Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Kaliber den 4 juni 2008: Mannen bakom Obol träder fram

Publicerat tisdag 3 juni 2008 kl 20.31
1 av 23
Bo Johansson ger sin version av Obol-skandalen. Bild: Henrik Hjort
2 av 23
Obol Investments hemsida
3 av 23
Plannja Basket sponsras av Obol. Bild: Pressens Bild
4 av 23
Obol Investment i Örebro
5 av 23
Strandpromenaden i Taormina. Bild: Anna Jaktén
6 av 23
Lunch på en uteservering. Bild: Anna Jaktén
7 av 23
Utsikt Taormina. Bild: Anna Jaktén
8 av 23
Bo Johansson. Bild: Anna Jaktén
9 av 23
Vi flyger till Sicilien. Bild: Anna Jaktén
10 av 23
Siciliens kust. Bild: Anna Jaktén
11 av 23
Sicilien. Bild: Anna Jaktén
12 av 23
Bo Johansson med musiker på restaurang. Bild: Anna Jaktén
13 av 23
Intervju. Bild: Henrik Hjort
14 av 23
Med musiker på restaurang. Bild: Anna Jaktén
15 av 23
Bo Johansson ger sin version. Bild: Henrik Hjort
16 av 23
Intervju. Bild: Henrik Hjort
17 av 23
Johanssons version inför reportern. Bild: Henrik Hjort
18 av 23
Kalibers reporter Anna Jaktén. Bild: Björn Tunbäck
19 av 23
Uppdrag gransknings reporter Björn Tunbäck. Bild: Anna Jaktén
20 av 23
Taormina. Bild: Anna Jaktén
21 av 23
Tv-fotograf Henrik Hjort efter sex timmars inspelning. Bild: Anna Jaktén
22 av 23
Här har Johansson just lämnat intervjun. Bild: Anna Jaktén
23 av 23
Hans Chrunak. Foto: Svt bild

I ett och ett halvt år har han varit borta - Bo Johansson - gruvarbetarsonen och finansmannen från Norrbotten vars livsverk Obol skulle rädda svensk idrott.

Dagen före bubblan om hans Obol sprack - i december 2006 - försvann han från Sverige. Kvar lämnade Bo Johansson frågor från Finansinspektion och polis, media - och från alla de investerare som satt sina pengar i Obol. Pengar som de sedan dess inte sett av.

Nu träder Bo Johansson fram. Kaliber har tillsammans med Uppdrag Granskning träffat Bo Johansson på Sicilien.

---------------------------------------------------------

I Taormina på Sicilien - inte långt från vulkanen Etna - går en man in på ett hotell. Han talar vant med personalen på italienska.

Vi har just ätit lunch på en uteservering. Strax ska vi påbörja en intervju. Men intervjupersonen ser först en flygel och sätter sig. Och spelar.

Olika scener i Örebro och Taormina

Han som just satt sig vid flygeln i Taormina heter Bo Johansson. Samtidigt som han är här på Sicilien så rapporterar medierna i Sverige om honom - och om hans Obol.

Vid Örebro tingsrätt begärs Obol i konkurs. Obol krävs på minst 50 miljoner kronor.

Vid flygeln i Taormina tar Bo Johansson tar sista tonerna, skrattar till och reser sig.

Några timmar tidigare har vi mötts på torget. Bland turistgrupperna framför kyrkan i solen. Det är vackert som en saga.

Bo Johansson kommer till mötet med en svensk som är hans manager. Johansson har solglasögon, jeans och randig skjorta. Han bor inte här på Sicilien - men det är här han vill ses.

- Anledningen till att jag vill träffa er här nu, det är att jag behöver er hjälp helt enkelt. Jag vill att ni offentliggör vissa saker. Det är någonting som har kommit fram som jag har fått reda på, och därför så tänker jag berätta det för er. Och min förhoppning är att ni publicerar det. Och min förhoppning är att er publicering i sin tur leder till att saker och ting ställs till rätta.

