Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Här kan du läsa hela programmet

Samiskan - det svikna språket

Publicerat måndag 3 april kl 06.00
David Lisa Samiska

De samiska språken är hotade och riskerar att dö ut.

Men Sverige lever fortfarande inte upp konventionerna om att bevara minoritetsspråken - konventioner som regeringen skrev under för 17 år sedan. Majoriteten av samiska barn får ytterst lite eller ingen undervisning alls i samiska. Samtidigt ligger grannlandet Norge långt före.

Kaliber om det utrotningshotade språket.

Här kan du läsa hela Kaliber program "Samiskan - det svikna språket". Vill du hellre lyssna på programmet? Klicka här!

Allt färre talar samiska, och de samiska språken riskerar alla att dö ut.

Den svenska regeringen skrev år 2000 under internationella konventioner, där man åtog sig att bevara och utveckla samiskan. Men fortfararande 17 år senare får majoriteten av de samiska barnen ytterst lite eller ingen undervisning alls i samiska.

Kaliber idag om ett område där Sverige ligger långt efter grannlandet Norge och där Sverige gång på gång fått skarp internationell kritik.

David Kroik håller på att duka fram lunch till 1,5-årige Jona. Det blir rester, renkött och kantareller och till det makaroner.

I Sverige finns det fem samiska språk. Det största är nordsamiska. David pratar sydsamiska – ett av de mest hotade samiska språken.

– Så när jag var liten så var det aldrig någon som pratade samiska i min närhet. Det var som språket hade redan dött ut hemma hos oss. Dom som kunde samiska då använde det inte utan de pratade svenska med varandra. De hade liksom internaliserat de känslorna att det språket var mindre värt, så då använde dom det lite finare språket, berättar David Kroik.

David fick inte heller läsa samiska i skolan. Han har lärt sig språket på egen hand som vuxen.

– Det var först när min syster fick barn som hon lät dem läsas i skolan. Och då var det ju kanske bara att de fick en timme i veckan. Det system som råder nu också, så att det är ju ingen av dem heller som har lärt sig samiska. Även om de har fått lite grann i skolan. Så de kan ju några ord och kanske säga ett par fraser.

När första barnet, dottern Lisa föddes, var det självklart för David att ge samiskan till henne.

– Jag hade redan själv jobbat med att lära sig samiska så många år, arbetat med språket på olika sätt, liksom funderat över vad våra eget språk är värt för oss. Så beslutet var redan klart, jag kan ju ändå samiska nu så det klart jag pratar med barnen. Annars skulle jag ju bara återupprepa förra generationens stora misstag och inte prata samiska med barnen.

I takt med att de samiska områdena kolonialiserades trängdes de samiska språken undan, inte minst under 1800- och 1900-talen. Allt färre samer höll kvar vid språket och förde över det till nästa generation. Och det var ingen slump att många samer valde att överge språket, utan en följd av det förtyck och den diskriminering de utsattes för. Så här lät det i en dokumentär från SVT 2002:

”Längst ner i källaren på Uppsala universitetsbibliotek, på Carolina Rediviva, finns en av Sveriges märkligaste fotosamlingar. Närmare 13 000 bilder som tillhört statens institut för rasbiologi är systematiskt ordnade för att dela in Svenska folket i olika rastyper. Album efter album är fulla med bilder. Bland tidningsartiklar hittar vi artiklar om vilka raser som är mindre önskvärda än andra. Samtidigt som krav på steriliseringar som ett rashygieniskt skyddsmedel förs fram. Men det är framför allt bilder på samerna som dominerar. Vi väljer ut ett klassfoto från Nomadskolan i Arjeplog som är över 70 år gammalt och beger oss till trakterna norr om Arjeplog i den svenska fjällvärlden.

– Det fick vi höra att det var någonting, samebarnen skulle mätas, men de fotograferade ju mycket. De fotograferade ju, vi fick ju klä av oss och inte var det särskilt huvudet, det var hela kroppen.”

Så berättade Nikolaus Labba för SVT:s reporter om vad han utsattes för i skolan på 30-talet.

