Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Telefonförsäljare med rätt att bluffa

Publicerat fredag 2 december 2011 kl 18.12
Kaliber 20111204
(30 min)
Ljudklippet är från avsnittet
4 december 2011 kl 12:00
Erbjudandet om gratis hemsida slutade med fakturor på över tiotusen kronor och stämning i rätten. Foto: SR

Internet är idag den självklara platsen att synas på för den som vill marknadsföra sitt företag. För Sebastian, Anna och Frida verkade det där telefonsamtalet som erbjöd en gratis hemsida som en skänk från ovan, en chans att få igång sina nystartade firmor. Men som för flera andra slutade det med fakturor på över tiotusen kronor och stämning i rätten.
Kaliber – om telefonförsäljarna som helt lagligt lurar folk på pengar. Och använder tingsrätten för att driva in dem.

– Han käftar emot och jag blir lite upprörd och ledsen och säger jamen skicka anmälan till tingsrätten, gör det. Så blir jag ledsen och slänger på luren. Och efter det så tar jag tag i och pratar lite med min pappa för jag har inte vågat säga att jag har blivit lurad än.

– Ja nu är vi på musikhögskolan i det som kallas C-huset, som också är gitarrhuset kan man säga.

– Jag heter Sebastian Gerstel Sollerman och jag går på musikhögskolan och pluggar klassisk gitarr. Ja, det var nu i våras som jag startade en egen firma för att kunna fakturera lite för konserter och sådär. För det är bra att ha om man ska runt och spela i kyrkor, det är smidigt för dem, så slipper de betala arbetsgivaravgifter, ja, då är det man själv som får skatta på det.

Sebastian var just här, på Musikhögskolan i Stockholm, när han blev uppringd av en telefonförsäljare. Det var en måndag i slutet av maj i år och Sebastian hade helt nyligen registrerat sig som musiker i egen firma.

– Ja, precis. Det var kanske max en månad efter att jag hade startat det.

De som ringde, presenterade sig som Proweb, ett Göteborgsföretag som gör hemsidor. De skulle etablera sig i Stockholm, sade de, och ville erbjuda Sebastian en gratis hemsida mot att de fick använda honom som referenskund – visa upp han hemsida och länka till den från sin egen webbplats.

Så pratar de om hur mycket det skulle kosta egentligen. Det skulle väl kosta åtminstone över 10 000 att göra den här hemsidan, men den får man gratis. Och så nämner den här domännamnsavgiften ska man stå för själv då, men det är 149 kronor per år, så det är ingenting. Man känner att det här låter som en jättebra deal.

Varför ville du ha en hemsida?

– Jag tänker att det blir lättare att få spelningar, då kan man ju också, om man skickar ut cv:n till folk så kan man skriva ner hemsidan och så kan de gå in, så kan man lägga upp någon inspelning så kan dom lyssna. Det kändes som att det kunde vara lättare att nå ut till folk, och som en bra grej att starta upp. Men sedan vart det ju inte så liksom.

Sebastian tror att han har tackat ja till ett toppenerbjudande – en hemsida, helt gratis. Det enda han själv behöver betala är kostnaden för domännamnet på 149 kronor om året.

– Sedan fick jag hem bekräftelsen där det står ganska annorlunda saker. Det står ju att hemsidan är gratis fortfarande, men så nämner de också i de här papperna att man ska betala någon slags abonnemangsavgift som är 399 kronor per månad som de ska fakturera årsvis, exklusive moms. 

I bekräftelsen står att Sebastian tackat ja till att betala nästan 400 kronor i månaden, i två år. Han känner sig lurad och försöker få tag på företaget. Men han hittar inget nummer, och får inga svar på sina mejl. Istället får han hem en faktura för det första året, på över sex tusen kronor. Han bestrider den, men som svar får han ytterligare en faktura – nu kräver Proweb att han betalar för båda åren på ett bräde. Sebastians skuld är nu på över tolv tusen kronor.

