Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kaliber är slut för säsongen. Vi är tillbaka den 5 september. Redaktionen är tillbaka igen i mitten av augusti, då svarar vi på mejl igen.
Livskunskap i skolan

"Skolorna bryter mot lagen"

Publicerat fredag 26 november 2010 kl 17.40

EQ, social kompetens, positivt tänkande tar tid från svenska, matte och engelska. I många svenska skolor får den vanliga undervisningen maka på sig för att ge plats åt livskunskap – ett ämne som inte finns med i några nationella kursplaner. Det visar en granskning som Sveriges Radios Kaliber har gjort. Ett lagbrott anser Skolinspektionen, som nu inleder en egen granskning.
Samtidigt vittnar eleverna om kränkande behandling på lektionerna. Och rektorer och skolchefer är besvikna på program som sålts in med falsk marknadsföring.
Kaliber fortsätter granskningen av livskunskapen – ämnet som inte finns.

Klassföreståndaren delar ut läroboken Livsviktigt bland eleverna i klass 9 a. Vi är på Domarhagsskolan i Avesta där en lektion i ämnet livskunskap nyss har börjat.

Avesta i södra Dalarna är en av de allt fler orter i Sverige där livskunskap idag finns schemalagt på varenda kommunal grundskola. Den metod som används kallas SET, social och emotionell träning.

– Det låter ganska bra, social och emotionell träning, att barnen ska få bättre psykisk hälsa. Det ska vara bra mot mobbing, ja allt det där som låter fint.

Det här är moderaten Marie Lenholm, hon är en av de politiker som var med och beslutade om att införa SET på skolorna i Avesta.

På pappret verkade allt så bra: Politiker i Avesta hade oroat sig över ökande fylleri, drogmissbruk och psykisk ohälsa bland barnen i kommunen. Så när tjänstemännen på skolförvaltningen kom och berättade att de hade hittat en metod som bevisligen fick barnen att må bättre var det ingen som opponerade sig i bildningsstyrelsen.

Lärare avkrävde tystnadslöfte

Men idag ångrar Marie Lenholm att hon var med och införde SET-programmet på skolorna.

Hon började ana oråd när hennes 13-åriga son Isak en dag berättade vad de egentligen gjorde på lektionerna i livskunskap.

– Det var under höstlovet som min son fick följa med mig på en affärsresa och vi tillbringade många timmar i bilen tillsammans. Och de började han berätta om de här SET-lektionerna som de har i skolan. Och ju mer han berättade, ju mer obehagligt kändes det. Så jag bestämde mig för att ta reda på mer vad SET-metoden egentligen är.

Vad var det han berättade om?

– Han berättade att de hade fått svara på frågor om, ja detaljer hur familjesituationen ser ut, vilka regler vi har hemma, om man har varit med om något som är svårt och som varit avgörande i livet. Sådant som jag tycker att skolan kanske inte ska fråga om ens.

Marie Lenholm förstod också att hennes son uppfattat att läraren avkrävt ett tystnadslöfte av sina elever.

– Han berättade att de hade haft några sådana här övningar och då sade han att det hade han tystnadsplikt om. Han hade uppfattat att det som att det fick han inte ens berätta hemma vad de gjorde.

Vad tänker du om det?

– Det tycker jag är helt sjukt. För det strider också mot mina värderingar och vad jag har försökt uppfostra mina barn om vad det gäller hemligheter.

"Jag känner mig förd bakom ljuset"

Det här med tystnadsplikt är något som Kaliber har fått höra från många olika elever och föräldrar, och det är också något som uttryckligen finns beskrivet i SET-materialet.

Här i Avesta har ju samtliga skolor det här på schemat och det finns politiska beslut på det här i kommunen. Du har själv varit med och fattat det här beslutet, vad tycker du om det?

– Ja, jag känner mig förd bakom ljuset. Hade jag vetat att det var det här beslutet jag fattade, så hade jag inte gått med på det.

Tron på livskunskapens goda effekter förbyttes alltså i oro och besvikelse. Och Marie Lenholm är inte ensam om den känslan.

– Det är klart att man blir besviken när man tar del av och sätter sig in i vad det är som sker. Om det där inte görs seriöst, då kan det få eleverna att må ännu sämre.

