Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Kaliber är slut för säsongen. Programmet är tillbaka i höst, måndagen den 4 september.

Kaliber 16 december 2007: Den spännande fortsättningen...

Publicerat fredag 14 december 2007 kl 11.03
1 av 17
Foton: SVT bild, Hu Ben, Niklas Maupoix. Montage: Kaliber
Anmälan om pojke som kom till Helsingborgs lasarett. Foto: Anna Jaktén
2 av 17
Anmälan om pojke som kom till Helsingborgs lasarett. Foto: Anna Jaktén
Obolhallen Örebro
3 av 17
Obolhallen Örebro
Plannja Basket sponsrades av Obol. Bild: Pressens Bild
4 av 17
Plannja Basket sponsrades av Obol. Bild: Pressens Bild
Baggershus. Foto: SVT/Rune Bergström
5 av 17
Baggershus. Foto: SVT/Rune Bergström
Carin Jämtin
6 av 17
Carin Jämtin
Utanför Sveriges ambassad i Damaskus. Foto: Marie-Jeanette Löfgren
7 av 17
Utanför Sveriges ambassad i Damaskus. Foto: Marie-Jeanette Löfgren
Foto: SVT bild
8 av 17
Foto: SVT bild
Foto: SVT bild
9 av 17
Foto: SVT bild
Göran Johansson, Göteborg
10 av 17
Göran Johansson, Göteborg
Zheng Jiali. Foto: Hu Ben/SR
11 av 17
Zheng Jiali. Foto: Hu Ben/SR
Jialis by. Foto: Hu Ben/SR
12 av 17
Jialis by. Foto: Hu Ben/SR
Tullen på Arlanda. Foto: SVT Bild
13 av 17
Tullen på Arlanda. Foto: SVT Bild
Ilmar Reepalu.
14 av 17
Ilmar Reepalu.
Anders Lago
15 av 17
Anders Lago
Katarina Novák/pressbild
16 av 17
Katarina Novák/pressbild
Magnus Frisk/Foto: Coop
17 av 17
Magnus Frisk/Foto: Coop

En intensiv debatt om flyktingsmugglingen, köpstopp för sallad från en kritiserad odlare i Skåne, fler spårade kinesiska ungdomar och jakten på femtio miljoner från försvunnen stor-sponsor. Det händer grejer i spåren av Kalibers program.

------------------------------------------------------

Coop slutar handla från kritiserad odlare

- Varsågoda, kom in mina grisar!

- Elwira, inte prata. Du bara ”blablablabla”. Du måste jobba!

Jozef och Elwira Ujazdowski berättade i slutet av november i Kaliber om hur de behandlats av sin arbetsgivare på Sofiedals gård i Skåne.

De hade också fått fel lön och ingen övertidsersättning. Gården är en av landets största leverantörer av både purjolök, sallad, blomkål. Grönsakerna har sålts över hela landet genom Coop. Men det är det slut med nu, berättar Magnus Frisk, Coops informationschef:

- Vi har slutat handla från den gården. Vi väntar på en utredning och innan vi har fått tydliga garantier vill vi inte ha några grönsaker från den gården.

- Det är sättet man behandlat arbetarna på och att de inte fått ut sina löner, det är uppenbart att man har brutit mot avtalet som finns.

Och vad säger då grönsaksföretagets VD om det? Vi ringer Sofiedals gård:

- Nej du. Han kan du inte prata med utan om du vill prata med oss om någonting så hänvisar jag dig till Stefan Lindvall på SLA.

Stefan Lindvall på Skogs och lantarbetsgivareförbundet, SLA i Malmö hänvisar till sin VD Katarina Novak. Och efter att ha kollat med gården förklarar hon att de inte märkt något av Coops beslut hittills i diskussioner om nästa års leveranser. För nu är det ju inte säsong.

