Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
FSC-certifierade skogsbolag

Miljömärkning som håller tunt

Publicerat lördag 7 maj 2011 kl 17.05
1 av 4
Biotopskyddad gammelskog i Dalarna. Foto: Ola Sandstig/Sveriges Radio
2 av 4
Biotopskyddad gammelskog i Dalarna. Foto: Ola Sandstig/Sveriges Radio
3 av 4
210 år gammal stubbe. Foto: Ola Sandstig/Sveriges Radio
4 av 4
Sebastian Kirppu räknar årsringarna på en nybliven stubbe. Foto: Ola Sandstig/Sveriges Radio

Miljöcertifierade skogsbolag hugger ner unika skogar de lovat att lämna och säljer virket som miljövänligt. Kaliber har granskat miljömärkningen i skogen, som lovar brett men håller tunt.

Alla större svenska skogsbolag lovar att de bedriver ett miljövänligt skogsbruk. De är miljöcertifierade enligt den internationella organisationen FSC, Forest Stewardship Council, och hävdar att de följer regler som är mycket hårdare än vår egen lagstiftning. Men i verkligheten är bilden en annan.

I en tredjedel av sina avverkningar når bolagen inte ens upp till lagens krav om miljöhänsyn. Lokalbefolkningen ser sina svampskogar försvinna, tvärtemot regler om social hänsyn. Och det heligaste av allt, skyddsvärda så kallade nyckelbiotoper anmäls för avverkning, och försvinner, trots att det är tabu och strider mot det de har lovat.

Dagens Kaliber handlar om grönmålningen av det svenska skogsbruket.

Jag blir beklämd och jag blir upprörd över filosofin i Sverige, att vi säger att vi tar vårt sektorsansvar, vi ser till att inga skogar som har höga naturvärden avverkas. Vi bevarar biologisk mångfald, ett fungerande ekosystem i den svenska skogen … hur kan de med?

 Jag tycker att det är liksom en skam och ett svek från de bolag då som inte följer det här. De får betalt för att sköta det här.

 Vi tar siffrorna på djupt allvar. Det gör vi. Skamkänsla vet jag inte om det leder någon vart.

Den 22 december träffar jag Kristina Hallin. Hon bor i ett falurött hus i det lilla samhället Byvalla i sydöstra Dalarna. Det är en gammal omlastningsort för den smalspåriga järnväg som fraktade gods från järnverket. Vändskivan för loket och lastkajen är kvar, men är täckta med lövsly.

Det dussinet personer som bor här idag, lever på annat. Det är lokalt småföretagande, lite sommargäster, och en retreatverksamhet för folk som vill byta miljö. Men den miljö som varit byns livsrum krymper för varje dag som går. Och nu vill det statliga skogsbolaget Sveaskog hugga ner deras sista skog. Den börjar 20 meter från Kristina Hallins farstukvist.

- Ja det här är gammelskogen då som vi i byn är väldigt förtjusta i. Det är vårt uterum alltså vi kan inte leva utan den här skogen. Den är så otroligt vacker. Det finns så många olika miljöer. Det är en liten bäck och det är gamla träd som har fallit ner. Så stilla och så vackert här, säger Kristina Hallin.

Det är ingen stor skog, knappt tre hektar, vilket motsvarar ungefär sex fotbollsplaner. Vi går förbi tallar, granar och enstaka aspar och björkar. Gläntor släpper in solljuset och en hackspett trummar in näbben i en trädstam. För byborna är det den sista promenad- och svampskogen i närområdet, för skogsbolagen är det virke och pappersmassa.

- Jag hörde hur motorsågen började och låta här i den här remsan som skulle sparas. Då hörde jag hur de höll på och röja i den. Så gick jag fram och sa att ”Du får inte röja här. Det här ska sparas.” ”Nej det står så på min karta” Så tittade jag på kartan och han hade fel karta.

Han hade fel karta?

- Ja, säger Kristina Hallin.

Sveaskog hade lovat att ta hänsyn till byborna och spara en 50 meter bred remsa av skog i ett tiotal år till. Röjningen var inte bara ett löftesbrott utan troligen också ett brott mot miljöcertifieringen FSC. 

FSC står för Forest Stewardship Council och det är en ideell organisation som verkar för ett hållbart skogsbruk, socialt, miljömässigt och ekonomiskt. I Sverige är alla stora skogsbolag anslutna och drygt hälften av skogsmarken är FSC-certifierad.

