Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Kaliber är slut för säsongen. Programmet är tillbaka i höst, måndagen den 5 september.

Här kan du läsa hela programmet

Publicerat måndag 24 april kl 06.00
Marsa Berge
Marsa Berge och jag är specialist i allmänmedicin som jobbar på Kungsgatans vårdcentral i Linköping

Här kan du läsa hela programmet. Föredrar du att lyssna? Klicka här!

– Ja, jag tror det är väldigt olika och för min egen del så fungerar det väldigt bra, men bara för några månader sedan fungerade det oerhört dåligt, så det kan nog växla väldigt mycket beroende på vilka som finns på den vårdcentral man är hemmahörande. Jag heter Ilona Björk Bovin.

– Åke Färggren. Jag har en sommarstuga i Norrland, där har de problem med för mycket olika läkare. Det är nya läkare hela tiden. Själv har jag haft samma läkare i tror jag 15 år.

– Jo, men den fungerar väl ganska bra. Ibland är det väl lite långa köer kanske.

Vad heter du?

– Elin.

– Nå, det vet jag inte. Det går relativt bra. Men vi har bott i Spanien och där sa svenskarna att det spanska hälsovårdssystemet fungerar tiotals bättre än den svenska. Jag heter Juhani Forss.

– Inte så bra tror jag. Det är långa väntetider, du kanske inte får komma. Ring nästa vecka, eller ring inte alls. Marko.

Telefonsvarare på vårdcentraler:

”Våra akuttider för dagen är tyvärr slut. Du kommer nu att få fyra val. För att endast lämna återbud tryck…”

”Många ringer och just nu finns inga lediga telefontider, försök gärna lite senare idag…”

Det är nog många som känner igen sig i det här: Du ringer till vårdcentralen på morgonen för att du till exempel har ont i halsen eller för att dottern troligen har öroninflammation. Men tiderna på vårdcentralen är slut för dagen.

Vårdcentralen är den stora delen av det som kallas primärvården – och de senaste åren har det rapporterats om att primärvården saknar läkare och att vården är ansträngd.

Hur mår då läkarna som jobbar där?

Kaliber tar i dag tempen på primärvården. Och vi följer en av läkarna under ett arbetspass: 

Läkare: – Marianne. Jag skulle nog vilja skicka in dig till sjukhuset för jag tror att du kan ha en lunginflammation.

Patient: – Aj, du.

Läkare: – Och jag tycker du är lite för medtagen för att jag ska skicka hem dig. Vad säger du om det?

Patient: – Ja, kan jag bara bli bättre så.

Läkare: – Mmm, men då ska vi ordna det. Du ska få en transport in och jag skriver en remiss till akuten och att jag vill att de ska ta hand om mig.

Patient: – Ja, tack.

Läkare: – Nu är du alldeles för svag, men den här väldiga försämringen, jag tror att det ändå kan vara en lunginflammation som är problemet. För du syresätter dig…du var ju hos mig för bara två veckor sedan och det har ju blivit en försämring sedan dess. Känner du att du behöver ligga ned i väntan på en ambulans?

Patient: – Nej då, det behöver jag inte.

Läkare: – Men då gör vi så, då ordnar jag med en remiss direkt och ska se till att en transport ordnas åt dig så du kommer upp till sjukhuset.

Patient: – Det blir nog bra, åh vad varm och skön du var.

Läkare: – Ja, du har så kalla händer.

Patient: – Ja, men ett varmt hjärta.

Läkare: – Ja, det har du. Det vet jag. Så får du krya på dig för så här vill jag inte se dig.

Patient: – Nej, det vill inte jag heller.

Den äldre damen sätter sig på en bänk i väntrummet medan läkaren Marsa Berge förbereder sjukhuset för hennes besök.

– Då ska jag skriva den remissen. Och så är hon granne med en av mina andra patienter, de stöttar varandra och är jättefina. Två fantastiska gamla damer, verkligen. Och Marianne brukar verkligen inte vara så här. Det är en mycket vital kvinna i vanliga fall. Jag ringer, antingen en ambulans, det är inte urakut, eller också en taxi, det som går fortast.

