lådan så att luft kommer in och så att man kan andas. Sedan kommer de att ställa lådan i mitten av lastbilen. Även om de skulle undersöka lastbilen skulle de inte upptäcka lådan eftersom den är mitt i lastbilsflaket. Det är en lastbil som ska ta grejer för FN från Turkiet till Grekland och från Grekland till Turkiet.

- Känner du nån annan som tagit sig ut så?

- Ja, min kusin tog sig för ungefär tio dagar sedan in i Aten på samma sätt, med en FN-lastbil.

Mikael skall resa från Syrien till Sverige via Turkiet, som de flesta andra, för från Turkiet går den gamla smuggelvägen via Grekland och vidare in i Europa och Schengenland. Sätten är hur många som helst: till fots om natten, med gummibåt, små highspeedbåtar eller med bil eller lastbil. Allt beror på tur och hur mycket du kan betala.

Treåring i tankbil

En man vi mötte första kvällen i Damaskus hade bestämt sig för att ta med hela familjen på resan. Han vågar inte lämna kvar sin fru och sina barn - tre och fem år gamla. Han har redan köpt resan - de skall allihop klättra ner i buken på en tankbil tillsammans med ett fyrtiotal andra män, kvinnor och barn. Där skall de gömma sig under färden över bergen mellan Turkiet och Grekland, en resa som tar 24 timmar. Han flackar med blicken när jag undrar hur han skall få en liten treåring att hålla sig lugn och tyst därinne i ståltanken i ett helt dygn. Han säger tyst att det måste gå, det är enda utvägen, för här i Damaskus håller pengarna på att ta slut, allt blir bara dyrare och dyrare.

Lurad flera gånger

En annan flykting, Mohammed, är Sunnimuslim och blev hotad till livet av Muhjahedin, den islamistiska milisen hemma i hans stadsdel Dora i Bagdad. Han vågar inte möta oss öppet, så vi träffas i en skrubb bakom ett café. Fem gånger har Mohammed försökt fly till Europa men blivit lämnad på vägen mellan Turkiet och Grekland av smugglarna.

Han har haft maximal otur. Tre gånger blev han lämnad i sticket vid gränsen och blev gripen. Vid två tillfällen lyckades han passera gränsen men den utlovade lastbilen uteblev. Inga lastbilar kom. Han hade blivit blåst av smugglarna. De hade bluffat. Varenda gång han greps fick han sitta i ett häkte i tio dagar. Varenda gång ljög han och sade att han var palestinier. Hade han sagt sanningen, att han är irakier, hade han blivit deporterad.

Nu håller Mohammed på att försöka tjäna ihop pengar till ytterligare en resa, men det är svårt för priserna bara stiger och stiger. Det finns ingen garanti för att han inte blir lurad ytterligare en gång, för att lura desperata flyktingar har också blivit en business. Vi träffar många - både i Damaskus och i Sverige - som blivit lurade på stora belopp av smugglare, eller sådana som utger sig för att vara smugglare.

Svår resa för Mikhael

Mikhael lyckas till sist komma iväg från Syrien. Han har kommit till Aten när vi får tag på honom nästa gång. Han är trött och rädd. Tillsammans med 24 andra män stängdes han in i en lastbil med möbler. Den körde och körde och körde. I 24 timmar. Det fanns en flaska om någon behövde kissa.

- Resan var mycket svår. Det fanns knappt något utrymme i lastbilen, ingen luft, vi var alldeles för många inne i den. Det var svårt, mycket svårt. Men tack gode gud har vi kommit fram. Det var mycket trångt. Vi körde över gränsen mycket lätt, han hade redan betalat tulltjänstemännen och vi blev inte stoppade överhuvudtaget. I trettio timmar fanns vi lastbilen. Det var mycket svårt. Det fanns ingen luft. Vi kunde inte andas.

- När når du Sverige tror du?

- Jag vet inte. Jag letar efter en smugglare som kan ta mig dit, men det är mycket svårt just nu att flyga härifrån, många flyktingar har blivit tagna på flygplatsen. Jag tror att jag ska ta mig till Italien med ett fartyg. De säger att om man når Italien är det mycket enkelt att nå andra länder i Europa därifrån. Jag känner mig inte trygg fast jag är i Schengen, jag har ju inga dokument, inga papper.

Gyttja till midjan

Tillbaka i Göteborg och till paret som klarade av sin resa – Leyla och Ninip - även om de just när de kom sa att de hellre dött än tvingats göra om resan. För den var otäck.

Först flög dom till Istanbul i Turkiet via Amman i Jordanien. Väl i Istanbul fick de vänta länge i en lägenhet tillsammans med en massa andra flyktingar innan resan gick vidare. Först fick de vada med gyttja upp till midjan en hel natt, lämnade ensamma av smugglarna och utan att veta var de var. Det enda de fick veta var att de skulle lyssna efter ljudet av en sked som klingade mot ett glas - det var signalen för att de skulle röra sig framåt.

I gryningen möttes de av nya smugglare. Nu skulle de korsa en flod i en liten gummibåt, fyra åt gången. Väl på andra sidan väntade en kylbil för grönsaker. Alla 42 stuvades in i lastbilen.

