Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Kaliber 26 april 2009: Vår älskade dödsdrog - om alkohol och våld

Publicerat söndag 26 april 2009 kl 13.00
1 av 10
Ett glas vin till maten. Det är så många av oss är vana att se alkoholen. Men det finns andra sidor. Bild: Svt Bild.
Risken att begå en våldshandling är 13 gånger så stor efter att ha druckit alkohol. Bild: Svt Bild.
2 av 10
Risken att begå en våldshandling är 13 gånger så stor efter att ha druckit alkohol. Bild: Svt Bild.
Alkoholen är den drog som gör oss mest våldsamma. Bild: Svt Bild.
3 av 10
Alkoholen är den drog som gör oss mest våldsamma. Bild: Svt Bild.
Mordet på John Hron förklarades med nazistsympatier. Det var inte hela sanningen. Bild. Svt Bild.
4 av 10
Mordet på John Hron förklarades med nazistsympatier. Det var inte hela sanningen. Bild. Svt Bild.
Sverige blir allt mer alkoholliberalt. Att spola kröken blir allt mindre populärt. Bild: Svt Bild.
5 av 10
Sverige blir allt mer alkoholliberalt. Att spola kröken blir allt mindre populärt. Bild: Svt Bild.
Den 1 juli 2001 får Systembolaget lördagsöppet. Bild: Svt Bild.
6 av 10
Den 1 juli 2001 får Systembolaget lördagsöppet. Bild: Svt Bild.
Akutmottagningen, Södersjukhuset. Bild: Svt Bild.
7 av 10
Akutmottagningen, Södersjukhuset. Bild: Svt Bild.
Alkoholen blir allt mer tillgänglig. Bild: Svt Bild.
8 av 10
Alkoholen blir allt mer tillgänglig. Bild: Svt Bild.
Hockeystjärnorna Ulf Nilsson och Anders Hedberg spolar kröken. Bild: Svt Bild.
9 av 10
Hockeystjärnorna Ulf Nilsson och Anders Hedberg spolar kröken. Bild: Svt Bild.
Utrikesministern vid eu toppmötet i Göteborg. Bild: Svt Bild.
10 av 10
Utrikesministern vid eu toppmötet i Göteborg. Bild: Svt Bild.

”Nazistdåd”, ”ursinnigt kvinnohat”, ”vansinne”, ”ren ondska”. Så brukar förklaringarna låta vid många av våra mest avskyvärda våldsdåd.

Men det finns en gemensam nämnare i väldigt många av dom händelserna - en faktor som spelar en avgörande roll men som sällan, eller aldrig finns med som förklaring. I domstolsreferat och nyhetsinslag görs den till bisats under de svarta rubrikerna.

Här är Anders Holmbergs och Jörgen Huitfeldts reportage om dödsdrogen vi inte kan leva utan.

Det här är berättelsen om två trender som präglat vårt land under de senaste 15 åren. Den ena är ett allt större intresse för brottslingar och spektakulära våldsbrott. Där behovet att få svar på frågan ”varför?” ofta leder till att de går till historien med en dominerande förklaring. Och gärna en som ligger långt borta från oss själva och vår egen vardag.

Den andra trenden är den smygande revolution som skett i vårt förhållande till alkohol sedan vi gick med i EU. Det gamla Sverige - med sin riksdag dominerad av nykterister - är borta. Och de lagar som bar upp den restriktiva alkoholpolitiken har försvunnit steg för steg.

Men när det gäller alkoholen är frågan om den största revolutionen ändå inte har skett inom oss själva: För mycket av det som då var otänkbart – är vardag nu.

  • Då stod det ”Spola Kröken” på idrottsmännens kläder. Idag står det Åbro och Falcon.
  • Då skulle mina vänner ha oroat sig över mina glas rödvin till spagettin på onsdagskvällarna. Idag skvalpar alltid en halvfull bag-in-box i skafferiet – både hemma hos dem och hos mig.
  • Då vågade en programledare i TV knappt viska om alkohol, idag testar de sprit i morgonsoffan på fredagarna.

Mattias Flink, ur förhör:
- Jag vet att jag skjuter många skott, men jag har ingen uppfattning om hur många människor det var frågan om eller vilket kön det var.

