Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Fasthållen till döds - om kriminalvårdens farliga grepp

Publicerat torsdag 24 november 2016 kl 15.36
Kaliber
Kaliber Foto: Illustration: Giuseppe Cristiano

 – Kan du berätta lite vad du heter och så där så ska jag kolla så ljudet är ok.

Februari 2015. Migrationsverkets förvar i Märsta utanför Stockholm.

– Från Irak, Bagdad huvudstad, jag bor här i Sverige åtta år.

En irakisk man vill berätta sin historia för reportern Jesper Lindau som gör en dokumentär om förvaret. Vi kallar mannen Abdel. Efter åtta år i Sverige ska han utvisas till Irak. Men han vill inte tillbaka. Han säger att han kommer bli dödad där eftersom han hjälpt den amerikanska armén.

– Halva Irak med terrorister, Isis, problem och bomber och dödar och jag säger till dem jag kan inte tillbaka.

Abdel är inlåst på förvaret eftersom han sagt att han inte frivilligt kommer återvända till Irak. Han har sagt till gränspolisen att han hellre dör i Sverige än att bli mördad i Irak.

– Jag tänker jag har inget liv där. Min framtid börjar här.

Det här är sista gången vi får höra från Abdel. Bara några veckor efter intervjun, den 17 mars 2015, hämtas han på förvaret i Märsta av polis och personal från Kriminalvården som ska transportera honom till Irak. Men något går fel. Abdel dör.

Ett grepp som används vid utvisningar

– Det var en gemensam vän då till mig och Abdel som, ringde mig och berättade då vad Abdel hade råkat ut för och jag trodde inte det var sant.

Oktober 2016. George Shamoon sitter i den stora soffan i familjens vardagsrum i villan utanför Stockholm. Det har nu gått ett och ett halvt år sedan hans vän Abdel dog när han skulle utvisas till Irak.

– Han var glad, snäll, väldigt omtänksam, jordnära, social, tyckte om att prata med alla människor och väldigt hjälpsam. Vi fick en nära relation genom åren och vi vart väldigt nära vänner. Han kändes nästan som en familjemedlem. Alltså han ville bara få stanna och kunna börja om, börja på nytt men den möjligheten fick han aldrig.

Nyheter i P4 Stockholm den 18 mars 2015:
”En man avled igår när han skulle utvisas från Sverige. På planet vid Arlanda flygplats blev mannen medvetslös vid ett ingripande i flygstolen, och han fördes då till Karolinska sjukhuset där han senare konstaterades avliden.”
Enligt de första rapporterna uppstod tumult på passagerarplanet och Kriminalvårdens personal hade varit tvungna att använda våld för att få Abdel att sitta kvar i flygstolen. Planet hann aldrig lyfta från marken innan de avbröt. Det startas en förundersökning och två kriminalvårdare delges misstanke om vållande till annans död alternativt tjänstefel. Men i december samma år läggs förundersökningen ner.

Nyheter i P4 Stockholm 21 december 2015:

”Det finns inga bevis för att det var två kriminalvårdares nedtryckningar som ledde till en tvångsutvisad mans död på Arlanda i mars tidigare i år. Det meddelar åklagare Lena Kastlund som nu lägger ner förundersökningen.”

Kriminalvårdarna hade visserligen tryckt ner Abdel i sätet, men chefsåklagare vid särskilda åklagarkammaren Lena Kastlund säger att hon inte kunde bevisa att det var just det som dödade honom, att det fanns flera orsaker.

– Det är dels att det är ett trångt utrymme, han sitter fastspänd i det här trånga flygplansstolen då mellan de här, det är dels att han själv är väldigt upprörd, upphetsad och gör motstånd hela tiden och dels då deras handhavande av honom.

Och även om det sätt de tryckt ner Abdel var en av orsakerna, så följer nedtryckningarna Kriminalvårdens instruktioner.

– Vi har ju inte, det har ju inte gått att bevisa då att de har gjort något fel här utan de har uppträtt då enligt regelboken så att säga.

