Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Våldtäktsoffer får kläder avslitna av manlig personal

Publicerat söndag 23 maj 2010 kl 11.00
1 av 4
Carolina Överlien
Ewa Persson Göransson
2 av 4
Ewa Persson Göransson
Lucka med pansarglas som kan öppnas utifrån så att personalen kan titta in på barnen.
3 av 4
Lucka med pansarglas som kan öppnas utifrån så att personalen kan titta in på barnen.
En vanlig cell på Kumlanstalten som påminner om en "mjuk" isoleringscell som oftast används i kriminalvården. Frånsett gardinerna skulle det kunna vara en cell där fången sitter i avskildhet.
4 av 4
En vanlig cell på Kumlanstalten som påminner om en "mjuk" isoleringscell som oftast används i kriminalvården. Frånsett gardinerna skulle det kunna vara en cell där fången sitter i avskildhet.

Unga flickor, som bland annat vårdas för att de blivit våldtagna, blir strippade av manlig personal. Självmordsbenägna ungdomar lämnas ensamma i bara underkläderna och tolvåringar tvingas torka upp sina egna spyor. Detta händer tvångsvårdade ungdomar i isoleringscellerna på Sveriges ungdomshem. Kaliber fortsätter sin granskning av barn och ungas tillvaro på de statliga ungdomshemmen och kan åter visa stora skillnader mellan dem och landets fängelser.

Nora, som vi också mötte i förra veckans Kaliber, har bott på ungdomshem och suttit i isoleringscell.

– Det blir väldigt ångestframkallande att sitta inne i ett kalt rum. Ibland har man kanske tur att få en plastmadrass som man kan ligga på. Ibland fick jag inte ha det. Jag tycker inte att det är ett sätt att hjälpa en ungdom som mår dåligt. Det blir ju nästan bara värre. När jag satt på Fridegård, då var det väldigt små tjejer där, någon var tolv. Att låsa in en tolvåring, ett barn, det tycker jag är fruktansvärt, säger Nora.

Ett kalt litet rum utan möbler – bara en galonklädd madrass på golvet. Så ser isoleringscellerna ut på ungdomshemmen. Ibland tar personalen bort även madrassen, det kan man läsa i personalens egna anteckningar som vi gått igenom.

Tanken med ungdomshemmens isoleringsceller, eller avskiljningsrum som de kallas av Statens institutionsstyrelse (SiS), är att de bara ska användas som en sista utväg; om eleven är så våldsam eller drogpåverkad att det inte finns någon annan lösning. 

Kläs av nakna

För att ungdomarna inte ska kunna skada sig eller begå självmord på isoleringscellen, finns rutinen på de statliga ungdomshemmen att ungdomarna ska ta av sig sina kläder när de isoleras. På vissa hem får de byta kläder, på andra får de sitta i bara underkläderna. Och vill inte ungdomarna ta av sig kläderna – då slits de av eller klipps upp.

Jenny vårdades på Solgården utanför Falkenberg. Där fick ungdomarna byta kläder när de isolerades och ville de inte det drog manlig personal av kläderna med våld.

– De vuxna människor, som man ska lita på, tvingar av dig kläderna och säger att det här är det bästa för dig … Det är ungefär samma sak som ett övergrepp. Fast de har befogenhet till det.

Tar de av till trosorna då?

– Nej, de tar av allt.

Tar de av trosorna också, manlig personal?

– Mm. Vill man inte så klär de av en, då är det någon som håller i och kanske sitter på dig.

Varför tar de av trosorna då?

– Man kan ha gömt någon glasbit där eller nåt.

Slet av BH:n

Saga har blivit sexuellt utnyttjad och våldtagen flera gånger, det var en av anledningarna till att hon blev tvångsomhändertagen. I hennes journaler från 2008 och 2009 kan man läsa att hon blir isolerad flera gånger. Hon berättar om en av gångerna.