Jag åker till Umeå universitet för att få veta hur det här påverkar dagens samhälle. Här träffar jag Mikael Vinka, professor i samiska – den enda i Sverige. Inte heller i hans familj hade samiska bevarats. Han morföräldrar pratade språket men bara sinsemellan:

– Ja, det var en stark stigmatisering av det samiska, som man sett runt om i världen med urfolk i allmänhet, och då var det en föräldrageneration som tänkte att mina barn ska inte behöva lida på samma sätt som jag har, på grund av språket, så vi ska ge dem bättre förutsättningar. Och detta är ju en allvarlig form av kolonialism, berättar Mikael Vinka.

Det här har gjort att de samiska språken i dag riskerar att dö ut.

– Alla de samiska språken är alla hotade. Det är relativt få personer som talar språket, även det största språket nordsamiska som kanske har runt 30 000 talare är hotat, det är inte mycket när det kommer till ett språk. Situationen för sydsamiska, lulesamiska etcetera är gravt allvarlig, med talarpopulationer som inte överstiger 1000 personer.

Kolonialiseringen av samernas områden märks idag exempelvis i konflikter om renbetesmark. Och Sverige har valt att inte skriva under FN:s konvention om urfolks rättigheter. Däremot har Sverige skrivit under minoritetsspråkskonventionen: Europeiska stadgan för landsdels och minoritetsspråk, som den egentligen heter. Det gjordes år 2000 för 17 år sedan.

De samiska språken fick då status som minoritetsspråk och Sverige lovade uppfylla en rad krav för att bevara och utveckla språket, det som kallas revitalisera språken. Men Sverige är mycket långt från att uppfylla det löftet.

– Det finns en mängd olika hinder skulle jag vilja säga. Problematiken ligger väldigt mycket inom skolväsendet, säger Mikael Vinka.

Minoritetsspråkskonventionen ger samiska elever rätt till undervisning i samiska på heltid eller en väsentlig del av tiden från förskola till gymnasium, om de önskar det. Men det är det inte många, om ens några som får det.

Nära hälften får ingen undervisning alls, och för de som får undervisning handlar det oftast om 40 eller 60 minuter i veckan i modersmålsundervisning, något som samiska elever och andra nationella minoriteter har utökad rätt till. Men det är en undervisningsform som egentligen vänder sig till elever som hemma talar ett annat språk än svenska. Det är inte en metod för att lära sig ett språk, eller bevara ett hotat språk menar Mikael Vinka:

– Det går inte bara att ha någon avlatsminut, 45 avlatsminuter per vecka för att uppnå anständig kompentens i ett språk om man inte blivit exponerad för språket förut. Det går inte.

Sverige har fem skolor speciellt för samiska barn och för de knappt 200 elever som går där är förutsättningarna något bättre. De läser samiska fyra timmar i veckan, och kan även få undervisningen i andra ämnen på samiska. Men sameskolor finns bara upp till 6:e klass.

För kommunala skolor finns möjligheten att erbjuda tvåspråkig undervisning – alltså att undervisa både på samiska och svenska. En möjlighet som mycket få kommuner använder sig av, och som har tydliga begränsningar: högst hälften av undervisningen få ske på samiska och samiskan ska fasas ut senast årskurs 6.

Det är en lagstiftning som går stick i stäv med målet att bevara och utveckla samiskan anser Mikael Vinka:
– Den lagstiftningen är tänkt för folk som kommer utifrån och inte kan svenska men det gagnar ju inte det samiska, där befolkning är i bästa fall tvåspråkig när den kommer till skolan, i många fall inte alls, utan man har tappat språket och har bara majoritetsspråket, då är en sådan lagstiftning helt förödande.

 


"Egentligen är lagen väldigt tandlös"

Den svenska skollagen lägger alltså hinder i vägen för att målet om att bevara och utveckla de samiska språken ska uppfyllas.

Skolan innefattas inte heller i den lag som minoriteter och minoritetsspråk som började gälla 2010. Det gör däremot förskolan. Enligt den lagen har samiska föräldrar som bor i kommuner med en stor samisk befolkning, som exempelvis Umeå, rätt till barnomsorg på samiska på heltid eller deltid.

Vi återvänder till Davis Kroik som är på väg att hämta dottern Lisa på dagis:

– Hej… finns det någon Lisa här…
– Då ses vi imorgon
– Hej då!

Med hänvisning till lagen bad David att Lisa skulle få gå på en sydsamisk förskola, men någon sådan fanns inte i Umeå.

