Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Kaliber är slut för säsongen. Programmet är tillbaka i höst, måndagen den 5 september.

Sex forskare om trädplantering som klimatkompensation

Publicerat måndag 26 november 2012 kl 18.54
Stefan Gössling, Johannes Stripple, Madelene Ostwald, Matilda Palm, Eva Lövbrand, Filip Johnsson.
Stefan Gössling, Johannes Stripple, Madelene Ostwald, Matilda Palm, Eva Lövbrand, Filip Johnsson.

Madelene Ostwald, docent i naturgeografi, forskningsledare för Focali på Göteborgs miljövetenskapliga centrum, och lektor vid Centrum för klimatpolitisk forskning i Linköping.

– I sådana här fall är kolet, per definition, inte borta ur atmosfären när man köper kompensationen. Trädplanteringsprojekt är kritiserade för att man inte kan garantera någonting. Man kan tänka själv att ingen kan garantera något i hundra år. Så det är lite lätt gambling. Som att köpa aktier i svensk whiskey innan den är gjord.

Eva Lövbrand, forskare Centrum för klimatpolitisk forskning, Linköpings universitet.

– Vad som är speciellt med skogsprojekt är osäkerheten kring vad som händer med den inlagrade koldioxiden i framtiden. Det finns en risk att det lagrade kolet släpps ut igen på grund av förändrade markanvändningsstrategier. Träden kan brinna eller huggas ned, vilket gör att det bundna kolet frigörs.

Stefan Gössling, professor vid Institutionen för Service Management, Lunds universitet. Forskar på hållbar turism och klimatpåverkan.

– Alla tycker om träd, men om man använder det som kompensation så måste man veta att mängden kol är bunden i träd under till exempel 100 år. Men vem säkerställer det? Trädplantering som bygger på tre generationer är jättesvårt – jag kan inte se det som en trovärdig lösning. Det blir ett system som försvarar status quo och konsumtionsmönster som inte är hållbara.

Matilda Palm, forskare i fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola, Göteborg.

– Om man betalar och säger att ens produkt är klimatkompenserad, då vill man ju veta att de utsläppen som produkten har haft, att det är en verklig kompensation för det här. Det vill säga att det är utsläpp som aldrig mer kommer att släppas ut i atmosfären. Det är det ju inte i ett träd, där har du alltid osäkerheten att du kan hugga ner det och det kan släppas ut i atmosfären.

Johannes Stripple, docent i statsvetenskap, Lunds universitet. Forskar på politiska aspekter av klimat och klimatförändring.

– Med trädplanteringsprojekt är det mer tid man vinner sig än egentligen att utsläppen försvinner för alltid som de gör om det sker ett teknikskifte. Det är den stora skillnaden. Det är mer tid än utsläpp i reella tal. Den andra stora skillnaden som är viktig att påpeka det är att det inte finns en teknikförändringspotential i trädprojekten.

Filip Johnsson, forskare uthålliga energisystem, Chalmers tekniska högskola, Göteborg

– Huvudproblemet är att det är svårt att garantera att markanvändningen finns kvar och ser likadan ut i framtiden. En annan invändning är att man som företag köper sig fri i länder där det är billigt att göra det istället för att ta ansvar på hemmaplan. Det kan finnas andra nyttor med trädplantering, men då kan man ju såklart inte marknadsföra det som klimatkompensation.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".