Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Kaliber 6 november 2005: Den svart-vita talangfabriken

Publicerat tisdag 15 november 2005 kl 14.23
1 av 11
Öresundsvarvet 1978. Foto: Sven Rosenhall
2 av 11
Foto: Johan Ljungström, SR Bild
3 av 11
Europas mittpunkt. Foto: Kristina Hedberg
4 av 11
Hemmamatch. Foto: Kristina Hedberg
5 av 11
Matchklädd buss. Foto: Kristina Hedberg
6 av 11
Dammhagsskolan. Foto: Kristina Hedberg
7 av 11
BOIS i centrum. Foto: Kristina Hedberg
8 av 11
Boisklacken. Foto: Kristina Hedberg
9 av 11
10 av 11
Kristina Hedberg. Foto: Ola Kjelbye
11 av 11
Nuri Kino. Foto: Anna Ullin

80 procent av spelarna i pojklagen har invandrarbakgrund, en enda av dem har fått kontrakt och speltid i a-laget.

Så har det sett ut i den allsvenska fotbollsklubben Landskrona BOIS. År efter år.

Samtidigt har klubben håvat in miljoner för sina integrationssatsningar.

Kaliber granskar en svart-vit klubb.

Vill du börja med att läsa om hur programmet kom till?

----

Randig i själ och hjärta, säger man om man hejar på den allsvenska fotbollsklubben Landskrona BOIS. Klubbens färger är svart och vitt. Och det svartvita går igen på flera plan.

Klubben har gjort sig ett namn som talangfabrik och fått internationell uppmärksamhet för integrationssatsningen ”BOIS i Centrum”. Men skaran av svikna invandrarkillar blir bara större och större. Kaliber har träffat en mängd uppenbara talanger från fotbollsstaden Landskrona, talanger som tvingats hitta andra utvägar, än att fortsätta i BOIS.

Listan görs lång 

På Landskrona IP jublar hemmapubliken över a-lagets startelva mot Örgryte IS den 26 september 2005. Två av de som sträcker armarna i luften och tar emot supportrarnas dånande värme, är fostrade i klubben, från knattestadiet.

Ungdomsverksamheten är verkligen föreningens flaggskepp. De två spelarna på plan just idag är bara några ur en lång rad ”egna produkter”, som det heter.

I en bil, en bit därifrån, sitter en annan kille med rötterna i BOIS. Han heter Alban Shipshani, är 17 år gammal, och har lagt ett stort ansvar på sina axlar. Han för en kamp för alla som behandlats på samma sätt som han själv gjort.

- Det blir en lång lista, säger han. Jag gör det för min bror, för Sulle, för Gunay, för Ernest, för Flamur... Jag ska visa de, att jag är så bra på fotboll som alla säger, alla utom BOIS.

Den här killen drivs av revanschlust. Det finns ju tonvis med ungar som är beredda att offra mycket, åka långt, för att komma till sitt drömlag, till exempel. Men Alban Shipshani satsar allt för att komma bort. Bort från BOIS. Fyra dagar i veckan efter skolan, tar han tåget till Danmark, där tränar han med sitt nya klubblag Nordsjälland, sen reser han hem igen. Och på helgerna är det match. Han lägger minst sju timmar på varje resa.

- Är du trött?

- Ja, det är klart, men jag har ju en dröm. Det är det som driver mig.

Vår granskning

Alban Shipshani är inte ensam. Kaliber har gjort djupintervjuer med tio unga spelare från flera olika årskullar som alla berättar liknande historier om upplevd diskriminering. Spelarna har vi kommit i kontakt med via flera olika källor. De har inte sökt oss. Vi har sökt dem.

Vi har också talat med många, många Landskronabor från vitt skilda miljöer. Kommunpolitiker, hotellreceptionister, socialarbetare, taxichaufförer, korvgubbar och journalister.
Mitt under granskningen ringer faktiskt en person i BOIS styrelse upp oss och vill tala ut, off the record. Gemensamt för honom och flera andra av dem vi talat med är att de beskriver problem som bottnar i styrelsens homogenitet, och att de känner en rädsla för att offentligt lufta den kritiken.

De här människornas vittnesmål har självklart haft betydelse för vårt arbete, men i våra frågor har vi valt att utgå från krass matematik.

  • Bland tolvåringarna i Landskrona BOIS har 80 procent utländsk bakgrund. Relationen: 8-2
  • Av dem som fått kontrakt, och speltid, i a-laget har en person utländsk bakgrund. Räknat från 1999, då Landskrona BOIS säger att de stora invandrargrupperna borde börja göra sig gällande, är det en av tio. Relationen: 1-9

Landskrona BOIS själva räknar på ett annat sätt.

  • De redovisar sex utländska namn av totalt 17 som fått eller erbjudits a-lagskontrakt. Det betyder 35 procent. Relationen: 3,5-6,5

Kaliber ifrågasätter den statistiken.