– Och då blir man ju ännu mer orolig. Som student har man ju inte så jättemycket pengar. Jag hade ju någon spelning i somras som jag fick lite pengar för, men det var mer så att jag kunde betala hyran över sommaren.

Sebastian får fortfarande inte tag på någon som jobbar på företaget. Först en månad senare hör de av sig.

– Han ger mig tre alternativ: antingen så går de till tingsrätt, eller så fortsätter jag enligt avtal eller så gör man en förlikning.

Kallad till tingsrätten

De som ringt upp Sebastian, Proweb, är inte lätta att få tag på, Går man in på deras hemsida, hittar man bara en mejladress. Inga telefonnummer, inga kontaktpersoner. Och det ska visa sig att proweb bara är ett av flera namn som företaget använder sig av.

I centrala Malmö besöker jag studenten Anna Sonesson. Vid sidan om plugget är hon illustratör, och precis som Sebastian startade hon sin egen firma för något år sedan för att kunna sälja affischer och kort.

I slutet av september förra året, blev hon också uppringd och erbjuden en gratis hemsida.

– Det här företaget heter Leyland, som jag var i kontakt med.

Men när Anna en bit in i samtalet får höra att det skulle kosta flera hundra kronor i månaden, tackar hon nej.

– Men kan du inte tänka på det, sade han. Vi kan göra såhär att vi kan skicka hem material till dig och så har du en månad på dig att höra av dig så hörs vi igen. Det kan han väl få göra, kände jag.

– Det han säger är att jag ska få hem en designguide där jag i lugn och ro kan se hur de bygger upp hemsidor och besvara frågor om vad det är jag vill visa upp och vad det är jag vill att min hemsida ska signalera. Men… men det jag får hem är en faktura.

Anna försöker komma i kontakt med företaget, hon ringer och mejlar. Hon bestrider fakturor och påminnelser.

– Får inga svar. Det svar jag får via mejl, det är en ny faktura fast via e-mejl.

Precis som Sebastian får hon istället en ny faktura där företaget kräver henne på abonnemangskostnader för två år på en gång. Och ett mejl med en ljudinspelning från säljsamtalet som sägs bevisa överenskommelsen.

– Mmm.
– Vilket faktureras årsvis med utskick från beställningsdag. Och själva priset för domänadressen ligger på 149 kronor om året med det hade du redan.
– Ja. precis.
– Så det behöver du inte tänka på.
– Ja men strålande, då förstår jag att du godkänner avtal och villkoren som jag läste upp för dig där då. Jättebra.
– Yes.

– Där hör jag ju klart och tydligt att jag säger ja, och jag hör att de på slutet säger ’ja, men vad bra då har vi ett avtal här’. Men det går liksom 120 kilometer i timmen.

Det går riktigt snabbt när säljaren pratar – vi behöver lyssna flera gånger och läsa en utskrift av samtalet för att uppfatta alla villkor.

Vi hör att Anna säger ja. Men enligt henne själv bara till att hon förstår vad abonnemanget kommer kosta, om hon går med på deras erbjudande. Anna minns att samtalet höll på kanske en kvart, men ljudklippet som användes mot henne är knappt fem minuter. Vad hon och säljaren pratade och kom överens om tidigare under samtalet vet vi inte. 

Efter att ha stridit med företaget i ett års tid får Anna i mitten av september i år hem en kallelse till Göteborgs tingsrätt. Men hon bestämmer sig för att inte åka.

– Det blir liksom bara för mycket. Och då ringer han upp mig och försöker… säger liksom att om du inte vill gå till rätten så skulle vi kanske kunna komma överens om något här sinsemellan. Så jag fattade beslutet att fega ur, även om jag känner att jag skulle ha velat stå på mig hela vägen så kändes det rätt just då. För att det var bara övermäktigt. Jag mådde väldigt dåligt av det.