– Men vi fick en pedagog placerad på den förskola hon började på som kom en dag i veckan då. Så han ersatte en av de pedagogerna som jobbar ordinarie. Så då skulle det blir någon sort blandverksamhet att han skulle prata samiska lite grann med henne och så skulle ha ta hand om andra också. Så jag var väldigt kritisk till hur man löste det, säger David Kroik.

Han menade att det inte uppfyllde lagens krav på barnomsorg på hel- eller deltid. Så han bad att få åka, tillsammans med Lisa, till Snåsa i Norge där det finns en sydsamisk förskola några veckor om året för att Lisa inte skulle tappa den samiska hon kunde.

– Som en slags åtgärder som skulle stärka språket, eftersom förskolan blev en åtgärd som försvagade hennes språk.

Umeå kommun sa nej, och det visade sig att det saknas möjligheter att överklaga hur en kommun tolkar lagen.

– Så lagen är egentligen väldigt tandlös. Den liksom förpliktigar kommunerna till någonting, men den reglerar inte några rättigheter för individen, menar David Kroik.

Varken skolan eller förskolan lever upp till det som Sverige lovat i minoritetsspråkskonventionen: att de samiska elever som vill ska få hela eller en väsentlig del av skolgången på samiska.

Och för det har Sverige fått skarp internationell kritik av Europarådet, som följer upp hur länderna lever upp till minoritetsspråkskonventionen. Redan 2003 påpekade de att Sverige behövde stärka elevernas rätt till utbildning. Sedan dess har kritiken skärpts. 2015 talade Europarådet om allvarliga tillkortakommanden vad det gäller utbildningen. Speciellt kritiskt är man till modersmålsundervisningen som ses som en i många fall symbolisk åtgärd.

Det här har gjort att många svenska samer tittar avundsjukt på Norge, som enligt Europarådet uppfyller de flesta åtaganden i minoritetsspråkskommittén.

 

Bättre i grannlandet

Jag är på väg från Trondheim i Norge norrut mot Snåsa. Det ligger nästan mitt i Norge. Och här finns en sydsamisk skola, den enda i sitt slag. Det var hit som David bad att få åka med Lisa för att vara på förskolan några veckor om året.

– God morgon!

Skolan har en svensk rektor:

– Jag heter Susanna Nilsson Walkeapää. Jag är rektor vi Åarjel-saemiej skuvle i Snåsa.

Någon vecka för mitt besök var skolans elever med och sjöng vid firande av Tråante 2017, 100-års jubileet av det första samiska landsmötet i Trondheim i Norge, då samerna för första gången samlades som ett folk och ställde gemensamma krav.

– Har du sett ungarna våra när de sjöng? Jag ska bara sätta på ljudet…jag blir så glad av det här….

Några svenska kommuner låter sina samiska elever åka hit för att delta i skolans kulturveckor fyra gånger om året. Och vissa svenska föräldrar väljer att låta sina barn gå här, men det är ett alternativ som inte är möjligt för alla som vill, eftersom Norge inte är medlem i EU.

– Jo, vi har haft flera förfrågningar om att komma hit, men problemet är att någon av föräldrarna måste vara norsk medborgare eller man måste rentav flytta hit, säger Susanna Nilsson Walkeapää

Här läser man sydsamiska nio timmar i veckan - dubbelt så mycket som i en svensk sameskola, och övriga ämnen undervisas också på sydsamiska. Men minst lika viktigt är den samiska miljön menar Susanna Nilsson Walkeapää.

– De elever som kommer hit är plötsligt i majoritet, de behöver inte känna sig i minoritet, de blir trygga här, trygga i sin kultur, trygga i sitt språk och de lär sig otroligt mycket om sin egen miljö.

I ett av klassrummen sitter en liten grupp elever med datorer och arbetsböcker. En av eleverna är 11-åriga Aniella Kråik. Hon är en av de svenska eleverna och kom hit för ett halvår sedan, för att gå på skolan och bo på internatet.