Skogsbolagen betalar för att bli medlemmar och får i gengäld använda FSC:s logotyp, som ska garantera att bolagets produktion följer FSC:s standard.

Logotypen hittar man inte bara på virke och trämöbler, utan även på blöjor, förpackningar, näsdukar, grillkol, Mc Donald’s bricktidning eller Harry Potter-böckerna. Tusentals produkter som kommer från pappersmassa. Världen över.

”Reklamillar för FSC på olika språk såsom tyska och engelska”

De svenska skogsbolagen exporterar det mesta av sitt FSC-märkta virke och andra skogsprodukter till utlandet. Inköparna betalar ett högre pris än annars, vilket de i slutänden får ut av miljömedvetna kunder, barnfamiljen som köper blöjor eller byggherren som köper virke.

Men någonstans ska virket fällas och i Byvalla samlas byborna i köket för att diskutera avverkningen. Bengt Karlsson har bott här i över 60 år och sett skogen förändras.

- Det är väl borta allting runtomkring här.

Det är borta?

- Ja. Det är väl mest hyggen och så får man väl åka ut flera mil för att komma till en riktig skog. Och det är ju synd när det finns skog bara några meter ifrån kåken här.

I FSC:s svenska kriterier står det att skogsbrukare ska ta hänsyn till synpunkter från lokalbefolkning i samband med skogsbruksåtgärder och kalla till ett samråd. Framför allt gäller det större bolag. Statliga Sveaskog äger runt 14 procent av Sveriges skogsmarker och är Sveriges största skogsägare. I Byvalla berättar man att det tog ett halvår av påtryckningar för att få till ett samrådsmöte. Erik Åhrberg, en av småföretagarna i byn, menar att Sveaskog reagerade först när byborna själva nämnde FSC.

- Och då började Sveaskog visa intresse för någon form av samråd. Det var det inte tal om överhuvudtaget från början. Vi kände ju oss fullständigt överkörda från början, säger Erik Åhrberg.

- Jag begärde många många samtal. Jag ringde hela sommaren. ”Det är inte vi som ska kalla till möte det är ni, enligt FSC ska ni kalla till samrådsmöte”, säger Kristina Hallin.

Den 12 oktober fick byborna till sist sitt samrådsmöte. Men effekten av det förstod man inte förrän långt senare. Två månader efter att jag har besökt Byvalla ringer Kristina Hallin upp mig. Det är den 25 februari och Byvallaborna har fått ett brev från Sveaskog.

Kristina Hallin läser brevet:

Vid samrådet ventilerades olika synpunkter och förslag från de närvarande och mot bakgrund av dessa har Sveaskog beslutat justera sitt ursprungliga förslag till planerad avverkning.

Den här justeringen innebär att kantremsan mellan byn och kalhygget skall halveras till 25 meters bredd. Dessutom ska Sveaskog inom remsan avverka all gran och hälften av tallarna. I praktiken kommer minst 70-80 procent av träden att försvinna. Kvar blir några enstaka träd. Byborna har just diskuterat igenom förslaget.

- Då var vi ju helt chockade. Och vi visste inte att det här alternativet var en … att de skulle kunna besluta om det här alternativet. Vi blev tagna på sängen. Det är inte snack om det här. Det här kan vi aldrig godta, säger Kristina Hallin.

Brevet är undertecknat av Hans Welff, produktionsansvarig för Sveaskog i Bergslagen. Jag ringer upp honom.

- Ja Hans Welff.

Hans Welff sitter i en bil och mottagningen är dålig. Jag frågar om man inte ska meddela byborna om man börjar röja skog 20 meter från deras köksfönster. Det tycker han inte.

- Inte i det här läget tyckte vi.

Jag frågar om hur han tycker att förslaget att nästan hugga bort hela kantzonen är förstärkt social hänsyn.

- Jag skulle säga att åtminstone halva den här gruppen boende i Byvalla tyckte det var ett rätt bra förslag, säger Hans Welff.

Jag berättar för Kristina Hallin vad representanten för det FSC-certifierade skogsbolaget Sveaskog säger.

- Jag tycker det är vedervärdigt.

Finns det någon i Byvalla idag som tycker att det här var ett rätt bra förslag?

- Nej nej nej nej. Och jag tycker det här är katt- och råttalek. De har inte brytt sig om någonting, de har inte gett efter någonting, de har förvärrat dubbelt upp från ursprungsplanen. Det här är bara fult trick. Det här är mycket fult tycker jag. Det här är inte etiskt över huvudtaget, säger Kristina Hallin.