– De släpade in mig på isoleringen. Det var tre manliga och en tjej. De ville ha ner mig på golvet och jag ville inte ner på golvet, för jag ville ut därifrån, jag ville inte vara där på isoleringen. De tryckte ner mig och sa ”ta av dig tröjan”. Jag ville inte ta av mig tröjan, det var ju män där. Jag tänker inte ta av mig tröjan! Och då var det så att de slet av tröjan och sen sa de ”av med BH:n”. ”Aldrig, jag tänker aldrig ta av mig BH:n när de männen är där, aldrig”. Jag ville inte visa mig. Då tyckte de att jag trotsade, hon drog sönder BH:n, helt obehagligt, och så satt jag där, nästan helt naken.

Medan den kvinnliga personalen slet av kläderna höll de tre männen fast Saga. Hon berättar att hon upplever avklädningen som en nästan värre kränkning än isoleringen.

Kläder en rättighet för fångar

Men det är ju för att skydda ungdomarna från att skada sig som de isoleras och blir avslitna kläderna. Finns det då något alternativ? Vuxna fångar får behålla kläderna på i isoleringscellerna. Även om de är självmordsbenägna.

Vi träffar Elisabeth Anestad, kriminalvårdschef på Hall, ett av Sveriges mest slutna fängelser.

– Det är en persons rättighet att ha kläder på sig. Om det är så att en intagen är självmordsbenägen så måste man se så att det inte finns saker han kan hänga sig med men det är ju något helt annat och innebär inte att personen sitter utan kläder, utan då får man ha bevakning på den personen, säger Elisabeth Anestad.

– Det görs alltid en skrivning för att se om en person är självmordsbenägen eller inte när de kommer till isolering. Om vi då kommer fram till att han är det, då får ha såkallad minut– eller sekundbevakning, alltså tillsyn med jämna mellanrum. Men personerna ska ju ändå ha rätt att ha kläder på kroppen.

Att få uppklippta kläder och sitta i bara kalsongerna, det är alltså inget som skulle ske på Hall?

– I min värld låter skulle det vara ett extremt undantagsfall, säger Elisabeth Anestad.

Så funkar det rent rutinmässigt på statens ungdomshem.

– Det låter väldigt konstigt och jag tycker att det är någonting som skulle bryta mot ganska mycket etik i vår värld.

”Det låter omänskligt”

Elisabeth Anestad visar hur en isoleringscell ser ut på Hall. Den har egen toalett, riktig säng, handfat, möbler, ett fönster med utsikt över gården och TV.

Även om vuxna fångar kan isoleras längre tid än barn på ungdomshemmen används inte så grova isoleringsceller som ungdomsvården har ens i de mest akuta situationer, enligt Elisabeth Anestad. Den så kallade ”hårda isoleringscellen” som då används, saknar visserligen TV och garderob, men har en riktig säng och toalett. Den är också större än ungdomshemmens celler.

Vi berättar om ungdomshemmens kala isoleringsceller och frågar om de har något liknande på Hall.

– Nej, det har vi inte. I mina öron låter det som en polisarrest som man kommer full till för att ligga i sex timmar för tillnyktring, men det är inget vi har här, svarar Elisabeth Anestad.

– Vi tycker att de så kallade hårdcellerna som vi har, där det ändå finns en väggfast säng och en toalett, det är på något sätt basen som man behöver. Det här med galonmadrass har jag personligen svårt att förstå.

Varför det?

– Jag tycker att det är omänskligt.

För omänskligt för Sveriges grövsta fängelse. Men inte för den elvaåriga flicka på ungdomshemmet Sävastgården som blev isolerad för att hon klättrat upp på en soffa och vägrat gå in på sitt rum, eller den trettonårig flicka på Högantorps ungdomshem som isolerades när hon inte ville äta upp sin mat.

Får torka upp sitt eget kiss

Det finns en till skillnad mellan fängelsernas och ungdomshemmens isoleringsrutiner – ungdomshemmens isoleringsceller saknar toalett. Och personalen ska helst inte släppa ut ungdomarna för att gå på toaletten. Det visar dokument vi granskat:

UR rutinerna för Johannisbergs ungdomshem (Reviderad 2010–02–05):
En avskiljning innebär också att den unge under den tid han är avskiljd inte får lämna avskiljningsrummet. Även toalettbesök bör undvikas (så långt det är möjligt.)

I de isoleringsunderlag som Ekot och Kaliber gått igenom kan man läsa hur ungdomar istället kissar eller kräks på golvet inne i isoleringscellen. Det finns också fall där barn själva får städa upp sin egen avföring från golvet innan de får lämna isoleringen.