"Jag älskar mitt jobb"

– Jag heter Marsa Berge och jag är specialist i allmänmedicin som jobbar på Kungsgatans vårdcentral i Linköping och här har jag jobbat både under min ST och sen jag blev specialist så det har blivit nu 18 år som jag jobbat på den här vårdcentralen. Och jag älskar mitt jobb.

Marsa Berge är en av landets cirka 4 500 allmänspecialister inom primärvården. För att få veta mer om hur primärvårdsläkare upplever sin arbetssituation frågar vi med hjälp av Svenska Distriktsläkarföreningen om de kan tänka sig att svara på frågor i enkät från oss. 1 300 ger besked att de vill vara med i vår enkätundersökning och till slut svarar närmare 900 läkare – från Norrbotten till södra Skåne. Och svaren är jämt fördelat mellan män och kvinnor och mellan storstäder och landsbygdskommuner. Och närmare 570 av dem jobbar inom offentlig sektor.

Vi ställer frågor om hur de mår, om de funderar på att byta jobb, om de blir sjuka av jobbet och om vårdcentraler som de jobbar på har tillräckligt med läkare. Och svaren vi får väcker reaktioner. Vi ska återvända till vad läkarna svarar på våra frågor, men först återvänder vi till Marsa Berge på Kungsgatans vårdcentral i Linköping.

En sköterska på barnavårdscentralen en trappa ned i huset ber henne komma ned och titta på en bebis som är svullen på huvudet. Och de nyblivna föräldrarna är oroliga. 

– Det här är en liten gosse 15 dagar gammal. Första barnet i en familj, när jag var på hembesök hos dem var det inga konstigheter alls. Jag kände på fontanellen och det var inget konstigt, det är det inte nu heller. Men sen ringde föräldrarna någon dag eller två senare och han har vad jag tror är ett kefalhematom som var väldigt litet, inget jag reflekterade över, berättar sjuksköterskan.

– Har det fyllt på sig lite? Frågar Marsa.

– Det har fyllt på sig ganska mycket, svarar sjuksköterskan.

– Jag tittar på det så får vi kanske skicka upp det, eller skicka en remiss så de får titta på det. Vi får se.

– Jag tar in dem här igen, fortsätter Marsa och går in till undersökningsrummet.

– Hej, Marsa Berge heter jag, är läkare. Oj, en sådan liten vacker en. Nej, bulan har ingenting med öppningen att göra. Jaaa…

Marsa undersöker barnet och kommer med lugnande besked till föräldrarna:

– Du ska få komma till de viktiga personerna. Jag tror inte att det här är någonting. Det är ju lite ovanligt. Det brukar ju vara de första dagarna efter förlossningen som det här växer till, men det känns att det är vätska i det, så det är ingen knöl som växer, utan det är vätska i det här. Då är det oftast att det blir som en liten yttre blödning och det är ingenting inne i hjärnan att göra. Jag skriver en remiss till barnkliniken, där jag ber att de tittar på den ganska snabbt, om det är något vi behöver följa ytterligare eller bara avvakta. Så jag skriver till dem. Men han ser jättefin ut och han är så fantastisk i kontakten, så att där ser han helt fin ut så det blir jag inte så orolig över, så det är bra att ni är observanta. Hej då så länge. Då går vi upp igen.

Reporter: Från 90-åringar till nyfödda…

– Ja, det är fantastiskt, det är tjusningen i jobbet. När jag valde vilken specialitet jag skulle ha, då stod jag och vacklade mellan allmänmedicin och barn och jag tycker det är roligt med kontakten med barn och jag tycker det är… när man får ett barns tillit är det positivt, jag roas, det är jättehärligt med barn och unga människor. Jag älskar gamla människor också, det är väl därför jag blev allmänläkare, för att jag tycker det är så roligt med alla åldrar. Jag har varit läkare i 20 år. Jag har en annan karriär innan, jag var mellanstadielärare, men tyckte inte att det var roligt, trots att det var barn. Jag var mer intresserad av hur de mådde än undervisa. Så bestämde jag mig för att ta upp min barndomsdröm och bli läkare, men då hade jag mina tre barn så därför var jag drygt 30 år när jag började läsa.