Det fanns flera orsaker till att han dog och Kriminalvårdens personal följde bara sina instruktioner.
Men jag vill veta hur Abdel egentligen hölls kvar där i sätet, hur han trycktes ner?
Och hur farligt kan det vara?
Kaliber granskar idag ett av de grepp Kriminalvården använder vid tvångsutvisningar.

”Då är det rekonstruktionsförhör angående vållande till annans död alternativt tjänstefel den 17 mars 2015.”

I ett flygplan på Arlanda genomförs i augusti 2015 rekonstruktionsförhör. Transportörerna från Kriminalvården ska själva få visa hur de tryckte ner Abdel på planet.

”Hörd person är misstänkt.”

Rekonstruktionerna filmas och det här blir viktigt. Det är på grund av filmerna som vi får veta hur Abdel blivit nedtryckt där i flygstolen.

”Så varsågod, då får du börja med och att gå in här och placera er i stolarna som ni satt.”

Abdel leds ombord på planet fastspänd i en body-cuff, ett sorts midjebälte där hans händer sitter fast i handfängsel. Han placeras på sista raden till höger i planet. En transportör från Kriminalvården sitter till höger om honom och en till vänster. En tredje transportör sitter på knä på sätet framför för att hålla uppsikt över Abdel.

”Och då börjar han skrika och göra ansats att resa sig.”

Abdel försöker skrika och resa sig ur stolen. Han skriker om mänskliga rättigheter och att han inte vill utvisas. Han vill prata med flygkaptenen säger transportörerna. För att kunna avbryta utvisningen. Då trycker de ner Abdel i sätet.

”Då är vår instruktion att vi ska ta kontroll på huvudet och vinna höjd.”

De trycker ner Abdel snett framåt när han sitter ner. De håller honom nerböjd tills han slutar göra motstånd. Då släpper de. När han börjar protestera igen trycker de åter ner honom.

”Då är det samma sak där igen, och försöka få ner honom igen, ner och så snett.”

Samma sak har de beskrivit i tidigare förhör. Vi har låtit andra personer läsa in vad de sagt.

”Jag använder mina händer och trycker på huvudet för att få ner honom.”
”Vi har ett flertal kamper. Vi trycker ner honom snett framåt och när han lugnar ner sig så släpper vi upp honom igen.”
”Då pressar man dem framåt. Man gör det alltid snett framåt, det är instruktionen”

De säger att de vill stoppa honom från att resa sig och från att skrika. De har tryckt ner Abdel snett framåt flera gånger. Upp till tio gånger säger de i förhör.

”Det normala är att de börjar igen när du släpper. Ner med dem igen.”

Vid ett tillfälle säger Abdel att han inte kan andas.

”Han skriker och blir böjd framåt samtidigt och då säjer han att han inte får luft. Det är första matchen och då tar XX och säger till honom, om du slutar skrika så får du ju luft.”

Hur länge de trycker ner honom varje gång vet de inte. I förhör varierar det från några sekunder till några minuter varje gång. De kallar det för matcher och kamper. En transportör säger att kamperna blev kortare och kortare. Men att de hela tiden höll koll på Abdels andning och puls. Men sista gången reste sig Abdel inte upp igen.

”Sista gången som vi håller så här, det är då som vi försöker prata med honom och det är ingen kontakt.”

Efter ungefär en halvtimme ombord på planet avbryter de, tar den livlöse Abdel ur planet och kör själva den nästan fyra mil långa resan till Karolinska sjukhuset i Solna. Personal på Karolinska säger i förhör att Abdel var död när han kom fram till sjukhuset.

”Patienten är blåsvart i ansiktet. Man kunde se att patienten inte levde på grund av hjärtstopp.”

Personalen på Karolinska lyckas inte starta Abdels hjärta igen och han dödförklaras den 17 mars 2015 kl 18.00.

”Nej då har vi inga andra frågor, då kan vi avsluta, klockan är 14.08.”

Personalen från Kriminalvården har alltså flera gånger tryckt ner Abdel snett framåt i flygstolen. Sista gången reste han sig inte upp igen. Men varför använde de just det här greppet?