I juli 1994 skjuter fänriken Mattias Flink ihjäl sju personer med sitt tjänstevapen, i Falun. Flink – som av omgivningen betraktats som en vanlig, hygglig kille – spårar ur fullständigt efter att ha druckit stora mängder alkohol. Men trots att den här tragedin var så tydligt alkoholrelaterad dras inga politiska slutsatser åt det hållet. Ironiskt nog sammanfaller efterspelet till tragedin istället med starten på Sveriges resa mot ett mer alkoholliberalt samhälle. För under tiden rättegången mot Flink pågår i Stockholm är valkampanjen om Sveriges EU-medlemsskap i full gång.

Grova våldsbrott med berusade gärningsmän

Den 13 november står det klart att svenskarna röstat ja till unionen. Samtidigt fortsätter utvecklingen med grova våldsbrott med berusade gärningsmän.

Stockholm, 4 december 1994. Tommy Zetraeus skjuter ihjäl fyra personer och skadar över 20 i entrén till nattklubben Sturecompagniet i Stockholm. Både han och medgärningsmännen var berusade.
Klippan 9 september 1995. Den afrikanske invandraren Gerard Gbeyo knivhuggs till döds av två pojkar, 16 och 18 år gamla. Båda gärningsmännen kom direkt från krogen och var kraftigt berusade.

Vi bad Sveriges Radios pressarkiv göra en sökning på de våldsbrott som det skrivits mest om sedan Sverige gick med i EU.

Mord, dråp, våldtäkter, misshandel som ofta gått till historien med en dominerande förklaring på den ständiga frågan ”varför”. Saker som kvinnohat, galenskap och nazism förekommer ofta. Alkohol - nästan aldrig. Men när vi går igenom domarna i samma rättsfall framträder ofta en annan bild. Inte minst i ett av 90-talets mest bestialiska brott.

Ur Ekot:
- Igår hittades en 14-årig pojke död i Ingetorpssjön i Kode utanför Kungälv. Idag hålls häktningsförhandlingar med de fyra ynglingar som misstänks för dråp.

Flera av dem är rejält fulla

John Hron är en mellanblond, välväxt 14-åring och är kanotist på elitnivå. Den 16 augusti 1995 åker han ut till Ingetorpssjön i Kode för att tälta med en kompis. På kvällen får de sällskap vid tältplatsen: En kille som John tidigare har varit i bråk med på skolan kommer över över med tre äldre kompisar. De har druckit sprit och öl och flera av dem är rejält fulla. Mest berusad är den 18-åring som senare kommer att ha den avgörande rollen i mordet på John Hron.

- Det känns främmande och jag kan inte relatera till det riktigt. Det känns främmande att jag skulle ha varit med om det som har hänt. Men jag vet ju ändå att jag har varit med om det. Jag tycker att det är fruktansvärt.

Han heter Daniel och är idag 32 år. Vi har stämt träff i Nordstan i Göteborg. Och när jag väntar på honom tror jag flera gånger att det är han som kommer. Jag är ytterst nära att gå fram till en storväxt man med rakad skalle och tatuering på halsen för att presentera mig.

Sen kommer Daniel: Inga synliga tatueringar. Inte särskilt stor. Vanlig ser han ut. Kortklippt men inte snaggad, med jeans, gympadojor och en åtsmitande sportjacka.

Men för 14 år sen var Daniel skinnhuvud, kallade sig nazist och sålde vit-maktmusik. Han var också – trots sin ganska låga ålder – redan alkoholmissbrukare. Tiden precis innan händelsen i Kode hade präglats av ett intensivt supande, säger Daniel. Och minnesbilderna från det där ödesdigra dygnet är fragmentariska.

- Jag minns att vi var i Göteborg på dagen samma dag, och att vi hade festat ganska hårt i flera dagar jag och en kompis. Sedan åkte till mitt föräldrahem i Kode för att vi skulle ta det lugnt. Men sedan åkte vi ändå till den här sjön på kvällen och där drack vi ännu mer.

Daniel kastar en ölflaska i huvudet på John

När man läser beskrivningen från Stenungsunds Tingsrätt är det omöjligt att inte bli starkt berörd av grymheten och det utstuderade våld som Daniel och hans kamrater utövade mot den 14-årige John Hron.

