Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Kaliber är slut för säsongen. Programmet är tillbaka i den 12 februari 2018. Tack till alla er som lyssnat, ställt frågor och engagerat er.
Här kan du läsa hela programmet

Striden om statens skogar

Publicerat måndag 18 december 2017 kl 06.00
Björk Svea skog
Foto: Lena Pettersson/SR

Här kan du läsa hela programmet "Striden om statens skogar". Klicka här om du hellre vill lyssna på programmet!

- Vilken fin dag vi fick

- Ja, verkligen!

Vi är i Västerbottens inland, kör en bit längs med Umeälven, genom skogen på allt mindre vägar och svänger till slut in på en liten grusväg som slutar i en glänta.

- Ser du tjädern? Tjädrarna! Två stycken!

- Ja, jag ser den

- Två stycken är det där.

- Och så flög en där också, tre stycken var det.

- Det sitter två där.

Jag är här med Greger Thorsson och Christer Klintefelt, i Jovan fem mil sydost om Storuman.

- Nu kommer han här… han flyger och sätter sig.

- En gam-tupp.

- Var det?

Den gamla skogen och tjädern som trivs i den har ägaren statliga Sveaskog lovat skydda för framtiden.

I Jovan har björnen sitt ide, här vandrar järv och lo och här häckar mer eller mindre hotade skogsfåglar:

- Det finns tretåig hackspett, lavskrika och tjäder. Och nu far vi och letar efter doftticka.

- Här går vi.

Dofttickan, som sprider en väldoft av anis omkring sig är en hotad svamp lever här i den gamla, nästan orörda skogen.

- Vissa fläckar är ju nästan ingenting alls gjort, de gick in för 20-30 år sedan på vissa små partier och plocka bort nåt, men i övrigt är inget hänt.

Den här skogen är gammal, men det finns skogar i parken som är ännu äldre. Skogar från en tid då folkskolan infördes och Sverige nyss hade ingått i union med Norge. Men frågan är hur länge de står kvar – Greger Thorsson ringde Sveaskog och fick då veta att:

- Vi tänker fara hit och avverka det här i vinter. Och jag vart fly förbannad, jag var så upprörd. Sen fick jag nys om att de avverkat i söder på ekoparken Jovan. Vi har varit dit och tittat, jag och Christer. Där är träden mellan 140 och 240 år gamla – det blåser vi ner på ekoparken Jovan.

37 parker

Statens eget skogsbolag Sveaskog har lovat att avsätta en femtedel av sin skog till naturvård - och flaggskeppen i satsningen kallas ekoparker. Här ska värdefull skog bevaras och utvecklas, och hotade djur, svampar och växter ska gynnas - men hur väl lever Sveaskog upp till sina löften?

- Jag har varit här många gånger i samband med jakter.

Den 21 september 2004: Kung Carl Gustaf håller tal i Västergötland, vid två skogsklädda berg som sticker upp på slätten:

- Planerna på att bevara och även förstärka de ekologiska värdena som finns här betyder mycket för natur- och djurlivet.

Statliga Sveaskog har lovat att göra en ekopark av bergen Halle och Hunne och avsätta dom för naturvård:

- Och det är en värdefull gåva till framtiden och till framtida generationer.

Idag finns 37 sådana här parker över hela landet. Ekopark Halle- och Hunneberg var bland de första:

- Så därför med stor glädje jag nu förklarar ekopark Halle- Hunneberg invigd och hoppas ni kommer få en underbar framtid till mötes. Gratulerar!

Sveaskog beskriver ekoparkerna som stora sammanhängande områden där hotade växter, djur och svampar inte bara ska överleva utan också trivas och kunna sprida sig i landskapet. Minst hälften skogsmarken i parkerna ska användas till naturvård.

På resten av marken ska det bedrivas ett skogsbruk men med hänsyn taget till natur- och kulturvärden. Ekologin ska styra över ekonomin.

Men är det verkligen ekologin som styr? Och vilken skog är det egentligen som Sveaskog skyddar? Och hur ser det skyddet ut?