Hade Anna tackat ja till det här telefonerbjudandet som konsument hade hon haft fjorton dagar på sig att ångra sig. Men som företagare har hon ingen ångerrätt alls. Så Anna går med på en förlikning för att slippa en domstolsprocess.

Hur mycket fick du betala?

– Jag fick betala 7000. Men det är otroligt mycket pengar, dels som studerande, det är nästan ett helt studiebidrag.

En stämning var sjätte vecka

Det är ett och samma företag som ringer både Anna och Sebastian. Det företaget heter Nordiska Huset. Men de använder sig många olika namn. Förutom Proweb och Leyland, kallar de sig ibland också för Sverige & Co eller Alexaweb. När de skickar fakturor och påminnelser, är signaturen Nordiska Huset Juridik & Inkasso.

Vi vill se om det finns fler drabbade, så Kaliber skriver ett mejl till alla Sveriges tingsrätter och begär ut samtliga handlingar där Nordiska Huset förekommer. Redan dagen efter börjar svaren trilla in. Och det visar det sig att ägaren Martin Razzaghi är van vid att dra folk inför rätta när de bestrider sina fakturor. Han har gjort det 14 gånger på ett och ett halvt år. Slår man ut det är det ungefär en stämning var sjätte vecka.

När vi går igenom tingsrättshandlingarna framgår det också att både ägaren och minst en säljare använt sig av falska namn i både samtal och e-post.

Med hjälp av handlingarna börjar vi sedan ringa runt till alla de som blivit stämda, och genom dem kommer vi i kontakt med ännu fler som hotas av stämning.

Vi har lyssnat på deras berättelser, tittat på fakturor och avtalsbekräftelser och gått igenom deras e-postkontakt med företaget. Vi har också lyssnat på flera av de säljsamtal som Nordiska Huset själva spelat in, och som de försökt använda som påtryckningsmedel mot sina kunder. För att bevisa att avtal ingåtts.

Under arbetet med det här reportaget får vi tag på tjugo personer som haft med Nordiska Huset att göra. Vi hittar dem spridda över landet, från Östersund, till Malmö. Och vi börjar se ett mönster:

– De berättar hur jag var utvald och att det var gratis. Och sedan mitt under samtalet så börjar den här säljaren prata väldigt otydligt och väldigt snabbt, och börjar dra igenom vissa avtalsvillkor som man inte uppfattar.

– De har en väldigt aggressiv ton här. Så fort jag säger att vi inte har något avtal så säger de att ’då kanske vi ska lösa det här i tingsrätten’. De kör med skrämseltaktik helt enkelt, för att få mig att betala.

– Jag begärde förlikning med dom, för han sade att summan vi hade hamnat på var uppemot tjugofemtusen plus moms om jag hade förlorat mot honom. Och han hade mycket på mig. Jag kände att då vill jag hellre bara betala och få det ur världen bara. Tiotusen plus moms, så det hamnade på tolvtusen någonting.

Gratis hemsida blir dyra

Alla som blivit uppringda är mellan 20 och 30 år gamla. Och har precis startat sitt eget företag för att kunna jobba med alltifrån musik och film, till smyckestillverkning, djurskötsel, hälsa och träning.

De får alla samma erbjudande, men istället för en gratis hemsida får de dyra räkningar. Och när de försöker komma i kontakt med Nordiska Huset och ifrågasätta fakturor och avtal, hotas de med stämning i rätten.

Nästan alla bestämmer sig precis som Anna Sonesson för att gå med på en förlikning, där parterna kommer överens om en summa och sedan lägger ner tvisten, istället för att låta rätten avgöra om det avtal som ingåtts över telefon är giltigt eller inte. 

Vi försöker ringa upp Nordiska Huset för att höra efter varför de väljer att dra så många personer inför rätta. Och be om en intervju. Vi får prova flera olika nummer innan vi tillslut kommer fram. Ägaren Martin Razzaghi säger att han är mån om att ge sin syn på saken.

