Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

19 april 2009:”Jag vill finnas där som pappa”- om lagbrottet som kan löna sig

Publicerat söndag 19 april 2009 kl 13.00
1 av 9
Barn och förälder. Foto: SVT.
2 av 9
Annika H Eriksson
3 av 9
Ibland krockar de två lagarna Föräldrabalken och Folkbokföringslagen. Mitt emellan står föräldrarna. Bild: SVT Bild.
4 av 9
Favoritdjuret påminner om barnet som flyttat. Bild: SVT Bild.
5 av 9
Plötsligt bor barnet någon annan stans, kanske flera mil bort. Bild: SVT Bild.
6 av 9
Ibland övergår en skilsmässa i en konflikt om barnet. Bild: SVT Bild.
7 av 9
När en förälder flyttar med barnet kan den andre gå till domstol. Bild: SVT bild.
8 av 9
Skatteverket utreder just nu folkbokföringslagen. Bild: SVT Bild.
9 av 9
Linda Belanner

Två föräldrar separerar. De har gemensam vårdnad och barnet delar sin tid mellan föräldrarna. Så flyttar den ena föräldern, och tar barnet med sig. Mot den andre förälderns vilja.

Trots att Föräldrabalken kräver samtycke från den andre föräldern så kan lagbrottet löna sig.

Kalibers undersökning visar att fler än tusen föräldrar varje år gör så här: flyttar mot den andre förälderns vilja. Kvar står en mamma eller pappa som inte längre har samma möjlighet att umgås med barnet.

- Ja, han har mina ögon säger folk, liten, han är inte så storväxt, ja. Ljushårig. Snäll. Väldigt väldigt snäll. Väldigt social. Ja…

”Ingen fanns där”

Vi börjar det här programmet hos Martin. Vi kan kalla honom så. I hans lägenhet och med hans verklighet. Martin separerade från sin sambo för ungefär ett år sen. Tillsammans har en son, vi kallar honom Filip, en glad liten tvååring. En dag några veckor efter jul kom kallduschen, det ingen förälder vill höra, Martins förra sambo flyttade till en annan kommun en timme bort och tog med sig Filip. Martin hade inte sagt ja och plötsligt stod han där och hade ingen aning om var hans son fanns.

- Jag var chockad helt enkelt. Jag trodde att så där får man väl inte göra. Någon måste väl kunna hjälpa mig, någon måste kunna prata med henne. Ingen fanns där. Jag har aldrig sett nåt liknande, eller känt mig så överkörd av samhället eller. Ingen lyssnar. Alla sitter och dönickar om man pratar med familjerätten och ingen gör nåt. Jag har aldrig känt mig så överkörd. Fanns inte någon jag kunde vända mig till.

Det här är alltså Martins historia. Den handlar om hur han vill vara med sin son men kan inte, har inte rätt till så mycket tid med honom som han vill. Och det är det Kaliber handlar om idag. För idag handlar det om skilda föräldrar med gemensam vårdnad om barnen, men där den ena väljer att flytta flera eller många mil bort till en annan kommun och ta barnen med sig, mot den andres vilja.

Och trots att dessa föräldrar bryter mot reglerna och flyttar blir ofta resultatet att det faktiskt lönar sig: barnen får bo kvar på den nya orten.

Kvar står en pappa eller en mamma som inte vill annat än att också få vara med sitt barn. Vara där när barnet vaknar, somnar, läser läxor och behöver tröst. Vara en självklar del i vardagen.

Vi sitter i köket i Martins lilla tvårumslägenhet någonstans i Stockholmsområdet.

Först efter två månaders tystnad fick han träffa Filip igen. Det är lång tid för vilken förälder som helst, men kanske ännu längre om man inte vet var barnet är. Nu i helgen var de tillsammans igen.

- Jag var väldigt nervös innan det och jag stod ju här utanför och väntade på at hans mamma skulle komma med honom och på femton meter då skrek han Pappa! Åh, det var mitt livs ögonblick tror jag faktiskt. Så satte jag mig ner på trottoaren och han kom springande mot mig. Det var helt fantastiskt. Så det enda vi gjorde då den dagen var att vi satt och kramades och pussades. I princip.

Vill inte vara tivolipappa

Vad har du gått miste om tror du under de två månaderna?

- Att finnas där för mitt barn, Att ge den kärleken som jag inte fått ge, ge den tryggheten som han har förlorat de här två månaderna.

Igår åkte Filip tillbaka till sin mamma. men spåren efter sonen i lägenheten är tydliga: ett par brun-vita kängor i storlek 21 står i hallen. Ett paket blöjor ligger bredvid spjälsängen i sovrummet. Leksakerna ligger kvar, utspridda på golvet.