Juridiska, etiska och medicinska aspekter

Jag träffar Jonas Lexell som jobbar på Kriminalvårdens säkerhetsenhet med metodutveckling av säkerhetsutbildningar.

Här, i en källare i Kriminalvårdens personalboende i Norrköping, finns en övningslokal med en flygplansmodell, där utrikestransportörerna övar inför utvisningar.

– Ett par stolsrader, har vi, vi har en toalett där bak, vi har en utgång.

Jonas Lexell var med och tog fram en manual med grepptekniker som går att använda på flygplan inom Kriminalvården, för runt tio år sedan. Nedtryckningen snett framåt är en av metoderna utrikestransportörerna får lära sig att använda. Vid ett av sätena i flygplansmodellen ber jag honom visa mig just den tekniken.

Det här tänker jag, trycka ner snett framåt…
– Ok, ja.
Om du kan visa det.
– Mm.

Han visar hur man håller på huvud eller axlar och trycker snett framåt. Snett framåt i stället för rakt framåt för att ha bättre kontroll och det då är lättare att andas.

Och hur länge kan man hålla ner någon på det sättet då?
– Ja längden beror på hur länge man ska hålla ner någon det avgörs ju lite grann av motståndet eller våldsamheterna.

Att det finns olika grepptekniker som kan vara farliga, som till och med kan leda till döden, är sedan tidigare känt. Att till exempel lägga tryck över ryggen på en person som ligger ner kan orsaka syrebrist. Så kallad positionell asfyxi.

Men hur är det med nedtryckningen snett framåt när någon sitter ner?

I ett mail till mig skriver Kriminalvården att deras grepptekniker tagits fram utifrån juridiska, etiska och medicinska aspekter. Så vilken medicinsk expertis har då granskat nedtryckningen snett framåt? Ingen, visar det sig.

– Äh…..nej inte…vi har inte gjort det när det gäller i den här böjningen här.
Varför inte?
– Nej, vi tycker att, vi bedömer inte att, det är så kort sträcka eller att man sitter framåtböjd, man kommer inte så långt ner heller det är så pass liten vinkel.
Jag tänker det här om man böjer åt sidan då, då kan man ju ändå komma en bit.
– Ja det kan man säkert göra, men det gäller att ha i beaktande för de som gör det att tillse att andningen hela tiden går som den ska.

Och när jag träffar Jonas Lexell första gången, i slutet av september i år, säger han att de inte sett någon anledning att ändra sina rutiner efter Abdels död på Arlanda.

Det finns inget som ni känner att ni behöver förändra så att säga efter det?
– Nej, det är det inte.

Att hålla någon snett framåt är alltså så säkert att Kriminalvården inte behövt rådfråga någon medicinsk expertis. Men används då tekniken av andra myndigheter?

Jag träffar Mattias Henriksson, ämnesansvarig för konflikthantering vid polisutbildningen i Växjö.

– I normalfallet nu då om vi skulle satt in honom här och använt oss av den här tekniken som vi ska göra nu så hade vi haft handfängsel på honom också.

Mattias Henriksson visar mig hur man håller fast en våldsam person som sitter i en bil. Ett trångt utrymme, precis som på ett flygplan.

Då sitter han till höger där i baksätet.
– Ja, precis.

Personen placeras bakom passagerarsätet och Mattias Henriksson trycker personen inte snett framåt i baksätet, utan snett uppåt, mot rutan.

– Han sitter upprätt, med ryggen mot sätet och sen håller jag hans käke, trycker jag med min underarm bort ifrån mig här då.

Polisens handbok för olika grepptekniker är medicinskt granskad av Rättsmedicinalverket. Polisen använder inga tekniker där man trycker någon framåt som sitter ner säger Mattias Henriksson.

– Nej, det är just för att man sitter ihopkrupen och kanske har en hög andning och hög puls och så vidare att det kan leda till svårigheter att andas då.

Jag visar Mattias Henriksson några bilder. De är från rekonstruktionsfilmerna som gjordes efter Abdels död. Bilder som visar hur Abdel trycktes ner.