En plan och en agenda

Under de ett och ett halvt år sedan som gått sedan Bo Johansson flydde Sverige har vi sökt kontakt med honom. Men när vi till sist ses är det på hans initiativ. Vi anar varför när vi före intervjun får läsa den bok som han skrivit. 313 sidor -en deckare blandat med Johanssons egen version av Obolhistorien. Bo heter Joe i boken. Han är lurad och bedragen, hotad och på flykt.

Men de största idioter som finns, anser Joe, är journalister. Korkade och korrumperade - men också nyttiga. Tyvärr.

Det är där vi - jag och min kollega - kommer in i bilden. Joe har en plan på hur han ska tackla sina många fiender. Så här säger han mot slutet av boken:

”Det handlar nog mer om hämnd. Jag ska krossa dom där jävlarna och jag skiter i pengarna. Jag behöver en journalist som är intelligent och som har en isbjörnskuk.”

Både jag och min tidigare kollega har svårt att identifiera oss med det där med isbjörnen. Men vi reser tillsammans till Sicilien. Min kollega Björn Tunbäck för Sveriges televisions Uppdrag granskning, jag för Kaliber.

En surrealistisk film

Vårt möte med Bo Johansson på Sicilien kommer att vara i åtta och en halv timme.

På ett torg, ett café, en restaurang, ett hotell och i den sicilianska trafiken. 

- Det är lite svårt för mig att prata om det här. Jag hoppas ni förstår det.

Efteråt kommer det att kännas som att ha varit med i en surrealistisk film. En film som handlar om en försnillande släkting, en rysk finansman, om en bok på 313 sidor, om hot och rädsla, om väldigt mycket pengar. Och så en flygel mitt i alltihop.

Det är en intervju, uppgifter och påståenden som vi ska försöka behandla som en journalist ska göra.

Kritiskt men ändå med öppen blick.

Det han säger kan vara sant.

- Det här som har hänt mig. Jag har ju varit med och är med i en thriller. Mitt liv är en skräckfilm idag.

”Detta är ett eldprov”, skriver jag i ett sms till min chef under en kort paus efter sex timmar.

Det var inte som han sagt

Vi är ju så många som så gärna vill veta sanningen. Om det Obol som Johansson och hans kollega Jan Saradlic beskrivit som en schweizisk jättekoncern - där det var tryggt att placera sina pengar. Och Bo Johansson själv var en askungesaga - gruvarbetarsonen som blev föräldralös som 16-åring, drog ut på fjället med sina hundar, skrev musik - och därefter gjorde karriär som internationell finansman.

Kalibers avslöjande då visade att Obol inte alls var som det sagts. Det var inte Johansson heller. Ingen föräldralös yngling, ingen jättestor koncern.

Men vad var det då? Frågorna har förblivit obesvarade. Frågor från polis och finansinspektion, från massmedia, från alla dom som satsat pengar i Obols fond - och från ett fattigare idrottssverige.

Chrunak om känslan av att vara lurad

- Det var väl mest känslan att personligen ha blivit lurad av en fantastisk historia.

Hans Chrunak var klubbdirektör i Luleå hockey. Ett av dom lag som hade Obol som sponsor. För det var så Obol hittade sina kunder - genom att sponsra idrott fick Obol ta del av nätverket kring lag som Plannja basket eller Luleå hockey. Företagare, andra sponsorer, spelare. Då - 2006 - hade Obol just tagit över svenska basketligan - som fått namnet Obol basketball league. 250 miljoner kronor hade Obol fått i förvaltning, bara av nätverken i Norrbotten, sa Johansson då. Men det var innan bubblan sprack. Sist Hans Chrunak såg Bo Johansson var kvällen innan han försvann.

- Han var uppe och starta något i Obol Europe. Han gjorde en mindre bejublad insats att sjunga nationalsången i samband med en hockeymatch. Det var sista gången han träffade mig live. Sedan ringde han mig igen nästa förmiddag och berättade att nu kommer det att damma till i media, men det är inga problem för vi kommer att lägga alla korten på bordet. Sedan har jag inte hört från honom igen.

- Vad har du tänkt sedan efteråt, under de 1,5 åren som har gått?