- Den här är hans favorit. Det är grodorna…det är hans favorit. Det här är hans favoritleksak och när han kom första dan då såg han den här och så säger han; Jag är hemma! Så han kände igen sig direkt. Vi satt och lekte och spelad med  pianot då, han och jag tillsammans och han har alltid älskat det. Jag tänker inte vara nån tivolipappa. Jag vägrar att vara en sån pappa som träffar sina barn fredag till söndag, leker lite och sen är det klart. Det tänker jag inte göra. Jag har valt att bli pappa med allt vad det innebär och jag tänker, ingen ska ha rätt att ta från mig det ansvaret. Jag vill vara med när barnet har roligt, när han gråter, när han är sjuk, när han är arg, när han är ledsen. Jag vill ju finnas där som pappa, som förälder. Mitt mål, eller min dröm är att ha mitt barn halva tiden, växelvis boende,

Michael Alonzo är ombud i vårdnadstvister. Tillsammans med en kollega arbetar han i ett silverfärgat hus i Hammarbyhamnen i Stockholm - och dit kommer många föräldrar som befinner sig i samma situation som Martin.

- De som har råkat ut för de här, de är ofta helt chockade. Det brukar börja med att de är i nån slags chockfas och tror inte att det här får ske. De är ofta helt fullständigt, äh, vad skall jag säga, de finner inte ord för att ingen lyssnar på dem. De har ofta varit hos Soc och de är ofta helt häpna över att Soc bara står och säger att vi kan inte göra nånting. Får det vara så här? De är ganska chockade helt enkelt. Och när man pratar med dem en stund, så får komma upp till kontoret och då brukar de sluta med att de sitter och gråter en timme eller två. Så vi har ju lärt oss att köpa såna mjuka fina servetter…Sen får vi veva igång en process där vårt första råd till de här föräldrarna är att se sig om om du inte kan flytta efter. Det är trots allt så att dina barn är väl därför du är här, inte för att vinna en process. Och det bästa råd vi kan ge dig är att du flyttar efter. För de flesta går inte det, de har bostad och jobb, och det går bara inte och en del har ju nya familjer, men många gör det.

Båda måste vara överrens

- Den förälder som följde de regler som är till för barnets bästa, förlorar ofta vårdnaden och umgänget med sitt barn och det är det jag tycker är fel. Jag tycker att den förälder som läser på, visar respekt för det man har kommit fram till inom barnpsykologin och lagstiftningen. Det är den föräldern som skall gynnas, inte tvärtom.

Vilka regler och vilken lag är det Michael Alonzo pratar om? Jo, det handlar om regler som står klart och tydligt i föräldrabalken. Föräldrabalken är den lag som reglerar vilket ansvar mammor och pappor har för sina barn. Där står det att skilda föräldrar med gemensam vårdnad också tillsammans ska bestämma var barnen ska bo. Vill en förälder flytta med barnen till en annan kommun, ja, då måste båda vara överens om det.

Men ändå struntar många i det, de packar sina väskor och flyttar, utan att den andra föräldern har sagt ja. Vi hörde Martin tidigare. Men han är inte ensam. Det finns fler. Många fler.

Vi pratade med advokater, ombud och domare. Då lät det bland annat så här.

- Alltså det är vårt att säga, alltså om man skall sätta antal, men de förekommer och de är inte ovanliga i domstolarna. Jag har gjort en liten rundfrågning på ett antal domstolar här i förra veckan och det entydiga svaret, ja, målen förekommer och de är inte ovanliga och det är mamman i de flesta fallen som tar barnet och flyttar.

Föräldrar mer rörliga

- Jag har nog den erfarenheten att det har ökat eftersom personer är mer rörliga nuförtiden än tidigare. Vid separationer händer det ofta att kvinnan eller mannen träffar en ny partner som bor på annat håll i landet, förhoppningsvis inom landet. Och då väljer en av föräldrarna att flytta med barnen.

Det här var domare Mats Sjösten och advokat Pia Lönn. Vi kommer tillbaka till dem senare i programmet.

Och det alla sa var att de träffar på de här föräldrarna, men ingen kunde säga hur vanligt det är. Därför skickade Kaliber ut en enkät till familjerätterna i landets 290 kommuner. Vi ville ta reda på hur vanligt det är? Har det ökat eller minskat? Och vad händer med den förälder som flyttar med barnen mot den andres vilja?

Kaliber har vänt sig till familjerätterna för att det är dit föräldrar kan söka sig när de behöver råd och hjälp eller helt enkelt någon som kan få dem att samarbeta. Och om någon vet hur vanligt det här är så är det familjerätterna.