– Det är inte en teknik vi lär ut till våra poliselever.
Varför inte det då?
– Nej, just det att kraftigt framåtböjd person på det sättet och vilket gör att det försvårar, får svårigheter att andas.

Så polisutbildningen lär inte ut tekniken för att den kan orsaka syrebrist säger Mattias Henriksson. Men en bil är ju inte ett flygplan. Jag vill veta om gränspolisen, som ibland är med vid utvisningar får lära sig att använda tekniken.

– Nej, vad jag kan förstå av de bilderna jag har sett så är det ingen teknik som vi lär ut.

Vad hände med Abdel?

Fredrik Eliasson är samordnare på Kompetenscentrum för Polisiär Konflikthantering och har även jobbat som gränspolis och varit med vid utvisningar. Han säger att nedtryckningarna på bilderna från rekonstruktionsfilmerna inte är en teknik de använder.

– Det som händer när man trycker ihop en person är att de kan drabbas av positionsasfyxi eller lägesbetingad syrebrist som det också kallas, så att det är ingen teknik som vi lär ut.
Men hur gör ni på ett flyg då?
– Det vi försöker göra på ett flyg i sådana fall det är att personen sitter längst in mot fönsterrutan, fönsterplatsen så att säga och sen har man kollegorna på utsidan så man kan trycka upp personen mot fönstret om det skulle bli våldsamheter, om personen skulle bli våldsam och så.

Tekniken som används inom Kriminalvården används alltså inte inom polisen för att den kan orsaka syrebrist.

Men varför dog då Abdel?

I oktober 2015 skriver rättsläkaren ett utlåtande:

”Sammantagen bedömning avseende Abdels situation i planet, med trång position i flygplansstolen tillsammans med begränsad rörlighet, nedtryckning på olika sätt av överkroppen samt det faktum att Abdel var agiterad, talar starkt för att Abdel avlidit till följd av akut uppkommen syrebrist till följd av försvårad andning.”

Enligt rättsläkaren dog alltså Abdel mest sannolikt för att han inte kunde andas. I förhör säger rättsläkaren att Abdel inte kunde andas eftersom han satt trångt i kombination med att han var upprörd och blev nedtryckt.

Utifrån det nuvarande vetenskapliga kunskapsläget och rättsmedicinsk erfarenhet så ska upprörda personer placeras så att de kan andas fritt och att alla trånga obekväma lägen grepp och nedtryckningar som försvårar andningen i den situationen innebär risk för dödlig utgång enligt utlåtandet.

”Huruvida den personal som medverkat i avvisningsförsöket ifrångått sina rutiner och anvisningar i detta ärende och om de haft den kunskap som krävs för att bedöma farligheten i att hålla fast en agiterad person i ett trångt obekvämt läge framkommer inte vid rekonstruktionerna och kan inte bedömas utifrån ett rättsmedicinskt perspektiv.”

Det sätt som Abdel blev nedtryckt på bidrog alltså enligt rättsläkaren till att han dog.
– Hello, are you Sofia?
Yes hello.
– Dr John Parkes.

Doktor i medicinsk vetenskap John Parkes, tar emot mig i receptionen på Coventry University. Han är en av Englands främsta experter på hur andningen kan påverkas när man använder olika grepptekniker. 2011 publicerade han en studie på hur andningen påverkas när personer böjs framåt när de sitter ner och resultaten var tydliga säger han.

– Yes basically. The levels of reduction in the lung function were much bigger than we’d experienced in other studies.

Andningen reducerades mer än i någon annan studie de har gjort säger John Parkes. I snitt med drygt 30 procent. Högst hos överviktiga personer där snittet låg på över 40 procent. Största reduceringen blev hela 80 procent.

Men till skillnad från vad som kan hända i verkligheten, användes inget våld i studien. Testpersonerna lutades i stället så långt fram man kunde och hölls sedan försiktigt kvar. Att använda våld var helt enkelt för farligt säger John Parkes. Och i en riktig situation där våld används, påverkas andningen kanske ännu mer än i studien, säger John Parkes.