– Det kändes bra, man fick träffa massa vänner och så var det roligt.
Vad får ni lära er i skolan?
– Vi får lära oss samiska och så få vi lära oss vanligt, som på alla skolor men med samiska.
Så dels lär ni er samiska, men sen har ni andra lektioner också på samiska?
– Ja, det få vi.
Har du tänkt på om det är viktigt att kunna prata samiska?
– Ja, det är viktigt, om man inte vill prata samiska eller inte vill vara same då behöver man inte, men för min del vill jag lära mig samiska för jag vill hålla kvar samiskan i världen och inte bara prata för att det är roligt. Jag vill ha den kvar.

Aniella är uppvuxen med sydsamiskan som hennes mamma pratar. Och undervisningen är på sydsamiska. Men med kompisar blir det ändå ofta norska eller svenska, säger hon:

– Men förr fick man inte prata samiska och det var dåligt, så därför har de pratat norska och svenska med oss, så då blir det att man pratar norska med varandra.

Snåsa är en liten ort. Här bor inte mer än några tusen personer. I centrum finns en restaurang, en matbutik och ett bankkontor. Ändå kallas Snåsa ofta för sydsamiskans huvudstad. Här talas sydsamiska lik mycket som norska, och förutom skolan finns här ett samiskt museum och ett samiskt språkcenter. I skolan, en trappa ner håll förskolan till. Här jobbar Mariana Olofsson. Hon kommer från Grytsjö i Sverige. Att flytta till Snåsa har haft stor betydelse för henne, säger hon:

– Det har stärkt mig som person och min identitet och det stärker min familj. Både min 1½-åriga son. Men också dom hemma i Grytsjö. Min mor och mina syskon. Särskilt mina systrar.
Hur då?
– Att vi pratar med varandra och vidhåller intresset för språket och pratar med varandra. Och att vi hela tiden försöker lära oss mer. För vi uppmuntrar ju varandra, bara det genom att bruka språket.

Men vad är det då som har gjort att Norge varit mer framgångsrikt än Sverige med att bevara de samiska språken? Vad som ofta lyfts fram är att samerna har en starkare ställning i Norge än i Sverige, bland annat därför att Norge skrivit under konventionen om urfolks rättigheter, vilket Sverige inte har. Norge har också satsat mycket pengar på bevara och stärka samiskan och regeringen har fastställt en handlingsplan för de samiska språken.

Susanna Nilsson Walkeapää, skolans rektor, menar att Norge också försöker komma till rätta med den tidigare historien av förnorskning, alltså det tryck som tidigare utövats på samerna att de skulle lämna sin samiska identitet.

– Sen har ju Norge en historia med förnorskningen som var väldigt hård. Det är den man försöker viska väck, ta bort, försöker rätta till att se till att språket blir mer etablerat, säger Susanna Nilsson Walkeapää.

Vi återvänder till Sverige och Umeå. Mikael Vinka, professor i samiska, förklarar skillnaderna mellan nord- och sydsamiska, två av de samiska språken som talas i Sverige. Skillnaden är ungefär lika stor som mellan svenska och tyska sammanfattar han.

– Det är lite annorlunda. De är lite närbesläktade, men ändå olika, säger Mikael Vinka.

Sverige har alltså fått stark kritik från Europarådet för att man inte uppfyller det man lovat i minoritetsspråkskonventionen. I stället för att garantera de elever som vill, undervisning i samiska på heltid eller en väsentlig del av tiden får nästan hälften av eleverna ingen undervisning alls. Och de som får undervisning får oftast bara 40 eller 60 minuter i veckan. Till stor det beror det på att det saknas lärare i samiska. Och det gjorde det redan när Sverige skrev på minoritetsspråkskonventionen år 2000. År 2003 vid den första utvärderingen av konventionen skrev Europarådet:

”Utbildning av lärare är avgörande för att Sverige ska kunna uppfylla konventionen.”

Vid den senaste utvärderingen år 2015 skrev Europarådet:

”Det finns en akut brist på lärare speciellt för de lägre stadierna och det saknas en ordentlig plan för att komma till rätta med problemet.”

Professor Mikael Vinka:

– Ett problem är ju att det samiska skolsystemet är upp till årskurs 6, men det finns ju ingen möjlighet att bli lärare för de årskurserna i Sverige och få med samiskan.

För svenska samer blir lösningen att utbilda sig till lärare vid den samiska högskolan i Kautokeino i Norge. Den norska högskolan har varit i kontakt med Umeå universitet om ett samarbete för att underlätta för de svenska eleverna. Alternativet är att läsa lärarutbildning och samiska var för sig i Sverige.

