Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Här kan du läsa hela programmet

Nationellt forensiskt centrum - en flaskhals i det svenska rättsväsendet

Publicerat söndag 5 mars kl 18.41
Beslagtagna vapen

Här kan du läsa programmet "Nationellt forensiskt centrum - en flaskhals i det svenska rättsväsendet" i sin helhet. Vill du lyssna istället? Klicka här.

– Vi satt och tittade på tv och vår dotter som var fyra månader hade vi lagt så hon låg i rummet bredvid och sov.
– Så plötsligt hörde vi skarpa knallar. Runt nyår är det mycket fyrverkerier och smällare i området, men det här hörde vi direkt att det här var inte smällare utan skottsalvor och sedan svarseld. Jag kastade mig upp och flög in i sovrummet och drog tag i min dotter och satte mig på golvet under fönstret med henne i famnen och tryckte henne hårt, hårt, i famnen. Av rädsla för att en kula skulle förlöpa sig och komma in i vår lägenhet – vi bor på nedre botten.

– Det var oerhört skrämmande och man har ingen kontroll över situationen och man kan inte göra någonting.

Gärningsmän som skjutit med skarpladdade vapen går fria, viktigt bevismaterial som blir liggande i åratal – och misstänkta som kan fortsätta begå brott.

För ett drygt år sen, på nyårsaftonskvällen när 2016 bara var minuter bort – sammandrabbade enligt polisen två kriminella grupperingar samman i Stockholmsförorten Rågsved. Mitt mellan lägenhetshusen. Familjer hade samlats runt knuten för att fira in nyåret.
Det sköts med skarpladdade vapen – pistol och automatvapen.

Kvällen därpå: ny skottlossning inte långt därifrån.

Den här gången precis utanför fönstret till lägenheten där Maria Stiernborg bor med sin sambo och sin dotter som var fyra månader gammal då.

– Som jag förstår kan det vara här skjutningen började. För en kula gick in i det där fönstret – du kan se där i persiennen att det är ett hål, de har inte bytt sin persienn sedan dess.


Det här är ganska låga 50–60–talshus i tegel. Vi är mitt inne på en bostadsgata.

– Ja, klockan var inte så mycket, åtta–nio kanske så det måste ju ändå ha varit folk ute och rört sig. Man rör sig här när man ska ta sig till och från tunnelbanan.

I södra Stockholm är polisen övertygad om att ett lokalt kriminellt nätverk är inblandat i skottlossningen utanför Marias hus – och börjar jakten på gärningsmännen direkt.

– Mellan några hus och ut mot vägen har två personer stått med automatvapen och skjutit mot en bil som står ute på vägen där de stannat. Och från den har man skjutit med pistol mot dem.

– Vi hittade drygt 20 hylsor på platsen.

– Det man slås av mest är att de är totalt hänsynslösa. De har ett mål – och det är att träffa det andra gänget eller konstellationen – och det som finns runtomkring bryr de sig inte om utan de skjuter hejvilt, säger Daniel Löfgren, insatsledare för insats Troja i Stockholm Syd.

Polisen har redan en pågående specialinsats i området för att jobba mot knarkhandel och våldsspiraler.

Polisen vill ha bort de som skjuter från gatorna.

Nu blir det bråttom att kyla ned konflikten eftersom risken är stor att någon oskyldig ska skadas. Vid tre skjutningar på sex dagar har skott gått in i lägenheter.

– Bland annat stod en och tittade ut genom ett fönster – och kulan gick in precis bredvid där han stod. Det var väldigt nära. Men inte heller här skadades någon.

Det var bara tur då?
– Ja, absolut det var väldigt nära. I lägenheterna befann sig både vuxna och barn. Det var något barn som sov i en säng där en kula gått bara någon meter ovanför.

En stor mängd kulor och hylsor har samlats in där det skjutits. En polishund har också nosat rätt på en vapengömma i skogen i närheten, där flera vapen tas i beslag. Allt packas ihop och skickas iväg för teknisk analys. Tillsammans med en begäran om att det ska bli ett prioriterat ärende.

Och vad hände sen?

– Svaren kom ju nu i november. Elva månader senare ungefär.