Den 12 mars skickar byborna en formell klagan till Sveaskogs revisorer som ska se om bolaget har brustit mot FSC:s kriterier och försöka medla fram en lösning.

I de här fallen är det ofta bolagen som drar det längsta strået. En av de mest kända konflikterna var när Sveaskog skulle avverka en skog vid byn Valvträsk i Bodens kommun. Efter närmare två års protester och dialog med bolaget, bestämde sig Sveaskog ändå för att avverka mot bybefolkningens vilja. FSC hade inget att invända.

- De måste ju kunna ta hänsyn till de boende. Det är ju vi som ska leva och hela byn förstörs ju nu på det här viset att det blir avverkat. Det är ingen som kommer vilja bo kvar här, säger Kristina Hallin.

Bynära skogar kallas ibland för sociala nyckelbiotoper. Men fokus för de certifierade företagen ligger i allmänhet på skogens biologiska värden. Ett antal FSC-kriterier reglerar vilken skog man ska spara och vilken naturhänsyn som ska tas vid avverkning. Poängen är att FSC-certifierade bolag ska ta större miljöhänsyn än lagen kräver.

I förra Kaliber berättade vi om konsekvenserna av det svenska skogsbruket, att den naturligt uppvuxna skogen i huvudsak är ersatt med planterad skog.

Då sa Bengt Gunnar Jonsson, professor i Växtekologi på Mittuniversitet i Sundsvall så här:

- Den nationella formuleringen att alla naturligt förekommande arter ska fortleva i livskraftiga populationer … i förhållande till det målet så är ju läget otroligt allvarligt och egentligen har vi kanske redan förlorat den ambitionen. Den visionen kommer vi aldrig kunna uppnå därför att arter har redan dött ut och vi har ett ganska stort antal arter som  på sikt också kommer försvinna ifrån Sverige.

På 90-talet började Skogsstyrelsen leta efter skyddsvärda skogar som hade förutsättningar för att hysa så kallade rödlistade arter, alltså lavar, mossor, insekter, fåglar med mera som är hotade i olika grad.

Områden med högt skyddsvärde klassades som nyckelbiotoper. En del köpte Skogsstyrelsen loss från markägaren och gjorde biotopskydd. Andra var kvar utan formellt skydd. Det som inte staten hade råd att skydda skulle de miljöcertifierade bolagen frivilligt spara. Så här säger till exempel Daniel Forsberg, skogsbrukschef på Stora Enso Skog.

- Vi bedriver ju i huvudsak ett skogsbruk i enlighet med FSC:s principer och där ingår ju en mängd olika typer av hänsyn som man ska ta. Man får inte avverka nyckelbiotoper och det gäller generellt oavsett vart vi avverkar att vi avverkar aldrig nyckelbiotoper.

Det här alltså vad Stora Enso säger utåt. Under senvintern beställer vi ut opublicerat material från Skogsstyrelsen som säger någonting helt annat.

I väntan på brevbäraren besöker jag ännu en skog, som just har avverkats av ett FSC-certifierat skogsbolag. Det är ett mindre bolag som inte äger någon egen skog utan köper träd för att avverka.

- Här ligger en 200-årig tall. Där ligger den. Ska gå och visa dig en 220-årig gran här borta som de har avverkat också.

Det här säger Sebastian Kirppu, som under 15 års tid har arbetat med naturvård, både ideellt och professionellt. Hygget vi går på ligger tio minuters bilväg väster om Malung, precis vid riksväg 71, på högplatån mellan Dalarna och Värmland.

Det är den 8 april och snön har börjat försvinna, men det blåser en isande vind över högplatån. Det luktar nysågat trä, tallbarr och fuktig mossa. På marken ligger hundratals fällda grova tallar.

- Alltså kolla på de här tallarna nu så ser du vilken tjock, skrovlig sköldpaddsbark det är på de här. Det brukar vara ett tydligt tecken på att tallträden är gamla då. Och om man kolla på det som har lämnats kvar här på hygget så det man att alla är sådana här… ja nästan sköldpaddsbark och grövre krumma lite hängande grenar. Det är tydliga tecken på de är 150, 200 kanske 250 år gamla då.

Sebastian Kirppu sätter sig på huk, plockar fram lupp och en penna och räknar årsringarna på en nybliven stubbe.

- 210 år ungefär är den här tallen.

210 år?

- Mm. Ja det är en ynka promille av landets skogar som är så gamla då, säger Sebastian Kirppu.