– Jag vill att det resultatet som kommer ut ska vara väldigt objektivt. Därför kommer vi övervaka väldigt bra här, det som kommer ske mellan oss. Det vill säga, på samma sätt som du kommer ha koll på allt som sägs, skriva ner och spela in, så kommer vi också göra det.

Han lovar att återkomma i början av veckan därpå med en tid när vi kan träffas.

"Det kan vara en strategi de har"

I väntan på det åker jag till Stockholm och branschorganisationen Svensk Handel. Svensk Handel har en varningslista över företag som sysslar med bluffakturor eller oseriösa försäljningsmetoder. Idag finns runt 50 företag på listan. Men varje dag får de in uppemot hundra klagomål som de går igenom och letar efter mönster som pekar på oseriös verksamhet.

Jag träffar Per Geijer, som är säkerhetschef på Svensk Handel och ansvarig för varningslistan.

Känner du själv igen det här namnet Nordiska Huset? De går även under namn som Alexaweb, Proweb och Leyland?

– Det förekommer att vi får in klagomål från de här. Det gör det. Det är inte en av dem som förekommer mest frekvent, men de förekommer. Och det är samma upplevelse som de berättar om, de som är drabbade, precis som du nämner, hur det går till. Det är ett företag som vi definitivt har ögonen på.

Att försöka sälja in hemsidor till nystartade företag är i sig ganska naturligt, säger han. Som webbolag är det är en chans man oftast bara får en gång. Men han blir förvånad över att Nordiska Huset är så snabba med att ge sina kunder tre alternativ: fortsätta enligt avtal, förlikning eller stämning i tingsrätten.

– Det som är vanligt är att man hotar med först inkasso, sedan kronofogde, och sedan tingsrätt ibland då, men då är det ju tingsrätt och en fällande dom man hotar med, inte en förlikning. För en förlikning i min värld det är ett tecken på att de vet att de inte har nått case. Så att, det förvånar mig att de skriver på det sättet.

Per Geijer berättar att blufföretag normalt tjänar pengar på dem som lägger sig platt och bara betalar de fakturor de får. Att Nordiska Huset stämt fjorton personer på ett och ett halvt år är både ovanligt och jättemycket säger han, och han reagerar på att det är de som själva dragit sina kunder inför rätta.

Du ser lite förbryllad ut nästan?

– Ja, nej, jag tycker att det är lite märkligt, vi ser ju det så sällan att de medvetet själva… det är vi som vill att man ska gå till tingsrätten, inte busföretagen. Så det är lite annorlunda faktiskt. Jag är lite förvånad, jag funderar på hur de tänker sig. Om de ser det som en möjlighet att testa en affärsmodell och veta var de ska dra gränsen för att de ska lura tillräckligt många men inte åka fast i tingsrätt. Det kan vara en sådan strategi de har, att de vill pejla av tills de är så pass tydliga att de kommer igenom en tingsrätt och sedan så kan de då lägga sig på den nivån.

Jag försöker nu få tag på Nordiska Husets ägare igen. Det har hunnit bli onsdag och vi skulle höras i början av veckan för att bestämma tid för intervju. Han säger fortfarande att han vill prata med oss, men inte över telefon.

– Vi gör såhär, vi ses nästa vecka på onsdag den 23:e då?
Onsdag klockan 12 nästa vecka.

Men innan vi lägger på har jag en fråga. Nästan alla de som haft med Nordiska Huset att göra, och som Kaliber varit i kontakt med, säger att de inte aldrig sett några exempel på hemsidor som företaget faktiskt gjort. Och de tror att Nordiska Huset helt enkelt får in sina pengar genom att skrämma folk att betala. Och när det inte funkar, genom att använda tingsrätten för att få till en förlikning.

Jag frågar ägaren Martin Razzaghi om de har några riktiga kunder, har de gjort några hemsidor över huvudtaget?

– Ja det har vi.

Skulle du kunna mejla mig några referensprover så man kan se på jobb ni har gjort i företaget?