– Well, you would have to expect that the officers restraining them might well be using force. So again, this could mean the effects might even be higher than in our study.

Och det visar sig att Abdel inte var den första att dö efter att hållits fast vid en utvisning. I oktober 2010, dog en man vid namn Jimmy Mubenga ombord på ett flygplan när han skulle tvångsutvisas från England. Flera vittnen beskrev hur vakterna hållit ner honom framåtböjd tills han slutade andas.

– Witnesses state he was saying I can’t breathe, I can’t breathe. And at a later point he was then found to be uncontious, berättar John Parkes.
Vakterna friades, men efter dödsfallet blev det tydligt att grepptekniken inte skulle användas. I England ska man i stället hålla fast personerna upprätta i stolen så de kan andas lättare säger Dr John Parkes.

– The training would now be to keep a person upright. And pushed backwards in the seat not pushed forward in the seat. To be clear, the pushing forward in the seat was done in the past, but it would not be the training now.
– So these are the ones from the reconstruction yes?

Jag visar John Parkes bilderna från rekonstruktionsfilmerna från Arlanda.

– That position, pushed in a seated position leaning forward that would be exactly the sort of thing that from our research that would greatly reduce people’s breathing. So in terms of training, I would not say that was a good technique. To train people in.

Han säger att nedtryckningarna han ser på bilderna påverkar andningen på samma sätt de såg i sin studie. I studien satt personerna rakt framåtlutade, men att Kriminalvården trycker snett framåt, tror inte John Parkes skulle vara säkrare.

– There’s not been any research done on that to prove that that’s safer. I would expect that to still reduce their ability to breathe. And therefore I would not think that that was safe to do that.

Han kan inte uttala sig om varför Abdel dog, men säger att han inte tycker de nedtryckningar han ser på bilderna ska användas.

– I would just basically say don’t do that. Do not push people forwards. I would not train people to do that. I do not believe that would be the safest way to restrain somebody.

Men vad säger då svensk expertis? Ingemar Thiblin är professor i rättsmedicin vid Uppsala universitet och en av Sveriges främsta experter när det gäller positionell asfyxi. Han har fått läsa John Parkes studie inför vår intervju.

– Jag uppfattar att de resultat som de redovisar är väl underbyggda av den metod de använt så det förefaller ju vara så att nedhållning i framåtlutad position inskränker förmågan till ventilation eller andning.

Ingemar Thiblin gjorde 2011 en sammanställning över de dödsfall som skett i Sverige vid polisingripanden. Slutsatsen var att det fanns stora risker med att hålla fast uppvarvade personer på ett sätt som gjorde att andningen försvårades.

– Det blir den här kombinationen av väldigt uppjagat tillstånd som förmodligen är kanske grundproblemet och kampen som leder till en massiv utmattning. Väldigt höga nivåer med mjölksyra, blodet blir surt och det är ett farligt tillstånd. Kroppen klarar inte surt blod någon längre tid, det blir t ex hjärtstopp av det. Och om man då i ett sådant läge dessutom hamnar i en position där det är svårt att andas så adderas ju de riskfaktorerna.

Jag visar även Ingemar Thiblin mina bilder från rekonstruktionsfilmerna som gjordes på Arlanda.

– Nej, jag tycker man ska försöka finna alternativa sätt att hantera en sådan här situation. Jag tror inte det här är en bra metod. Jag ser risker med den.
Vad är det för risker du ser?
– Är man i ett läge där man måste kunna syresätta sig på bästa möjliga sätt så är det ju alltid en risk att hamna i kroppsposition där man inte kan syresätta sig på bästa möjliga sätt. Det är inte svårare än så.

Och att de trycker snett framåt och inte rakt fram tror inte heller Ingemar Thiblin skulle vara bättre.

– Jag tror inte det gör vare sig från eller till särskilt mycket.