Vad tänkte du då när de kom?
– Vi förväntar oss inte att det ska vara klart på några veckor. Vi förstår ju att det tar tid, och det är jättemycket olika undersökningar som ska göras. Men att det ska ta så lång tid… Det förstör så mycket för oss i utredningen. De här personerna släpps ut igen. Telefoner raderas, telefonlistorna vi begär in är raderade, vittnen kommer inte att komma ihåg. Vi hamnar i en jätteuppförsbacke.

Hur många sitter bakom lås och bom?
– Ingen.

– Jag tror att hade svaren kommit ganska snabbt hade vi kunnat lagföra en hel del personer.

Nationellt forensiskt centrum, eller Statens kriminaltekniska laboratorium som det hette förr,

Är landets främsta experter på kriminaltekniska undersökningar.

Teknisk bevisning blir allt viktigare och det är dit polisen skickar bland annat kulor, blodstänk, DNA och fingeravtryck för analys.

Men under många år har det funnits kritik mot att svaren tar för lång tid.

Vad händer när undersökningarna läggs på hög? Vad får det för konsekvenser i rättssystemet? Det ska Kaliber granska i dag.

Polisen i Stockholm Syd väntade i elva månader. Men är det ovanligt länge?

För att få reda på det har vi begärt ut listor från NFC på polisärenden som kommit in och undersökningar som gjorts.

Och när vi tittar i listorna ser vi hundratals ärenden som legat länge. I vissa fall mycket länge.

Vi plockar fram några av dem:

* 473 dagars handläggningstid för en våldtäkt.

* Ung kille misshandlades svårt med ett tillhygge  – skallen spräckt. Skadorna livshotande. Komplext ärende. Svar på analys av DNA och blodundersökning efter 14 månader.  De misstänkta försatta på fri fot – och flera misstänkts ha begått nya brott sedan dess.

* Man skjuten i båda benen i Mariefred. Kula och kläder skickas till dåvarande SKL.

Svar kom efter ÅTTA år. Utredningen nedlagd.

Nu är vi i Linköping.

Här ligger Nationellt forensiskt centrum i ett blekgult hus i utkanten av centrala staden.

Hit skickas fall från hela Sverige. NFC:s forensiker är rättsväsendets sakkunniga oberoende experter.

Vi ska besöka vapenavdelningen.

Hit kom vapen från Rågsvedsskjutningen.

– Här läser vi in kulor och hylsor. Det tar en halvtimme ungefär. Och sedan gör man jämförelseundersökningen i nästa rum.

Vapengruppens chef Mikael Högfors visar hur vapen och kulor tas omhand här.

Vapen provskjuts för att avgöra om de är riktiga vapen.

Vi står i ett stort ljuddämpat rum. För att personalen inte ska riskera skadas om vapnet är trasigt t ex sätts det i en ställning och så drar man i ett snöre för att trycka av.

Med hjälp av de unika avtryck som varje vapen ger på kulor och hylsor – ett slags vapenvärldens DNA – kan sen forensikerna matcha nya kulor mot vapen de redan känner till.

– I det här arkivet har vi ungefär 2000 poster. Så det är ett antal vapen vi letar efter.

– Hittar vi ett vapen och får in det hit så är sannolikheten att vi hittar skjutningen hög.

I det här skåpet bör alltså kulor från skjutningarna i södra Stockholm finnas.

Över 1200 vapenärenden avslutades förra året av runt 120 000  ärenden totalt på NFC.

Vid grövre brott är flera olika avdelningar på NFC inblandade. På en kula det ofta handla om att leta fingeravtryck å DNA – före vapenanalysen. Det här kräver sin logistik.

– Då måste man ta hänsyn till att man får inte förstöra spåren och göra undersökningar i fel ordning. T ex att topsa ett vapen gör vi före vi provskjuter, för vi måste hålla i vapnet.

Sedan många år finns långa köer på kriminaltekniska undersökningar.

När den nya polisorganisationen sjösattes 2015 och SKL återuppstod som NFC, Nationellt forensiskt centrum, en del av polisen – var tanken att det skulle bli effektivare och öka polisens möjligheter att klara upp brott.

Men nu har det gått två år och NFC dras med samma problem som SKL hade.