– Det kan jag göra, men jag ser ingen anledning till varför vi ska ge dem till just dig. Du kommer antagligen bara ringa runt och gräva lite mer då. Förstår du vad jag menar?

Det är väl mer, från min sida, att de som jag pratat med säger att de inte sett några exempelsidor eller verkar inte tro att ni gör hemsidor så då är de väl lika bra att jag får bilda mig en uppfattning om det finns hemsidor.

– Jaha, ja, men jag kan ge dig några sidor. Det är inga problem.

Jätteschysst.

– Vart vill du ha det någonstans då?

Några exempel på jobb som Nordiska Huset faktiskt gjort får jag inte. Men jag träffar en person som har fått det.

Förlikning

De flesta som Kaliber är i kontakt med har inte förstått att de ingått något avtal med Nordiska Huset. Men det finns ett undantag. Frida A Werander.

Frida är personlig tränare och vi träffas under ett träningspass på ett gym i Göteborg. Hon uppfattade och var helt med på vad det skulle kosta med abonnemang och domänplats. Och hon förstod att det var två år hon tackade ja till.

Men hon får en dålig känsla av företaget när de skickar ut sin designguide – den mall det är tänkt att hon ska fylla i för att företaget ska kunna bygga hennes hemsida.

– Det var ungefär vad vill du ha för känsla när du går in på den här hemsidan, beskriv ord som boll, gul, sommar… man bara va?… det går ju inte. Och så hade hon frågat vilka hemsidor tycker du är fina. Och jag kom ihåg att jag till sist tänkte ok, jag ger dem en chans, om de kan skapa en bra hemsida till mig så får jag ju gå med på det, jag har ju ändå tackat ja.

Så Frida fyller i mallen och skickar tillbaka den. Efter två veckor får hon en hemsida skickad till sig.

– Och jag jobbar ju med hälsa och träning och det är viktigt att man kommer till min sida och man blir inspirerad och att det känns bra. Och då får jag en bild på en naken röd kvinna, man ser bra hennes siluett som gör någon sexig pose. Hon har jättestora bröst. Och så är det en svart bakgrund. Och alltså det funkar ju inte, det ger ett väldigt oseriöst intryck på alla sätt och vis. Då mejlade jag igen och sa att det här är inte ok, det här är jätteoseriöst. Och i den vevan har jag även fått den första fakturan. Och i min värld, jag hade fortfarande inte fått någonting, de hade inte fixat en domänplats och de hade inte gett mig en hemsida. Man kan ju inte bara förvänta sig att jag ska betala och inte få någonting när det är en tjänst.

Efter det bestred Frida fakturan och blev precis som de andra kallad till tingsrätten, där hon och Nordiska Huset nådde en förlikning. Det var enda utvägen säger hon.

Varför gick du med på en förlikning om du inte fått det du trodde du sagt ja till?

– Du kanske aldrig själv har blivit drabbad, blivit stämd och suttit i en tingsrätt eller sådär, det är ganska obehagligt. Och man är ju rädd på vilket sätt ska det här drabba mitt företag. Tänk vilka som går in och tittar på Frida A Werander, In Mood, och så ser de en stämning. Det är ganska läskigt hela situationen.

– Man orkar inte. Hur länge ska jag hålla på och driva detta? Nej, jag ville bara bli av med det.

Ångerrätt även för företag

Gör då Nordiska Huset något fel? Enligt marknadsföringslagen måste det tydligt framgå vad som säljs på distans, i det här fallet över telefon. Och i avtalslagen finns bestämmelser som säger att ett avtal är ogiltigt om det ingåtts på vilseledande uppgifter – så kallat svikligt förledande. Men det handlar om bedömningar som måste göras i varje enskilt fall. Och det är något som nästan alla vi pratat med inte vågat chansa på när de dragits inför rätta. Särskilt inte eftersom möjligheten till förlikning lagts fram av Nordiska Huset på ett så tidigt stadium.