Tio-fikat heligt

Klockan närmar sig tio och personalen börjar söka sig till den lilla matsalen längre bort i korridoren på vårdcentralen.

– Det är en sak som jag håller heligt. Det är tiofikat. Det är viktigt för stämningen på vårdcentralen, det är viktigt att få prata med sina arbetskamrater, så tiofikan är helig, så det har jag till och med lagt in i schemat. Och sen ser det ganska fullbokat ut resten av dagen, säger Marsa.

Fullbokat i kalendern – ja, så ser det ut hos de flesta läkare som arbetar i primärvården –  den vård som de flesta människor kommer i kontakt med.

Riksdagen satte redan år 2000 ett mål om att 1 500 patienter ett rimligt snitt per läkare. Men verkligheten ser idag ut annorlunda idag. Genomsnittet ligger på runt 2 000 patienter per läkare på vårdcentralerna.  Och en del har ännu fler.

En orsak är bristen på läkare inom primärvården – trots att del aldrig funnits så många läkare i Sverige som nu. Läkare väljer att inte söka sig till vårdcentralerna, eftersom jobbet där upplevs som pressat. En uppfattning som bekräftas av de studenter vi träffar på läkarprogrammet i Linköping. Trots att vårdcentralerna vill ha dem så småningom, vill få vi som pratar med söka till primärvården.

– Det är inte lika glamoröst att jobba där, och det kan kanske till och med vara lite tråkigt, ensidigt och man träffar samma patienter över en längre tid och man har liksom inbokade tider. Tyvärr är det väl inte lika kul. Och inte som det man ser på TV heller, när man säger åh jag ska bli läkare och kollar på Grey's Anatomy, då är det inte det man ser heller, man ser de stora sjukhusen och action, typ, säger studenten Kimberly.

Simon Ingves, en av studenterna, reflekterar över läget:

– Det är lite moment 22, det behövs fler primärvårdsläkare för att avlasta, men för att det ska bli så måste man göra det mer attraktivt, det är ingen som vill jobba med det för at det är så pressat.

Vad visar då svaren i vår enkät?

Först om hur personaltätt det är på vårdcentralerna: Av de närmare 900 som svarar så jobbar 540 på en vårdcentral som inte är fullbemannad och 150 läkare jobbar på en vårdcentral där det saknas mer än var annan läkare.

Saknas läkare på vårdcentralerna

Exakt hur många läkare det saknas på landets vårdcentraler finns ingen färsk statistik på. Men för fem år sedan frågade Läkarförbundet så gott som alla landets vårdcentraler och fick fram att det saknas 1 400 specialister inom allmänmedicin.

– Jag heter Ove Andersson.

Ove Andersson är andre vice ordförande i den fackliga organisationen Sveriges Läkarförbund. Och tills helt nyligen var han också ordförande i Svenska Distriktsläkarföreningen, en yrkesförening inom läkarförbundet för specialister inom allmänmedicin. Bristen får konsekvenser, säger han:

– Du får en försämrad kvalitet i det du gör, i allt från infektionshandläggning, sjukskrivningar, omhändertagande av kroniskt sjuka som kräver att du har en fast läkare, som kräver att du har möjlighet att komma tillbaka till någon du fått förtroende för och som kan fortsätta hjälpa dig. Finns inte läkarna där så kan man inte bedriva utvecklingsarbete, man kan inte förändra den verksamhet som finns utan det enda det handlar om är att försöka ta hand om det akuta som finns framför ögonen just nu och det är en utveckling som ingen vill se, tror jag.

