Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Kaliber är slut för säsongen. Programmet är tillbaka i höst, måndagen den 5 september.
Religiösa ungdomsförbund om homosexuella:

"Vi accepterar människorna – men inte beteendet"

Publicerat söndag 6 juni 2010 kl 07.00
1 av 2
Fredrik Wikström.
2 av 2
Fredrik Wikström.

Miljoner i statligt bidrag tilldelas varje år landets religiösa ungdomsförbund av Ungdomsstyrelsen. Ett av kraven för att beviljas bidrag är att inga personer ska diskrimineras av ungdomsförbundet. Trots det stängs homosexuella ute från olika poster hos några av ungdomsförbunden och de som är öppet homosexuella får utstå påtryckningar. Ungdomsstyrelsen har helt enkelt inte frågat förbunden hur de ser på homosexuella.

Kaliber och P3:s Brunchrapporten granskar de religiösa ungdomsförbunden inställning till HBT-personer.

Drygt 48 miljoner kronor – det är vad Ungdomsstyrelsen i år betalar ut till Sveriges religiösa ungdomsorganisationer, bland annat för att ”främja barn och ungas demokratiska fostran”. Bara under de senaste fem åren har de religiösa grupperna sammanlagt fått över 238 miljoner i bidrag.

Grundkravet för att få bidrag är att organisationens verksamhet, syfte och idémässiga grund visar respekt för de mänskliga rättigheterna. Kort sagt att organisationen verkar för alla människors lika värde och är fri från diskriminering.

Varje år måste organisationerna lämna in en ny ansökan, då görs bland annat en prövning om stadgar, verksamhetsberättelse och årsmötesprotokoll lever upp till kraven. Ibland kan Ungdomsstyrelsen göra en så kallad fördjupad granskning, då får organisationerna bland annat svara på ett antal frågor. Till exempel om de lever upp till målet att främja jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper.

I samma utskick bifogas dock en utförlig beskrivning av vad deras olika krav innebär och det betonas att organisationen ska vara fri från diskriminering och att detta bör stå med i svaret.

Ungdomsstyrelsen har kritiserats för att hjälpa ungdomsorganisationerna för mycket. I en rapport från Statskontoret, som bland annat utreder statliga myndigheter, är en av slutsatserna att Ungdomsstyrelsens stödjande insatser går ut över rollen som granskande myndighet.

Och när vi läser korrespondensen mellan Ungdomsstyrelsen och vissa av de religiösa ungdomsförbunden kan vi se exempel där frågor och svar har skickats fram och tillbaka tills svaren lever upp till kraven. 

Frågan om homosexualitet har aldrig ställts

Aldrig har frågan ställts om de bidragssökande organisationernas inställning till homosexualitet. Vi frågar Fredrik Wikström, enhetschef på Ungdomsstyrelsen, om de skulle kunna fråga detta.

– Ja, det kan vi givetvis göra om det är så att det finns skäl till det och att det är en fråga som har betydelse för  huruvida vi bedömer dem som en demokratisk organisation eller inte. Vi har inte haft skäl till att göra det hittills.

Men Kaliber och Brunchrapporten har ställt den frågan.

Vi har frågat representanter för alla de religiösa ungdomsorganisationer som får bidrag från Ungdomsstyrelsen, hur de ser på homosexualitet och förhåller sig till medlemmar som är homosexuella.

De 16 organisationerna representerar religionerna judendom, kristendom och islam.

Många som vi pratat med lägger ingen som helst värdering i begreppet homosexualitet. Men det gäller inte alla.

Homosexuella bör leva i celibat

Organisationen Sveriges unga katoliker delar synen på homosexualitet med den katolska kyrkan i Rom och Påven; att homosexualitet är fel och att homosexuella bör leva i celibat.

Organisationens ordförande Alexander Kegel välkomnar dock homosexuella till organisationen, även om de väljer att leva ut sin sexualitet. Men han säger också att en öppet homosexuell person inte kan få vilka poster inom förbundet som helst.

– Vad vi i så fall skulle göra är att inte ge den personen rollen där den personen lär ut katolsk tro, vilket är en viktig del av vårt arbete, i och med att den personen då uppenbarligen inte lär ut katolsk tro utan vad den själv tror, säger Alexander Kegel.

I andra förbund vill man att homosexuella söker hjälp för att inte leva ut sin homosexualitet.