När Sebastian Kirppu upptäckte skogen trodde han att Skogsstyrelsen skulle klassa skogen som nyckelbiotop, vilket kunde ha stoppat bolaget från att avverka. Men Skogsstyrelsen tyckte inte det var tillräckligt med död ved på marken.

- Om Skogsstyrelsen hade haft lite pondus som de hade en gång i tiden som en myndighet så hade de givetvis klassat de här som en nyckelbiotop. Jag menar de fick artuppgifterna från mig och det är inga problem. Artuppgifterna talar sitt tydliga språk.

Vad var det för arter du hittade?

- Ja tallticka till exempel på flera platser här då. Det är alltså en art som bara växer på tallar som är mer än 150 år gamla. Den är rödlistad idag. Sen hade jag blanksvart spiklav, violettgrå tagellav och garnlav på flera tallar också och garnlav i tallskog är ganska sällsynt. Jag blir beklämd och jag blir upprörd över att den här filosofin i Sverige att vi säger att vi bryr oss om naturen och att vi driver världens mest miljövänliga skogsbruk och grejer. Jag menar när man hugger sådana här skogar där det finns rödlistade arter i och signalarter i dag som är mer eller mindre beroende av gammal skog. Det är väl inget miljövänligt med det.

Jag får det inte att gå ihop. Bara ett par dagar tidigare besökte jag ett hygge som inte ens nådde upp till skogsvårdslagens krav om hänsyn till miljön. En av orsakerna var att man hade avverkat sex gamla tallar om var mellan 150 och 200 år gamla vilket vi tog upp i förra Kaliber. Såpass sällsynta träd kallas för naturvärdesträd och ska normalt sparas. Men här har man avverkat minst hundra sådana träd. Jag tar upp frågan med Håkan Berglund, skogs- och standardansvarig på FSC:

- Ja FSC-reglerna när det gäller naturvärdesträd är också tydliga. Man ska lämna dem, säger Håkan Berglund.

Det finns alltså en FSC-regel som man hade kunnat använda. Men i det här fallet utnyttjade bolaget ett undantag. Man köpte träden från en privatperson, och avverkade dem på icke-certifierad mark. Då behöver man inte följa reglerna, så länge man inte sätter en FSC-stämpel på virket. 

- De borde inte åta sig avverkningar av sådana här skogar över huvudtaget. Utan säga att ”Nej vi hugger inga sådana här skogar. Då får du fråga någon annan.”

Under våren får vi ut uppgifterna som vi har begärt från Skogsstyrelsen. Det är en lista som visar vilka bolag som har anmält områden med nyckelbiotoper för avverkning.

När ett bolag vill avverka skog måste de skicka in en anmälan med karta över det planerade området till Skogsstyrelsen. Ungefär en procent av dessa avverkningsanmälningar slumpas varje år ut till en speciell inventering där man kontrollerar området i fält.

Ibland har den avverkningsanmälda marken så stora naturvärden att Skogsstyrelsen väljer att göra en nyckelbiotop i området.

Och då har man meddelat markägaren. Och om markägare är FSC-certifierad ska man spara nyckelbiotopen. Så här säger Håkan Berglund.

- Enligt standarden är nyckelbiotoper fredade. Man ska undanta dem från skogsbruksåtgärder så det står ju rätt klart i standarden.

På vår lista ser vi drygt femtio avverkningsamälningar rörande nyckelbiotoper som kommer från FSC-certifierade skogsbolag under en tioårsperiod. Stora Enso, Sveaskog och SCA står för de flesta. Eftersom siffrorna är baserade på ett urval på bara en procent blir det verkliga antalet mycket större. Baserat på Skogstyrelsens beräkningsmodeller kan det röra sig om drygt 200 nyckelbiotoper som varje år avverkningsanmäls av certifierade skogsbolag.

Vi ringer upp Skogstyrelsens olika distrikt som hjälper oss att analysera några av avverkningstrakterna med satellitbilder. Det visar sig att minst sex av nyckelbiotoperna är avverkade, trots att bolagen har fått reda på att det är nyckelbiotoper. Två har avverkats av Sveaskog, och fyra stycken har avverkats av Stora Enso.

I början av april kliver jag in på Stora Ensos svenska huvudkontor i Falun där jag träffar Daniel Forsberg.

- Jag heter Daniel Forsberg och jag är skogsbrukschef på Stora Enso Skog.

Stora Enso äger idag ingen skog i Sverige utan bedriver skogsbruk på framför allt Bergviks marker. Men båda bolagen är certifierade enligt FSC.