Utan förvarning kastar Daniel en ölflaska i huvudet på John. Det blir inledningen till en tortyrlik katt-och-råtta-lek där gärningsmännen ena stunden tröstar John; ber honom om ursäkt och bjuder på öl. För att i nästa ögonblick brutalt sparka ner honom. John tvingas också - vid minst ett tillfälle - säga att han älskar nazister. Det hela avslutas med en besinningslös misshandel av den liggande John där Daniel och hans 15-årige kamrat deltar. Slutligen rullar de ner den medvetslösa kroppen vattnet. Och medan John drunknar så rullar den yngre kamraten lugnt en cigarett till Daniel som han tänder.

Han var nazist och mordet innehåller tveklöst sådana inslag. Men han var också alkoholmissbrukare och kraftigt berusad den här kvällen. Nazismen blir i medierna förklaringen till brottet. Alkoholen glöms bort helt.

Vad som spelade störst roll för att mordet skedde kan förstås diskuteras. Och alla har rätt till sin tolkning. Men läser man domen och då särskit den rättspsykiatriska utredning som gjordes på Daniel så är det omöjligt att gå förbi alkoholen.

Under utredningstiden har det framkommit att de nu aktuella brotten är alkoholrelaterade liksom de brott som Daniel tidigare gjort sig skyldig till.... För Daniels del karaktäriseras bilden alltså av hans missbruksproblem. Trots sin relativt låga ålder beskrivs han som alkoholist. På grund av sin benägenhet för avvikande beteende under alkoholpåverkan bör Daniel undvika allt alkoholbruk.

- Jag får totalt hjärnsläpp och blir aggressiv, paranoid, schizofren, och våldsam. Jag tänker att allt och alla är emot mig och jag ska bråka med allt och alla.

Alkohol återkommer om och om igen

- När jag själv tittar på analyser och samtal jag har haft på folk som har återfallit så är det här med alkohol något som återkommer om och om igen.

Ulrika Grann är forskare på kriminalvården och rättsmedicinalverket. För tre år sedan publicerade Ulrika Grann forskningsresultat från sin doktorsavhandling. Där undersökte hon 133 grova våldsbrottslingar för att ta reda på vilken roll alkoholen spelat för att de tog till våld. Resultatet var tydligt och förvånade henne.

- Det var en 13-faldig riskökning för att begå en våldshandling inom 24 timmar från det att de druckit alkohol.
Så de blir 13 gånger farligare än de skulle varit om de skulle varit nyktra?
- Ja så skulle man kunna säga.

Dessutom såg hon att alkoholen stack ut jämfört med andra droger som hasch, amfetamin och benzodiazepiner – till exempel rohypnol. Ingen av de drogerna kom i närheten av att framkalla våld i så stor utsträckning som alkohol. Och tvärtemot vad många tror gjorde kombinationen alkohol-rohypnol inte försökspersonerna mer våldsamma än bara alkoholen ensam.

Andra droger har en riskminskande effekt

- Till och med om man har tittat på Cannabis och benzodiazepiner så har det haft en riskminskande effekt, man har blivit lugnare och mindre benägen att agera våldsamt.

Ulrika Granns forskningsresultat visar alltså att vår enda lagliga drog – alkoholen – är den som gör oss människor mest våldsamma. Mer än knark eller den mytomspunna våldsdrogen rohypnol. De här rönen måste ha slagit ner som en bomb hos politikerna. Eller?

- Jag har väl egentligen inte fått nån direkt uppmärksamhet från politikernas håll, däremot har en del journalister.... jag har blivit intervjuad av Halal-TV då. Men det har faktiskt inte fått några andra effekter.

De enda som var intresserade av att alkoholen gör våldsbrottslingar 13 gånger farligare än när vi är nyktra och att alkoholen skapar mer våld än vad knark gör, var läkartidningen som skrev en liten notis och – alltså – de tre beslöjade invandrartjejerna bakom Halal-TV. Varken politiker eller andra journalister tycks ha varit intresserade. Är det en tillfällighet? Eller är det något vi inte vill se?

