Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Kaliber 27 april 2008: Metall - kriminell hårdvaluta

Publicerat fredag 25 april 2008 kl 11.21
1 av 18
Koppar. Bild: Anna Jaktén
2 av 18
Foto: Anna Jaktén
3 av 18
Industriområde. Bild: Anna Jaktén
4 av 18
Prov av det Martin erbjöd. Bild: Anna Jaktén
5 av 18
Foto: Helsingborg Hamn AB
6 av 18
Foto: Helsingborg Hamn AB
7 av 18
Aluminium. Foto: SVT Bild
8 av 18
Foto: SVT Bild
9 av 18
Metallindustri. Foto: SVT Bild
10 av 18
Stålrör. Foto: SVT Bild
11 av 18
Bertil Claesson. Bild: Anna Jaktén
12 av 18
Industriområde. Bild: Anna Jaktén
13 av 18
Balkar i hamn. Bild: Anna Jaktén
14 av 18
Metall. Bild: Anna Jaktén
15 av 18
Lastbil. Bild: Anna Jaktén
16 av 18
Balkar. Bild: Anna Jaktén
17 av 18
Metallvajer. Bild: Anna Jaktén
18 av 18
Långtradare. Bild: Anna Jaktén

Kaliber granskar den organiserade brottslighetens nya lukrativa födkrok - metallstölder. Stölder som är motsatsen till vad som brukar tolkas som en lätt och smart stöld.

För här handlar det inte om något litet och dyrt och som går snabbt att stjäla.

Nej, stöldgodset väger ton, det hörs och märks och syns när man tar det -  och tjuvarna kan hålla på i dagar med en enda kupp.  

---------------------------------------------------------

Så här säger några väl insatta personer om ämnet som Kaliber granskar i det här programmet, metallstölder:

- Jag skulle inte vara förvånad om det här är en näring där det rullar runt ett par miljarder kronor.

- De allra flesta tror som det står i tidningen: att det är några pundare som cyklar runt och tar lite kabel och några stuprör och säljer.

- Det här är ju storfräsarna i branchen.

- Det här är organiserad brottslighet. Det finns mer eller mindre maffiaorganisationer.

Reporter med mikrofon i blåstället

För att kunna granska hur den illegala handeln med metaller fungerar, klär vi kollegan ”Martin” i passande kläder för sitt uppdrag. 

Han är nu klädd i en vinröd tröja, blå hantverkarbyxor och arbetskängor. Vår förhoppning är att vi med hjälp av Martin ska få tillgång till en viktig pusselbit i härvan kring de omfattande metallstölderna i Sverige.

Vi utrustar också ”Martin” med en dold mikrofon.

Hans uppgift är att spela en roll. ”Martin” ska ta sig in i metallbranschen. Vi återkommer till ”Martin” längre fram i det här reportaget.

Aluminium på Laxo Mekan

För att kunna förstå det som ”Martin” ska göra och varför han gör det så måste vi först ta oss tillbaka i tiden cirka tre veckor. Jag, reportern, är på resa genom Sverige. I det här läget har jag ännu inte förstått omfattningen av metallstölderna i landet.

Mitt första stopp är i Laxå, ett litet samhälle med drygt 3000 invånare, ungefär fem mil från Örebro.

Här finns ett företag som heter Laxo Mekan. De gör bland annat komponenter till timmerbilar. Metallen de använder sig av är aluminium, en lättmetall som den senaste tiden blivit stöldbegärlig. Precis som koppar, rostfritt stål, zink och annat.

Tomas Hansson är produktionsansvarig på företaget. Det var honom som alla de blåklädda männen pekade på när jag klev in mitt i fikarasten och frågade om nån kunde berätta om stölderna.

- Det var bevakningsföretaget som upptäckte att någon varit inne. Sedan såg vi att det var hål i staketet och att mycket var borta, säger Hansson.

- De hade varit inne flera gånger, klippt i staketet och burit ut. Och så varit inne med lastbil och lastat.

Tjuvarna fick med sig fem ton aluminium från Laxo Mekan till ett värde av 250 000 kronor. Och de lastade allt på lastbilar.

- Ja, det är ju fräckt. De har vetat vad de har letat efter.

På något sätt kunde tjuvarna - vid flera olika tillfällen - lugnt och stilla jobba på för att till slut få med sig fem ton.

Annat än kyrkstölder

Det här börjar likna nåt mer avancerat än det jag tidigare hört talas om. I nyhetsrapporteringen i Sverige har det annars mest talats om småstölder av metall.