Christian Svahn är direktor för EFK Ung, Evangeliska frikyrkans barn– och ungdomsorganisation. Organisationen har drygt 2000 bidragsgrundande medlemmar.

Och homosexualitet är något som är i grunden fel, säger han.

– Det finns ju en mängd olika saker som har gått snett i världen, och en sak som vi tänker är homosexualitet, säger Christian Svahn.

EFK Ung uppmuntrar homosexuella att söka själavård och be för att komma över sin homosexualitet.

Robert Ablahad, ordförande för Ungdomsinitiativet inom Syrisk–ortodoxa ärkestiftet känner inte till om föreningen har några homosexuella medlemmar. Men om så vore fallet, och den personen skulle vara öppen med sin sexuella läggning, så skulle ledningen prata med honom eller henne.

– Från den högsta ledningen så hade det varit med all respekt och kärlek att försöka tillrättavisa och förklara att även om du är homosexuell så ska du försöka hålla dig borta från den synden och leva ditt liv för Gud i stället eller leva ett fläckfritt liv, säger Robert Ablahad.

Kärnfamiljen central fråga

Mohammed Kharraki är ordförande i Sveriges Unga Muslimer. Vi undrar om man kan leva i ett homosexuellt förhållande och samtidigt ha en förtroendepost inom den organisationen?

– Det är väldigt svårt att säga, det är väldigt svårt att se hur det skulle utveckla sig.

Samtidigt säger Mohammed Kharraki att Sveriges unga muslimer är emot all form av diskriminering.

I våras var dock Sveriges Unga muslimer i blåsväder efter att till sin konferens ha bjudit in predikanten Abdullah Hakim Quick som sagt att homosexuella är en av de farligaste grupperna i samhället. Efter kritik avbokade man predikanten. Men organisationens generalsekreterare Omar Mustafa sa så här om homosexualitet i P1:s Studio ett den 24 mars i år:

– Om man lever som muslim och vill leva enligt alla islams regler, då lever man i ett äktenskap som är byggt mellan man och kvinna.

När vi frågar ordföranden Mohammed Kharraki, säger han att organisationen inte har någon åsikt om homosexualitet.

– Sveriges unga muslimer har ingen tydlig åsikt om homosexualitet på det sättet, däremot är det ju självklart att kärnfamiljen är en central fråga för oss.

”Beteendet kan vi inte acceptera”

Edward Sköllerfalk är ordförande i Pingst Ung. Pingst Ung är ett av Sveriges största religiösa ungdomsförbund med sina 11000 medlemmar, alla under 25 år. Det är ett av de bidragsberättigade religiösa ungdomsförbund vi har granskat. De har de senaste fem åren fått nära 28 miljoner kronor i bidrag.

Edward Sköllerfalk säger att homosexuella medlemmar i Pingst Ung bör leva i celibat och de avråds från att leva ut homosexualiteten.

– Själva beteendet kan vi inte acceptera, men vi accepterar människorna, säger Edward Sköllerfalk.

Får man leva i en homosexuell parrelation och samtidigt vara medlem i Pingst Ung?

– Vi har inget skrivet om det, utan då talar jag utifrån den breda massans erkännande, som inte skulle acceptera det.

Det har hänt att homosexuella ungdomar utsatts för aktiva påtryckningar från församlingarna att inte leva ut sin sexuella läggning. Budskapet har varit att de hellre bör leva i celibat.

Edward Sköllerfalk bekräftar den bild som vi redan fått från flera medlemmar.

Kalibers reporter följde med på en träff med Pingst Ung i Göteborg, och frågade då flera av medlemmarna om deras syn på homosexualitet.

– Jag tycker det är ganska självklart. En kvinna ska vara med en man, säger en ung tjej.

– Jag tänker mer att man kan bli fri. Om jag är homosexuell och jag tycker det är jobbigt för mig, då kan jag bli fri från det. Det är samma som om jag har ett godisberoende, så kan jag bli fri från det, säger en annan flicka.

”Gud har tänkt man och kvinna”

En ung kille som också är med på Pingst Ungs möte tycker att homosexualitet är en synd.

– Gud har tänkt en väg för människan, men det har blivit lite krokigt, lite förstört, lite skevt. Och det menar jag att homosexualitet är. Gud har tänkt man och kvinna, och sedan har det blivit skevt, krokigt.