- Vår inställning är ganska enkel, vi har ett åtagande genom att vi bedriver ett FSC-certifierat skogsbruk och vi har också en egen miljöpolicy som säger att vi avverkar inte nyckelbiotoper.

På vår lista hade Stora Enso avverkningsanmält 25 trakter som innehöll nyckelbiotoper. I verkligheten rör det sig alltså om många, många fler. Men Stora Enso har ingen förklaring på varför Skogsstyrelsen hittar så många nyckelbiotoper på deras avverknignsanmälningar.

- Ja … det är ju statistik som jag inte har koll på nu så jag kan inte svara på hur det kommer sig. Uppenbarligen så har de bedömt att det är nyckelbiotoper och inte vi.

Låt säga att ni får reda på att en avverkningstrakt är klassad som nyckelbiotop, alltså någon som tidigare varit oregistrerad. Vad har ni då för rutiner?

- Ja då stoppar vi avverkningen omedelbart om den pågår eller stoppar planeringen av den och gör om den till nyckelbiotop.

Du jag har lite papper här som jag vill att du ska kolla på. Här är tre fall där Skogsstyrelsen har upptäckt en tidigare oregistrerad nyckelbiotop. Och där ni senare gått in och avverkat nyckelbiotopen fast ni har vetat om att det är en nyckelbiotop.

Våra två första objekt är från början av 2000-talet när Daniel Forsberg inte arbetade på Stora Enso. Jag plockar fram kartan på ett tredje objekt där två nyckelbiotoper skövlades.

Här är en från 2007-2008 … då hade du börjat här … två stycken markerade nyckelbiotoper, artlista … ja du  har hela caset här. Den är avverkad där och den är avverkad där. Skogsstyrelsen hade meddelat er om att det var en nyckelbiotop. Hur kan det gå till så här?

- Äh … ja … jag kan inte svara på hur det kan ha gått till så här just i det här specifika fallet.

Jag plockar fram ett fjärde fall, som ännu inte har avverkats. Det handlar om en nyckelbiotop som upptäcktes år 2000.

2002 avverkade ni allting, men sparade nyckelbiotopen. 2010-06-17 så avverkningsanmälde ni nyckelbiotopen. Hur kan det ske?

- Äh … den nyckelbiotopsbedömning…nu känner jag inte till det specifika fallet, men generellt är det så här att den nyckelbiotopsbedömning som gjordes för ett antal år sedan behöver inte nödvändigtvis vara korrekt, säger Daniel Forsberg.

Dagen efter åker jag ut till den nyckelbiotopen som Daniel Forsberg misstänker inte är korrekt bedömd. Thomas Husing, som arbetar på Skogsstyrelsen i Dalarna, har inte varit här på tio år och hittar ännu en rödlistat art.

- Det här är en svamp som heter rynkskinn som är rödlistad. Och som är ett bevis eller vittne på att miljövärdena har blivit ännu större sen år 2000.

När du kommer hit och ser att de har avverkningsanmält en sådan här nyckelbiotop som de till och med känner till. Vad tänker du då?

- Ja … det finns ju utrymme att spekulera så att säga. Det gör det. Antingen har man missat det i administration på något vis eller så ger man blanka fan i det. Det är ju någon av delarna.

Kalibers undersökning vad gäller Stora Ensos fallenhet för att avverka nyckelbiotoper får vi hela tiden bekräftad via andra källor. Vår lista är inte ens komplett säger tjänstemän på Skogsstyrelsen i Dalarna. Jag frågar Daniel Forsberg vad han tror att deras kunder som köper FSC-certifierat virke skulle säga om de fick vetskap om uppgifterna.

- Det kan inte jag svara på. Det jag kan svara på det är att vi revideras årligen av oberoende revisionsbyråer som bedömer att vi har hanterat skogsbruket i enlighet med FSC:s principer.

FSC:s kontrollsystem bygger på att skogbolagen anlitar ett certifieringsföretag. I Sverige finns ett halvdussin att välja mellan. Skogsbolagen både väljer ut och betalar den som ska granska dem. Så här säger forskaren Bengt Gunnar Jonsson.

- Det är kul att vara lite skadeglad och säga ”vad var det jag sa”. Därför att vi var nog ganska många som redan i början av 90-talet då när FSC introducerades som sa att ”ni kan inte ha ett system där skogsbolagen själva kontrakterar de som ska kontrollera om man har levt upp till sina åtaganden”. Och redan då var det många som påpekade att detta kommer att skapa en förtroendekris, oavsett om granskningen är korrekt eller inte så kommer man kunna ifrågasätta granskningens kvalitet. Och det är ju där vi står i dag då där den ideella naturvården i princip har tagit handen ifrån FSC-systemet därför att oavsett vad man som markägare gör så blir det bara ajabaja men man förlorar inte sitt FSC-certifikat.