Tjuvar som stjäl koppar från kyrkor, som drar upp kablar i marken och rycker loss stuprännor. Det har pratats om missbrukare och andra som i jakt på snabba pengar får med sig små mängder metall.

Men bilden vi får i Laxå är den av en välorganiserad kupp. Tjuvar som använder sig av lastbilar och som arbetar ostört i flera timmar utan att bli upptäckta.

Höga priser - relativt låga straff

Det är dags för lite bakgrund. Varför har metaller överhuvudtaget blivit så stöldbegärliga?

Koppar, aluminium, nickel och zink. Fram till 2004 såg världsmarknadspriserna för de här metallerna ganska stabila ut. Priset för till exempel koppar låg länge på cirka två och ett halvt tusen dollar per ton. Men i början av 2004 började priserna stiga. Idag kostar ett ton koppar nästan nio tusen dollar. Det är en ökning med 360 procent.

Analytiker menar att prisökningen beror på ökad efterfrågan - främst i Kina men också i Indien - och när det är stor efterfrågan på något så ökar också stölderna. Och stöld, även om det skulle vara grov stöld, är nåt som ger låga straff om man skulle åka fast. Därför har metaller blivit så stöldbegärliga.

Det här problemet har inte bara märkts av i Sverige, utan också utomlands. Medier från många håll i världen, bland annat USA, har rapporterat om alltmer omfattande och allt vanligare metallstölder.

Projektet Kopparorm

Jag träffar nu Johan Lundberg, kommissarie i Lidköping. Han bjuder på kaffe och bullar, och vi småsnackar lite innan intervjun.

Johan Lundberg har de senaste två åren jobbat med projektet ”Kopparorm”, ett projekt som drogs igång för att man på polisen i Västra Götaland upptäckte att det var många företag i metallbranschen som blivit bestulna på stora mängder koppar och andra metaller.

- Då hade vi inte riktigt bilden klar för oss, berättar Lundberg. Vi famlade liksom i mörker första månaden innan vi fick bilden klar. Vi träffade poliser i Göteborg, sedan började vi ta fram anmälningar. Vi visste inte riktigt hur stor omfattningen var.

- Men det kändes intressant för att ingen riktigt hade jobbat med det. Så därför blev den en utveckling från i stort sett ingenting, vi visste ingenting från början, till mer och mer.

Polisen började se ett mönster i Västra Götalandsområdet - både skrotgårdar och företag som hanterar metaller i sin produktion hade blivit av med tonvis av metaller - alltså inte tonvis totalt på ett år eller under en längre period, utan vid en enda stöld vardera.

Polisen började också se att det fanns ett mönster i hur tjuvarna arbetade. Att de med skicklig och utstuderad logistik fick med sig metaller för stora värden, utan att bli upptäckta. Vid ett tillfälle stals till exempel 60 ton zink från ett företag i Göteborg. Värde: en miljon.

- Det är ett samhällsproblem om företag inte kan ha sina lager i fred. Eller att man stjäl ur produktioner. Det drabbar landet, de drabbar företaget och det drabbar skatteintäkterna, säger Lundberg.

Hur går stölderna till?

Under mitt samtal med Johan Lundberg får jag en klar bild av hur de här stölderna går till:

Först så rekas det ordentligt. På nätet till exempel så kan tjuvarna lätt se vilka företag som i sin produktion använder sig av metaller av olika slag.

Sedan åker de ut till orten där företaget finns, ofta ligger det i ett industriområde eller kanske mer ensligt. Och så rekar man, hur ser det ut på platsen? Är det till exempel larmat? Om larm finns så oskadliggörs det, bland annat genom att kablar till larmsystemet klipps av.

Därefter stjäls en lastbil nånstans i närheten - om det är mycket metall man ska få med sig så kan det till och med behövas en långtradare. Och så tar gärningsmännen sig in på området. De forserar grinden med lastbilen eller med en vanlig personbil, det har också hänt att staket klipps upp.

Och det är här som det mest märkliga inträffar. Väl inne på området så startar tjuvarna upp företagets egna truckar. Nycklarna sitter ofta redan i - om inte så tjuvkopplas den bara. Och så lastas metallen upp på lastbilen, och tjuvarna har aldrig särskilt bråttom.

- Ja, vi har exempel där man hållt på en hel helg. Man åker dit och lastar, så åker man och lastar av nånstans och sedan åker man tillbaka och fortsätter lasta, säger Johan Lundberg.