Monopolet slopas och reklam för alkohol blir tillåten

1 juli 2001. Riksdagen beslutar att införa lördagsöppet på systembolaget.
15 maj 2003. Marknadsdomstolen slår fast att det ska vara tillåtet med reklam i svenska tidningar för alkoholdrycker svagare än 15 volymprocent.
1 januari 2004. Införselkvoterna slopas. Svenskarna kan från och med nu föra in obegränsade mängder öl, vin och sprit från utlandet. Samma år har svenskarnas drickande ökat till 10,5 liter ren alkohol per person och år. Den högsta siffran sedan 1800-talet.

Det är en alldeles vanlig fredagsnatt på Södersjukhusets akut i Stockholm. Eller faktiskt lugnare än vanligt enligt personalen. Bara 13 misshandlade personer har kommit in. Alla utom två har blivit sparkade i ansiktet och alla utom en tonårig tjej har misshandlats av flera personer samtidigt.

Det är första gången jag är här nattetid och det som framför allt slår mig är lukten: Den svenska våldsbrottslighetens odör - lukten av gammal fylla.

Ansiktet är mer blått än hudfärgat

En medelålders man, vi kan kalla honom Amir ligger på en sjukhussäng i sina nedblodade blankslitna manchsterjeans. Det halvlånga tjocka håret är tovigt. Ansiktet är mer blått än hudfärgat. Näsan ser ut att vara av och han tar sig åt ryggen och vrider sig i smärtor. Han är förtvivlad och gråter när han tänker på hur hans dotter ska reagera när hon får se honom.

- ... Det är hemskt ... jag tror det blir hemskt. För min dotter...”

Amir har varit på julmiddag med jobbet och blivit rejält berusad. På sin väg vidare till en av pubarna på Södermalm stöter han ihop axel mot axel med en kille. Främlingen och hans kompis skriker till honom. Amir skriker något tillbaks. Plötsligt är de över honom. Han hamnar snabbt på marken och får ta emot hårda sparkar och slag i ansiktet, på ryggen och i magen. Han vädjar till förbipasserande att de ska ringa efter polisen. Men de skakar på huvudet och skyndar vidare. Till sist vill våldsmännen avsluta förnedringen med att ta Amirs plånbok. Men han vägrar.

- Jag sa till dem också ... nej jag ger inte min plånbok.
Har du kvar plånboken?
- Ja, i fickan.
Var det värt det?
- Jag vet inte.

En hand med ett rakblad skär upp kinden

Den där bilden du visade med han med ördiamanten, vad har han råkat ut för?
- Det är en kniv som har gjort det här. Han står i en telefonkiosk på Hötorgets tunnelbanestation. Plötsligt kommer det in en hand med ett rakblad och skär upp hela den här kinden.
Och han har inte sagt eller gjort någonting?
- Han har inte gjort någonting.

Sören Carlsson-Sanz är vårdchef på Södersjukhusets akut. På sin dator har han ett 50-tal av bilder på misshandlade unga män. Uppsnittade ansikten, missfärgade testiklar uppsvällda till fyrdubbel storlek och avsparkade käkben fladdrar förbi. Sören Carlsson-Sanz för noggrann statistik över sina våldsoffer. Förra året var drygt 70 procent av våldsoffren berusade. Bland männen fanns en tredjedel som var nyktra. I den mindre gruppen kvinnor fanns ingen som var helt nykter

- Kopplingen alkohol och våld har inte blivit tillräckligt tydligt framförd, för då borde vissa beslut ha blivit tagna för länge sedan.

Båda har druckit stora mängder alkohol före dubbelmordet

Hallandsåsen 18 januari 2004. Två 17-åriga flickor hittas svårt misshandlade och ihjälfrusna. Två jämnåriga pojkar döms senare för mord. Båda hade druckit stora mängder alkohol före dubbelmordet.
Lovsjön söder om Jönköping 17 februari  2006. 10-årige pojken Bobbys svårt sargade kropp hittas på sjöns botten efter att han dödats av sin mamma och sin styvpappa som båda missbrukade alkohol, även under dagen då Bobby dödades.

Vi har nu koncentrerat oss en stund på de grövsta, mest omskrivna våldsbrotten och på offren och den roll alkoholen spelar för att de blir just offer.

