Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Tiep, fru till en av bärplockarna

Publicerat fredag 22 oktober 2010 kl 15.28

– Vi är fattiga och det var på grund av fattigdom som min man åkte till Sverige. Men nu har vi stora skulder och dem vi är skyldiga pengar kommer till mig varje dag.

– Jag har två lån, på sammanlagt 100 milj dong (ca 35 000 kronor, red’s anm.), jag har pantsatt mitt hus, och även lånat av andra, för hög ränta. Nu är jag sjuk och kan inte gå runt och låna pengar. Jag kan inte sova. Hur ska vi hitta pengar? Jag gråter varenda dag, mina barn försöker stötta mig, men det går inte…

– Företaget har sagt att min man inte kommer få ett öre, och då tar de över mitt hus. Jag är så rädd.

– De sa att vi skulle tjäna 2000 dollar varje månad i fyra månader, då skulle vi kunna betala tillbaka. Årets risskörd har blivit uppäten av skadedjur, så nu har vi nästan ingenting. Jag går runt och plockar lite ris, om jag hittar.

– Dottern är i Hanoi, men hon kan inte studera i år, eftersom vi inte har några pengar.

– Indrivarna hotar mina döttrar, jag säger åt mina två döttrar som bor hemma att de inte får gå ut, för låneindrivarna hotar att våldta mina döttrar. Det är ett kriminellt gäng som jobbar med att driva in skulder. De som lånat ut pengar har hyrt in dem.

– Det var frun till en chef på TTLC som kom till vår by. De sa att det är väldigt lätt att plocka bär i Sverige, de sa att man kunde plocka mer än 50 kg per dag och tjäna 2000 dollar i månaden.

-- TTLC  rekryterade fyra stycken från vår by, en kvinna bjöd direktörens fru hem till sig och åt middag, jag hörde det. De sa att vi kan låna pengar med 10% ränta, sen får vi pengar över, så vi kan betala tillbaka allting.

– Jag ber er, kan ni  hjälpa min man att få tillbaka pengarna, så att vi kan behålla vårt hus och så att våra barn kan gå i skolan.

– Jag vill att ni ska hitta något sätt att hjälpa min man.

– Kaliber: - Tror du att svenska myndigheter kan hjälpa din man och de andra?

– Jag litar på de svenska myndigheterna och på svenskarna. Ni är så goda och ärliga. Ni kommer inte lura folk som de har gjort mot oss här i Vietnam. I Vietnam gör de vad som helst för att lura av folk pengar, det är förfärligt.

– Kaliber: - Om du kunde säga något till svenska myndigheter, vad skulle du säga då?

– Jag hoppas att Sverige kan hjälpa min man och att ni och ni som bor i Sverige kan hjälpa honom att få pengar. Jag har fyra döttrar, två har egen familj, jag har två kvar hemma, en kan inte gå skolan, för nu har vi inga pengar. En har gått ut gymnasiet, men eftersom min man inte tjänat några pengar så kan hon inte fortsätta sin utbildning.

– Jag kan inte sova. Jag tänker på många saker. Det tunga är skulden jag har. Kaliber: -  Har det slutat regna nu?

– Ja, nu har det blivit bättre, om det är uppehåll går jag till risfältet och tittar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".