Däremot berättar hon att de nu haft de första träffarna med Kommunalarbetareförbundet, facket där lantarbetare kan gå med, för att prata om arbetsvillkoren inte bara på Sofiedals gård utan i hela branschen. Oftast är det facket som får först veta om något är fel, inte arbetsgivareorganisationen säger Katarina Novak VD för SLA:

- Vi har tillsammans med Kommunal bildat en grupp för att tillsammans följa de här företeelserna för att stämma i bäcken och försöka se till att vi får lite ordning och reda.

Men är det en oro eller har du en kunskap om att det förekommer på andra håll?

- Jag har naturligtvis en oro, sedan har jag fått signaler om att det förekommer på andra håll. Men jag har inga bevis eller några namn på gårdar. Det har jag inte.

Och Lars Göran Olsson, ombudsman på Kommunal i Skåne, hoppas att samarbetet skall leda till en uppryckning i branschen, som han uttrycker det. Och han berättar att en del odlar ringt honom efter Kalibers reportage. Någon vill inför nästa år visa hur de tänkt låta säsongsarbetarna bo. Men det har ringt andra också:

- Ja, en sa att odlare hade sagt att varför gav man sig på just denne odlaren när det är likadant i hela branschen. Han ville ju inte framstå varken med namn eller något annat så jag kan ju inte bekräfta om det är en hörsägen eller om det kommer från en odlare.

Jozef och Elwira Ujazdowski är fortfarande besvikna över att de inte fick mer av den övertidsersättning de räknat ut att de har rätt till. Det gäller enligt dem flera hundra tusen mer än Sofiedals gård gav dem. De är besvikna på att varken myndigheter eller fack verkar kunna hjälpa dem att få pengarna här i Sverige.  

- Det är mycket konstigt. Jag skall inte lämna. Jag skall gå vidare. Jag skall kontakta med medier i Polen...om hur Sverige håller sina regler.

Elwira har värk i både knä- och höftleder. Hon linkar när hon kommer med kaffet och Jozefs jobb på parkförvaltningen i Malmö stad tar snart slut:

- Om två veckor är jag arbetslös igen. Hur man skall leva, jag vet inte. Jag trodde att jag skulle få fast anställning i Malmö stad, men det finns inte chans. Det jobbet är mycket bra. Jag gör mina jobb, bäst som jag kan. Max.

Att Coop slutar köpa från Sofiedals gård ger Jozef och Elwira inte så mycket för. Grönsakerna kommer bara gå att sälja utomlands eller på något annat sätt. Och själva vill de inte ha med sin gamle arbetsgivare att göra mer. Jozef säger att han skulle vända sig bort om de sågs på gatan:

- Jag vänder mitt huvud och går på andra sidan väg. Jag vill ingenting med honom. 

Och för Lars Göran Olsson på Kommunal leder det som kom fram i Kaliber om hur Jozef och Elwira bemöttes på odlingsföretaget på Sofiedals gård till eftertanke. Han hade hört att de behandlades illa, men borrade inte så mycket i det den gången:

- När tiden har gått kan man alltid summera, vad gjorde jag och vad kunde jag ha gjort. Och det är inte alltid att det överensstämmer.

Och summan den här gången, vad blir den?

- Ja, med det vi vet idag skulle vi ha agerat på ett annat sätt.

------------------------------------------------------

Haveri och omänskligt, säger politikerna

I november sände Kaliber tre program om flyktingströmmen från Irak till Sverige:



Samma dag som migrationsminister Tobias Billström sjösatte en ny utredning om flyktingmottagandet i Sverige, alltså på Lucia 13 december 2007 - samlade Kaliber de fyra makthavare som i praktiken märker mest av den modell som finns idag.

Eftersom alla som kommer till Sverige har rätt att bosätta sig var de vill, enligt det system som kallas ebo - eget boende - så hamnar de flesta i områden där de har släkt eller vänner. Fyra städer har tagit emot i särklass flest Irakier och det är kommunalråden därifrån vi bjudit in till en diskussion ledd av Kalibers programledare Kristina Hedberg.