Och här har Nordiska Huset rätten på sin sida. Tingsrätternas uppdrag är reglerat i rättegångsbalken och där står att de är skyldiga att i så stor utsträckning som möjligt få till stånd förlikningar mellan parterna. Av de fjorton personer som Nordiska Huset dragit inför rätta har tio slutat i förlikning. Och flera uppger att det är just domarna som aktivt uppmuntrat dem till det.

Ett ärende har skrivits av för att Nordiska Huset inte dök upp till den muntliga förberedelsen i rätten, ett ärende har inte avslutats än.

Men två personer har vägrat gå med på förlikning, och istället valt att låta rätten avgöra om avtalen är giltiga. I båda de fallen har Nordiska Huset förlorat. Ljudinspelningarna de gjort har varit för otydliga och inte räckt som bevis för att avtal ingåtts. Med andra ord, när tingsrätten väl måste fatta beslut, får kunden rätt och slipper betala. 

På sjätte våningen i ett hus på Sveavägen i Stockholm sitter Advokatfirman för Marknadsrätt. De har under flera år drivit ett uppmärksammat mål mot bolaget Yellow Register. Ett bolag som i höstas dömdes i marknadsdomstolen för vilseledande metoder vid just telefonförsäljning. Likheterna med Nordiska Huset är slående: med erbjudanden om en gratis webbplats till särskilt utvalda referenskunder, sålde de in abonnemangstjänster som satte kunderna i ett besvärligt avtal att komma ur.

– Jag heter Daniel Tornberg

Advokat Daniel Tornberg är vd på Advokatfirman för Marknadsrätt.

– Det är ju mest förlikningar…

Kaliber har bett honom att gå igenom alla de fjorton fall med personer som stämts av Nordiska Huset.

– De är väl insatta i hur rättssystemet fungerar, man använder det systemet för att utöva påtryckningar på dem man uppfattar sig har fordringar på.

Men det går att bedriva en verksamhet som går ut på att få in sin pengar genom förlikning helt enkelt som det ser ut idag?

– Ja det är helt uppenbart. Det är inte bara de här två bolagen, det finns exempel på flera andra som använder sig av liknande typer av metoder. Det är helt uppenbart.

Eftersom företag inte har någon ångerrätt, och eftersom avtalstvister hanteras av ett domstolsväsende som har i uppdrag att nå förlikningar, är det alltså fullt möjligt att driva in pengar genom förlikning utan att leverera vare sig tjänst eller produkt. I alla fall så länge folk inte vågar driva sin sak i rätten.

Kan det vara ett schysst företag och att detta bara är några olyckliga fall?

– Ja, det skulle givetvis kunna vara så. Och som sagt man måste sätta sig in i varje enskilt fall för att kunna göra en närmare bedömning. Men, samtidigt så det du har visat och spelat upp, och det jag har läst i alla de här domarna, talar ju sitt tydliga språk. Metoderna är väldigt liknande de som prövades av marknadsdomstolen mot bolaget Yellow Register.

Finns det behov av ändringar, och vilka då i så fall?

– Jag är ju inne på att man skulle acceptera att även företag har ångerrätt vid införsäljning över distans, som till exempel telefon. För det skulle göra att man fick tid att tänka efter vad det var som faktiskt sades? Är det här verkligen rimligt? Och att man får tid också att läsa det avtal man faktiskt ska ingå. Det tror jag skulle lösa väldigt mycket problem.

"Lagliga hot" 

Kaliber har vid upprepade tillfällen försökt få en intervju med Nordiska Husets ägare, Martin Razzaghi. Men det har inte varit helt lätt. Först skjuter han upp intervjun, och när det väl blir dags, kommer han inte. Det har blivit fredag, och när vi försöker ringa möts vi av en telefonsvarare som inte varit där tidigare.

Eftersom Nordiska Huset plötsligt bestämt att inte ha telefontid på fredagar och vi inte kommer fram på något annat nummer, bestämmer vi oss för att helt enkelt leta upp ägaren på egen hand.