På frågan om en homosexuell kille som lever med sin pojkvän kan vara med i Pingst Ung, svarar han:

– Varför skulle han vilja gå med i en organisation om han inte vill tro på Gud liksom? Eller leva för Gud. För det är det som det handlar om – att du vill leva ett rent liv inför Gud.

Så om han lever som han gör, alltså som öppet homosexuell, så kan han inte vara kristen samtidigt?

– Nej. Jag tror att han kan brottas med de känslorna, men jag tror inte han vill vara i en kyrka heller för då vill han ju inte tro på det Gud säger i Bibeln.

Tror du inte att det är svårt att gå emot sin homosexualitet, då?

– Det kan det säkert bli. Lever du i en homosexuell relation så lever du utanför det du är tänkt att vara, och då mår du inte heller bra. Det är samma sak med en alkoholist, som kommer in och säger att jag har funnit Jesus och blivit fri från spriten.

”Det är en synd”

På plats på mötet finns en av de lokala Pingst Ung–ledarna, Peter Lewin. Han får frågan hur en öppet homosexuell kille skulle tas emot i det lokala förbundet. Skulle han kunna vara medlem och leva med sin pojkvän?

– Jag tror han hade upplevt en konflikt, och tyvärr hade han kanske inte känt sig välkommen.

Om medlemmar i din Pingst Ung–grupp säger att homosexualitet är en synd, skulle du sätta stopp för det då? Eller hur skulle du hantera det?

– Det kan de nog göra. Och det tänker jag också, att det är en synd, svarar Peter Lewin.

De Pingst Ung–medlemmar och ledare vi talat med verkar vara överens. Gud älskar alla, även homosexuella. Men ska de vara kristna ska de inte leva ut sin homosexualitet, utan leva i celibat.

När vi ett par veckor efter första samtalt med Edward Sköllerfalk ringer upp honom igen och frågar om hur organisationens syn på homosexuella stämmer med kraven för bidrag från Ungdomsstyrelsen, så ändrar han sig. Nu säger Edward Sköllerfalk att alla kan vara med i Pingst Ung, även de som lever ut sin homosexualitet.

– Ja men visst, alla ska känna sig välkomna, visst är det så, om du vill ha det svaret. Så borde det vara. Alla borde känna sig välkomna.

Homosexualiteten var en demon

Eric, 25 år, är en av dem som blivit medveten om Pingströrelsens syn på homosexualitet som en synd. Han var 15 år när han blev troende och gick med i Pingstkyrkan.

– Jag var lite mobbad och hade inga vänner och då träffade jag några kristna. De verkade vara jättesnälla och de sa att den tron var den rätta och att man kunde komma som man är.

När Eric var i sextonårsåldern blev han här i en kille. Han berättade om det för sina kristna vänner, som bland annat var med i Pingstkyrkan. Att de var extra hårda mot homosexuella var inget han då hade märkt av, berättar han. Men det blev han nu varse.

Vad kunde de säga?

– Att homosexualitet är en demon. De kunde säga att det var en sjukdom och det gick att bota.

Hur kändes det att höra?

– Då trodde jag på det, att det var en demon.

För en tid sedan följde Eric med en av sina kristna vänner till en frikyrklig konferens. Han hamnade på ett tältmöte på området. Inne i tältet satt ett antal personer som Eric träffat förut, bland annat pingstvänner. De visste att Eric var homosexuell. En äldre kvinna sa att Eric behövde förbön.

Predikanten visade Eric att han skulle sätta sig i en bänk, längst fram. Han ville be för att Eric skulle bli fri från sin homosexualitet.

– Han började be och jag började säga emot, ”jag vill inte ha förbön, det här är inte rätt”. Och då började han ta Bibeln då och slog mig i huvudet med den några gånger. Slå ut demonerna, sa han. Jag blev helt chockad. Han slog ju med kraft och jag försvarade mig och tog upp handen, jag fick en spricka i fingret. De var väl 30 stycken som bad och skrek. Minns jag rätt så var fick jag säkert fler Biblar i huvudet från andra människor. Jag kände händer och på min kropp och så. Jag kände mig väldigt kränkt som människa.

Eric är inte ensam. Kaliber och Brunchrapporten har varit i kontakt med många ungdomar som varit med om liknade situationer i församlingar som har ungdomsförbund som får bidrag av Ungdomsstyrelsen.