Här kan du läsa vad de sa, de socialdemokrater som leder de fyra kommunerna: Göran Johansson från Göteborg, Carin Jämtin, vikarierande ordförande för kommunstyrelsen i Stockholm, Ilmar Repalu från Malmö och Anders Lago från Södertälje. De råkar vara socialdemokrater alla fyra, men det är inte därför som de diskuterar frågan i Kaliber. Utan för att de alltså företräder de fyra kommuner som tar emot flest asylsökande och flyktingar.

Anders Lago: Vi har ett flyktingmottagande som totalt har havererat. I vårt fall handlar det om att det är trettio personer varje vecka som kommer till två bostadsområden. Det har inte funnits några lediga lägenheter på många, många år. Man bor kanske femton personer i en tvåa, sover på madrasser på golven. Det är fullt till sfi-utbildning, fullt till praktikplatser. Det finns inte plats till förskolor, skolor. Vi behöver ett organiserat flyktingmottagande. Vi måste se till att alla kommuner har lägenheter, har introduktionsplatser, är öppna att ta emot flyktingar. Vi behöver också en styrning för att detta ska fungera.

Carin Jämtin: Om jag ska använda ett ord så är det utmaning. De största bekymret har de irakier tvingas fly oavsett hur de har kommit hit. Sedan är det en utmaning för oss att se till att de får ett jobb, att de ska kunna lära sig vårt språk. Många irakier som kommer hit har en utbildning, de som inte har det ska få hjälp att kunna komma in i det svenska samhället.

- Göran Johansson, när du tänker på Irakflyktingarna som kommer till Sverige, vilka rubriker dyker upp i huvudet då?

- Omänskligt, omänskligt att det bor tio, tolv personer i en tvåa. Nu i januari åker vi runt i de kommunala lägenheterna och monterar in brandlarm. Det är omänskligt. Det finns kommuner som inte tar emot en enda flykting. Och många av de kommunerna har samma färg som regeringen. Och att regeringen inte orkar formulera sig och ta tag i den frågan, det är också omänskligt.

- Hur skulle du beskriva det som händer, Ilmar Reepalu i Malmö?

- Migrationsverket och staten har inte axlat sitt ansvar utan de här går vid sidan om. Vi har inget samtal med Migrationsverket om vad staten ska göra för att hjälpa de här människorna att komma in i arbete. Jag är övertygad om att Sverige behöver en migration. Detta är en fördel för oss OM de får en introduktion.

Göran Johansson: Får jag bara göra en kommentar om ifall alla kommer av asylskäl. Tyvärr tror jag att det är så att i de stora grupper, det har inget med irakier att göra, så tror jag att vi inte haft tillräcklig kontroll, att det kommer en och annan som inte borde vara i Sverige också. Det finns lite för mycket av internationell kriminalitet som jag tror gömmer sig i våra flyktingströmmar.

Carin Jämtin: Människan har alltid emigrerat, de allra flesta av helt legala skäl. Antingen av flyktingstatus eller av ekonomiska skäl. Det finns alltid skitstövlar i alla sammanhang, men de flesta är inte det. Det vill jag verkligen understryka.

Göran Johansson: Jag förstod att detta inte skulle falla i god jord, för så får man inte säga i tabu-belagda Sverige. Men om vi som politiker inte vågar säga det som alla pratar om, vanliga människor i Sverige - och att vi ser den risken också. Jag tror inte heller att det är så för de flesta, kanske 95 - 98 procent är inte sådana. Men det finns de inslagen. Och då är det viktigt att vi politiker diskuterar det sakligt, vad gör vi åt det med en kontroll. Så att vi inte blir en fristat för fel sorts människor. Då kan vi ha en mer öppen debatt om hela flyktingfrågan. Men vågar vi inte lyfta på sådana här stenar då kommer vi aldrig fram till en icke tabu-belagd debatt. Och det är ett jätteproblem i Sverige.

Carin Jämtin: Alltså, kriminalitet är alltid olagligt oavsett om det är en Mohammed i Sverige eller en Svensson i Thailand. Och det ska vi bekämpa. Men de allra flesta som kommer hit gör det av samma skäl som de svenskar som emigrerade till USA för hundra år sedan. De sökte sig en ny framtid eller flydde från något som de varit med om.