60 procent har svarat på enkäten. Och av dem är det nästan alla som har erfarenhet av det här.

75 procent säger att de har upp till tio sådana här ärenden varje år. Och varje gång handlar det ju om två föräldrar och ett eller flera barn - så flera tusen berörs varje år.

- Här förvaras alla akter under tiden som vi arbetar med dem då. Och det är brandsäkert och det låses in för natten.

Bodil Witsell visar runt på familjerätten i Helsingborg. De har flyttat till nya, ljusa lokaler som ligger mitt på Rådhustorget i centrala stan.

Hos familjerätten

I Kalibers enkät till landets familjerätter uppger de flesta att de här fallen med skilda föräldrar som flyttar med barnen, när den andra säger nej, varken har ökat eller minskat, men de finns de som säger att det faktiskt har blivit fler. Enhetschef Bodil Witsell och familjerättsekreterare Lena Bengtsson i Helsingborg ser en förändring.

- Vår uppfattning är nog att det har ökat och att det kanske oxå har ökat på grund av en större rörlighet i samhället så är detta en del att föäldrar flyttar mer.

- Vi stöter på det flera gånger i veckan. Både i telefonrådgivning och i samarbetssamtal och i utredningar.
Men vad tänker du om det? Som familjerättssekreterare, att man faktiskt agerar så här som förälder.
- Det är naturligtvis dåligt. För barnet blir det fel.

När mammor och pappor inte kan lösa konflikten själva eller med hjälp av familjerätten - vad händer då? Jo, det kan gå så långt att plötsligt står man mittemot varandra i en tingsrätt och slåss om var barnet ska bo.

Vinner ändå i slutänden

Och det är nu klockan börjar ticka. Veckor blir till en månad, till flera månader och ändä upp till ett år. För så lång tid kan det dröja innan målet avgörs i tingsrätten.

Och det kan bli så att domstolen bestämmer att barnen ska bo kvar på den nya orten, trots att föräldern som flyttade gjorde fel. När Kaliber ställde den här frågan till familjerätterna sa en majoritet att de har erfarenhet av det, att barnen får bo kvar på den nya orten. Och 34 procent sa att det har hänt flera gånger eller till och med ofta.

Men hur kan det bli så? Att den förälder som gör fel, vinner i slutändan?

Återigen handlar det om föräldrabalken. Där står också att domstolarna alltid ska ta hänsyn till vad som är barnets bästa. Och om då ett barn har bott flera månader på ett ny ort, fått nya kompisar, vant sig vid ny skola och börjat komma tillrätta, ja, då kan det vara det som är barnets bästa säger domstolen, trots att den ena föräldern då kanske bor 20 mil bort.

Mats Sjösten är chefsrådman i Göteborgs tingsrätt och dömer i familjerättsmål.

- Jag tänker alltid på barnet. Jag har ju som utgångspunkt i lagen och barnkonventionen att det är barnets bästa som är det enda jag har för ögonen. Sen finns det naturligtvis en massa andra omständigheter som jag ska ta hänsyn till men jag försöker alltid se vad är det just för detta barnet som är den bästa lösningen?
Har inte en förälder förverkat sin rätt att ha sitt barn boende hos sig när man bryter mot de reglerna som man kommit överens om med den andre föräldern som man har gemensamvårdnad med?
- Man skulle kunna säga det om man vill göra det lätt för sig men jag tycker inte man skall tala i de termer utan man skall titta på vad som är barnets bästa. Är det bästa för barnet att föräldern har, som du säger, förverkat sin rätt, då är det sin sak, men det kan ju också bli en situation med en förälder som har gjort fel men det är det bästa i den situationen att det ändå blir så att barnet får vara hos den föräldern. Det är en väldigt komplex fråga. Och tyvärr måste jag som i så många andra fall säga, det beror på.

Det kan alltså vara barnets bästa att döma så, säger domare Mats Sjösten. Men ombudet Michael Alonzo håller absolut inte med, det är inte alls till barnets bästa tycker han.

- Nej, när domstolarna skall döma till barnets bästa då har man en tendens att inte vilja se den skada som uppstår när man tar ifrån barnet den ena föräldern. Men det är ju en oerhörd skada mot ett barn att ta ifrån den en förälder. Jag förstår inte att man inte verka inse det. Man verkar bara vilja att nån ska ta hand om barnet.