Många analyser på NFC går på under två veckor.


Men – t ex svar på fingeravtryck, blodbilder och DNA… dröjer ofta.

Vi väljer att titta närmare på vapenanalys, som är omtalat som särskilt problematiskt.

Poliser vi pratar med skulle vilja ha besked inom ett par dagar.

Och NFC har som långsiktigt mål att kunna ge preliminära svar på ett till två dygn efter att materialet kommit till vapenavdelningen – och färdiga kvalitetssäkrade utlåtanden, på åtta dagar.

Men där är man inte i dag.

Vi kan se att 50 procent av vapenärendena förra året som fått förtur avslutas inom strax under fyra månader.

Men 20 procent av ärendena tar mer än 434 dagar – det är nästan 15 månader.

Att polis och åklagare får vänta på svar beror sällan på att själva analyserna tar lång tid.

Det beror på köer på NFC.

– Så har vi gröna arkivmappar då, säger Mikael Högfors.

Enligt polisens årsredovisning var drygt 10 000 ärenden öppna på NFC vid årsskiftet.

Och man hinner inte avsluta ärenden i samma takt som de kommer in.

På vapenavdelningen står de pågående ärendena ute i korridoren.

– Här har vi alla ärenden utskrivna och står vi nu vid alla mappar på ärenden som är öppna. Det är ganska bra. För vi kan se dem varje dag – var står vi. Dem har vi stående centralt i vår korridor.

I vår granskning har vi sett hur vissa analyser dröjer åratal. Vi vill ta reda på vilka effekter det får.

Vi bestämmer oss för att fråga åklagarna, som oftast leder brottsutredningarna. Vi tar hjälp av Åklagarmyndigheten att skicka en enkät till alla åklagare runt om i Sverige.

474 åklagare svarar, det är runt 55 procent av alla som fick enkäten.

 

Och det visar sig att flera hundra är missnöjda med Nationellt forensiskt centrums handläggningstider. Sju av tio av åklagarna som svarar.

Så här skriver två av dem:

”Ett problem som börjar närma sig storleken rättsskandal. 

”I princip i alla ärenden av någon dignitet hamnar man i situationer där vi "bara" väntar på NFC.” 

Nästan nio av tio svarande tycker att handläggningstiderna påverkar deras arbete i negativ riktning.  

Kammaråklagare Zilla Hirsch jobbar på City åklagarkammare i Stockholm och hon ser de långa handläggningstiderna som ett problem på många nivåer:


– Om man tar ett konkret exempel så hade jag en utredning som den brottsliga gärningen avsåg ett mord som begicks i augusti 2016 och slutligen med alla de tekniska undersökningarna jag ville att NFC skulle göra så var de färdiga med det i slutet på januari 2017. Då har vi en person som sitter häktad, misstänkt för ett mycket allvarligt brott, nämligen mord. Ändå tar den utredningen då i princip sex månader. 

Statskontoret och Justitieombudsmannen, JO, har pekat på att det finns ett samband mellan köerna till kriminaltekniska undersökningar – och långa häktningstider i Sverige. 

Och nio av tio av åklagarna i enkäten svarar att de förlängt häktningstider i väntan på resultat.

Så här skriver en av dem:

 ”Folk sitter frihetsberövande längre tid än vad skulle behövas pga handläggningstiden hos NFC. Det är så i nästan varje ärende.” 

Men att det dröjer med svar från NFC gör också att misstänkta släpps på fri fot. 

150 åklagare svarar att de själva eller domstolen hävt häktning när svar dröjt för länge. Misstänkta riskerar då fortsätta begå nya brott.

En åklagare berättar:

En 18–åring var misstänkt synnerligen grovt vapenbrott för hantering av fem automatvapen. Men när häktningsdomaren hörde att NFC skulle behöva minst två månader på sig att analysera vapnen – hävdes häktningen trots sannolika skäl. Han släpptes på fri fot.

I Kalibers undersökning beskriver åklagare också hur de ibland avstår från att begära misstänkta häktade, för att de vet på förhand att NFC:s utredningstid kommer bli för lång. Något som annars hade kunnat få stopp på pågående brottslighet.