Göran Johansson: Jag har samma uppfattning. Men det är som att man vågar inte ens misstänka eller säga det som folk går och känner. Om politikerna sa att vi ska ska se till att minimera absolut att flyktingströmmarna används för sådana här grupper. Om man bara sa det så att man erkänner att problemet kan finnas. Då skulle flyktingdebatten vinna mycket på det här.

Carin Jämtin: Jag tycker att det är viktigt att se sanningen som den är. Det finns goda människor i alla grupper, de allra flesta är goda och vill väl, några vill inte väl av några skäl och kriminalitet ska alltid bekämpas. Vi ska ta hand om människor som kommer hit av flera olika skäl: de har skyddsbehov, de är välkomna och vi behöver inom kort mycket arbetskraft.

- Om vi nu ser till situationen i de olika kommunerna där ni är, vad skulle förändra saker för dig, Anders Lago i Södertälje?

- Ja, det är hemskt enkelt. Vi behöver organisara vårt mottagande och det behöver i göra i alla kommuner. Vi har en riksdag som är naiv när det gäller flyktinginvandringen.Jag tycker att man ska ha ett styrt mottagande och det är också enda chansen för kommunerna att organisera detta på nåt vettigt sätt.

- Styrt på så sätt att man inte själv kan bestämma var man ska bosätta sig i landet?

- Till exempel kan man ha ett introduktionsår.

Göran Johansson: Första året då placeras de, sedan får de flytta som de vill.

Carin Jämtin: Nån slags introduktionsår bör man ha.

Ilmar Reepalu: Vi behöver inte utredningar som nu ministern säger på två år, vi behöver lösa det här nu.

Göran Johansson: Det här e-bo är ju en myt. De får inga egna lägenheter innan de har personnummer, utan de ringer till en släkting, så ingen har eget boende, de är inneboende, det är en helt annan sak. 

Vi fortsätter samtalet med att lyfta lite från kommunnivån - till rikspolitiken, ja till och med internationella perspektiv.

Eftersom Sverige anser att Irakierna har skyddsbehov, och alltså rätt att få stanna här, så söker sig många just hit, men enda sättet att ta sig fram är via smugglare och falska handlingar. Så hur skulle man kunna skapa en legal bro mellan våldet i Irak, och tryggheten i Sverige?

Alla i rummet vill öka antalet kvotflyktingar, såna som väljs ut på plats, i tex damaskus, och ges en biljett direkt till tillexempel Sverige. Ilmar Repalu tycker att FNs regler för kvotflyktingar är för stränga, EU kunde gott göra ett eget generösare urval. Carin Jämtin tycker också att man ska sträva efter internationella överenskommelser, men...

- Samtidigt tror jag att som världen ser ut idag kommer vi alltid att ha flyktingar som flyr illegalt. Vi måste ha det i bakfickan. Får jag vara så pessimistisk att jag säger att jag tror de kommer att bli fler. För konflikterna blir fler, men miljökatastroferna blir också fler.

Vi pratar också om möjligheten att söka asyl på svenska ambassader utomlands, också ett sätt att i så fall sen kunna köpa en vanlig biljett och slippa smugglas. Det vill Vänsterpartiet och Miljöpartiet och Centern. Kristdemokraterna har en egen idé om ett slags nödvisum, istället för regelrätt asyl. Men moderaterna och Folkpartiet har hittills sagt nej. De fyra socialdemokraterna på vårt möte är för tanken, även om Carin Jämtin säger att det finns svårigheter, det finns ju inte ens svenska ambassader i alla krishärdar.

- Det skulle kunna vara en öppning men det är inte lösningen. Det måste vara ett ökat globalt samarbete, säger Jämtin

- Men som en av många pusselbitar är du för idén. Är ni alla det?

Alla nickar och Ilmar Repalu säger:

- Så var det ju under Chilekonflikten att vi såg ambassaden som svenskt territorium. Så den metoden har vi använt förr.

