Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Hela programmet i text DEL 2

Fasthållen till döds del 2/Marianne i kläm mellan myndigheter

Publicerat fredag 9 december 2016 kl 09.41
Hugo vill inte träffa sin pappa. Men mamma Marianne riskerar böter om det inte blir av.
Hugo vill inte träffa sin pappa. Men mamma Marianne riskerar böter om det inte blir av. Foto: Jonas Pettersson/SR

Här kan du läsa andra halvan av programmet "Fasthållen till döds del 2/Marianne i kläm mellan myndigheter"

Vi följer upp förra höstens program om Marianne där myndigheterna hade röjt hennes identitet tre gånger så att hon tvingat flytta av rädsla för sin f d man - är med igen.

Förra hösten granskade vi på Kaliber hur skyddet för hotade och förföljda personer fungerar.

Vi träffade Marianne, som i verkligheten heter något annat. Sedan hon lämnade sin sambo som misshandlat henne och barnen har hon tvingats gömma sig, och hon har fått skyddad identitet.

Men trots det har myndigheterna vid tre tillfällen lämnat uppgifter som har gjort det möjligt för den före detta sambon att hitta henne och barnen, och familjen har tvingats flytta tre gånger.

Det finns ingen officiellt statistik över hur vanligt det är att myndigheter röjer skyddade personuppgifter men Kaliber kunde i programmet då visa att det inte är ovanligt. Vi ringde runt till landets polisområden och pratade med poliser som jobbar med personskydd. 11 av 20 sa då att de varit med om att myndigheter röjt skyddade personuppgifter.

För att skydda Marianne och barnen Hugo och Klara, bytte vi namn på dem i programmet. Mariannes före detta sambo Magnus heter också något annat i verkligheten, och vi lät en annan person läsa in Mariannes röst. Så här berättade hon då, för ett år sedan.

Från Kaliber den 5 oktober 2015 ”Myndigheter slarvar med skyddade personuppgifter – Marianne tvingades flytta”

”- Ja, det sa de ju att det är ett väldigt starkt och att få det där innebär att då ska han inte kunna hitta oss.

Men det visade sig snart att det var en falsk trygghet. Skyddet kommer bara att hålla i ett par månader innan myndigheterna röjer uppgifter som gör det möjligt för Magnus att hitta Marianne. Det händer i den vårdnadsutredning som socialtjänsten i Farsta gör. Där skriver man ut orten där sonen Hugo får hjälp på BUP, Barn och ungdomspsykiatrin, för att bearbeta det han varit med om.

Marianne får ett mejl där utredaren ursäktar sig och skriver att ”hoppas du och behandlaren på BUP ändå kan finna ett sätt att fortsätta er kontakt på ett så tryggt sätt som möjligt.” Men det dröjer inte länge innan Magnus börja ringa och skriva brev till BUP-mottagningen. Enligt journalanteckningar uppträder han synnerligen otrevligt i kontakt med dem.

-Polisen och kuratorn satt att de inte tyckte det var en trygg plats för oss att vistas på och att det var bäst att vi avslutade behandlingen.

Parallellt med vårdnadsutredningen gör socialtjänsten i Farsta också en utredning för att utifrån barnens perspektiv bedöma om de behöver ingripa. I utredningen slår man fast att om barnen har utsatts för våld från pappans sida är de nu skyddade och befinner sig i en trygg och säker miljö.

Men samtidigt som socialtjänsten konstaterar att barnen nu är trygga, lägger de med ett intyg där det står exakt vilket skydd Marianne fått och var hon och barnen är placerade, och så skickar de det till Magnus.

- Jag tänkte att det var inte klokt och att det var…ja, nej, det var inte klokt och varför har de gjort så här…vad är det fråga om?! ”

Hovrätten kommer alltså fram till att Marianne ska ha ensam vårdnad om barnen, men trots det som står i utlåtandet från barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, anser man att Magnus ska ha umgänge med dem.

Och hovrätten offentliggör också namnet på kuratorn som har skrivit utlåtandet. Det gör att Magnus lätt kan lista ut på vilken ort Marianne och barnen bor.

Enligt chefen för Svea hovrätt Fredrik Wersäll, finns det ingen laglig möjlighet att låta expertutlåtanden vara anonyma. Så här sa han i förra programmet.

”- Våra regler om bevisning förutsätter att både parter vet vem som avgett ett visst utlåtande.”

Marianne råkade alltså ut för att myndigheter vid tre olika tillfällen röjde hennes skyddade personuppgifter, och hon fick flera gånger flytta för att hennes före detta sambo inte skulle hitta henne.

Nu ett år senare återvänder vi till Marianne. Hon råkat ut för ytterligare ett problem.

Hugo som nu hunnit fylla nio år är rädd för sin pappa och det umgänge som Svea hovrätt dömde till har inte fungerat, men Marianne har fått ett krav på sig att se till umgänget blir verklighet – annars riskerar hon vite, det vill säga ett slags böter.

Dessutom har nu hennes skyddade personuppgifter offentliggjorts igen – en fjärde gång.

Jag och Marianne träffas på ett kafé. Hon berättar vad som hänt sen senast vi sågs. Då hade alltså hovrätten beslutat att Magnus skulle ha rätt att träffa barnen. Marianne skulle ta barnen till en lokal på en annan ort än där de bor, där en person från familjerätten väntade. När Marianne lämnat lokalen skulle Magnus komma för att träffa barnen.

Med dottern Kajsa har det gått det bra, men sonen Hugo som har hunnit fylla nio år är rädd för sin pappa och ville inte – trots att Marianne försökte locka honom på olika sätt:

-Han fick önska sig, gå på pizzeria eller om han ville ha någon leksak eller tidningar och fick bunkra upp med läsk och kakor och godis för att det skulle gå, för att muta helt enkelt, berättar Marianne.