Nu 13 år efter att kungen invigde ekoparken Halle- Hunneberg har de här frågorna ställt på sin spets.

Mångfalden

- Hej, är det du som är Anita.

En av dem som känner bergen bäst är Anita Stridvall från Västgötabergens svampklubb. Hon har vandrat här sedan 70-talet, sökt efter och dokumenterat svampar, lavar och mossor på bergen.

- Värst vad mycket folk!

- Ja och det är ju därför vi är så oroliga för bergen. Det där med friluftsliv och rekreation, det utarmas det blir inget kvar.

- Ska vi åka och titta på skogen?

Ekoparkerna är en blandning av olika skogar. Här finns skogar som Sveaskog har bedömt som skyddsvärda och som ska sparas och så finns det skogar som Sveaskog inte tycker är lika viktiga för de hotade arterna. I de här så kallade produktionsskogarna ska skogen brukas och träden så småningom huggas ner.

Det är en sådan skog vi stannar vid. Anita Stridvall håller inte alls med Sveaskog om att den lämpar sig för att avverka:

- Det är alltså in här, och här är hittat en stor mängd arter.

Tvärt om, hon berättar att hon har hittat flera hotade svampar i den här skogen:

- Det här är en riktig skog. Det här är en skog där man kan gå och njuta. Man ser allt möjligt. Man hittar svamp, man kan plocka svamp för det finns matsvampar här och det finns andra intressanta arter också.

- Men de här speciella svamparna som man inte kan äta, varför ska vi ha kvar dom?

- Jamen det är ju mångfalden, vi ska inte utrota några arter, det har vi ju gjort tillräckligt redan.

Många djur, växter och svampar är beroende av skogen, men trots att mer än halva Sveriges yta är täckt med skog har ändå många av dem ändå svårt att överleva. Enligt Naturvårdsverket är en av de främsta orsakerna det moderna skogsbruket med kalavverkningar, alltså där nästan all skog huggs ner inom ett område.

Samtidigt har Sveriges riksdag i sina miljömål beslutat om att vi ska ha levande skogar och ett rikt växt och djurliv och här har alltså skogsbruket en nyckelroll.

- Det finns ju miljömål och där ingår de den biologiska mångfalden. Man måste ju tänka på allt som lever, alla typer av organismer.

Ekoparken ska gynna hotade arter. Fast det finns alltså delar av parkerna där Sveaskog tycker att det går bra att hugga ner träden – områden där skogen inte anses lika viktig att bevara.

Men idag ifrågasätter flera naturvårds- och friluftsföreningar om Sveaskog verkligen valt att spara rätt skog.

Anita Stridvall från Västgötabergens svampklubb undrar dessutom hur Sveaskog räknar när de säger att hälften av marken ska användas till naturvård:

- Enligt ekoparksplanen ska 50 procent vara skyddat. Men det är inte 50 procent, vi har ju tittat på detta och det visar sig att det är cirka 30 procent som är skyddad.

Sveaskog har skrivit kontrakt med Skogsstyrelsen, där de pekar ut vilka områden i ekoparkerna som ska skyddas och vilka områden som ska brukas.

Jag tittar på kontraktet som gäller Halle- Hunneberg och räknar. Och kommer till samma slutsats som Anita Stridvall: jag får det till 26 procent skyddad mark.

Det visar sig att bolaget räknar in mark som har skyddats som naturreservat, mark som dom ändå inte hade fått röra.

Men inte ens då blir det 50 procent skyddad mark. Så hur räknar Sveaskog egentligen?

Det är inte bara föreningar som protesterat mot att Sveaskog vill ta ner skogar på Halle- Hunneberg. Även myndigheter har ifrågasatt Sveaskogs avverkningar.

1 träd = 25 m2 skyddad skog?

Både Länsstyrelsen i Västra Götaland och kommunerna i området – Trollhättan, Vänersborg och Grästorp – har skrivit till Sveaskog och protesterat. Kommunerna har också hört av sig till regeringen eftersom de menar att flera av de gamla skogar som Sveaskog vill hugga ner har värde både för hotade arter och för att allmänhetens upplevelse av området.