Vi åker till företagets utdelningsadress för post. Det är en vanlig lägenhetsuppgång, ingenstans syns något som pekar på att Nordiska Huset håller till här. Men det ligger ett bemanningsföretag i samma trappuppgång, och när vi går in där visar det sig att vi har kommit rätt.

Över axeln på mannen som öppnar, ser vi två unga tjejer sitta och jobba vid skrivbord längre in i lokalen. Precis när vi är på väg att gå, möter vi ägaren och en av hans säljare i porten.

Du kom aldrig imorse?

– Nej

Har du tid att snacka lite nu då, för vi var tvungna att få tag på dig?

– Nej, faktiskt inte.

Varför inte då?

– För vi kom fram till att det finns ingenting att prata om.

Vi har pratat med väldigt många av dina kunder som du har dragit till rätten som känner sig grundlurade av dig och ditt företag, vad har du att säga till dem?

– Varför är de lurade för?

De upplever att du har hotat dem med tingsrätten och egentligen bara försöker komma åt dem genom att nå förlikningspengar.

– Det är lagliga hot, om man säger så.

Det är lagliga hot?

– Ja

Men du har ju jättemånga kunder som är upprörda och känner sig lurade av dig…

Martin Razzaghi går in och stänger dörren bakom sig. När jag frågar genom brevinkastet, varför han inte vill prata med oss, kommer han ut igan och säger att han kan prata med oss – om vi stänger av mikrofonen. Men det är vi inte beredda att göra.

Varför vill du inte prata om det här?

– Men det finns inget att prata om.

Du har jättemånga upprörda kunder som hör av sig och som vi har varit i kontakt med…

– Vad är jättemånga för något?

Du har dragit fjorton personer inför rätta och vi har varit i kontakt med flera…

– Är det många? Jämfört med hur många kunder vi har?

Du har många fler?

– Ja. Är fjorton många jämfört med hur många kunder vi har?

Om man slår ut det på hur nystartat företaget är, så har du dragit någon inför rätta var sjätte vecka, det är i alla fall inte ringa…

– Det är inte alls många jämfört med hur många kunder vi har.

Ägaren säger alltså att Nordiska Huset har många fler kunder som han inte drar inför rätta, som inte bestrider fakturor. Kanske finns det också nöjda kunder, men vi har trots flera försök inte fått se några exempel på det. Nordiska Huset är en enskild firma och sådana behöver inte lämna någon årsredovisning. Och eftersom både inkomstdeklaration och banksaldo omfattas av banksekretess kan vi inte granska deras omsättning.

– Om du vill, stäng av den och kom in bara.

Men du, vi har kollat också…

– Kommer du in eller inte? Ja eller nej?

Jag har på mikrofonen.

– Ok, hej då.

Martin Razzaghi går in och stänger dörren igen. Och vi får inte chans att ställa några fler frågor.

Vi kan konstatera att Nordiska Husets avtal inte ansetts giltiga när de väl prövats i rätten. Men företaget, med ägaren Martin Razzaghi i spetsen, kan fortsätta hota och skrämma folk med stämningar, och på så sätt få dem att betala. Och det, med lagens goda minne

Tillbaka på Musikhögskolan i Stockholm. Sebastian bläddrar bland alla papper och fakturor.

Han vet inte hur det kommer att gå. Om det kommer dimpa ned någon stämning i brevlådan.

”Du borde kolla upp vad ett giltigt avtal verkligen är, vi ses i tingsrätten”. Det är väl det senaste jag hört från dem.

Reporter: Mikael Sjödell
Researcher: Linnéa Hambe
Producent: Sabina Schatzl

* Rättelse:
I söndagens Kaliber nämner vi hur tingsrätternas uppdrag är att i så stor utsträckning som möjligt få tillstånd förlikningar. Detta regleras i rättegångsbalken (RB 1942:740) och ingenting annat. Vi beklagar felaktigheten.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.