Det händer till och med att åklagare lägger ner förundersökningar för att de väntat på svar som dröjer från NFC. 

Åklagare skriver också att de uppskattar NFC:s undersökningar, men att de verkar behöva mer resurser för att för att klara av sin uppgift. 

För att sammanfatta: Den bild som kommer fram i vår enkätundersökning är att flaskhalsen på NFC får stora konsekvenser. 

– Vi har ju med oss handläggningstiderna hos NFC mentalt i alla ärenden som vi jobbar i.

Det vore bra för rättssäkerheten om våra utredningar kunde bli klara så fort som möjligt så rättegångarna kunde börja så fort som möjligt. Ju mer det drar ut på tiden desto mer påverkar det bevisningens styrka och i slutändan den rättssäkerhet som vi har, säger åklagare Zilla Hirsch.

Men det är väl inte bara NFC:s fel här kanske, polisen går väl lite på knäna i stort?

– Ja, det här gäller hela rättsapparaten – NFC är en del av det. 

Men hur har man hamnat här?

Varningarna har kommit under många års tid. Från andra myndigheter – såväl som inifrån organisationen. 

Redan 2004 skrev Riksrevisionen att handläggningstiderna upplevdes som för långa vid Statens kriminaltekniska laboratorium och att efterfrågan på kriminaltekniska tjänster sannolikt dessutom skulle öka.

2008 larmade anställda som jobbade vid vapengruppen på SKL om att läget var allvarligt.

Vi träffar Stefan Petersson som var en av dem som larmade.

Man skrev till myndighetens ledning att man hinner inte och orkar inte med ”Det känns som man arbetar i 100–meterstempo i ett maratonlopp”, och att gruppen redan då låg cirka ett år efter i ärenden.

– Vi tyckte att det här kommer inte att hålla i längden, vi kommer inte klara av det här uppdrag som vi såg att vi fått.


– Men jag uppfattade egentligen inte att vi fick någon större reaktion. Ingen synlig i alla fall. Det är mycket möjligt att man försökte göra något åt det, men det var inget som blev konkret för oss som jobbade på vapen.


Stefan Petersson berättar att en grupp anställda 2010 återigen efterlyste en plan hos dåvarande ledningen för hur problemet med de långa handläggningstiderna skulle lösas.

I dag jobbar han vid polisen i Linköping med analys av forensiska spår vid grova brott.

Dessförinnan jobbade i 37 år som vapenundersökare vid SKL innan han tackade för sig för fem år sen.

– Jag tyckte inte att man åstadkom det man borde kunna åstadkomma. Det störde mig.

Vägg i vägg med där Stefan Petersson jobbar i dag – finns Nationellt forensiskt centrum.

Det är dags att återvända dit.

Vi vill fråga den högsta ledningen för Nationellt forensiskt centrum hur man ser på kritiken – och varför man inte kommer tillrätta med de långa handläggningstiderna.

Lena Klasén, chef för Nationellt forensiskt centrum sen 1 januari 2015, sitter några trappor upp i det gula huset och tar emot i konferensrummet ”storspoven” där ventilationen surrar och väggarna pryds av konst.

Hon får ta del av resultaten av Kalibers enkätundersökning med åklagare – som ju bland annat visar att sju av tio åklagare som svarat är missnöjda med handläggningstiderna vid NFC och att konsekvensen av väntetiderna kan bli att misstänkta släpps på fri fot.

Den bild som kommer fram från åklagare och polis är ju att era handläggningstider påverkar svenska brottsutredningar?

– Vad ska jag säga? Annat än att vi får fortsätta med de åtgärdsplaner vi håller på med. Det är inte acceptabelt och vi gör det vi kan. Vi får gehör för våra problem, vi har getts ökade medel, vi har sett effekter av det och vi ser att vi har fortfarande problemområden så att jag kan nog inte ge dig ett bättre svar. 

Hur ser du på att när NFC tar tid på sig så släpps misstänkta ut?

– Det här är…det här är ju en lite värre bild än vad jag skulle kunnat ha tänkt mig med den dialog vi haft med åklagarmyndigheten. Vi får se till att rikta våra åtgärder på ett sätt som hanterar de här problemen. Riktigt hur det ska gå till i dag, får jag nog vända tillbaka till Åklagarmyndigheten och ha en utökad dialog med dem om.