Förutom att ta emot patienter har läkarna många arbetsuppgifter. Det är allt från att skriva remisser och intyg, till att hantera provsvar och göra journalanteckningar eller ha telefonkontakt med patienter och anhöriga och andra delar av vården.

Många jobbar deltid för att orka

För många blir det för mycket att göra.

Över 600 av 900 läkare svarar att de har för många patientärenden för att hinna med under arbetsdagen. Det leder till att många jobbar övertid. Över häften av dem som svarar jobbar över flera dagar varje vecka. Och en ständigt hög arbetsbelastning riskerar att läkarna inte orkar med utan själva blir sjuka. Det vittnar Kalibers undersökning om. Mer än hälften – eller 470 – jobbar deltid. Främsta skälet är för att orka med jobbet. Marsa Berge är en av dem som gått ned i tid:

– Jag skulle faktiskt inte klara av att jobba heltid längre. För då blir jag uttänjd. Så det hanterar jag inte längre, har jag märkt. Så jag jobbar lite mer än heltid tre veckor, så är jag ledig en vecka.

Och under de senaste fem åren har 275 av de närmare 900 läkarna som svarat allvarligt funderat på att helt lämna yrket på grund av den höga arbetsbelastningen. Ungefär lika många, närmare 260 av 900, har bytt arbetsplats, eftersom belastningen varit för hög. Ove Andersson, på Läkarförbundet, är inte förvånad:

– Det har sett ut så här under väldigt lång tid egentligen, att väldigt många kollegor känt vanmakt och egentligen vill lämna det man har därför att man på ett sätt inte står ut längre.

Och för en del säger kroppen ifrån. Över 160 läkare av de närmare 900 som svarat har någon gång varit sjukskrivna på grund av stress – eller som det heter: arbetsrelaterad ohälsa.

Under kriget på Balkan på 90-talet kom läkaren Blerim Krapi till Sverige. Så småningom fick han jobb på en vårdcentral i Motala i Östergötland. Men för mycket arbete under allt för lång tid på en underbemannad arbetsplats fick konsekvenser. En dag sa det stopp:  

– Under hela dagen kämpar man sig igenom ivrigt med en oerhörd stress som bara ökar under dagen, man skakar och kände att man inte ens hann andas ordentligt, utan någon slags stressytlig andning. Man kände sig uppjagad utan att se något slut, kämpade igenom dagen och när man kom hem fanns ingen energi till något alls. Det ledde till dålig sömn. Och sen, dagen efter när man vaknade och skulle till jobbet, kom stressen. Under de här jobbiga perioderna var det ofta så fort man satte foten på arbetsplatsen så kom stressen emot dig. Krav och stress. Hela dagen var sådan. Jag slutade på vårdcentralen på grund av mycket hög arbetsbelastning där läget började bli ohållbart och jag mådde dåligt, var väldigt trött och gick in i väggen så att säga.

"En alarmerande signal"

Ja, att så många som 160 andra av 900 läkare uppger i vår enkät att den hårda arbetsbelastningen lett till att de blivit sjuka, är en siffra som överraskar Ove Andersson på Läkarförbundet:

– Vad gäller belastningen och dess effekter och hur det ser ut i primärvården så vill jag ändå säga att det här är värre än det var för ett par år sedan. Tänker på vakansgraden, och att fler förefaller är och har varit sjukskrivna för det här och en femtedel är verkligen en alarmerande signal, en varningsklocka. På ett sätt, tyvärr då, vilket politikerna inte inser så är det ändå en sann värdering att det är den utveckling som skett de sista åren. Och det är på ett sätt väldigt bra att få någon slags siffra, någon slags analys av det hela. Det borde vara lite värre än när vi frågade för ett par år sedan för det har inte hänt så pass mycket av substans som har förändrat situationen. Däremot är det oerhört positivt att man nu pratar om det, att allt fler kräver åtgärder och det här är ett tecken på att någonting måste ske nu. 

Och vilka slutsatser tycker Ove Andersson att man kan dra av läkarnas svar och eventuella metodfel i undersökningen:

– Det finns ju liksom en bias, det kanske är de som vill berätta hur besvärligt det är, man må ju ha med det i analysen. Men, även så: så är det ju väldigt alarmerande siffror.