  • Av de sex invandrarkillarna har två flyttat från orten och därför inte tecknat kontrakt med BOIS. En av svenskarna har gjort samma sak. Kvar: 4 med utländsk bakgrund, 10 etniska svenskar. 
  • En spelare med utländsk bakgrund och en med svensk har omedelbart lånats ut till andra lag och alltså aldrig representerat BOIS på plan. Kvar: 3 med utländsk bakgrund, 9 etniska svenskar.
  • Två av de utländska spelarna fick kontrakt med klubben under Kalibers pågående granskning och har ännu inte fått förtroende att delta i någon a-lagsmatch. Kvar: 1 med utländsk bakgrund, 9 etniska svenskar.

Ett krossat fotbollshjärta

På pappas pizzeria jobbar en 21-åring med krossade drömmar. Han heter Suleyman Gultekin och är en av killarna på Albans lista.

Suleyman slutade i BOIS för en tid sedan, och suckar tungt när han säger att han känner sig utnyttjad av klubben.

- Det har varit falskt hela tiden, tycker jag. Hela tiden falskt från deras sida.

Sulle, som han kallas av alla som känner honom, beskriver sitt liv idag som tråkigt. Han har inga drömmar kvar. Annat var det förr.

- Det var inte bara jag själv som tänkte det, utan alla som kände mig, alla som tyckte om mig, sa att fotboll - det var min grej.

- Vad har du för grej nu då?

- Jag har ingen. Jag har ingenting för mig nu. 

-  Är du arg?

- Besviken.

- Ledsen?

- Och sårad. Ja.

Klubben kommenterar

Vi tog de här svikna berättelserna till klubbkansliet på BOIS. Till ungdomsansvarige Bernt Lindgren och ordföranden Kenneth Håkansson. När bandspelaren stängs av säger Håkansson:

- Jag kan plocka fram minst lika många svenskar som säger samma sak. Det här handlar om en naturlig besvikelse när man inte når ända fram. Det har ingenting med deras efternamn att göra. 

Jovisst. Alla som har minsta inblick i sportens värld vet hur många potentiella Maradonas det finns på fotbollsplanerna, eller hur många som skulle ha kunnat ta OS-medalj, om bara inte om hade varit…  Varenda arena runt om i Sverige är kantad av föräldrar som tycker att tränaren borde ha kunnat se just deras barns uppenbara talang. 

Men. Det finns en skillnad mellan de många besvikna Landskronakillar som vi träffat, och alla de där andra. Invandrarkillarna i Landskrona kan hitta stöd för sin bitterhet, i hårda fakta, som sagt:

  • Av tolvåringarna i BOIS har åtta av tio invandrarbakgrund.
  • Av egna produkter som fått speltid i a-laget har en av tio haft invandrarbakgrund.

Den ende

Gabriel Ucar var tills i somras vänsterfotad back i Landskrona BOIS. Han är uppvuxen i staden och har spelat med klubben sen han var fem år gammal. Det är han som är den där enda egna produkten med invandrarbakgrund som fått chansen i a-laget.

- Ja, jag spelade i landslaget för min ålder, så om de inte hade plockat upp mig, så hade det väl varit nästan tjänstefel, säger Ucar till Kaliber.

Efter 18 år i klubben, flyttade han hemifrån i våras, till Assyriska, i Södertälje.

- Jag kände att jag behövde komma till en miljö som passade bättre för mig.

- Vad var det för fel på den miljön du befann dig i?

- Det vill jag inte gå in på.

- Var det bättre att spela i Assyriska?

- Assysriska är en klubb som har spelare med många olika etniciteter, och det känns tryggare.

- Alltså var det otryggt i BOIS?

- Det vill jag inte gå in på.

- Vad beror det på att du är den ende med din bakgrund som fått chansen i Landskrona?

- Det är egentligen märkligt, för jag har spelat med väldigt många, och de är väldigt bra spelare, så det känns konstigt.

På tröskeln till BOIS

På Landskrona IPs konstgräsbelagda träningsplan visar Asmundtorps a-lag upp sig för sin nye tränare. Laget är färdigt för spel i division två nästa säsong. Flera av spelarna är BOIS-talanger, som sett sig tvingade att söka lyckan på annat håll. En av dem är Gunay Ayden.

- Landskrona BOIS har lärt mig allt jag kan om fotboll, och tack vare det står jag här idag. Jag har jobb och jag är inte kriminell. 

Gunay Aydin var med i en av de första årskullarna i BOIS, med riktigt många invandrarbarn. Han spelade i Skånelaget, var med i startelvan när Zlatan satt bänkad. Han var på landslagsläger… men på hemmaplan blev han hela tiden omsprungen av andra. De som fick a-lagskontrakt med BOIS under den här tiden var duktiga spelare, säger han. Men det var ändå en annan gemensam nämnare som var mer framträdande.

- Det var Malmkvist, Pettersson, Lindgren, Bengtsson, Glans... man kan räkna upp en hel hög.

- Alla dessa har etniskt svenska namn, menar du att du är bättre än de?