- Om man går tillbaka till augusti 2005 när jag och Luleå hockeys ordförande var nere i Schweiz. De visade runt oss. Det var lite konstiga kontor och lite människor. Men i vilket fall som helst, vi satt där på en italienssk restaurang och åt en god bit mat och drack ett gott rödvin, och han drog sitt livs historia. Och jag ska ju medge att man satt ju och var väldigt imponerad över den här grabben, gitarren, hunden och föräldralös och alltihopa var bara fejk.

- Men det som tog i magen på dig, det var att han hade ljugit om sitt livs historia. Det här att han hade blivit föräldralös när han var 16?

- Ja, för det var så personligt framfört. Man satt där nästan och svalde lite och var lite tagen av historien och så vidare. Man kände sig ganska så lurad. Det var det intrycket. Men sedan, det är klart hade jag placerat en massa pengar själv, så hade jag kanske haft andra känslor. Så kunde man ju lida med de som hade trott på honom och satt pengar. Det är det ju rätt mycket folk i norrbotten som har gjort.

- Hur tolkar du att han försvann när den här bubblan sprack?

- Min första tolkning var att nu vill han ta sats någonstans ifrån och sedan producera en massa dokument och sanningar, som ställer allt till rätta. Sedan nästa tolkning är väl att han var väl pressad från olika håll, för det kan ju finnas ställen som vill ha sina pengar tillbaka med lite hårdare metoder än vad nu Längmanska företagarfonden nu kräver.

Elektriker, spelare och en äldre dam

Längmanska företagarfonden, instiftad av riksdagen, satte tio miljoner i Obol. Pengar de hittills inte fått tillbaka. Kaliber och Sveriges television talar med ett tjugotal privatpersoner i samma situation. Det är hockeyspelare som placerat sina pensionspengar. Elektrikern från Örebro som fick rådet att flytta pengar från Skandia Liv till Obol. Det är göteborgaren som satte in pengar åt sina barn - och som trodde att de hamnade i en schweizisk bank. Det är en sjuttioåttaårig kvinna.

Rimligen finns det fler. Som satt in svarta pengar och därför valt att inte kontakta myndigheterna. Bo Johansson säger själv att det är så.

Det är en trött man vi möter på Sicilien. Men Bo Johansson vill berätta. Han säger att han gör det för att han vill att pengarna ska komma tillrätta. Och han ger oss två egna förklaringar på det som hänt. En om varför han flydde från Sverige. En om vart pengarna tagit vägen. Det är nyckelfrågorna - pengarna och flykten.

Många frågor - snåriga svar

Men det finns ju fler frågor. Som vem som ligger bakom Obol. Han har hela tiden hävdat att det är en anonym stenrik familj. Men Johansson ger inga svar - hur mycket vi än frågar.

- Det finns ett sätt att få reda på vem som står bakom Obol Investment och det är att jag säger vem det är.

- Varsågod.

- Nej, det kommer jag aldrig att göra. Kommer jag aldrig att göra.

- Men varför kommer du inte att göra det?

- Varför skulle jag göra det?

- För att vinna i trovärdighet.

- Är jag intresserad av att min trovärdighet? Är jag intresserad av rentvå mig nu när jag träffar er?

- Om jag hade varit du, så hade jag varit intresserad av att rentvå mig.

-Men det är inte mitt intresse, inte på något sätt. Om jag skulle ha någon form av framtid, om det är något jag skulle vilja göra i framtiden. Det här tåget har gått för mig. Som människa är jag slut fullständigt. Jag är inte intresserad av att rentvå mig. Jag vill att kunderna ska få tillbaks de pengar som vi kan uppbringa. Och jag har en aning om vart de finns. Det vill jag uppnå.

Varför försvann han?

Nej, vilken rik familj som ligger bakom Obol - det säger inte Bo Johansson. Många har ifrågasatt om den alls finns. Eller om Obol alls hade några sådana kunder som Johansson talat om. Internationella stora investerare. Men flera veckor efter intervjun, bara några dagar före det här reportaget ska sändas, hittar vi sensationella fakta som faktiskt stödjer det som Bo Johansson säger. Det är ekonomiekots reporter som får bekräftat att Obol verkligen haft kunder på en internationell toppnivå. Inte bara småföretagare och hockeyspelare. Du får höra mer om det om en stund. För här -när vi är på Sicilien - vet vi inte det ännu.