Vad säger då arbetsgivarna om svaren i Kalibers enkät?

Om att läkare sjukskrivs på grund av stress?

Om långa arbetsdagar och att läkare inte hinner göra vad de ska under arbetspassen?  

Vi vänder oss till Sveriges kommuner och landsting, SKL, som är en samlande arbetsgivarorganisation för just landets kommuner och landsting. Huvudkontoret ligger ett stenkast från Slussen i Stockholm.

– Ja, jag heter Anders Henriksson är vice ordförande för SKL och också landstingsstyrelsens ordförande i Kalmar län.

– Ja, men jag tycker resultatet visar att vi måste ta allvarligt på den situation som vi är i när det gäller läkarnas syn på sin arbetssituation. Och vi måste se att vi har stora utmaningar när det gäller att förstärka och göra primärvården och den öppna vården både mer attraktiv och höja statusen på jobben, så jag tycker det är bra att man gör den här typen av undersökningar och för oss är det naturligtvis viktigt att vi lyssnar på våra medarbetare.

Om man ser på den här enkäten vi gjort så säger nästan var femte att de varit sjukskrivna på grund av arbetsrelaterad ohälsa, stress. Vad tänker du när du hör det?

– Ja, det är naturligtvis en signal som är allvarlig och som vi måste ta på största allvar och där tror jag att just den här tidigare frågan om att man inte är tillräckligt bemannad och känner att man inte har tid till patienterna är en del som är viktig för att man klarar av att utföra sitt jobb på ett bra sätt.

"Vi har gjort väldigt mycket "

Anders Henriksson pratar bland annat om att förbättra arbetsmiljö, ledarskap och arbetsscheman:

– Men vi måste naturligtvis bryta en negativ sjukskrivningssituation. Vi måste skapa förutsättningar för våra medarbetare att orka med och att man inte ska behöva sjukskriva sig.

Men bemanningssituationen är inget nytt. Överbelastade läkare är inget nytt. Vad har SKL egentligen gjort för att underlätta för primärvården?

– Ja, jag tycker vi har gjort väldigt mycket och vi har haft och har ett antal utvecklingsprojekt och vi har varit aktiva när det gäller dimensioneringen av utbildningsplatser och inte minst när det gäller diskussionen om sjukskrivningar så har vi samlat de fackliga organisationerna.

Vad kan ni göra mer, då?

– Ja, det vi gör nu är att vara det här nätverket när det gäller till exempel att hitta nya arbetssätt, att se till så vi kan stärka samverkan mellan kommuner, primärvård, slutenvården. Att se till så vi driver på digitaliseringen på ett bra sätt.

Anders Henriksson pratar bland annat om att hitta bättre lösningar för journalhantering och möjlighet att kunna möta en läkare på distans över nätet.

– En del patienter kan tänka sig att första kontakten med primärvården kan vara via en webbsida eller via ett videokontaktmöte.

Och det handlar om att få in fler yrkesgrupper som psykologer och sjukgymnaster på vårdcentralerna och underlätta administrationen för läkarna, säger han. Och att pengar måste flyttas över från den slutna sjukhusvården till primärvården. Något som regeringens nationelle utredare av hälso-och sjukvårdsfrågor, Göran Stiernstedt, anser i en utredning från i fjol. Anders Henriksson har förhoppningar om mer pengar till primärvården i höstens budget:

– Det vi hör nu är att regeringen också säger att primärvården är prioriterad och inte minst med tanke på den utredning Göran Stiernstedt gjorde och att man nu har tillsatt en utvecklare som ska titta på det så att jag tycker signalerna är tydliga från regeringen att det här är ett område man vill satsa på.