Det här är Anki Sandberg på riksförbundet Attention, som företräder människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättning så som ADHD och Aspergers syndrom. Som ordförande har hon verkat för att skolor ska införa livskunskap, men nu har hon tänkt om.

En orsak till att Anki Sandberg och Attention tidigare varit så positiva till livskunskap, var att statliga myndigheten Folkhälsoinstitutet påstod att det fanns ett gediget vetenskapligt stöd för att livskunskapsprogrammet SET har goda effekter. Men i det förra Kaliber visade vi att den svenska forskning som Folkhälsoinstitutet hänvisat till, inte håller. I dag upplever sig Anki Sandberg ha fallit för falsk marknadsföring.

Dessutom framgick det av vår granskning att den ansvarige experten på Folkhälsoinstitutet, Sven Bremberg, som skrivit rekommendationerna om att implementera SET, även har ett nära samarbete med programmets författare. Så här lät det i Kaliber den 14:e november:

Rektorer känner sig lurade

Efter Kalibers reportage för två veckor sedan, har reaktionerna strömmat in från hela landet. Rektorer, skolchefer och lärare känner sig lurade och besvikna. Man har satsat pengar, man har ingjutit hopp om goda resultat, man har trott på något som nu framstår som alltmer tvivelaktigt.

Så här säger tillexempel Jonatan Block, före detta skolchef i Haninge.

I det förra reportaget om livskunskap fick vi också träffa frisöreleven Denise Lövström, vars lärare bett henne och hennes klasskompisar att fälla nedsättande kommentarer om varandra.

Denise är långt ifrån ensam. Kaliber har mottagit många berättelser från föräldrar som vittnar om hur deras barn farit illa under lektionerna i livskunskap.

En mamma berättar att hennes dotter fått delta i en övning som gick ut på att lära sig motstå kränkningar och där läraren medvetet placerade henne och en annan flicka mitt emot två elever som under långt tid mobbat dem. Mamman är rädd att förvärra sin dotters situation och vi har därför låtit någon annan läsa in hennes beskrivning av vad som hände…

Läraren bestämde vilka som skulle börja säga de kränkande meningarna. "Du är äcklig" "Du är ful" "Jag önskar att du inte fanns". Min dotter och en annan tjej i klassen började gråta när personerna i fråga sade detta och efter en stund säger läraren: "Oj varför gråter ni? Ni får gå ut, vi måste fortsätta lektionen.

Samtalen och reaktionerna till redaktionen bekräftar den bild vi har fått efter att ha granskat livskunskapen i skolan. Fram träder ett mönster, återkommande situationer där elever känt sig kränkta på lektionerna. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg är kritisk till hur vissa skolor har farit fram med barnens integritet.

– Jag tycker de är fruktansvärda de exempel ni ger och förvånad att det inte väcker ännu mer debatt. För som sagt, hade det varit på någon enda arbetsplats med vuxna, att man hade krävt – att chefen hade stått upp och sagt att nu vill jag att alla som har en alkoholist i familjen ska ta ett steg fram i cirkeln. Alla förstår ju hur absurt det är, och ett barn är ju i en ännu mer utsatt situation, mer värnlöst tillstånd gentemot sin lärare. Så att det är klart att så kan man absolut inte arbeta i skolan. Och jag tycker att själva de exemplen snarare motsäger det som är hela syftet som det beskrivs med det man vill uppnå där det handlar om att respektera varandras mänskliga rättigheter och arbeta med det här med likabehandlingsplaner, utan man har utsatt de barnen tycker jag för närmast övergrepp faktiskt med de typ av frågeställningar som ni ger exempel på.

Tid tas från övrig undervisning

Barnombudsmannen säger alltså att barn har samma rätt till integritet på sin arbetsplats – skolan – som vuxna har på sina arbetsplatser.

Vi återvänder till Avesta där skymningen faller över Dalälvens vatten.

På skolförvaltningen mitt i stan träffar vi skolchef Fredrik Gjutman. Med oss har vi manualen som används på livskunskapen i Avestas 13 skolor. Vi vill veta hur mycket han själv känner till om de lektioner som varje skolbarn i kommunen förväntas delta i.

Avesta är inte den enda kommun med skolor där livskunskapen står på schemat som obligatoriskt ämne – vecka efter vecka, från förskolan ända upp på gymnasiet.

Och på många skolor tas livskunskapstiden från den övriga undervisningen. Matten, engelskan och svenskan får maka på sig i timplanen för att ge plats åt olika former av social och emotionell träning.