Men när det gäller gärningsmännen bakom det så kallade vardagsvåldet talar statistiken samma dystra språk. Kaliber har gått igenom samtliga domar gällande våldsbrott från tingsrätterna i Stockholm och Göteborg under tre månader förra året.

I åtta av tio fall var gärningsmannen berusad

Det handlar om sammanlagt 282 domar. I 78 procent - alltså i nästan åtta av tio fall – var gärningsmännen berusade av alkohol. Narkotikapåverkan förekommer i några enstaka fall. I nästan alla av de grövsta fallen av misshandel och våldtäkt var såväl gärningsmän som offer alkoholpåverkade. Och i de fall där gärningsmännen var helt nyktra handlade det med något enstaka undantag om lindriga brott - exempelvis slagsmål mellan skolelever, eller ett fall där en kvinna örfilar en pojke som rammat henne med sin cykel. Det är alltså så att både vardagsvåldet och de allra grövsta våldsbrotten ångar av gammal fylla.

Ulrika Grann på Kriminalvården har för Kalibers räkning gått igenom alla som dömts till livstids fängelse i Sverige sedan 1965. Det visar sig att 52 procent – över hälften av dem har haft en diagnos som alkoholmissbrukare eller alkoholberoende. Men medan alkoholen ytterst sällan används som förklaring till våldsbrotten finns det en annan faktor som vi väldigt ofta fokuserar på.

Nyhetsinslag:
- Strax före klockan tre i eftermiddags började en 30-årig man slå förbipasserande med ett järnrör ...
- En person dödades och ett 30-tal skadades varav två allvarligt vid en vansinnesfärd med bil i centrala Stockholm vid lunchtid idag ...

Den här gången reagerade politikerna blixtsnabbt och kraftfullt

I början av 2000-talet skedde flera uppmärksammade våldsbrott i snabb följd. Gärningsmännen var i samtliga fall psykiskt störda och det satte sig en bild av den grova våldsbrottslingen som psyksjuk. Medan det alkoholrelaterade våldet har mötts av en axelryckning så reagerade politikerna den här gången blixtsnabbt och kraftfullt. En kommission tillsattes under ledning av Röda Korsets dåvarande ordförande Anders Milton. Det fördes en intensiv debatt om hur samhället skulle kunna skyddas från de psykiskt sjuka. Ändå är just de här brotten snarast undantag i den svenska våldsbrottsligheten.

Nyligen har flera studier kommit som just undersökt om psykiskt sjukdom innebär en ökad risk för att begå våldsbrott. En av de största leddes av den amerikanske psykiatriprofessorn Eric Elbogen. Studien omfattade 35 000 amerikaner. Och resultaten är nog överraskande för många: Själva den psykiska sjukdomen innebär ingen ökad risk för att begå ett våldsbrott om personen inte också har ett missbruk av alkohol eller andra droger.

Seena Fazel är forskare vid universitetet i Oxford. Tillsammans med svenska kollegor har han under tio års tid studerat sambandet mellan psykisk sjukdom, missbruk och våld. Och enligt honom kommer alltmer forskning som motsäger bilden om den farlige psykpatienten.

- I think the interesting finding when you look at studies around the world is that drug and alcohol problems on their own outway mental illness by quite a significant amount.
So if you isolate the mental illness itself it’s hardly any more likely that you use violence than if your’e not mentally ill?
- In the absence of drugproblems the risk is small.

Det finns inga genvägar

Missbruket av alkohol och andra droger är den stora riskfaktorn. Men eftersom alkoholen är en så självklar del av samhället får den inte samma uppmärksamhet, tror Dr Seena Fazel som säger att om vi menade allvar med att minska antalet våldsbrott så finns det inga genvägar. Det mest effektiva sättet vore att göra alkoholen dyrare och svårare att få tag på.

- I think from a societal point of view the best needs is to reduce availability and access to drugs and alcohol.

1 juli 2004. Skatten på öl och vin sänks i ett försök att minska införseln av alkohol från andra länder där skatter och priser är lägre.
5 juni 2007. EG-domstolen slår fast att Sverige måste tillåta beställning av alkohol via nätet. Det tidigare förbudet strider mot EU:s lagstiftning och är ett handelshinder.
1 april 2009. Systembolaget börjar sälja vin på petflaska.