Ungdomsstyrelsen har ett ansvar

Gunnar Bäckström är präst i Svenska kyrkan och ordförande i organisationen Ekho, Riksförbundet ekumeniska grupperna för kristna HBT–personer, som arbetar för homosexuellas rättigheter inom kyrkliga samfund. Tidigare i år fick de ett särskilt bidrag på 150000 kronor av Ungdomsstyrelsen för att kunna bedriva sitt arbete. Det är bland annat till Ekho som kristna homosexuella hör av sig när det blir allt för jobbigt.

De homosexuella som hör av sig till Ekho mår inte bra, säger Gunnar Bäckström. Han berättar att det ofta handlar om ungdomar i småstäder, som har svårt att lämna den kyrkliga gemenskapen. Vissa flyttar till storstäderna, medan andra blir kvar och får utstå fördömandet. Något som kan vara problematiskt inte bara för den unga, utan också hans eller hennes familj.

Gunnar Bäckström tycker att det inte går att skilja på personen och den sexuella läggningen, vilket många kristna som tar ställning mot homosexualitet anser.

– Man kan inte resonera så, för en människa som blir förälskad i en annan av samma kön är det något man har inom sig, det är en fråga om identitet.

Ytterst handlar synen på homosexuella om demokrati. Och därför har också Ungdomsstyrelsen ett särskilt ansvar, säger han.

Bidragen bör ses över

Vi låter Felix König, som är ordförande i RFSL:s ungdomsförbund och arbetar för homosexuellas rättigheter i samhället, ta del av vad representanterna för Pingst Ung, EFK Ung och Unga Katoliker sagt om homosexuella medlemmar.

– Jag tycker det är tydligt att de säger att det är mycket svårt att vara öppet homosexuell i deras organisationer, och att det finns en ”massa” som inte skulle acceptera det. Det är ganska sällan som jag ser den typen av uttalanden i en svensk debatt, och där de uttalandena inte kommer från väldigt extrema organisationer. Det här är organisationer som får pengar från staten för att bedriva sin verksamhet, och det är mycket problematiskt att de uttalar sig på det här sättet, säger Felix König.

RFSL:s ungdomsförbund får också bidrag från Ungdomsstyrelsen, i år har de fått nästan en miljon kronor. Felix König tycker att det är ologiskt att hans organisation får pengar samtidigt som också en del av de religiösa ungdomsorganisationerna får det.

– Ungdomsstyrelsen delar ut bidrag för att jobba för HBT–personers rättigheter och det är ju för att motverka diskriminering. Men sen finns det en motsägelse i att man också ger bidrag till organisationer som kanske jobbar åt andra hållet.

Robert Hårdh är människorättsjurist och arbetar för Civil Rights Defenders – tidigare Svenska Helsingforskommittén – som är en människorättsorganisation som länge arbetat för mänskliga rättigheter i olika delar av världen.

Han reagerar på de uttalanden som de religiösa ungdomsorganisationerna gör om homosexuella:

– Vad man säger är att någonstans inser man hur fel man har. Så man säger att homosexuell är väl okej, så länge som man inte visar det. Men ska man då knuffa tillbaka alla homosexuella i garderoben och tvingas att leva i självförnekelse och annat … Då har man gravt missuppfattat essensen om människors lika värde.

– Som människorättsjurist så tycker jag att det är helt oacceptabelt att främja organisationer och föreningar som ägnar sig åt så flagrant diskriminering som det är frågan om här.

Sen så blir jag lika upprörd som skattebetalare att behöva finansiera den typen av verksamhet. Jag tycker inte att det är okej på något plan, säger Robert Hårdh.

Den homosexuella anden skulle drivas ut

Vi återvänder till Eric som varit med i flera frikyrkliga församlingar. Han berättar om första gången han skulle ”botas” från sin homosexualitet, av två ungdomar från kyrkan han då var med i. Han var då 16 år.

– De skulle be så att den homosexuella anden försvann. De började be och skrika mig i öronen och de puttade på mig i fyra timmar. Den ville inte lämna kroppen sa de. De bad högt och skrek ”försvinn din orena ande, i Jesu namn, försvinn ifrån hans själ”.

Demonutdrivningarna och hot om helvetet höll på under åtta år, från att Eric kommit ut med sin homosexualitet. Själv säger han att han förlorade sina tonår på grund av det.

– Jag förlorade min tonår på grund av det. För att kämpa för att bli helad när man inte kunde det.

Också han önskar att Ungdomsstyrelsen granskar vilka de ger bidrag till.