- Det är rätt fräckt?

- Ja det är fräckt, det är det.

Efter stölden så använder sig tjuvarna av nåt som polisen kallar förspaning. En vanlig personbil åker långt före lastbilen som är fullastad med stöldgodset. Personerna i bilen spanar efter poliskontroller eller annat som kan ställa till det. Om nåt skulle hända så kommunicerar de bara med lastbilsföraren via mobiltelefon - och så kan han svänga av på mindre vägar. På så sätt undviker de att bli upptäckta.

”Martin” besöker första skroten

Men det här handlar om stora partier metall - flera ton åt gången. Hur gör man för att bli av med det efter stölden? Vem kan ta emot så mycket?

Det är den frågan som vi flera veckor senare kommer att vilja ha svar på med hjälp av vår reporter ”Martin”, som vi utrustar med dold mikrofon. Hans test kommer att visa hur det fungerar när den stulna metallen försvinner.

Vår reporter är nu framme hos en skrotfirma som ligger i en ort i Mellansverige. I handen håller han en provbit kopparkabel. Han ska utge sig för att vara en person som fått tag i drygt ett ton koppar, och han ska nu testa om skrotfirmor är beredda att köpa metallen svart. 

- Hallå, jobbar du här? Jag skulle vilja sälja lite koppar. Om du är intresserad. Ett ton ungefär?

- Trettio kronor, säger skrothandlaren.

- Utan papper?

- Ja, ja, det köper jag.

Den här skrothandlaren går alltså med på att köpa ett ton koppar svart, utan kvitto. Priset är 30 kronor kilot. Ett ton koppar skulle ge 30 000. Men vi vill ha reda på om det är möjligt att komma till en skrotfirma med mycket mer än bara ett ton. Det visar sig att inte heller då är det några problem. Den här skrothandlaren säger att han kan ta emot 20 eller 100 ton. Det spelar ingen roll.

Vårt första försök att sälja koppar utan kvitto gick alltså utan problem. Martin åker vidare till en annan ort för att se om det här var en engångsföreteelse.

Fyra gripna göteborgare

Jag är nu på väg till Göteborg. Jag har fått reda på att polisen gripit fyra göteborgare som misstänks vara medlemmar i ett större kriminellt nätverk som specialiserat sig på just den här typen av metallstölder. De greps direkt efter att de genomfört en stor stöld - och samtliga sitter nu häktade i väntan på åtal.

I Göteborg träffar jag polisens grupp som jobbar med förundersökningen kring de nu häktade männen. Här sitter de och går igenom männens mobilsamtal och jämför med stölder på olika orter för kunna knyta dem till flera stora stölder av metaller.

Lars Hoffman visar en film från en övervakningskamera. Bilderna är tagna på en skrotfirma som blev av med metaller för stora värden tidigare i år.

- Här ser vi fyra till fem personer med huv-jackor på sig. De är av oss relativt kända, säger Lars Hoffman. De är inne på en skrotgård och stjäl kopparskrot. De letar efter kameran här så de kan förstöra den. De har alltid sådana här munkjackor på sig så att man inte ska se dem.

- Här kommer lastmaskiner som kommer här och truckar, lastare, visar han vidare. De har aldrig speciellt bråttom när de jobbar!

Hittills har polisen kunnat binda de här männen till ett 15-tal stölder, och förhoppningen är att kunna få dem fällda för minst tio till.

”Martin” säljer mer

Men för att de här personerna ska kunna tjäna pengar på stölderna så krävs en hanteringbav den stulna metallen. Den måste in någonstans och omvandlas från svart till vitt. Det är här de oseriösa skrotfirmorna spelar en viktig roll.

Kalibers reporter Martin har nu kommit fram till skortfrima nummer två. den finns i en stad i västra Sverige.

- Hej, jag undrar om du vill köpa koppar? Det är sån här...

- Ja, du får 37 tusen.

- 37?

- Ja.

- Men kan vi ta det lite sådär eller, utan papper? Inte? Går det inte att lös på nåt sätt då, för det är lite svårt för oss...

Till en början är mannen som driver firman skeptisk till en svart affär, men sen tar han ut ”Martin” på gården så att inte de andra som jobbar där ska höra. Väl ute säger han:

- Ok. Vi ordnar det. 

- Vi ordnar det. Jättebra. Men skulle du vara intresserad av en större i framtiden?

- Vad då menar du?