Sveaskog uppger att bolaget idag har en samsyn med kommunerna och med länsstyrelsen om hur bolaget ska arbeta vidare med ekoparken.

Men något löfte om att de här gamla skogarna ska vara kvar det har inte Sveaskog utfärdat.

Och kritik mot hur Sveaskog har värderat skogen i sina ekoparker kommer också från andra håll i landet.

- Är maten klar? Ja, då kommer vi!

I ekoparken Jovan i Västerbotten håller Christer Klintefelt på att laga mat över öppen eld:

- Veden är sur att det bara pyser om det.

Han och Greger Thorsson, två skogsintresserade privatpersoner, började fundera på om Sveaskog verkligen skyddade rätt skog när de upptäckte att den här gamla nästan orörda skogen skulle huggas ner.

- Jag tycker det är märkligt att man väljer att avverka en skog som redan är skiktad och gammal och orörd.

- Du är inte riktigt klar? Ja, då går vi ner till myren så ska jag visa henne kant-zonen.

Enstaka träd eller träddungar ska sparas när resten av skogen huggs ner. Det kallas att lämna naturhänsyn. Lagen ställer vissa minimikrav, och för bolag som är miljöcertifierade, som Sveaskog är kraven högre.

- Det var lite knöligt detta, men du är mer van vid att gå iskogen.

Plötsligt öppnar sig skogen.

- En fin liten myr,

- Jajamänsan.

Någon meter från myrkanten hänger ett plastband runt en björk. Den visar på den naturhänsyn Sveaskog tänker lämna – alltså träd som ska få stå kvar – här längs med myren när resten av skogen huggs ner.

- Här har du det första bandet, där är det andra och här har du nästa.

- Vad kan det vara, två meter?

- Ja, i bästa fall

Att lämna hänsyn, alltså att spara en del träd när man hugger ner skog, det görs för att öka möjligheten för djur, växter och svampar att överleva.

För tjädern är det viktigt med skog längs med öppna platser.

Men den här kanten längs myren är långt från tillräckligt menar Greger Thorsson:

- Från dem föds och fram tills att jakten börjar så är det myrkanter som är det huvudsakliga området som de utnyttjar. Det är extremt viktigt med kantzonerna. Surdrag, sumpskogar, myrkanter. Jag menar, ska du ha sådana här kantzoner, det är ju ett skämt.

Sveaskog lovar att lämna mer hänsyn – alltså spara fler träd – i ekoparkerna än i andra skogsområden.

Men när Greger Thorsson och Christer Klintefelt fick se hur lite Sveaskog planerat att spara här i det som kallas tjäderns och gammelskogens ekopark reagerade dom och tog kontakt med Sveaskog.

Så här lite kan man inte spara, speciellt inte i en ekopark, menade dom.

- Vi ställde ju frågor utifrån ekoparksplanen, så här står det och så här ser det ut, och ingen hänsyn tagen alls, som vi upplevde det. Plus att området i sig har så höga naturvärden och bitvis sådan ålder att det inte alls ska avverkas. Och det var solklart att de höll med om våra bedömningar. Den här hänsynen som är gjord i parken, den duger inte ens utanför parken, så uttryckte han det.

Sveaskog lovade att fler träd skulle sparas inför avverkningen. Och en sak till: bolaget lovade också att ingen skog skulle huggas ner innan man hade gjort en ny bedömning av alla skogar över 120 år.

- Det blir ingen avverkning i området och sen ska vi innan vi gör något mer i hela ekoparken så ska alla skogar över 120 år skulle inventeras. Då vi visste att nu händer ingenting.

Men bara några månader efter mötet upptäcker Greger Thorsson att Sveaskog brutit sitt löfte.

- Ja då dammar vi väl iväg då.

- 75 ungefär den här granen.

I en annan ekopark 100 mil söderut, Hornsö i Småland, räknar Sven G Nilsson årsringar på stubbe.

Han är professor emeritus i zooekologi vid Lunds universitet och ansedd som en av Sveriges främsta forskare inom artbevarande i skog.