När fjortonårige Leo isoleras på Nereby ungdomshem kissar han på golvet. Först när det är uppstädat släpps han ut.

UR Leos isoleringsunderlag 25 juni 2008:
19:25 urinerar på golvet
19:45 städar(efter samtal). Ut från isolering.

När tolvåriga Lisa inte vill gå in på sitt rum på Lövsta skolhem i Vagnhärad blir hon isolerad. Hon kräks flera gånger i isoleringscellen.

Ur Lisas isoleringssunderlag, 25 januari 2008:
11:45 Torkar spya
12.00 Spytt igen
15.45 Får städa upp spyorna
16.45 Har spytt

Lisa får komma ut ur cellen först efter att hon torkat upp sina spyor:

16:50 Hon får städa av rummet (Ber om att gå på toa.)
17.00 avbruten isolering

Lisa får nu lämna isoleringen för en kort stund. Därefter isoleras hon igen. Fast hon är lugn hålls hon isolerad i totalt 26 timmar i sträck.

”En traumatisk upplevelse”

Forskaren Carolina Överlien har studerat hur personalen arbetade med flickor i frågor som rör sexuella övergrepp på ett statligt ungdomshem. En majoritet av flickorna på hemmet hade blivit utsatta för just sexuella övergrepp, och efter att Carolina Överlien under en vinter studerat hur personalen använde isolering, eller ”avskiljning” som det kallas, slog hon larm om faran i att isolera just flickor som blivit sexuellt utnyttjade.

– Har man blivit våldtagen eller fysiskt misshandlad, hållen fast och slagen, så är det inte konstigt att en sådan här situation kan framkalla sådana minnen som gör att riskerar att avskiljningssituationen blir en traumatisk upplevelse, säger Carolina Överlien.

– Behövs det verkligen fyra män på en femtonårig flicka, och är det lämpligt att det är männen som gör det? Det är sådant jag kunde önska att man skulle reflektera runt just när det gäller de här flickorna och deras bakgrund. Hade det varit bättre om det varit kvinnor i den här situationen och hade de kunnat hålla om eller göra någon annan typ av handling? Det var det jag saknade i de här episoderna.

Carolina Överlien märkte också att isolering ibland användes helt i onödan. Personalen isolerade flickorna för att straffa dem eller bara för att slippa störas av dem, som en gång, när personalen hellre ville titta på en hockeymatch än att se efter de stojande flickorna.

– Institutionsvården har förändrats väldigt lite genom åren. Det här är en gammal praktik som jag verkligen tycker att det är dags att diskutera om det verkligen passar att vi använder den för barn.

"En rutin på flera institutioner"

Det har nu gått tio år sen Carolina Överlien tillbringade en vinter på ungdomshemmet. Hennes studie finansierades av Statens institutionsstyrelse, SiS. Men när Sveriges Radios Ekot förra året granskade isoleringarna – nio år efter Carolina Överliens studie – användes isoleringen fortfarande som bestraffning. Och fortfarande blir flickor som utsatts för övergrepp avslitna kläderna av manlig personal.

Här är några exempel.

Femtonårig flicka isoleras på Långanässkolan:

Hon vägrar att lämna över sina kläder så personal får hjälpa henne att få av dom. Hon gör stort motstånd.

Artonårig flicka isoleras på Långanässkolan:

Personal lägger ner henne på golvet och hjälper henne av med kläderna.

Tolvårig flicka på Lövsta skolhem:

(Hon) skriker upprepade gånger rakt ut. Kräks tre gånger. Ville ej ta av kläderna själv, utan vi var tvungna att hjälpa henne.

Femtonårig pojke på Lövsta skolhem:

(Vi) lägger ner o håller fast honom och tar alla kläder förutom kalsonger, samt tar madrassen.