- En större volym, koppar? Kanske fem ton.

- Vi kan ta 30 ton om det skulle vara så.

- Har du nåt nummer man kan ringa?

- Ja, men säg ingenting om det här på telefon.

Nästa skrothandlare vi besöker, också den en firma i Västsverige, säger också att det ska gå att lösa. Ett ton eller mer.

- Om du kommer med tio ton, ska vi lösa det.

- Och det går att lösa utan papper?

- Ja, ja, ja. Bara du kommer.

Stölder över hela Sverige

Polisen tror att det ofta är på det här sättet stulen metall försvinner. Det är så här de nu häktade personerna i Göteborg ska ha jobbat. Men den ligan är inte det enda nötverket i landet. Kaliber kan idag visa att det i Sverige finns flera kriminella grupper som stjäl metaller i stor skala.

Kaliber ville ta reda på hur många såna här stölder, där polisen misstänker organiserade kriminella nätverk, som genomförts i Sverige det senaste året.

Med hjälp av reportrar på Sveriges Radios lokala kanaler har vi ringt till kriminalunderrättelsetjänsterna på de 21 polismyndigheterna i landet. Ett fåtal av dem, Uppsala, Gotland och Stockholm, säger att de inte har haft några stora organiserade stölder av metaller alls.

Men alla de andra 18 är bekanta med fenomenet och flera polismyndigheter har kartlagt det här mer ingående. Polisen i de norrländska länen till exempel, Jämtland, Västernorrland, Norrbotten och Västerbotten, har tillsammans gått ihop för att försöka få en överblick av metallstölderna. Och en ny intern rapport som Kaliber tagit del av visar att det idag finns minst fyra kriminella organisationer i Norrland som ägnar sig åt metallstölder i stor skala. En av ligorna är lite större och mer framträdande än de andra.


Här följer några stölder som de olika ligorna i Norrland genomfört det senaste året:

  • Själevad - ett och ett halvt ton titanplåt - värde 150 000 kronor.
  • Piteå - fyra och ett halvt ton koppartråd - värde 175 000
  • Örnsköldsvik - 9,5 ton plåt - värde 500 000
  • Boliden - 16 st båtpropellrar - värde 1 miljon
  • Skellefteå - åtta ton stålplattor - värde 670 000

Och så här rullar det på, i hela Sverige, när reportrar på de lokala stationerna ringer runt:

  • Gävle - 20 ton koppar - uppskattat värde drygt en miljon kronor.
  • Borlänge - 10 ton kopparlina - en miljon
  • Falkenberg - plåt för 1,3 miljoner
  • Värmland - metaller för nästan fyra miljoner kronor stulna, senaste kuppen gav metall för tre miljoner.
  • Och så under påskhelgen i år - Sydhamnen i Helsingborg, ETTHUNDRAFEMTON ton koppar, en av de största stölderna i Sverige. Värdet för den stulna kopparn: sex miljoner kronor.

Mats Rosander är säkerhetschef i Sydhamnen:

- De här är ju storfräsarna i branschen som har varit framme.

Han fortsätter:

- Detta är organiserad brottslighet som kräver ett antal personer, maskiner och redskap.

Svart bälte i truck

Tjuvarna i Sydhamnen jobbade en halvtimme ena dagen, åkte iväg och kom tillbaka dagen efter för att ta det som blev kvar.

- Man får ju nästan beundra dom lite grand. Det här var hur smidigt som helst, de måste ha svart bälte i att köra truck, säger Rosander och småskrattar trött.

Anledningen till att de på Sydhamnen aldrig märkte att de blviti av med nånting var för att stölden genomfördes under påskhelgen då det inte var nån personal på plats.

Minst 300 miljoner kronor senaste året


I den rundringning till landets polismyndigheter som Sveriges Radio gjort så märker vi att en del inte vill prata med oss om detta. De vill inte säga om de upptäckt organiserade ligor, och de vill heller inte uppge hur mycket metall som stulits och till vilket värde.

Men när Kaliber försöker räkna ut en siffra - och vi räknar lågt - kommer vi fram till att metaller till ett värde av 300 miljoner kronor stulits i Sverige bara under det senaste året från företag som använder metaller i sin produktion och från skrotgårdar.

Men mörkertalet är stort, troligtvis är det mycket mer det handlar om:

- Jag skulle inte vara förvånad om det här är en näring där det rullar runt cirka två miljarder kronor under 1-2 års tid, säger Bertil Claesson i Göteborg.