Om Skogsbolagen bryter mot FSC:s regler ska de kunna förlora sitt certifikat, men det har aldrig hänt i Sverige, trots återkommande övertramp.

Skogsbolaget SCA fick för några år sedan flera allvarliga anmärkningar och höll på att bli av med sitt certifikat. Bland annat hade man avverkat unika naturvärdesträd. När SCA utlovade bättring och lät sina maskinförare gå på kurs fick man behålla sitt certifikat. Men efter det har FSC fått in nya klagomål om fler övertramp.

- FSC är ju inget bestraffningssystem utan tanken är att det ska leda till förbättring. Så man får de här avvikelserna för att man ska uppmärksamma på vad man måste förbättra.

FSC delar inte ut straff, utan avvikelser. När Stora Enso förra året avverkade en nyckelbiotop, som de kände till förklarade man misstaget med ”Bristande kommunikation med entreprenör”. För den bristen delade FSC-revisorerna ut en mindre avvikelse. Det är samma anmärkning som bolagen får om de använder fel storlek på FSC:s logotyp.

På en punkt får dock de certifierade bolagen aldrig några avvikelser. Det gäller den första av de tio principer som är ett riktmärke för FSC i hela världen. Den lyder.

Skogsbruket ska respektera alla tillämpliga lagar i landet där det äger rum.

I förra Kaliber tog vi upp att svenska skogsföretag i 37 procent av fallen inte nådde upp till lagens krav om hänsyn till miljön vid avverkningar. För de FSC-certifierade bolagen är det runt en tredjedel av avverkningar som strider mot skogsvårdslagen i snitt. Men Håkan Berglund tycker inte att siffrorna säger så mycket.

- Det är en siffra, men den säger inte heller så mycket om vad är det som har gått snett då eller som man då har brustit i när det gäller hänsyn.

Men ser du att det finns något problem med att FSC-certifierade företag i så många fall ändå inte når upp till lagens krav? Alltså vad det gäller FSC:s trovärdighet.

- Ja alltså det här är något som vi i föreningen arbetar med. Så det är någonting vi tar på största allvar och ska utreda noggrant.

Hur många av de oregistrerade nyckelbiotoperna i Kalibers undersökning som finns dolda i statistiken och har avverkats är omöjligt att veta, men de flesta avverkningsanmälningar leder till en avverkning. De sex nyckelbiotoper som Stora Enso och Sveaskog har avverkat trots vetskapen kommer förmodligen aldrig tillbaka, eftersom skogen där han omvandlats till en renodlad produktionsskog. Och virket har kanske blivit till ett fsc-märkt mjölkpaket.

Herman Sundquist, skogschef på Sveaskog, menar att det är olyckligt om man avverkar en nyckelbiotop, men att bolaget hittar en mängd nyckelbiotoper som de inte avverkar.

- Vi gör noggranna naturvärdesbedömningar före avverkning och vi hittar massor utav nyckelbiotoper och de avverkningsanmäler vi naturligtvis inte. I det här fallet så gjorde vi en annan bedömning än vad Skogsstyrelsens tjänstemän har gjort.

I början på maj ligger Sveaskogs avverkning i den sociala nyckelbiotopen Byvalla, fortfarande på is. Den 23 maj ska dom ha ett medlingsmöte i skogen: Sveaskog, Byvallaborna och en fsc-revisor från revisionsbyrån Bureau Veritas som Sveaskog betalar för att utföra granskning och medling.

Men bybornas förtroende för Sveaskog är hårt naggat och de är beredda på det värsta.

- För mig är det nu krig. Alltså jag har varit jättelugn och tänkt att man kan samarbeta och vi ska kunna komma överens om ett bra … en bra deal. Boende och Sveaskog, men nu har jag tappat förtroendet helt … helt har jag tappat förtroendet för dem. Vi är ett gäng som när de avverkar så ska vi kedja fast oss så att … vi ger oss inte nu alltså, säger Kristina Hallin.

Ni ska kedja fast er?

- Ja visst. De ska inte in med några maskiner i den här skogen. Nä absolut inte.

Reporter: Ola Sandstig
Researcher: Magnus Sandelin
Producent: Sabina Schatzl

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".