- Jag förstår den aspekten och en del av det resonemanget finns ju med hos oss också. Men man kan också förlänga det resonemanget på så sätt att, i det första skedet när barnet orätt förts bort från orten där den har bott då berövas det den föräldern. Om det då har bott, så länge på den nya orten tillsammans med den föräldern, att det är så etablerat där att det är rimligt att säga att det är bäst för barnet att stanna kvar. Om man då eller i ett senare skede och med utgångspunkt att det är en väl fungerande förälder flyttar barnet tillbaka skulle man då kunna säga att den då blir berövad den andre föräldern. Så att, om man skulle lösa detta med nån lagstifnting som sa att det skall vara si eller så om det eller detta inträffar, nja, jag tror inte det. Så att, vad jag vill säga, det är väldigt svårt när man skall sitta i domstolen och säga vilket är det bästa, säger Sjösten.

Men skall man behöva sitta i nån kommunarrest bara för att man skilt sig och har barn?

- Nej, det är ju självklart så att alla vuxna har rätt att flytta hur de vill och det är ju det som är hela grejen, att man pratar ju alltid om barnets bästa. Och plötsligt säger man då kommunarrest och då menar man de vuxnas rätt-. Självklart är det så att vuxna har rätt att flytta hur mycket de vill men de får inte ta barnen med sig om det inte är till barnets bästa. Och så står det redan i lagen, Du får inte göra det utan att du kommit överens med den andre föräldern om att det är här bäst för barnet. Problemet är ju bara att när man struntar i det och gör det i vilket fall så vet alla att det här är skadligt för barnet men man gör inget år det. Man låter det bara vara.

Ja, man låter bara va....säger Michael Alonzo. Och det är faktiskt så - det finns i praktiken inga straff mot den förälder som gör fel och bryter mot föräldrabalken på det här sättet, hur konstigt det än låter.

Högst upp i ett hus strax bredvid Centralstationen i Göteborg sitter Pia Lönn. Hon är familjerättsadvokat.

Ingen sanktion

Finns det några sanktioner eller straff om en förälder nu väljer att göra så här, att man  bosätter sig långt borta eller i en annan kommun mot den andres vilja?
-
Nej, det finns inte. Det som ju föräldern kan tolka som straff är om det blir ett dosmtolsbeslut som går emot vad de själva vill. Det åligger den föräldern som inte är nöjd med beteendet att väcka talan just angående boendet eller umgänget.
Men om man som förälder inte vet att man kan göra det och kanske inte gör det. Vad händer då?
-
Då händer ingenting.

Mats Sjösten:
- Sanktion, du menar straffrättslig sanktion, Ja det finns väl i vissa fall man skulle kunna tänka egenmäktighet med barn men tillämpligheten på de fallen med gemensam vårdnad det är så begränsad så jag tycker man kan säga att nej, det finns i realiteten inga sanktioner.

Martin:
- Jag tycker det är fullständigt sjukt. Alltså det är ett brott man gör mot sitt barn, man tar sitt barn och sticker och gömmer sig och i mina ögon är det ju ett brott man gör mot sitt barn. Att samhället tillåter dem att gör så här det tycker jag är helt…

Innan vi går vidare ska vi bara stanna upp ett slag. I det här programmet pratar vi inte om de kvinnor som måste flytta för att de blir misshandlade av sina män. Vi pratar om alla de föräldrar som varje dag försöker vara bra föräldrar, räcka till, men inte lyckas komma överens. Tillbaka till domare Mats Sjösten och familjerättsadvokat Pia Lönn.

- Ja, det är klart man kan ha förståelse för det, Man är ju tvungen, om det nu är mamman som vill flytta så måste ju hon ordna sin sociala tillvaro på ett bra sätt för att barnen ska må bra med henne. Och om då mamman tex fått ett arbete på annan ort och inte lyckats på hemmaorten då kan jag ha förståelse för att hon behöver  flytta.
Har du nån förståelse för att föräldrar gör så här? Flyttar trots att den andre inte vill.
- I vissa lägen kan det alltså vara så, det kan ju vara tid av arbetslöshet eller annat så att en förälder får arbete på en ort som är en bit bort. Och för sin och kanske tom för sitt barns försörjning, känner sig tvingad att flytta. Då kommer saken i en annan dager. Det är lättare att ha förståelse om det är om försörjningen än om det är för att man tredskas med den andre föräldern, tredska, alltså bråkar med den andres föräldern.

”Här utnyttjas lagen”

Är det meningen att lagen ska fungera så här - att det kan löna sig att bryta mot reglerna? Samtidigt som du får ha barnen kvar hos dig när du har flyttat, får du heller inget straff för att du gjort fel.