– Utan du får först läsa in lärarutbildningen och sedan komplettera med samiska, men du kan inte få det som en del av en godkänd lärarutbildning Sverige, det går inte, säger Mikael Vinka.

Men 2014 beslutade regeringen om en ämneslärarutbildning i samiska för årskurs 7-9 och gymnasieskolan. Problemet är bara att på de stadierna har de flesta elever slutat att läsa samiska.

Sameskolorna sträcker sig bara till årskurs 6, och det är inte många elever som fortsätter med samiskan på högstadiet. Förra läsåret var det bara 19 elever i hela landet som läste samiska i årskurs 9. Och det finns bara ett gymnasium som erbjuder en bredare utbildning i samiska.

Det finns helt enkelt väldigt få tjänster för ämneslärare i samiska så utbildningen har hittills inte haft några sökande. Det är inte heller många ens kan söka utbildningen. Eftersom undervisningen i samiska varit så bristfällig är det ytterst få elever som läst tillräckligt med samiska för att vara behöriga att söka. Regeringen började helt enkelt i fel ände, menar Mikael Vinka:

– På sikt så är ju en ämneslärarutbildning något som vi måste ha, under förutsättning att samiskan blir något som förekommer på ett fungerande sätt på högstadie- och gymnasieskolor, självklart. Men när man bygger upp något så måste man börja från grunden.

Vad säger då Sveriges utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) om att Sverige för 17 år sedan skrev under en konvention som man sen egentligen aldrig har uppfyllt?

– Jag tycker är mycket allvarligt. Och det var en av de saker jag verkligen förvånades över som utbildningsminister att här finns det en konvention som undertecknats och som vi i decennier har brutit mot och fått kritik för.

Regeringen har genomfört vissa förändringar för att stärka elevernas rätt till språket säger Gustav Fridolin. Bland annat har man gjort det möjligt för elever att få läsa språken med fjärrundervisning, där läraren sitter på en annan ort. Men har också tillsatt en utredning för att titta på de här frågorna och den ska leda till att det blir förändringar inom mandatperioden säger Gustav Fridolin:

– Jag kan inte garantera att vi lyckas lösa det för alla barn, att vi når hela vägen fram under mandatperioden. Men vi ska ta allvarliga steg. Vi har tagit några, fjärrundervisning är ett, men vi måste också skärpa lagstiftningen, säger Gustav Fridolin.

Och det behöver utbildas fler lärare säger Gustav Fridolin, men att regeringen har börjat i fel ände när man beslutade om en ämneslärarutbildning för högstadiet och gymnasiet, samtidigt som mycket få elever läser samiska på de stadierna, det vill han inte hålla med om:

– Jag tror att det är dumt att göra det bästa till det godas fiende. Det är bra att vi har börjat att utbilda lärare i samiska, men vi måste göra mer. Och jag ser att vi behöver fler lärare som kan undervisa i samiska i olika åldrar.

Utbildningsministern lovar alltså förändringar efter att utredningen är klar. Men Mikael Vinka, professor i samiska vid Umeå universitet, säger att det genom åren gjorts flera utredningar utan att mycket har förändrats.


– Samerna måste ju vara ett av världens mest utredda folk. Frågan är om man utreder och utreder och utreder och inget händer, vad är då syftet med utredandet? Är det en förhalningsprocess eller vill man åstadkomma något? Frågar sig Mikael Vinka.

Kaliber är snart slut, men förts återvänder vi till David som har kommit hem med Lisa och Jona från förskolan. Lisa går numera en dag i veckan på en förskola med samiskt-talade personal och Umeå kommun säger att de jobbar för att få igång en sydsamisk förskola.

Och efter att David bad om att få åka till förskolan i Snåsa och fick nej har Umeå kommun gjort det möjligt för föräldrar att söka pengar för att tillbringa tid på samisktalande förskolor. Det har gjort att David och Lisa har kunna vara på förskolan i Snåsa några veckor.

– Det är en jättestor skillnad mellan hur vi har det i dag. Där försöker man använda samiskan i allt som går. Så det är jätteskönt att få komma dit ett tag, avslutar David Kroik.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".