Organiserad brottslighet

Kaliber träffar Bertil Claesson vid länskriminalpolisen i Västra Götaland. Han arbetar med förundersökningen kring de Göteborgare som nu sitter häktade.

- Den bild som jag har idag är att vi är inne i en av de stora inkomstkällorna för den organiserade brottsligheten, säger han.

Det jag får reda på hos Bertil Claesson är att de fyra som gripits inte anses vara själva kärnan i organisationen. De utför bara jobbet åt några andra. Personer som polisen kallar huvudmän.

Det handlar om ett fåtal, tungt kriminellt belastade personer, som tidigare sysslat med narkotika och människosmuggling. Men nu har de sett att det lätt går att tjäna pengar genom att stjäla och sen sälja metall. Det är de huvudmännen som kammar hem de riktigt stora pengarna efter stölderna.

- De deltar absolut inte på stölderna. Aldrig. De skulle aldrig visa sig på en brottsplats, säger Claesson. Utan de kammar hem pengarna. Tjuvarna får också, visst, men de får inte så mycket betalt som huvudmännen.

Kontakter in i branschen

Efter att ha studerat de stora stölder som skett de senaste åren har polisen också kommit fram till att ligorna ofta känner till exakt när och var olika metaller precis levererats till ett företag. De som styr nätverken har kontakter i branschen.

Kanske inte nödvändigtvis på företaget där metallen sedan stjäls, men nånstans i ledet finns det någon eller några som samarbetar med ligaledarna. Och så ser det troligtvis ut i samtliga nätverk i Sverige, det är inte isolerat till bara det här Göteborgsbaserade nätverket.

- Jag tror att vi har flera olika organisationer med liknande upplägg, säger Claesson.

Runt om i landet finns det alltså flera av varandra oberoende kriminella nätverk som ägnar sig åt det här. Kaliber vet idag att det på polisens så kallade Alcatrazlista - en lista över de 100 personer som polisen bedömer vara viktigast inom den organiserade brottsligheten i Sverige - finns namn på personer som är huvudmän i nätverk som sysslar med metallstölder.

”Martin” hotas av misstänksam handlare

Vår reporter Martin har kommit till sitt fjärde besök på en skrotfirma, den här gången i södra Sverige. Den här handlaren är mer misstänksam. Han tror till en början att Kalibers reporter kommer från polisen.

- Prata ärligt.

- Jaja.

- Är det nån som har skickat dig?

- Nänä, jag är inte från snuten.

- Okej, men jag är inte en vanlig person. Jag är inte att leka med.

Men därefter går handlaren med på att köpa koppar för trettiotre kronor kilot.

- Vi kan göra nånting.

- Jag kan komma i veckan. Och då fixar vi det utan papper?

- Jajamen, det är inga problem, säger skrothandlaren. Jag håller mitt ord och du ditt. Jag känner inte dig efteråt, du känner inte mig efteråt.

Kaliber besöker sex skrotfirmor i Sverige. Och fyra av dem går med på att köpa koppar svart. Betalningen skulle i så fall ske i kontanter. Men vi genomför aldrig nån försäljning. Det här är bara för att se om möjligheten överhuvudtaget finns.

Målvakter skriver under

Polisens spaningar har visat att de organiserade kriminella nätverken har kontakter inom flera skrotbolag. Ligamedlemmar finns också utplacerade som personal hos skrotfirmor, främst på Västkusten. På så sätt kan de kriminella nätverken sälja in stora volymer stulen metall utan att det ställs frågor.

Men eftersom Skatteverket gör kontroller av hur mycket inköp och försäljning som redovisas från skrothandlarna så har ligorna också kommit på ett mer sofistikerat sätt att komma undan.

För att undvika att ständigt sälja metallen utan kvitto så har de startat egna metallföretag som får fungera som försäljare av den stulna metallen. Och så skickas en så kallad målvakt, eller bulvan, som skriver på alla papper. Målvakten får några tusen kronor varje gång han ställer upp med sitt namn på ett kvitto.

Efter det att metallen sålts så granuleras den ofta ned till småkorn så att den blir oidentifierbar - den blir i stort sett omöjlig att spåra tillbaka. Och sedan är den borta... och det är här som ingen egentligen vet vad som sedan händer.