Och så tar vi upp de falska passen. Att Svenska pass förfalskas i stora mängder kunde Kaliber berätta i våra program under hösten. Ofta är det stulna eller sålda pass som används och förvanskas. I Göteborg har en man anmält sitt pass försvunnet 12 gånger på ett halvår. Något som får Anders Lago och Göran Johansson att önska sig en lag liknande en som finns i Finland.

- I Sverige kan man få ut hur många nya pass som helst, medan i vårt grannland Finland finns det starka regleringar kring det här med polisutredningar när man har tappat sitt pass ett par gånger, säger Anders Lago.

- Vad vill du ha för gräns?

- Jag tycker det finska systemet verkar bra. Jag har irakier som berättat för mig att de sålt sina pass sju-åtta gånger på ett eller två år.

Göran Johansson: Det är ju naivt att tro att de har tappat dem, det är klart de ingår i smugglingen.

- Hur många får man tappa då? Hur slarvig får man va?

- Ja, i Finland är det bättre. Här blir det så släpphänt och passen går in i den kriminella organisationen, säger Göran Johansson.

Så är det dags att summera. Hitta den gemensamma linjen. De här fyra kommunföreträdarna tycker att de delar mycket, men i ett fall känner några behov av att markera. Det handlar om den debatt som Göran Johansson från Göteborg drog igång efter Kalibers program när han krävde att Sverige skulle vägra ta emot flyktingar som smugglats hit.

Ilmar Reepalu: Det har ju varit en väldig debatt om Görans uttalande som jag uppfattar att Göran har nyanserat om att man kan inte bedöma folk kollektivt. Jag tror att Göran blev missförstådd i den här diskussionen. Som jag uppfattar det nu så ser vi det på samma sätt.

Carin Jämtin: Alltså vi har alltid olika diskussioner och det ska vi fortsätta att ha. Flyktingar ska behandlas individuellt när de kommer hit och jag tycker också att Göran har nyanserat sitt uttalande.

- Har de rätt i att du har nyanserat dig?

Göran Johansson: Jag tänkte så här att om nu debatten tystnar så får jag väl göra ett uttalande till som är ännu mer onyanserat så att det nån gång nu faktiskt blir en debatt som inte tystnar.

-----------------------------------------------------------

Myndighet utnyttjas i annons

Behandlingshemmet Baggershus granskades i våras av Kaliber och Sveriges televisons Västnytt. Vi berättade om våld och kränkningar - en rapportering som fick tillsynsmyndigheten Länsstyrelsen att reagera, och tillsätta en utredning.

När den var klar, gjorde Kaliber ett nytt program. Rapporten innehöll nämligen en held del synpunkter och kritik, men sammanfattningen gick att tolka som om att det aldrig varit några problem på Baggershus. Kaliber ställde frågor om det, vi granskade granskningen.

Strax därefter kom det en annons - Baggium, koncernen som drev Baggershus, hade köpt helsidor i tre facktidningar som alla vänder sig till Baggiums kunder - de kommunala uppköparna av platser på behandlingshem.

Överdirektör Göran Bengtsson på Länsstyrelsen i Västra Götaland bläddrar fram annonsen, där det alltså står att behandlingshemmet fått upprättelse. Under rubriken finns sex ordagranna citat som plockats ur utredningen. Ryckta ur sitt sammanhang bekräftar de rubriken. Men Göran Bengtsson som var den som skrev under Länsstyrelsens beslut om Baggershus tycker inte om hur hans rapport används här:

- Jag ser en annons med rubriken ”Länsstyrelsen ger Baggershus upprättelse”. Det tycker jag verkar lite suspekt.

Du tycker att myndigheten används på ett sätt som myndigheten inte kan stå för?

- Absolut. Det är ett sätt att läsa rapporten på ett sätt som man inte har fog för.

Kaliber kontaktar så klart också VD:n för Baggium, Johhny Nordqvist, för att fråga om annonsen - men han vill inte träffas för en intervju, han är upprörd över hela historien, och suckar och stönar över frågorna:

- Vi skriver en annons i tre facktidningar där vi skriver att vi fått upprättelse och det får dig att kontakta mig för att jag ska förklara varför? säger Nordqvist.