De här exemplen är från 2008. Ledningen för SiS har hävdat att ungdomshemmen inte längre har kvar rutinen att eleverna ska tvingas av kläderna och sitta i underkläder i isoleringen. Men det stämmer inte, säger en hög tjänsteman inom SiS, som vill vara anonym:

– På flera av våra institutioner är det en rutin att eleverna ska ta av sig kläderna när de isoleras. Vill barnen inte det kan kläderna klippas upp av personalen eller tas av med våld. Det förekommer ibland att det är manlig personal som är med och gör det, även om det är flickor som isoleras. Det här är en rutin som funnits länge och det är en rutin även nu i maj 2010 på vissa institutioner. Jag tycker att det är märkligt om generaldirektören inte känner till detta.

Hotar med självmord – isoleras

Men vår granskning visar att det finns många exempel på när barn och unga blivit inlåsta i isoleringsceller och lämnade där ensamma när de har sagt att de vill ta livet av sig, eller försökt att göra det.

En sjuttonårig pojke, Oskar, kommer våren 2008 till behandlingshemmet Sundbo i Fagersta mitt i natten. Trots att han inte är våldsam blir han direkt inlåst i en isoleringscell hela natten.  ”För observation”, som det står i beslutet.

Efter en månad på Sundbo försöker Oskar ta livet av sig. Men han blir återigen inlåst i isoleringscellen, ”för observation”. Personalen struntar att det bara är tillåtet att isolera elever i max 24 timmar. Oskar får stanna över 50 timmar i sträck i isoleringscellen. Och när han fortfarande vill ta livet av sig efter det blir han inte förd till ett sjukhus för att få vård, istället blir han inlåst i isoleringen igen hela natten. Sen låses han in i cellen varje natt elva nätter i rad.

I december 2008 mår sjuttonårige Niklas dåligt på ungdomshemmet Håkantorp. Han säger till personalen att han kommer att skada sig om han inte får komma till psykakuten. Men han får inte komma till sjukhuset. Istället blir han inlåst i underkläderna och lämnas ensam i isoleringscellen i 19 timmar.

Fjortonårige Hugo på Fagareds ungdomshem, hotar med att ta sitt liv tre gånger under november och december 2008. Varje gång blir han inlåst i en isoleringscell.

Hade de tre ovannämnda pojkarna istället varit vuxna och intagna på ett svenskt fängelse hade de inte hamnat i isoleringscell på grund av självmordsbenägenhet. Försöker en fånge skada sig får fången ständigt personalstöd eller får komma till ett sjukhus.

Generaldirektören svarar

Kaliber har under en månad velat intervjua generaldirektören för Statens institutionsstyrelse. Och när vi till slut får träffa henne frågar vi henne om rutinen att ta av ungdomarna kläderna när de isoleras. Ewa Persson Göransson säger att det inte längre ska vara någon rutin att ungdomar får sitta i underkläderna inne i isoleringscellerna.

– Jag vet inte om det varit någon rutin, men det har ju uppenbarligen förekommit i enskilda fall. Men det låter inte som något bra omhändertagande och då ska det inte gå till på det viset, säger hon.

Det ska inte heller gå till så att ungdomar får torka upp sitt eget kiss säger Ewa Persson Göransson. Och vi frågar också om fallen med självmordsbenänga ungdomar som blivit isolerade.

– Det är skräcken för vår personal att ungdomarna begår självmord på någon av våra instutitioner, säger Ewa Persson Göransson.

Men ska de isoleras?

– Nej, det ska de självklart inte. Och upptäcker vi att någon är suicidal tar vi kontakt med psykiatrin, men det är tyvärr så att det inte alltid finns psykiatri att tillgå.

Ewa Persson Göransson säger att man går igenom de ärenden "som sticker ut" och som Kaliber tagit upp och att man tar kontakt med de ungdomar som blivit utsatta. Det finns en intern granskningsgrupp med jurister som just nu arbetar med detta. Hon uppmanar också de barn och unga som känner sig felbehandlade att anmäla det till Socialstyrelsen som sedan årsskiftet är tillsynsmyndighet för de statliga ungdomshemmen.

Hör hela intervjun med Ewa Persson Göransson:

Fotnot: Alla ungdomar som nämns i reportaget heter egentligen något annat.

Reporter och reseracher Daniel Velasco.
Producent David Gustafsson.
Text Lisa Gahnertz.

Sveriges Radios Ekot har tidigare granskat hur barn och unga blir inlåsta i isoleringsceller på statliga ungdomshem som bestraffning, fast det är olagligt. Läs mer om det här.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.