- Först var det iskallt därinne, sen blev det allt mer kvavt, till slut kändes det som att luften helt tog slut! Det kändes som att vi inte kunde andas under dom 14 timmarna som vi var instängda,  säger Leyla.

När kylbilen kom fram till Aten tog nya män vid, och Leyla och Ninip fick irakiska pass med Schengenvisum i och flygbiljett som tog dem till Danmark, och så vidare med tåg till Sverige.

Leyla och Ninips resa, precis som den resa Mikhael gör, är en ganska typisk resa för dom Irakflyktingar som vill till Sverige.

”Jag gör vad som helst”

Men resorna blir dyrare, det vittnar Hana om. Hennes gamla mamma är kvar i Irak och måste ha extra hjälp under vägen. Då blir det 20 000 dollar, säger en smugglarna hon kontaktat.

Och hur skall hon få ihop till det?

- Jag gör vad som helst för att få hit henne. Vad som helst. Jag kan arbeta som en slav. Jag vill inte nå det här stadiet, men det finns kvinnor som säljer sina kroppar, säger hon.

Också i Damaskus växer desperationen. För vad skall man göra när besparingarna håller på att ta slut? Och allt blir dyrare – hyrorna, maten och mediciner. Folk gör allt för att överleva –  en kvinna berättar att hennes bror sålt sin njure – nu är operationsärret infekterat, och hon är rädd att han skall dö.

En irakier vi träffar fick ner priset på sin resa genom att smuggla diamanter.

-Jag hade bara 6000 dollar. Han sa till mig att det kostar 12 000, men att jag kunde få hjälp om jag tog med diamanter till Sverige. Om det fattas något, varnade han, tänk på din familj hemma i Irak. Akta dem.

En liga inför rätta

Vi går på en förhandling i Södertörns tingsrätt. En liga är åtalad för att ha smugglat irakier till Sverige. Huvudmannen, en assyrier, har hållit på i över tio år då åtalades han första gången. När han greps nu, hade han fotboja efter den senaste domen. En annan av de åtalade har har anmälningsplikt hos frivården, men hinner ändå resa mellan Sverige och Turkiet för att göra smuggelresor.

De här personerna säger att de gjorde det för att vara snälla, för att hjälpa till. Men paret i Göteborg vittnar om något annat

- Vi blev behandlade som djur av smugglarna i Turkiet och Grekland, säger Leyla. Smugglarna var maskerade och hade påkar som de misshandlade männen med. Det var inte tortyr, men de slog dem på nacken och benen. Om någon ramlade fick man en smäll för att fortsätta gå.

Miljarder i omlopp

Samma sak menar Europol: det här handlar om ren profit. Smugglingen till Sverige omsätter alltså kanske två miljarder kronor i år, och de stora vinsterna parat med att risken för att åka fast är så liten, har gjort att smugglarna blir allt fler, berättar Göran Görtzen på Europol.

- Ja, vår uppfattning är att användandet av brottsorganisationer har ökat. Ju strängare gränskontroll man har, desto bättre resehandlingar man får, desto större expertis krävs ju för att ta sig förbi hindren och det gör att man i större utsräckning använder sig av kriminella nätverk för att smugglas in i Eu. Vi ser en tydlig trend att människor tar större och större risker. Rapporter om lik i havet kommer oftare och oftare. De här organisationerna gör det här för vinnings skull och har inga skrupler, ett människoliv är inte värt nånting för dem. 

De utredningar som faktiskt görs kostar enorma summor, flera miljoner kronor är inte ovanligt eftersom det alltid är många inblandade, långa tider av telefonavlyssning och det mesta måste tolkas. Så är det till exempel i den rättegång om människosmuggling som just nu pågår i Stockholm.

Ingen ljusning i sikte

I Irak är läget svårt. Shia hotar sunni, som hotar shiamuslimer. Kristna flyr. Föräldrar oroar sig över att barnen skall kidnappas. De som arbetat med amerikanerna hotas. De som jobbat för Saddam hotas – och den som bara skall gå och handla kan dödas av misstag.

Mohammed, han som blivit lurad så många gånger, han tänker ändå försöka komma bort igen.

- Ja, någon dag, men inte just nu. Jag gör det på samma sätt som förut, det handlar om tur, antingen klarar jag mig eller så blir jag tagen. Ännu en gång.

Och Mikhael... Vi får bara ett automatsvar när vi försöker ringa honom. Han svarar inte. Han har gripits på Atens flygplats och sitter i fängelse i väntan på att förmodligen deporteras till Irak.

Reportrar: Marie-Jeanette Löfgren och Nuri Kino

Fotnot: Fredag 2 oktober 2007 föll domen mot ligan i Stockholmsrättegången. Huvudmannen dömdes för grov människosmuggling till fängelse i ett år och sju månader. De fem andra till lägre straff.

Det här programmet är del i en serie om flyktingströmmen från Irak. Här kan du läsa/lyssna mer:

Uppföljningar och konsekvenser av programmet:


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".