Kanske säljs den vidare och transporteras utomlands?Tyskland är ett land som nämnts, men också Kina och Indien som numera är storkonsumenter av metaller som koppar och rostfritt stål. Eller så kan det också vara så att den säljs tillbaka in i metallbranschen i Sverige. Då kan den rent hypotetiskt hamna på samma företag som en gång blivit bestulet på tonvis med koppar av just de här kriminella nätverken.

- Det här är väl första gången som jag ser att den organiserade brottsligheten är inne i en näring och på något sätt etablerar sig och försöker driva näringen, säger Bertil Claesson på polisen i Västra Götaland.

Riskerar ta över helt?

Rikskriminalpolisen uppmärksammade för några år sedan den stora ökningen av metallstölder i Sverige. Då beställdes en kartläggning av problemet i hela landet, och en rapport blev klar i april förra året. Där kunde man konstatera att det inte enbart rörde sig om tjuvar som fick med sig mindre mängder efter stölder av stuprännor eller koppar från kyrkor.

I rapporten står det klart och tydligt att uppemot en tredjedel av stölderna genomförs av organiserade nätverk, men inga ligor eller ligamedlemmar hade då identifierats.

Därför bestämdes att polismyndigheterna ute i länen fick ta ett eget ansvar för det här problemet. Ingen central åtgärd från Rikskriminalpolisen alltså.

Kaliber har pratat med flera personer inom polisen i Sverige om de organiserade metallstölderna. Och flera säger att detta  borde vara en mer prioriterad fråga än vad det är. Både Bertil Claesson i Göteborg och Johan Lundberg i Lidköping anser att Rikskrim inte förstått vidden av problemet.

- Om den organiserade brottsligheten ser möjligheter att tjäna pengar enkelt och utan att väcka intresse från polisen är de ju dumma om de inte gör det, säger Claesson.

- Just nu har de faktiskt lyckats tycker jag. Och nu är det faktiskt dags för svensk polis och sätta ner foten. I annat fall är jag rädd att vi har en organiserad brottslighet som faktiskt kan ta över en hel näring. Där de är med i bolagsform och faktiskt styr och ställer. Och de tjänar pengar. Det är oerhörda summor vi pratar om och vi låter det bara rulla på just nu, säger Bertil Claesson.

Reporter: Alexander Gagliano

Del av researchen var gjord av Johan Frisk.

---

Chefen för Rikskriminalens underrättelsesektion Thord Modin intervjuades i programmet av Kalibers programledare Kristina Hedberg:

- Välkommen till Kaliber Thord Modin.

- Tack.

- Polisen brukar säga att man har elva prioriterade områden som man jobbar med nationellt. Det är narkotika och trafficking... det är inte metallstölder, än, i allfall. Varför inte då?

- Nä, vi har inte pekat ut just det brottsområdet, ”stöld”, som ett prioriterat område när det gäller organiserad brottslighet. Däremot känner vi till de som sysslar med organiserad brottslighet, däribland stöld, och de håller vi ögonen på.

- Vi kan visa att det handlar om stora värden, det är lätt att bli av med, vi fick sälja hur mycket som helst utan kvitto på flera ställen, det är organiserat och utbrett... Vad mer ska till?

- Ja, när man når gränsen ”systemhotande” då ska de här personerna också hota eller utöva våld mot systemets representanter, och vi ser inte just den här enstaka brottstypen som systemhotande. Men det finns personer som sysslar med det, som ingår i systemhotande organisationer, och de håller vi ögonen på.

- Du följer utvecklingen på det här området. Vad händer härnäst?

- Ja, jag vill egentligen inte säga det, men eftersom jag vet att det finns poliser som lyssnar på det här som tror att vi inte gör någonting... så; finanspolisen och miljöbrottsenheten inom finanspolisen tittar just nu på den här branschen tillsammans med ekobrottsmyndigheten och skattemyndigheten. Jag vet att många skattekontor intensivt studerar den här branschen. Så det kommer att vidtas åtgärder mot just mellanledet, som ser till att den här brottsligheten florerar.

- Och hur långt bort är det att metallstölderna blir ett nationellt prioriterat mål, för Rikskriminalen?

- Det kan jag inte svara på. Vi lämnar ju ett underlag till den operativa ledningen som beslutar, utifrån hur mycket resurser vi har, vilken brottslighet som ska prioriteras. Låt säga nu att vi ser att den här branschen börjar närma sig en nivå där det är dags att göra nånting... och dit har vi ju kommit nu.  Det är ju det jag sitter och avslöjar tyvärr, men det är väl dags att göra det då, och vi gör det ihop med andra myndigheter.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".