För att ta reda på hur vanligt det här är kontaktade vi hundra grundskolor – slumpvis utvalda av Skolverket. Mer än hälften av rektorerna svarade att de har ämnet på schemat. En tredjedel säger dessutom att de tar tid från annan undervisning. Det vanliga är en lektionstimme i veckan. 

Skolinspektionens chefsjurist Ingegärd Hillborn, är bekymrad över den här utvecklingen. Enligt henne bryter skolorna mot lagen när de gör så här.

– Uppenbarligen är det så att man tar inte hänsyn till bestämmelserna runt tiden och hur man ska använda tiden i timplanen relaterat till ämnena. Och det är ju allvarligt, eftersom det handlar om en garanterad undervisningstid för eleverna och att de ska få undervisning i de ämnen som finns angivna av riksdagen.

Skolinspsektionen förstärker tillsynen

Ingegärd Hillborn medger att man på Skolinspektionen inte insett vidden av det här problemet. Men nu, efter att ha konfronterats med vår granskning, tänker Skolinspektionen ta i med hårdhandskarna.

– Vi kommer att förstärka vår regelbundna tillsyn, som vi kallar det. Nämligen när vi är ute i kommunerna och granskar alla skolorna, och titta närmare på livskunskap. Dels hur man hanterar den tid, vad man tar tiden ifrån om man har det på schemat. Vi kommer också att titta på själva innehållet i livskunskap, vad är det man undervisar i.

Först efter tio år då livskunskapen har fått leva sitt eget liv ute på skolorna, inleder alltså nu Skolinspektionen en granskning, kritiska röster börjar höjas bland skolchefer och lärare och nödrop från kränkta elever gör sig hörda.

Men hur blev det så här?

På ett konditori i Kristianstad träffar vi Ingegärd Wärnersson, som var skolminister i Göran Perssons socialdemokratiska regering. Hon såg ett behov av att öka elevers medvetenhet om demokrati och mänskliga rättigheter, och år 1999 införde hon ett såkallat värdegrundsår. Många anser att det blev startskottet för livskunskapens inmarsch i den svenska skolan. Och det är också värdegrundsarbetet som de flesta rektorer hänvisar till när Kaliber frågar varför de har infört livskunskap. Men Wärnersson menar att många av dem tycks ha missförstått vad värdegrundsarbetet innebär:

– Varje rektor och varje lärare ska hela tiden läsa vad som står om värdegrunden i sin läroplan. Det ska vara utgångspunkten för när de jobbar med de här värderingsfrågorna. Att sedan blanda in allt mellan himmel och jord och luta sig emot att det finns någonting som heter en värdegrund. Det kan man inte göra. För mig är fortfarande värdegrunden ganska tydlig och enkel att kunna läsa. Man behöver inte göra det till ett eget ämne. Utan det är någonting som ska genomsyra skolans vardag och vardagsarbete.

Ingen tanke på ett nytt ämne

Nej, den forna skolministern hade aldrig en tanke på att skolor skulle införa något nytt ämne på schemat, än mindre att detta ämne skulle bli forum för olika program i social- och emotionell träning. Värdegrundsarbetet skulle vara ett sätt att prata om demokratiska principer, inte att försöka påverka elevernas beteenden eller blotta deras känsloliv.

Nu tycker hon det är på tiden att Skolinspektionen utreder vad livskunskapen har kommit att bli.

– Jag tycker att det är oerhört bra. För om jag som minister hade velat ha ett eget ämne, då hade det varit naturligt att också inspektionen hade granskat det här ämnet. Har nu ett ämne uppstått utav sig självt och förekommer så mycket som det gör i dag, då är det ämne som inte heller har en likvärdig behandling för alla elever över hela landet. Det är inget nationellt ämne, och därför ska det granskas och jag tycker också att det ska sättas gränser för vad ett sådant ämne i så fall kan innehålla.

Och när vi ändå är i Kristianstad, så vill vi förstås ta pulsen på livskunskapen i staden. På Fjälkinge skola, träffar vi fjärdeklassarna Emil Möllerstedt och Emil Jönsson som berättar hur deras livskunskap kan gå till.

Reportrar: Mattias Pleijel och Per Shapiro
Research: Linnéa Hambe
Producent: David Gustafsson

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.