- Varför försvann du?

- Anledningen till att jag försvann, det var inte för att jag var rädd för någon revisor i Växjö eller någon arg stackars investor i Luleå eller något sådant. Det har inte varit anledningen, utan jag jobbar fortfarande på att de ska få tillbaka sina pengar. Det finns en historia som inträffat Obol Investment. För några år sedan. Som är anledningen till att jag har fått ett personligt hot mot mig. Så är det. Jag anser att det enda sättet att neutralisera det här hotet. Det är att tala med er.

Affären som Bo Johansson talar om skedde via ett mindre finansbolag utomlands, menar Johansson. Med hjälp av Sveriges Radios ekonomieko kontrollerar vi uppgifterna. Vi talar med banker, advokater, företagare, myndigheter och finansmän.

Ville ni bara sjappa?

Vi hittar finansbolaget - och ja, de bekräftar konflikten med Obol. Vi hittar också dokument. Men dokumenten ger en motsatt bild. Att det var representanter för Obol som hotade.

- Vi har inte riktigt vetat vem det har varit, men det var väldigt väldigt klara ordalag som vi fick. Vi förstod att det bästa vi kunde göra var att följa det kravet från dem. Att vi får inte tala med media överhuvudtaget. Och deras idé med det hela, var att göra oss skyldiga till en väldigt massa saker på det sättet.

-Och varför ska vi tro att det var så här och inte bara att ni ville sjappa med pengarna?

- Det är svårt att få till det här. Jag ska förklara det kort. Vi har en hotbild från en familj, men vi vet inte i det här läget exakt vem det är.

Var är pengarna?

Så hur är det då med pengarna? Var finns de pengar som svenskar investerat i Obol - och som de sedan inte sett av.


Jo, det mesta av pengarna som Obol i förtroende fått förvalta av svenskar - drygt sju miljoner euro - dom är stulna, säger Bo Johansson. Men det är inte han själv eller kollegan Jan Saradlic som stulit dom. Nej, de båda anlitade en släkting till en Obolmedarbetare för att sköta pengarna. En man vars enda egentliga merit var att han var just en släkting.

- Jag har lärt mig under alla de här åren inom finansvärlden att förtroende det har inte med pengar att göra. Förtroende har inte med utbildning att göra. Vi har blivit hårt behandlade, vi har blivit lurade, vi har blivit blåsta av alla möjliga sorters människor från alla håll och kanter. Schweiziska banker och så vidare. Stor äter liten, så är det. När det handlar om de kritiska positionerna i ett bolag så måste du delegera dem till någon som du litar på. Om han är professor eller bankdirektör, det är inte noga. Det måste vara någon som du litar på. Och jag har alltid trott att blod är tjockare än vatten.

Ja, det är jättesvarvigt

De pengar som skulle hamna i en schweizisk, trygg jättekoncern landar alltså hos en släkting till en medarbetare. Utan utbildning, utan kontrollinstanser.

- Det är rätt som du säger. Det är precis rätt som du säger.

- Är inte det ett jätteslarvigt sätt att ha hand om andra människors pengar?

- Ja, det är jätteslarvigt. Och det är dumt och det är slarvigt och det är mitt fel.

Det är släktingen som ensam får ta hand om pengarna. Och stjäl dom och bygger hotell utomlands för dom, menar Johansson. Bara genom att söka där kommer polisen att hitta de svenska investerarnas pengar, säger han.

Han ger oss dokument och adresser. Vi hittar husen och vi hittar ett litet bolag som mannen äger i landet. Men trots kontroller hos banker, myndigheter och register i Sverige och utomlands hittar vi inte något som binder släktingen till hotellen och Obol-pengarna.

Det egna ansvaret

- Vad har du själv gjort för fel?

- Jag har nog trampat på en del tår. Tror jag. Och när vi pratar om det här med sporten, så är det nog det som är det största problemet.

- Men du säger här, ligger ju utanför dig själv och vad du själv har gjort. Det är andra som har gjort olika fel. Men vad har du själv gjort för fel?