- Räknade just på en tallstubbe, den är ungefär hundra.

Vi kliver över ris på väg över hygget. Fram tills nyligen stod det en skog här med granar, tallar och en hel del unga ekar. Nu står det kvar några ensamma tallar som pekar mot skyn, och en bit längre bort en liten grupp av träd, som Sveaskog har sparat.

- Men jag tycker nog att man kunde sparat tallen här, för det är väldigt lite tall kvar. Det är väldigt klena de som är sparade. Den stubben vi hittade var ju betydligt större. Så man borde kanske sparat de grövsta tallarna.

De här kvarlämnade tallarna är en del av Sveaskog löfte om att minst hälften av skogsmarken i ekoparkerna ska användas till naturvård. För varje sparat träd räknar Sveaskog in fem gånger fem meters naturvårdsareal. Med Sveaskogs sätt att räkna få alltså 25 kvadratmeter som utgörs av ett ensamt träd på ett hygge samma värde som den finaste, orörda skogen.

"..utan tvekan Nordens mest intressanta område"

Och sammantaget blir det mycket mark – här på Hornsö, liksom av flera andra ekoparker, utgörs en tiondel av marken som satts av till naturvård i själva verket av enstaka träd eller små trädgrupper som lämnas kvar när resten av skogen huggs ner.

- Ja, det kan ju inte vara någon vetenskap bakom, utan det är något som man har skjutit från höften, så det känns inte så seriöst.

Ju äldre skog, desto större värde har den ofta för hotade arter. Flera hotade arter är helt beroende av gammal skog med håligheter i trädstammarna, grov bark och döda träd och skog som inte är påverkad av modernt skogsbruk.

En bit bort i Hornsö ekopark finns en skog där träden är runt 100 år.

- Här har vi en död gran.

Innan ekoparken bildades gick Sven G Nilsson igenom skogarna här på jakt efter insekter. Ett arbete som Länsstyrelsen publicerade.

- Vi kan väl titta här under barken. Oj här sitter dom och övervintrar!

Och det är just insekterna som gör området så värdefullt.

- Här är en extremt hög artrikedom, det är utan tvekan Nordens mest intressanta område när det gäller hotade insekter, bara när det gäller vedlevande skalbaggar så har vi funnit 700 arter här och över 100 rödlistade skalbaggar. Så det här området är exceptionellt, det är helt unikt faktisk.

Den här skogen som vi går i nu kommer att fällas. Och Sveaskog planerar också att ta ner flera stycken hundraåriga tallskogar i ekoparken.

Planer som har fått myndigheterna att reagera.

Skogsstyrelsen har pekat på att det finns få gamla tallskogar kvar i Hornsö och Länsstyrelsen har påpekat att de skogar Sveaskog vill hugga ner är värdefulla för hotade arter.

Kritiken har fått Sveaskog att till en del backat på sina planer och spara 40 procent av den omdiskuterade tallskogen.

- Sådan här skog tillverkas inte längre det är därför den är så värdefull.

När Sven G Nilsson innan ekoparken bildades sökte igenom Hornsö efter insekter kom han till slutsatsen att en stor del av skogarna på Hornsö var mycket värdefulla och borde skyddas.

Men en hel del av dom skogarna har Sveaskog bedömt sakna naturvärde och klassat som produktionsskogar.

- Hela den här skogen är ju väldigt intressant, så enorma mängder ek som kommer under, och blåbärsriset som är halvmeterhögt, det är ju väldigt ovanligt med sådan här miljö.

Sveaskog svarar

Men om inte Sveaskog har bedömt att de mer än 100-åriga gamla skogar på Hornsö och de ändå äldre skogarna i Jovan ska bevaras – vad är det då man vill bevara?

Och när jag går igenom avtalen som Sveaskog skrev med Skogsstyrelsen upptäcker jag en märklig sak. På Hornsö har Sveaskog avsatt tredjedel av den riktigt unga skogen, skog under 20 år som naturvårdsareal.