Problemen här på NFC och tidigare SKL har funnits länge. Varför finns problemen kvar?

– Jag tror att det var tuffa budgetdialoger för Statens kriminaltekniska laboratorium, jag tror inte att man fick resurserna man faktiskt hade behövt. Nu har vi en annan situation. Det här är ett sätt att lösa den tidigare problematiken genom en del i polisreformen. Nu har vi getts helt andra förutsättningar. Vi har goda siffror på det, vi levererade 10 procent fler ärenden ut förra året än vad vi gjorde 2015. Det går åt rätt håll.

Lena Klasén säger att det går åt rätt håll.

Men i polisens årsredovisning kan man läsa att allt fler ärenden kommer in. Och att trots att produktionstakten ökat så har högarna av oredovisade ärenden vuxit förra året.

NFC har blivit mer effektiva, men när man ser till totalen har ändå köerna ökat, och väntetiderna överlag blivit längre.

Enligt Lena Klasén har en rad åtgärder satts igång för att lösa upp köerna vid NFC. De har blivit ett hundratal fler anställda på två år, de ser över arbetssätten för att bli mer effektiva och köper bort vissa ärendehögar genom konsulttjänster bland annat.

Samtidigt pekar hon på att det här förutsätter att polis och åklagare hjälper till – för nu händer det alltför ofta att inskickade undersökningar inte kallas tillbaka när förundersökningar läggs ned till exempel. Då jobbar NFC i onödan.

Ett annat problem är att på NFC finns i dag inga bestämmelser för hur det ska prioriteras inom de prioriterade fallen. Även där behöver NFC hjälp av polis och åklagare säger Lena Klasén:

– Där är det en ganska tuff situation vi har. Det är arbetsmiljön i vardagen där man som handläggare sitter och väljer mellan mord helt enkelt. Det är ingen rolig situation. Där är det väldigt viktigt att vi har en fortsatt dialog, att vi får hjälp att prioritera.

Efter de tre skottlossningarna på öppen gata i Södra Stockholm som vi berättade om i början av programmet, tog det elva månader att få slutligt svar. Enligt polisen vi intervjuat är det en direkt orsak till att ingen åtalats för det här.
– Fullständigt oacceptabelt och att jag önskar att det inte var så? Och att de här åtgärderna som vi vidtar förhoppningsvis ska se till att det blir mindre av den typen av ärenden. Jag kan inte ta bort att vi kommer att ha problem med ärenden i framtiden heller.

– Jag har full förståelse för att det sitter en frustrerad person och inte kommer vidare och att det här får konsekvenser i olika former. Och vi gör vad vi kan, som jag har berättat för dig här.

Med tanke på exemplen på extremt långa handläggningstider och konsekvenserna som köerna här får – är det en rättssäker verksamhet ni bedriver här?

– Det är en spännande fråga. … Det är helt oacceptabelt att vi inte levererar ut och vi brister. Det vi försöker göra också är att leverera förhandsbesked. Vi har som praxis att även om vi har långa handläggningstider så levererar vi delrapporter och försöker ha en dialog under tiden. Men vi har brist på resurser och vi har inte tillräckligt med resurser på NFC totalt och det påverkar förstås vår förmåga att leverera underlag.

Och vems fel är det?

– Jag tror inte det är någons fel. Jag tror inte NFC är den enda myndigheten och den enda delen i rättsväsendet som har lite resursbrist. Vi har alltså under väldigt lång tid varit för lite folk. Vi har getts möjlighet i den här nya organisationen utöka och jag tror att om vi var 700 personer i stället för 500 skulle vi vara bättre rustade att klara verksamheten. 

Efter de tre skottlossningarna på öppen gata i Södra Stockholm – som vi berättade om i början av programmet, tog det elva månader att få slutligt svar.

Enligt polisen vi intervjuat är det en direkt orsak till att ingen åtalats för skjutningarna.
– Vad ska jag säga annat än att det är fullständigt oacceptabelt och att jag önskar att det inte var så? Och att de här åtgärderna som vi vidtar förhoppningsvis ska se till att det blir mindre av den typen av ärenden. Jag kan inte ta bort att vi kommer att ha problem med ärenden i framtiden heller.