Hon fortsätter att försök få Hugo att träffa sin pappa. Hon berättar att hon nio gånger försökte få iväg honom till lokalen. Varje gång vägrar han att gå ur bilen. Han får raseriutbrott, sparkar och slår. Och han mår allt sämre.

-Det var från att ha varit ett ganska normalt fungerande barn så slutade allting att fungera. Han ville inte äta mer, han kunde inte sitta stilla och han kissade på sig, drömde mardrömmar, nattskräck. Han rymde från skolan, hittade honom utanför skolan. Vägrade vara i klassrummet, fortsätter Marianne.

Till sist avråder socialtjänsten Marianne från att fortsätta med försöken att få Hugo att träffa sin pappa, eftersom det inte är möjligt att få med honom utan att använda våld. Och Hugo börjar må bättre – han börjar äta igen, det fungerar i skolan och han kan sova, säger Marianne.

Men nu händer något som Marianne inte alls räknat med. Magnus vänder sig till tingsrätten som slår fast att hovrättens dom ska genomföras. Hugo ska träffa sin pappa och vid de tillfällen som umgänget inte blir av ska Marianne betala 5 000 kronor i vite.


-Jag hamnade i någon slags chock. Det är ändå så tunga instanser som har gjort välgrundade bedömningar och det är instanser med sakkunniga personer i frågor som rör barn. Att man bara så hänsynslöst kan strunta i det, det trodde jag inte att rättsväsendet var på det sättet liksom.

Hur reagerade Hugo när han fick veta?
-Det har liksom kommit tillbaks det här en väldigt stark oro, han drömmer mardrömmar, han är rädd för hur det ska bli, för han vill ju inte, han har sagt att han antigen så ska han rymma eller så ska han döda sig själv eller så ska han döda sin pappa.

Eva Diesen är jurist, knuten till Stockholms universitet. Hon har forskat om brott och våld mot kvinnor och barn i nära relationer.

Enligt henne har domstolarna ett starkt fokus på att barn ska ha kontakt med bägge sina föräldrar. Ofta bortser domstolen från eventuellt våld i sina beslut, vilket i praktiken innebär att män som dömts för våldsbrott mot mamman och barnet ändå kan få både vårdnad och umgänge.

Och hon tycker inte att domstolar lägger tillräckligt stor vikt vid vad som är bäst för barnet och vad barnet vill:

- Barnens röster, vad det tycker tas inte särskilt mycket stor hänsyn till, utan fokus ligger mycket på föräldrarätten och föräldrarnas rätt till sina barn, och att ha fortsatt kontakt med sina barn, säger Eva Diesen.

Lagtexten säger att en aspekt av barnets bästa är att ha tillgång till sina föräldrar, men enligt Eva Diesen fokuserar domstolarna i praktiken mer på föräldrarnas rätt att träffa sina barn.

Och Eva Diesen menar att domstolarna också måste se att barnets bästa i vissa fall kan vara att slippa träffa en våldsam förälder. Och det i Mariannes fall är det något som domstolen inte tagit hänsyn till säger Eva Diesen:

- Domstolen har ju verkligen bara tittat på vad lagen säger och gjort en extrem bokstavstolkning utan den minsta hänsyn till hur människorna har det och mår som i det här fallet, det här barnet och den här mamman hur ser deras verklighet ut.

Kaliber har varit i kontakt med Stockholms tingsrätt, som inte vill kommentera sitt beslut.

Vi återvänder till Marianne som säger att hon har hamnat i en omöjlig situation. Hugo vägrar träffa sin pappa, men det tingsrätten säger att Marianne måste se till att han gör det:

-Det känns som att domen säger att jag själv måste misshandla mitt barn, annars får jag betala 5000 kronor i böter eller vite, det är väldigt svår att förstå hur det kan vara så, säger Marianne.
Dessutom kommer Magnus än en gång att få veta på vilken ort Marianne och barnen bor.

Det beror på att Marianne nu återigen har överklagat till Svea hovrätt, den här gången för att komma ur den situation hon har hamnat i. För att det ska finnas en möjlighet att hovrätten ändrar tingsrättens beslut krävs nya expertutlåtanden. BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, har beskrivit att Hugo mår mycket dåligt av det som tidigare hänt med hans pappa och att han sannolikt kommer att må ännu sämre om han tvingas träffa honom.

Men Svea hovrätt var ju just den hovrätt som gjorde det möjligt för Magnus att hitta var Marianne och barnen gömde sig, eftersom de inte godtog anonyma expertutlåtanden.

Hur kan det komma sig att skyddade personuppgifter inte alltid är skyddade hos alla myndigheter?

Vi går ett år tillbaka i tiden igen.

Då kunde vi berätta om en utredning som lämnats där man tittade på en del av de här problemen och konstaterade att lagstiftningen är för svag och att den behöver skärpas. Utredningen har nu varit ute på remiss, men ännu finns inget lagförslag och i nuläget går det inte kan säga när eller om det blir någon förändring.

Och Marianne säger om hennes skyddade personuppgifter nu blir offentliga ännu en gång så är det en risk hon måste ta. Hon har inget annat val, säger hon, än att vända sig till hovrätten och hoppas på att de ändrar beslutet som säger att hon måste tvinga sin son att träffa hans pappa, som han är rädd för:

-Men nu så känns det som att det är…allt är liksom sekundärt på något sätt. Då får det väl blir så, eller ja, det finns inga andra alternativ liksom, men det är verkligen ett helt sjukt system.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".