Satte skräck i Umeås kvinnliga befolkning

- Jag hade tänkt erkänna sex händelser som jag har gjort mig skyldig till. Det är de här som är utmärkta på kartan och två till.

I mars 2006 grips 33-årige Niklas Lindgren för flera fall av grova våldtäkter och två mordförsök. Under medienamnet ”Hagamannen” hade han satt skräck i Umeås kvinnliga befolkning i sju års tid. Vid samtliga överfall var Lindgren kraftigt berusad – av alkohol.

Den rättspsykiatriska utredning som gjordes kunde inte finna att han led av någon psykisk störning. Däremot konstaterades att han var alkoholmissbrukare och oförmögen att avstå från alkohol trots dramatiska konsekvenser.

Ur förhör:
- Vid de här överfallen, har du alltid varit påverkad av alkohol?
- Ja.
- Har det här gjort att du helst undvikit att gå ut och dricka alkohol?
- Man har försökt att ta det lite lugnare med det. Jag kan inte ge någon riktig förklaring till varför.
- Du har fått frågan om du tagit mediciner eller annat, har du tagit något annat i kombination med alkoholen?
- Nej.

Men när utlåtandet kom var det många experter som hade svårt att acceptera slutsatsen. ”Klart fanskapet är galen” sa till exempel kriminologen Jerzy Sarnecki. Psykiatrikern Sten Levander hävdade att ”det så klart måste vara något fel i huvudet på honom.”

Stockholm 6 oktober 2007. 16-årige Riccardo Campogiani sparkas till döds av tre jämnåriga pojkar. Samtliga inblandade hade druckit alkohol.
Rödeby 6 oktober 2007. En 50-årig man skjuter ihjäl en 15-årig pojke och skottskadar svårt en 16-åring med hagelgevär. 50-åringen hade enligt egen uppgift druckit whisky för att lugna sina nerver och den 16-årige skottskadade pojken har vid mätning 1,3 promille alkohol i blodet.
Kista 18 oktober 2008. Ahmed Ibrahim Ali, med smeknamnet Romario, avlider efter att ha knivskurits vid E4:an. Två andra pojkar får livshotande skador. Såväl offer som gärningsmän var kraftigt berusade.

Han var inget typiskt nazistoffer

Många av de brott vi har påmint er om i det här reportaget har gått till kriminalhistorien med en dominerande förklaring. Den tortyrliknande dödsmisshandeln av John Hron i Kode blev till exempel ett nazistdåd. Dödsskotten på Stureplan en fråga om invandrarkillars kränkta heder, och Hagamannens våldtäkter uttryck för ett undertryckt hat mot kvinnor.

John Hron mördades förvisso av nazister. Men han uppfattades inte som någon invandrare av omgivningen, och det är svårt att se något rasistiskt motiv. Tommy Zethraeus som höll i vapnet vid Stureplan var ingen utlänning utan en vanlig svensk kille. Och vad gäller Niklas Lindgrens hat mot kvinnor har han så vitt känt aldrig gett uttryck för något sådant.

Vad som däremot förenar de här dåden och många, många andra är att förövarna varit berusade av helt vanlig alkohol. Vi hör Ulrika Grann, forskare på kriminalvården.

- Visst, det kanske finns kvinnohat, det kanske finns nazistiska sympatier och så vidare. Men frågan är varför gör den där personen det just då.

Där våldet finns - finns nästan alltid alkoholen. Vår enda lagliga drog är också den som gör oss mest våldsamma. Men det är ju också så att många av oss har upplevt några av våra bästa stunder i berusat tillstånd.

Så kanske är vi alla ändå beredda att blunda för det som har berättats den senaste halvtimmen. Kanske är det ett pris som vi är beredda att betala för den drog vi nästan inte kan leva utan.

Reportrar: Jörgen Huitfeldt och Anders Holmberg.
Research: Johan Frisk och Jalal Lalouni.
Producent för Kaliber är Sanna Klinghoffer.
Progamledare: Anna Jaktén.

Nästa vecka ska vi ut på en resa. Det handlar om den globala alkoholindustrins nya stora marknad.

Läs och lyssna på fler avsnitt om Sveriges blinda fläck:

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".