Hur går det ihop med att ekoparkerna är till för att bevara hotade arter – arter som många gånger är beroende av gammal skog?

- Hela ekoparkstanken bygger på att det är en 50-årig restaureringsprocess.

Peter Bergman är landskapsekolog på Sveaskog. Enligt honom handlar det om att återskapa skogar som på många håll nästintill försvunnit i och med det moderna skogsbruket, till exempel skogar med hög andel lövträd:

- I de yngre skogarna har du en stor lövandel kvar, så då kan man bygga på det och skapa på sikt gamla lövskogar. Men man måste börja med en liten yngre lövskog för att få en gammal lövskog. Så det är därför du ser detta i åldersfördelningen idag.

Sveaskog vill alltså hugga ner befintliga, äldre skog för att återskapa skogar som de en gång såg ut. Men det tycker professor Sven G Nilsson är en dålig strategi för att gynna hotade arter.

- Det är nu vi måste rädda arterna här för det är ju många hotade arter här och om vi inte gör något nu för att gynna dom kan de ha försvunnit om hundra år när det kanske finns nya naturvärden på träden.

Sveaskog beskriver alltså sina ekoparker som stora, sammanhängande områden där ekologin styr över ekonomin. Men hur går det ihop med att Sveaskog ger ett ensamt träd på ett hygge samma värde som fem gånger fem meter av den finaste, orörda skogen?

- Man kan tycka att det är småaktigt att hålla på att räkna och bokföra och det blir smått tekniskt. Men det är ju ett sätt tycker jag som ekolog att faktiskt visa på vad som finns i landskapet. Vi lämnar ju hänsyn för att det har en ekologisk betydelse. Och då bör vi ju också räkna med den och tydliggöra den.

Ekoparkerna bildades, enligt Sveaskog, för att ge hotade arter möjligheter att överleva och sprida sig i landskapet. Men på senare år har myndigheter, organisationer och även en forskare kritiserat Sveaskog för att avverka skogar i ekoparkerna som är viktiga för hotade arterna.

Peter Bergman säger att Sveaskog lyssnar på kritiken och vid några tillfällen har de också valt att skydda fler skogar eller delar av skogar, till exempel några mindre platser på Halle- Hunneberg, där det hittats hotade svampar.

- Där vi får sakliga argument och ny fakta som stödjer en avsättning, där sätter vi av skogarna.

- Men rent generellt i landet så är det inte så ofta ni har höjt?

- Nej. För att det har inte behövts helt enkelt. Alltså det har inte framkommit några sakliga argument för att det krävs en förändring.

Sveaskog har alltså gjort en annan bedömning än flera myndigheter och en av Sveriges främsta forskare på området, Sven G Nilsson. Så hur gjorde dom egentligen när de bestämde vilka skogar som skulle huggas ner och vilken som skulle bevaras?

Peter Bergman säger att Sveaskog gjorde flera olika grundliga undersökningar av skogarna.

- Där letar men efter kvaliteter i skogarnas som vi vet att arterna är i behov av. Döda träd, stående, liggande, gamla träd etcetera.

Men trots att ekoparkerna bildades för att gynna hotade arter gjordes ingen regelrätt inventering där man undersökte vilka djur, växter och svampar som fanns i skogen.

- De arter man stötte på, de noterade man. Men det gjordes ingen artinventering på det sättet.

- Men var det tillräckligt bra med tanke på de synpunkterna ni fått i efterhand?

- Absolut, det var kanonbra. De synpunkterna vi får i efterhand gör konceptet ändå bättre, men det handlar om detaljer.

Jag pratar med flera personer som tidigare arbetat på Sveaskog och som har insyn i hur arbetet med att skapa ekoparkerna utfördes. Och jag får jag en annan bild. Undersökningarna av skogarna gjordes på flera håll av personer utan djupare kunskaper i ekologi får jag veta. Och som en av dem jag pratar med säger att resultatet ibland blev ganska så fyrkantigt.

Jag vill själv göra en bedömning av hur det gick till när man undersökte skogarna och ber om att få se materialet – jag får svaret att det finns ingen dokumentation från när man gjorde det här arbetet.