– Jag har full förståelse för att det sitter en frustrerad person och inte kommer vidare och att det här får konsekvenser i olika former. Och vi gör vad vi kan som jag har berättat för dig här. 

Med tanke på exemplen på extremt långa handläggningstider och konsekvenserna som köerna här får – är det en rättssäker verksamhet ni bedriver här?

– Spännande fråga. … Det är helt oacceptabelt att vi inte levererar ut och vi brister. Det vi gör är att vi försöker också det är att leverera delrapporter och försöker ha en dialog under tiden. Men vi har brist på resurser och det påverkar förstås vår förmåga att leverera underlag.

Och vems fel är det?
– Jag tror inte det är någons fel. Jag tror inte NFC är den enda myndigheten och delen av rättsväsendet som har lite resursbrist.

Här skulle vår granskning kunnat sluta.

Men vi får ett tips om vapenavdelningen.

Om vapen eller kulor som kommer in visar sig matcha mot något som redan finns i registret, vilket innebär att vapnet förekommit i andra brottsutredningar, sorteras ärendet i en särskild hög på vapenavdelningen.

Det är för att effektivisera arbetet där.

Vid en matchning måste nämligen två handläggare granska och bedöma materialet och en särskild rapport skrivas. 

Och det tar längre tid än att börja läsa in nästa nya kula.

Effekten blir att viktiga träffar blir liggande tills någon har tid att ta itu med dem. Trots att det skulle kunna ge spaningsuppslag och en fingervisning om att två skjutningar hänger ihop.

När vi veckan innan publicering ber NFC räkna efter ligger 118 oredovisade matchningar i högen.

De äldsta ärendena är inskickade 2012.

Enligt NFC ska man ha lämnat förhandsbesked i de här ärendena, eftersom handläggarna är väl medvetna om betydelsen av en träff.

Men dokumentation om det saknas i de flesta fall.

Och vapengruppens chef uppger att det i dag inte finns någon rutin att ge förhandsbesked eftersom de inte anses helt kvalitetssäkrade. Poliser som vi pratat med bekräftar heller inte bilden av förhandsbesked.

Vi frågar NFC–chefen Lena Klasén hur hon ser på de oredovisade matchningarna som ligger på hög hos vapengruppen.

– Även om vi försöker prioritera mellan ärendena så hinner vi inte med. Vi har en balans med 500 ärenden och vi har som praxis att vi meddelar uppdragsgivaren även om ärendena blir liggande, så försöker vi ha en dialog med uppdragsgivaren.

Det här kan ju vara jätteviktiga spaningsresultat som blir liggande hos er?
– Ja, det kan det vara. Men vi har som sagt ett pressat läge och vi har en balans. Och den kan jag inte ta bort att vi har, annat än att vi försöker göra vad vi kan för att arbeta ned den.

Regeringen har ställt krav på NFC att de i början på nästa år ska redovisa vilka åtgärder de vidtagit för att korta handläggningstiderna.

Lena Klasén menar att man skulle behöva vara två hundra fler anställda. Men för närvarande råder anställningsstopp på grund av polisens ansträngda ekonomi.

Men man har i dagarna beslutat att flytta fyra tjänster till vapenavdelningen.

Om jag kommer tillbaka om ett år igen och vill prata handläggningstider – kan du lova att handläggningstiderna blivit bättre?

– Ja. För vi ska göra vad vi kan i år. Och vi har naturligtvis väldigt mycket vi kan göra med de resurser vi har. Och fortsätta det kontinuerliga effektiviseringsarbetet.

Polisen har inte lyckats ställa någon till svars för skjutningarna i ett bostadsområde i Rågsved i södra Stockholm runt nyår förra året.

En händelse som satt spår hos Maria Stiernborg:

–Även om jag vet att det skjuts över hela Sverige så känns det så himla obehagligt när det kommer så nära som precis utanför ens egen port.
– Det har absolut gjort mig mindre trygg. Och min känsla för att vilja uppfostra barn här… Jag är mindre intresserad av att mitt barn ska växa upp här. Jag är mer rädd.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".