Ja, eftersom Länsstyrelsen inte tycker att det är rätt tolkning. Jag har ju frågat dem om de anser att det var en upprättelse.

- Det får stå för Länsstyrelsen. Vi står för vår annons, säger Nordqvist. Vi tycker att den är fullständigt riktig och jag ångrar inte någonting. Det är precis så jag uppfattat Länsstyrelsens utredning.

När vi träffade Länsstyrelsens Göran Bengtsson för vårt program i Oktober utgick han från att Baggiumledningen skulle ha en öppnare attityd:

- Läser man rapporten finns en massa synpunkter och jag utgår från att de som är på Baggium idag läser detta för jag tycker inte att vi friar dem.

Nu, efter annonserna och Johhny Nordqvists svar på Kalibers frågor undrar Länsöverdirektören hur riktiga hans tidigare antaganden var egentligen:

- Sedan blir jag mer konfunderad när jag får se det här (annonsen. reds anm) Frågetecknet kvarstår väl då, säger Göran Bengtsson.

------------------------------------------------------

Kräva pengar av svenska mäklare?

För ett år sedan granskade Kaliber idrottssponsorn - och den påstådda jättekoncernen Obol - där bland andra hockeyspelare, norrländska företag och en stiftelse satt in sina pengar. Men som av allt att döma inte fanns.

Männen bakom Obol flydde Sverige efter vårt program - vart är oklart. Vart pengarna tog vägen är det inte heller någon som vet.

Juristen Lars Olof Svensson företräder drygt 40 investerare - som satt in tillsammans runt 50 miljoner i Obols fond. Sedan i augusti utreder han ett sätt för sina klienter att få tillbaka pengar. Som han ser det finns nu två tänkbara vägar. Att söka i Kanada eller Sverige:

- Vi vet inte säkert om pengarna finns i Sverige, säger Svensson. Men vi tror att de kan finnas där.

- Det andra alternativet är att försöka titta på försäkringsmäklares ansvar här i Sverige.

Och försöka kräva ut pengar via försäkringsmäklare?

- Jo, det får man ju säga att det är lite konstigt att den här fonden har kunnat marknadsföras på det här sättet här i Sverige.

Handlar det om flera försäkringsmäklare?

- Ja, det är fyra, fem stycken.

Hur stora är utsikterna att få tillbaka de pengar som satsats i Obol?

- Ja, det är svårt att veta. Det svåra är att hitta pengarna.

Har du haft kontakt med huvudpersonen i historien om Obol, Bo Johansson?

- Jag har sökt med inte fått fatt i honom.

----------------------------------------------------------------

En krokig väg från Kina till Norge

För två veckor sedan kunde Kalibers lyssnare träffa Jiali – ett av alla de kinesiska barn som kommit till Europa. Bara till Sverige har det kommit över hundra. Sedan har de försvunnit och varken myndigheter eeller hjälporganisationer vet säkert vad som händer med dem – tvångsarbete, prostitution eller ännu värre saker. Jiali däremot identifierades och skickades hem till Kina.

Sedan dess har Kaliber fått kontakt med ett annat av de kinesiska barnen. I Norge. För där gör myndigheterna på ett annat sätt än här. Barnen övervakas så att de inte kan försvinna iväg – och nu har Kaliber som första redaktion fått tala med ett av barnen där. Nitton kinesiska barn är omhändertagna av sociala myndigheter i Norge.

I nästa vecka fyller hon arton, den flicka Kaliber talat med. Hon vill inte säga vad hon heter och inte var i Norge hon finns. 2004 – när hon bara var fjorton år - började hennes resa mot Europa. När vi pratas vid hon nyss kommit hem från skolan. Hon läser norska. Men vägen till Norge gick över flera europeiska länder:

- Five....six, including Norway, berättar hon.