Nej, egentligen inte på det sätt som man kanske borde ha gjort för att det ska få ett större värde över tid. Men vi såg det inte så när vi gjorde det här arbetet.

I ett mejl senare skriver Sveaskog att det var en strukturerad process med insyn och kvalitetssäkring.

Men Sveaskog kan alltså inte visa mig grundmaterialet, från när de gick igenom skogarna och bestämde vilka som skulle sparas och vilka som skulle huggas ner i ekoparkerna.

Och ekoparkerna är inte vilka områden som helst. De innehåller några av svenska folkets mest värdefulla skogar. Vid sekelskiftet fick Naturvårdsverket i uppdrag av regeringen att gå igenom statligt ägda skogar och peka ut de mest skyddsvärda områdena. En del av de här skogarna fick sedan inget formellt statligt skydd. De hamnade i stället i ekoparkerna.

Men även sådan mark har bedömt som lämplig att hugga ner.

- Jag heter Frédéric Forsmark och är reservatshandläggare på Länsstyrelsen i Norrbotten.

Frédéric Forsmark säger att när ekoparken Naakajärvi bildades klassade Sveaskog stora delar av de skyddsvärda områdena som produktionsskogar. Alltså skog som är tänkt att avverkas. Länsstyrelsen protesterade, men fortfarande är inte all mark skyddad.

- Det är ju en besvikelse för vår del för vi hade ju hoppats att de här områdena skulle bli skyddade i sin helhet, eftersom det var några av de finaste områdena av de här statliga skyddsvärda skogarna. Och en del hade ju varit planerade som reservat sedan länge.

Sveaskog säger att det här ligger inom ramen för den uppgörelse som gjordes. Men Frédéric Forsmark gör en annan tolkning.

- Vi har nog utgått från att de här områdena skulle skyddas som helhet. Annars hade vi nog propsat på att de skulle bli reservat istället för att hamna i ekoparkerna.

Sveaskog tog inte heller med all den skog som staten bedömde som skyddsvärd när de grundade ekoparken, och i skog som hamnade utanför har bolaget avverkat.

Även här hänvisar Sveaskog till hur det tolkar den överenskommelse som gjordes.

- Delar av många av de här områdena har hamnat precis utanför gränsen och faktiskt delvis även avverkats.

- Vad tänker du om det?

- Det är ju som jag sa tidigare att det är ju en besvikelse att man inte klarar att bevara de här områdena i sin helhet.

Hur gick det då i Jovan, i Västerbotten där Sveaskog lovat att de skulle göra nya bedömningar av alla skogar över 120 år och fram till dess stoppa alla avverkningar?

Tillsammans med Christer Klintefelt och Greger Thorsson har jag åkt några mil söderöver i ekoparken:

- Det var en granskog som stod här, en gammal granskog som var jättefint skiktad och vi hade ju räknat ändå upp till 240 år på årsringarna. Och det får dom ju inte avverka ens utanför en ekoparkenh.

Fram till i år fanns här en skog från en tid långt före det moderna skogsbruket. Men den höggs ner några månader efter att Sveaskog lovat avverkningsstopp.

I efterhand har Sveaskog bett om ursäkt och sagt att den utlovade inventeringen ska bli av. Peter Bergman på Sveaskog.

- Jag vill verkligen poängtera detta: vi skulle inte ha avverkat där och vår ambition nu är att göra det vi lovade att göra.

- Och då menar du inventera de här skogarna?

- Ja, titta över de här skogarna igen, det skulle vi gjort från början.

Men Christer Klintefelt och Greger Thorsson menar att om Sveaskog ska uppfylla vad det utlovar när de säger att de ska skydda skogen i Jovan måste de tänka om:

- Då rimmar det dåligt för oss om man skriver att det är tjäderns och gammelskogens ekopark att man restaurerar en 15-årig skog och hugger ner en som är 150 år.

- Tjädern behöver gammelskog och gammelskog är gammelskog, så det är ganska enkelt.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".