Greppet utvärderas

Många som får avslag på sina asylansökningar vill liksom Abdel inte återvända frivilligt. Samtidigt vill regeringen att fler som fått avslag ska utvisas. Det kan alltså bli fler tvångsutvisningar, och Kriminalvården ska kunna garantera att de sker på ett säkert sätt. Men Kaliber kan visa att den teknik som användes när Abdel dog inte har tagits fram med hjälp av medicinsk expertis och de framstående experter vi pratat med dömer ut den. Inte heller polisen använder den och rättsläkaren anser att nedtryckningarna bidrog till att Abdel dog.

I november träffar jag Jonas Lexell från Kriminalvårdens säkerhetsenhet en andra gång. Jag har inför den här intervjun skickat honom studien från Coventry University och berättat om kritiken från de två experterna. Och nu har det hänt något. Nu ser de över sina metoder säger han.

– Nu pågår ett arbete och se över våra tekniker, om de är ändamålsenliga eller om vi behöver förändra någonting.
Varför gör ni den översynen nu då?
– Med anledningen av dödsfallet på Arlanda.
Men började ni kolla på detta efter att vi kontaktade er om detta eller? De här rutinerna, just det här greppet…

– Ja, efter att du och jag träffades så har vi gjort det…

De kommer ta med både rättsläkarens utlåtande och resultatet av studien från England när de ser över sina tekniker säger han, men enligt Jonas Lexell är nedtryckningen snett framåt den säkraste de kunnat hitta så här långt. Och att trycka någon snett nedåt framåt gör skillnad enligt honom.

– Det är ju säkrare för oss för vi upplever att vi kan ha en bättre kontroll på personen.
Men det är inte bättre för andningen så att säga…
– Nej….
För du har ju sett de här rekonstruktionsfilmerna då….och där bedömde du att det de visade där var enligt instruktioner då. Stämmer det?
– Jag bedömde att ja det är så vi lär ut att trycka någon, att hålla någon åt sidan snett neråt framåt ja.
Ja, för jag har visat de bilderna för Dr John Parkes och även Ingemar Thiblin, som är professor i rättsmedicin vid Uppsala universitet, båda de säger att det här är en teknik som man inte borde lära ut. Det de ser på de bilderna.
– Vi kommer ta med det i bedömningen också….när vi tittar på…när vi tittar framledes här.

Det har gått över ett och ett halvt år sedan Abdel dog vid en utvisning, först nu ser alltså Kriminalvården över sina grepptekniker. Och det först efter att Kaliber börjat granska det här. Men i väntan på översynen använder man greppet säger Jonas Lexell.

Så använder ni fortfarande den här tekniken att man håller kvar någon snett framåt?
– Ja, det gör vi, säger Jonas Lexell.

Abdels vän George Shamoon sitter i soffan i vardagsrummet och tittar på bilderna från rekonstruktionsfilmerna som jag har med mig.
– Jag tycker det är hemskt att man ska använda en sådan metod. Och göra på det här sättet. Det här ser bara livsfarligt ut. Nog måste det finnas andra sätt att ha koll på en människa än att sätta han i en sådan position. Det där är jättehemskt.
Vad tänker du, han skulle ju ändå utvisas var det bestämt och deras uppdrag var att göra det. Hur ska de göra då? Om han inte vill vara med.
– Det måste väl finnas lite snällare grepp än det här? Och fortfarande ha kontroll på en människa, säger George Shamoon.

På en kyrkogård utanför Stockholm letar jag efter en grav. Abdels grav. Men den är svår att se. Det finns ingen gravsten, bara en pinne nerstucken i marken med ett gravnummer. Det står några konstgjorda liljor här i plast och tyg som nästan är helt förstörda av väder och vind.

Här ligger nu Abdel begravd. Det var här tvångsutvisningen av honom slutade. Vi ska återvända en sista gång till den där intervjun med Abdel, som gjordes på förvaret i Märsta, februari 2015. Det som kom att bli hans sista intervju. Han berättar att han har svårt att se hur han skulle kunna lämna tryggheten i Sverige för ett liv i Irak där man konstant känner att man är i fara.

– Difficult to live in some place with safe…you not feel in danger…you now feel any afraid…and you live in some place you every minute you feel died, every minute you will feel you died, it’s difficult ja, it’s difficult….
Tack. Tack för att du ville berätta.
– Tack.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".