Men att möta en läkare över internet – som Anders Henriksson ser som en framtid – det är ingen framtid som Marsa Berge på Kungsgatans vårdcentral i Linköping tror på:

– Ja, om jag får råda så är det mänskliga mötet väldigt viktigt, kontinuitet, vi är en välbemannad primärvård med människor som roas av att följa människor över tid och att det är en ära i att vara en duktig allmänläkare. Om det är min fasansbild då är det att folk sitter mejlar med, skypar med sina patienter och inte har dem i rummet. Man kan inte ta på dem och de sticker fingrar i små apparater och det kommer en massa blodanalyser. Men jag känner av en patient väldigt mycket i rummet. Det är min skräckbild. Och jag tycker det finns vissa som driver det här att det personliga mötet inte är så viktigt och då är jag som tur var pensionär. För då tror jag inte att jag vill jobba med det här.

Kan det inte vara en lösning i glesbygd där det inte finns läkare?

– Jag tycker inte glesbygden ska ha så….för jag tycker det är sämre kvalitet. Visst om man har en oengagerad, totalt likgiltig läkare kan det vara samma. Då kanske inte det är så stor skillnad. Men om man ändå har engagerade läkare så tror jag ingenting kan ersätta mötet. Så jag tycker vi ska vara fler som jobbar. Och att det även finns plats ute i glesbygderna. Och andra länder har klarat det bättre än vad vi har.

Blerim bytte arbetsplats

Kaliber har idag berättat om hur närmare 900 läkare på vårdcentraler runt om i landet upplever sin arbetssituation.

Om underbemannade vårdcentraler och en pressad arbetssituation med för många patienter.

Om övertid flera gånger i veckan och stress som gör läkare sjuka.

Men vi har också träffat läkare som hittat en väg tillbaka.

Blerim Krapi lämnade jobbet på den underbemannade vårdcentralen och utbildade sig vidare till specialistläkare inom yrkes- och miljömedicin. Idag jobbar han en del av arbetsveckan på universitetssjukhuset i Linköping. Den andra delen som företagsläkare.

– Mig har det tagit praktiskt taget fyra år att komma tillbaka från ett läge där jag känt mig väldigt pressad och helt enkelt utbränd så nu kan jag komma till jobbet och känna glädje, nu kan jag komma till jobbet och känna att jag har viss energi även om jag inte känner att jag kommer tillbaka till ett läge jag hade innan. Men ändå ett slags fungerande läge. När jag kommer hem i dag så känns det ju bra att jag varit på jobbet, men ändå har lite energi till åt familjen och bekanta och så. Det känns bra på så sätt.

Och vi har också mött glädje och stolthet för yrket som specialistläkare inom primärvården – den vård de flesta av oss någon gång i livet kommer i kontakt med. I vår enkät berättar läkarna om fördelarna med att jobba i primärvården:

”Det är ett otroligt belönande arbete, speciellt patientmötet, på en fungerande arbetsplats.”

”Patienterna är mina bästa vänner.”

”Jag får vara en personlig doktor som verkligen bryr sig, och jag bestämmer hur jag vill arbeta själv.”

”Det är roligt fast det är tungt.”

En av de stolta är Marsa Berge på Kungsgatans vårdcentral i Linköping. Sista patienten har just gått men för henne är inte arbetsdagen slut ännu:

– Nu har jag ju en hel del sådant där recept och så, jag ska diktera några patienter, så jag har ju en del kvar att göra, men det har varit ganska enkla patienter, sådana som jag känner väl och som inte är allt för komplext, så det har varit en ganska lätt dag idag.

Vad är klockan nu?

– Tio i fem.

När är du klar i dag?

– Ja, halv sju kanske. Mellan sex och halv sju.

Det är tiotimmarsdagar…

– Jo, men det är det nog ofta. När det är som värst, extremt, och det är ofta innan jag ska vara ledig kan jag vara här från halv åtta till halv åtta. Då är jag trött. Då kommer jag hem och så har jag en man som servar mig mycket. Som förhoppningsvis lagat mat till mig och sen går jag och lägger mig ganska tidigt. Då är jag trött i huvudet, avslutar Marsa Berge.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".