Hon visste inte vad som skulle hända då 2004. Hon togs till en lägenhet där det fanns en massa andra barn och ungdomar. Den yngsta var nog tretton tror hon. Om Europa hade hon inga tankar. Smugglarna sa inte mycket, men hon trodde att hon skulle till London för att arbeta och studera. Så hon och en annan flicka fick följa med en kvinna till flyget. Kvinnan var inte från Kina och flickan kände henne inte. Men det var spännande att flyga:

-But I was a little bit nervous, säger hon.

Flickan vill prata engelska. Hon svarar kort på frågorna. Smugglarnas chef träffade hon vid ett par tillfällen:

- I never saw his face...I think he is angry people, berättar flickan.

Nej, hon såg aldrig smugglarchefens ansikte. Men hon tycker att han verkade vara en arg person, som hon säger. På sin väg genom Europa blev omhändertagen – och det hände mer än en gång, för hon reste med falskt pass. Men hela tiden kunde hon ringa till chefen hemma i Kina och få nya order. Hon var rädd, men om det skulle bli för otäckt hade hon tänkt rymma från smugglarna.

Kvinnan smugglarna lät henne resa med i början byttes ut mot en manlig hantlangare. Honom var hon rädd för. Och kvinnan brukade köpa mat, men det gjorde inte mannen, berättar hon:

- Woman could buy food for me. Man just took care of himself. Didn’t ask if I was hungry. He needs to borrow money from me. So I just gave it to him, berättar hon.

Mannen tänkte bara på sig själv och struntade i om hon var hungrig. Och sen bad han henne betala resan. Och det fick hon göra  - de kinesiska barnen brukar ha med sig en reskassa när de kommer till Europa. Flickan kom till Sverige, men ringde smugglaren och försvann härifrån också. Men i Norge tog resan slut. Barnevärnet – de sociala myndigheterna tog hand om henne. Precis som här skickas barnen inte hem om man inte vet att de blir mötta av sina föräldrar eller någon annan. Och att få kontakt med dem är svårt.

Och nu pluggar hon. Och vill gärna läsa vidare

- I want to study many things.

Hon vill bli kock först, för att kunna stå på egna ben. Men hon vill gärna läsa vidare sen....till....vad är det det heter på engelska....

- I don’t know English but I know Norwiegan...psykolog.

Hon vill bli psykolog för att kunna lyssna och hjälpa människor.

Det skulle hon aldrig ha råd att läsa till i Kina. Utbildningen kostar för mycket. Och livet i Norge är mycket lättare. Hon behöver inte oroa sig för mat och kläder. Och hon blir inte tvingad att gifta sig. ...fast det är svårt med kulturen. Hon är osäker på hur hon skall uppträda och rädd att verka konstig eller såra någon:

- I am afraid I will make them angry or make them feel I am strange people...but I don’t know how to say it. My English is not very good....

Och i nästa vecka blir hon arton. Hon tycker att resan slutat bra. Hem längtar hon inte, för där har hon bara styvföräldrar och de tycker inte om henne tror hon.

Till andra kineiska barn som smugglas till Europa vill hon ge ett råd. Säg sanningen. Och våga tro på myndigheterna:

- I want to say: try to believe the government of Sweden or Norway or other countries, if they catch you. Don’t lie. Be honest, and you will be OK.

------------------------------------------------------------------

Stopp för omskärelse i moské

För ett år sedan granskade Kaliber hur omskärelse av pojkar går till i Sverige. Bland annat berättade vi om flera barn som skadats allvarligt efter omskärelser av en dansk kirurg på Islamic Center, moskén i Malmö. Och att flera misslyckade omskärelser utreddes av åklagare i Skåne.

För en månad sedan beslutade Socialstyrelsen att förbjuda omskärelser i moskén tills vidare på grund av brister i bland annat operationsmetod och hygien. Och danska Sundhedsstyrelsen har beslutat om skärpt tillsyn av läkaren under ett år eftersom han kan innebära en säkerhetsrisk för patienterna.

Åklagaren har däremot lagt ner förundersökningen på grund av brist på bevis.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".