- Jag anser att, ja vi kan lämna det här med sporten för ett tag. Vad jag har gjort för fel, framförallt. Jag gjorde det felet att jag trodde på många av de här människorna.

- Under de här 1,5 åren som har gått. Vad har du märkt av själv? Av den förtvivlan eller rimligen ilskan som finns hos dem som har investerat pengar och som inte vet om de får några? Vad har du själv märkt av?

- Ingenting. Jag har inte märkt någonting av det där. Ingen har kunnat ta kontakt med mig och säga, jag skulle vilja slå dig på käften, eller jag tycker du är det värsta som finns, eller jag vill döda dig eller något sådant. Det har inte förekommit något sådant. Det hade det säkert gjort om de hade hittat mig. Men de har inte kunnat det. Jag har också förståelse för det. Jag har sagt det flera gånger. Det börjar bli tjatigt nu. Jag har full förståelse för deras känslor. Jag har också full förståelse för vilka effekter det får. Därför att jag genomgår exakt samma sak själv. Jag har förlorat alla mina pengar själv. Jag förstår allt det där. Det jag inte kommer undan det är det här samvetskvalet som jag alltid kommer att ha. Att jag varit med och ställt till det här.

Kommer aldrig att möta deras blick

- Men, om jag förstår dig rätt. Du kommer aldrig att svara på alla de frågorna som de har?

- Nej, jag kommer inte att göra det. Nu har jag gjort vad jag har kunnat. Nu har jag bestämt mig för att det här räcker. Det räcker nu. Jag vet när jag tittar mig själv i spegeln, vad jag ser då, det är en sorglig figur som har medverkat till att de här människorna har förlorat sina pengar. Och jag vet som sagt vilka effekter det har fått. Jag tycker det är jättetråkigt. Jag ser också en kille med dåligt samvete för det här.

- Men att möta deras blick?

- Det är klart att jag skulle kunna göra det. Och så skulle vi kunna ha en tv-kamera. Det skulle bli jättetrevligt, så skulle vi kunna köra den här grejen en gång till.

-Inte en tv-kamera, men att möta dem.

- Jag är inte intresserad av det. Jag är inte intresserad av det. Det hjälper inte dem heller. Det jag kan säga, det är att jag är ledsen och det är jättetråkigt och jag kommer aldrig att glömma det.

En lång dag i Taormina

Det blir en lång dag i Taormina. Först får Bo Johansson förklara och berätta utan att vi spelar in. Det tar flera timmar. Vi tar del av dokument och inspelningar. Frågar om detaljer och namn vi kan följa upp när vi kommer hem. Vi promenerar, småpratar. Vi äter lunch - grönsaker och pasta. Två män på restaurangen sjunger och spelar vid vårt bord.

Bo Johansson applåderar, ropar bravissimo och vill bli fotograferad med musikerna.

När vi går därifrån får Johansson en flaska vin. Han blir glad över gästfriheten.

När eftermiddagen går mot kväll är vi alla trötta. Johansson är trött för att han vill att vi ska förstå - och vi bara kommer med motfrågor. Vi är trötta på att det inte verkar finnas raka svar på en enda fråga.

Tycker inte själv att han ljugit

- Tycker du själv att du har ljugit om vad Obol var?

- Nej, det har jag inte gjort. Jag har kanske förenklat visa sanningar.

- Men när du säger att det var ett schweiziskt jättestort företag med tretton olika underbolag och anställda. Ni hade väl inga anställda?

- Om vi förvaltar så här många pengar som vi har gjort. Har jag gjort det själv eller? Om du tycker att det är fel att man säger så, för att ni hade inte fyrtio anställda som satt på ett stort kontor eller åttio anställda som satt på ett kontor och ni var ett schweiziskt bolag. Jaha, och? Säger jag då. Har det med saken att göra?

-Om man marknadsför var folk ska sätta in sina pengar, om man då säger att det är Schweiz, då måste ju det vara sant. Och inte bara ja ja, vi finns ju överallt.

- Du får inte glömma bort att det här människorna som har investerat sina pengar hos oss, det finns ingen av dem som är speciellt dum i huvudet, som inte har vetat om det här.

