Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Dagens Nyheter: "Forskningspengar stinker"

Publicerat måndag 21 april 2008 kl 10.06

Professor Sven-Eric Liedman skrev på Dagens Nyheters kultursida 2008-04-10.

Ändamålet helgar inte medlen.  

Forskning kräver pengar, och att jaga pengar är en viktig del av forskarens vardag. Just i dagarna har Vetenskapsrådet översvämmats av nya, friska ansökningshandlingar. Riksbankens jubileumsfond hade sitt slutdatum redan för flera veckor sedan. Eftersom jag bara för något år sen satt i en av beredningsgrupperna där kan jag livligt föreställa mig de väldiga papperstravar som tynger den nya generationen bedömare.
Den 1 mars gick ansökningstiden ut till The Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation. Även där hade många känt sig kallade. Färre kommer att bli utvalda. De lyckliga kommer att bli mycket glada över Sasakawas pengar.
Pengar luktar ju inte.
Det är en visdom som gång på gång inskärps på stiftelsens svenska hemsida, som madrasserats med försäkringar om hur bländande vita deras pengar är. Visst, Sasakawa var fascist och krigsförbrytare av värsta sorten. Men när han efter kriget frigavs beslöt han ”enligt egen utsago att ägna resten av sitt liv åt fredens sak”. Ängsligt tillägger man: ”Självklart kan ingen utomstående veta något bestämt om Sasakawas innersta motiv och övertygelser.”
”Innersta” är kanske nyckelordet. Motiven och övertygelserna i en mer vardaglig mening förefaller glasklara, något som med all önskvärd tydlighet framgick av radioprogrammet ”Kaliber”, P 1 30/3 (en utskrift av hela programmet ligger på nätet). Gunnar Hambraeus var länge ordförande i stiftelsen och lärde känna Sasakawa. Hambraeus beskriver donatorn som ”utomordentligt arrogant” och en ”klar fascist”. Men skyndar sig att tillägga att det ”på lång sikt måste vara klokt att ta emot pengarna”.
Ja, det är klart att det finns pengar. Sasakawa beskrev sig själv enligt Time Magazine från 1974 som ”världens rikaste fascist”. Han hade ett mål i livet: att få Nobels fredspris. Han nominerades också. Vi får åtminstone vara glada över att den norska priskommittén inte nappade på nomineringen.
Folk talar numera ofta om hur viktigt det är att få veta vad pengar satsas på - vapen eller plogbillar, porr eller mänskliga relationer. Bör kanske också forskare undersöka varifrån deras pengar kommer? Eller?
Den svenska Sasakawa Foundation deklarerar på sin hemsida: ”Vår bestämda slutsats är att ingen skall behöva känna tveksamhet att ta emot anslag eller stipendier från oss för det i våra ögon så viktiga ändamålet att öka utbytet mellan de nordiska länderna och Japan.”
Jag tycker tvärtom: tveksamheten bör vara stor. Ändamål helgar inte medel.  

Sven-Eric Liedman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".