- Ja, det är en oundviklig konsekvens av lagens utformning att det blir på det här sättet, men det är ju så att lagstiftningen är sådan att det är barnets och dess bästa vi skall titta till. Så vi har en konsekvens av lagstiftningen i de här fallen. Här utnyttjar ju föräldrarna lagen och genom att förhala processen så kan man då oxå uppnå det syfte då som man vill.

- Jag tror att det är svårt att lagstifta på nåt annat sätt än hur vi har det idag. För lagstiftningen kan ju inte ta hänsyn till alla de anledningar som det faktiskt kan vara för en förälder att flytta. Det mest ideala är ju naturligtvis att alla föräldrar kan fatta alla beslut gemensamt, men så fungerar ju inte alltid människorna.

En lag till med makt

Nu har vi berättat hur föräldrabalken fungerar när föräldrar bråkar om barn och var de ska bo. Men det finns en lag till som har makt över var ett barn ska bo, och det är Folkbokföringslagen.

Den lagen kan också hjälpa den förälder som faktiskt har gjort fel. För folkbokföringen tar inte hänsyn till att föräldrar är oense, utan de folkbokför helt enkelt barnet där det bor mest.

En del av de familjerättsbyråer som har svarat på Kalibers enkät är kritiska till hur folkbokföringslagen fungerar. Det är även domare Mats Sjösten tycker att folkbokföringslagen ställer till det.

- Jo det är ju så, och det är ju lite, de gör som de vill. De bryr sig inte heller om vad vi säger utan tittar hela tiden på den faktiska bosättningen så att det händer ju att domstolen beslutar på ett sätt men de finner att barnen ändå inte bor på det sättet så de går och gör en självständig bedömning. Och det märkliga är, om jag skall ha nån kommentar till detta, det är vi kan göra ett beslut om var barnet skall bo men folkbokföringen kommer till ett annan beslut så att de i den frågan liksom överprovar vad domstolen har sagt.

Det här är inte helt lätt att förstå. Två lagar krockar, föräldrabalken och folkbokföringslagen. Och mitt emellan står förtvivlade föräldrar med sina barn. Och över häften av familjerättsbyråerna som alltså träffar många som kommit i kläm tycker att någonting måste göras.

Och det kan vara förändringar på gång.

En utredning av föräldrabalken om bland annat barns boende var färdig för två år sen. Hur det blir med den utredningen- om den leder till en ändrad lag vet vi inte än - justitiedepartementet arbetar forfarande med detta.

Och när det gäller den andra lagen, folkbokföringslagen, utreds den just nu.

Enhetschef Birgitta Pettersson på skatteverket leder den.

- Det är regeringen som tillsatt en utredning för att göra en översyn på folkbokföringslagen och där är det vissa frågor som är utpekade. Det är tex barns folkbokföring, alltså, vid separationer. Idag har vi inte nåt färdigt förslag så jag kan inte säga nåt om vad utredningen kommer fram till. Men vi tittar på frågorna och det är viktiga frågor för oss.
Men vad tänker du om just det att en förälder som, inom citattecken, gör fel, och bryter mot reglerna kan ändå få rätt i slutändan för att ni folkbokför barnet på den nya adressen? 
- Ja, hur vi kommer ställa oss till det i utredningen, det är ju eg inte en folkbokföringsfråga. Att föräldrarna bryter mot föräldrabalkens regler utan det är ju en fråga som bör behandlas inom ramen för det regelverket. Folkbokföringen kan ju inte hindra någon att flytta.
Men ni hjälper ju ändå den förälder som gör fel att få rätt genom att ni folkbokför på den nya adressen?
-
Under förutsättning att barnet faktiskt bor på den nya adressen så skall ju barnet vara folkbokfört där.

För Martin hjälper det knappast att det kan bli en förändring framöver. Han fokuserar på rättegången i tingsrätten om ett par månader. Det är då det avgörs var Filip ska bo.

- Det är väl klart att man är nervös, blir jag av med vårdnaden, det är ju en del av mitt faderskap, självklart är man nervös. Men samtidigt så, jag vet inte faktiskt, jag har inte tänkt så långt, jag försöker ta en dag i taget och njuta över den tiden jag får vara med min son. Sen får man väl se.
Vad hoppas du på framtiden då?
- Lugn och ro, det är den enda jag begär. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Min son ska ha lugn och ro. Jag vill umgås med min son i lugn och ro och jag ska inte behöva lämna tillbaka barnet till mamman och tänka direkt, jaha, nu kommer hon försvinna igen. Jag vill slippa den tanken, jag vill ha lugn och ro med min son. Det är den enda man begär.

Reportrar:
Annika H Eriksson och Linda Belanner


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".