Varför ljög han?

Klockan är nästan halv sju i Taormina när vi kört slut på alla band tv-fotografen hade med sig. Intervjun går runt i cirklar, frågorna och svaren spretar åt olika håll. Vi läser och lyssnar och frågar.

Vi försöker fatta, Johansson försöker förklara. Fotografen viskar att det bara finns några minuters band kvar. Då ställer min kollega frågan om lögnen, en fråga som borde ha ett tydligt svar. Varför ljög Bo Johansson om att han blev föräldralös när han var sexton? Det var ju inte sant.

- Det finns en reporter som heter Torkel Omnell som håller på och skriver en bok om det här. Så jag hade tänkt att han skulle få ha det som sitt scoop i sin bok. Det är bara Torkel Omnell som ska få det svaret. Den här frågan tänker jag berätta till Torkel Omnell. Jag är ledsen. Nu slutar vi här. Här bryter vi grabbar och tjejer.

Så jävla less på er

Här reser sig Johansson och går ut. Han vill inte svara på frågan. Han är trött och arg. Nu är jag så jävla less på er, säger han.   

Vi reser hem. Min kollega ringer Torkel Omnell. Reportern som skulle ”få historien” om föräldrarna. Han förstår ingenting. Han har, i varje fall hittills, inte haft någon direktkontakt med Johansson.

Väl hemma igen fortsätter arbetet. Bo Johansson kan tala sanning - även om hans versioner verkar osannolika.

Och efter flera veckors arbete når Ekonomiekots reporter helt nya uppgifter.

Jo, det fanns internationella toppnamn

Med bara några dagar kvar till sändning får vi bekräftat att det inte bara var svenska småföretagare, idrottsmän och en företagarfond som investerat i Obol.

Obol hade också kunder bland världens absolut rikaste män. Precis som Johansson sagt. En rysk affärsman - en miljardär -  - satte privata pengar i Bo Johanssons företag. Precis hur mycket vill representanten för ryssens företag inte säga. Det rörde sig om mellan 6 och 60 miljoner kronor. Och den ryske miljardären förlorade pengarna han satte i Obol.

Det är alltså bekräftat att Obol spelade på en hög internationell nivå - något som få trott de senaste ett och ett halvt åren. Här var det sant. Det som Bo Johansson sa.

Vad säger Chrunak?

- Jag tror inte på någonting längre som han säger. För om vi snackar hockey, så i Schweiz, så utgav han sig för att vara ägare till Luleå hockey och i Luleå utgav han sig för att vara ägare i Genève. Och han ägde inte varken det ena eller det andra.

Jag berättar för Hans Chrunak, avgående klubbdirektör i Luleå hockey. Jag återger Johanssons historia och berättar om delarna som vi fått bekräftade. Men Chrunak är luttrad.

- Vilken historia han än drar, så väljer jag att tänka att det är en ny saga. Så enkelt är det.

Så var landar vi? Det som Bo Johansson säger kan vara sant. Vi kan bekräfta delar av historien. Han väljer att utsätta sig för en intervju som varar i åtta och en halv timme.

Det kan också vara så att han lurar oss. Att han vill hämnas av personliga skäl. Eller bara få publicitet för sin bok.

Och den som kan veta - hans Obol-kollega Jan Saradlic - vill inte prata med oss.

- Det är så mycket kring Bosse Johansson som skulle kunna vara sant och som än så länge, inte visat sig vara sant. Därför är det svårt att tro på någonting som kommer från honom just nu, säger Chrunak.

- Spelar det någon roll vad han säger?

- Det som spelar roll är att de som har satt pengar får tillbaka sina pengar. Och framförallt de som satt sina pengar vitt. Jag menar det är pensionspengar, det är företagarpengar. Sedan finns det väl rätt mycket pengar som man kanske inte vill prata om och då får man väl betrakta dem som förlorade.

Reportrar:

För Kaliber: Anna Jaktén

För Uppdrag Granskning: Björn Tunbäck

Research: Magnus Thorén, Peter Bagge, Johan Frisk

Producent: Sanna Klinghoffer

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".