– Det jag vill säga till dem är att de ska ta reda på vilka de ger ut pengar till och vad de står för. Det kan se fint ut på papperna och broschyrerna men vad händer sen?

– Och det som är viktigast, det är att jag vet att det finns fler killar och tjejer som har samma förtryck som jag har haft det. Det är också därför jag säger det här.

”Ska inte ha statsbidrag”

Vi låter Ungdomsstyrelsens enhetschef, Fredrik Wikström, ta del av reportaget. Det är nya uppgifter för honom.

– Det är fruktansvärt, jag blir riktigt upprörd om det är så att man inte erkänner homosexuella som jämlika människor, är hans spontana reaktion.

– Det allvarligaste är att vi nu har fått uppgifter som tyder på det finns organisationer som inte är demokratiska, inte står för demokratiska idéer, som kränker och diskriminerar homosexuella, säger Fredrik Wikström.

Den granskning Ungdomsstyrelsen främst gör när de beviljar bidrag utgår från formella dokument, som styrelseprotokoll, årsmöteshandlingar och policydokument som föreningen tillhandahåller dem, berättar Fredrik Wikström. Det finns en gräns för hur långt en statlig myndighet som Ungdomsstyrelsen kan granska en organisation, svarar han när vi frågar varför de inte granskat exempelvis Sveriges Unga Muslimer efter debatten om den inbjudne föreläsaren som är uttalat emot homosexualitet.

– Vi varken bör eller ska gå alltför långt i vår granskning, därför att det finns föreningsfrihet i Sverige. Människor har en grundlagsstadgad rättighet att organisera sig efter egna intressen och behov och där finns det en gräns för hur långt staten kan gå i sin reguljära granskning. Men när det framkommer sådana här uppenbara nya uppgifter för oss som förvaltar statsbidragen, då måste vi agera och det kommer vi att göra.

– Är det så att det faktiskt är företrädare som representerar föreningen, ja då måste vi ställa frågan, är det här uppfattningar och värderingar som faktiskt medlemmar i en organisation står för? Då ska man inte ha ett statsbidrag, det är solklart.

Tillsätter utredning

Gällande kritiken Ungdomsstyrelsen fått från Statskontoret, att deras stödjande insatser går ut över rollen som granskande myndighet, menar Fredrik Wikström att det är en svår balansgång kring hur mycket en myndighet kan informera om regelverken för att ge bidrag.

Ungdomsstyrelsen kommer nu att tillsätta en utredning där föreningarna kommer att få besvara frågor kring uppgifterna som framkommit i vår granskning. Ungdomsstyrelsen kommer också att utreda huruvida hela föreningen står bakom det deras ordföranden uttalat.

Om ordföranden när vi frågar säger detta helt öppet i intervjuer och ni sedan får in papper där det står att de inte står för det de sagt, hur tolkar ni det då?

– Vi kommer att be dem svara på frågorna, vi kommer att ha ett samtal och en diskussion med dem, sedan får vi se utifrån den diskussionen hur vi agerar.

– Enskilda medlemmar har förstås yttrandefrihet, men är det så att det är åsikter som en förening står för, en organisation som säger sig vara demokratisk, då ska man inte ha statsbidrag, säger Fredrik Wikström på Ungdomsstyrelsen.

Fotnot: Eric heter egentligen något annat.

Reportrar Josephine Freje Simonsson och Magnus Sandelin.
Researcher Linnéa Hambe.
Producent David Gustafsson.
Text Lisa Gahnertz.

Förtydligande om Missionskyrkans ungdom i nyhetsrapporteringen:
Söndagen den 6 juni rapporterade bland annat Ekot om den granskning som Kaliber och P3:s Brunchrapporten gjort av religiösa ungdomsförbunds syn på homosexuella och deras roller i förbunden. Vid några tillfällen sa man i Ekot att Missionskyrkans ungdom var ett av de förbund som Ungdomsstyrelsen valt att granska efter de uppgifter som kommit fram i Kaliber. Så är inte fallet. Missionskyrkans ungdom har inte uttalat sig negativt om homosexualitet i Kaliber.

Vad är Ungdomsstyrelsen?

Ungdomsstyrelsen är en statlig myndighet som arbetar för att unga ska få tillgång till inflytande och välfärd. De har även i uppdrag att fördela statsbidrag till integrations-, jämställdhets- och  folkrörelseorganisationer samt till folkrörelseprojekt.
Källa: Ungdomsstyrelsen

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".