- Då tyckte jag det. Sista månaden fick jag och Malmkvist och Petterson träna med a-laget. Och bara jag fick spela inomhusturneringen Night Cup med a-laget, inte de andra två. Så efter några veckor fick jag höra att ”tyvärr, vi har valt de andra två till a-laget före dig”.

Minst två av de andra spelarna på plan tillsammans med Gunay det här mörka och regniga träningspasset bär på precis samma bitterhet, och liknande historier. Det är en ödets ironi att dom söker sin revansch, i ett nytt lag, just här, bokstavligt talat på tröskeln till BOIS styrelserum. Femton meter bakom målet, ligger klubbkansliets dörr. Härinne grubblar ordföranden Kenneth Håkansson faktiskt då och då över samma fråga som vi.

Föreningskulturen

- Varför slutar invandrarna tidigare i de här sammanhangen? Vi har diskuterat det här med att komma till en föreningskultur som man inte är van vid och fostrad i. Jag håller med dig, det här är en fråga man måste fundera på.

- Jag har ju gjort intervjuer med tio killar och ingen av de har problem med föreningskulturen, de har ju gått till andra föreningar. De har velat spela fotboll, men känt att de inte får det i BOIS.

-Ja men alltså vad har vi i u-laget... 30-40 procent med invandrarbakgrund. Sen att tas in i ett a-lag, sista nålsögat, det finns ju ingen medveten gallring, att invandrare har sämre möjligheter, så är det ju inte.

- Men om man tittar på matematiken, i tolvårslaget är det relationen 8-2, och av de egna produkter som har nått a-laget är det 9-1 istället. Det finns ju uppenbarligen nånting som gör att man passerar nålsögat lättare med en viss typ av efternamn.

- Nä, det är inte rätt. Det är helt fel. Det är inte den urvalsprocessen man har, det är de fotbollsmässiga kvaliteterna som styr, ingenting annat. Det måste vara helt feltänkt från början till slut att det skulle finnas någon gallring på grund av att man har ett visst namn. Aldrig i livet, säger Kenneth Håkansson.

En stad och dess klubb

Landskrona BOIS fyller 90 år, i år. Klubben har alltid betytt mycket för sin stad. I uppgång och fall. Matchdagar kör all lokaltrafik med randiga Boisaflaggor, nåt annat finns inte.

Landskrona hade under den tunga industrialismens dagar en riktigt guldålder. Framförallt varven, gav jobb och välstånd så det räckte och blev över. Arbetskraftsinvandringen tog fart.

Sen kom varvskrisen - och flyktingförläggningen, mer eller mindre samtidigt. Befolkningen ökade, men sysselsättningen minskade. Kriminaliteten sköt i höjden. Invånarna delades upp: Nya svenskar i innerstaden, gamla svenskar i utkanterna.

Mitt på stadens gågata finns ett monument; en gul penna nerstucken i marken som symbol för det faktum att Landskrona är Europas geografiska mittpunkt. Men nån smältdegel är det inte. Det svartvita i stadens karaktär är tydligt för alla. Sverigedemokraterna har fyra mandat i kommunfullmäktige.

Motkraft

Mitt i stan, vid Dammhagsskolan, ligger en liten, flitigt nött, konstgräsplan. Här är det spel från tidig morgon till sen kväll. Planen är hjärtat för fotbollsfritidset ”BOIS i Centrum”. Projektet startades 2003 av BOIS och flera samarbetspartners och syftar till att ge barnen i stadsdelen vettig fritidssysselsättning. Integration är ett av ledorden. Projektet applåderas ivrigt både av dem som deltar, de som betalar, och de som betraktar det utifrån. BOIS i centrum har fått internationell uppmärksamhet för sin framgångsrika idé och modell.

Sponsorerna har skyndat till. Sen starten har projektet fått 2 519 000 kronor i stöd. Största enskilda givarna är EU-myndigheten Svenska ESF-rådet (774 000 kronor) och Sparbanksstiftelsen Skåne (1 miljon kronor).

Men hur rimmar fotbollsklubben BOIS ordinarie ungdomsverksamhet med de stolta honnörsorden för BOIS i Centrum?

”Hela huset lyser negativt”

Fältassistenten Damir Porobic var till nyligen ungdomstränare i Landskrona BOIS. Han kallar BOIS sin första kärlek i Sverige. Numera är den olycklig. Men hans största sorg gäller ungdomarna.

- De var riktiga talanger. Jag kommer ihåg många namn. Sedan har jag följt dem och jag är mycket mycket ledsen.

- Varför säger du så, varför är du ledsen?

-  Under min tid i Bois, snackade vi mycket i Bois om dem, att de är riktiga talanger. Sedan tänkte jag, att om en ung kille är en riktig talang, så måste vi ställa upp för honom så att han lyckas på något sätt i sitt liv. Men alla har försvunnit. De hamnade på gatan.

- Varför blev det så?

- Deras känsla när det gäller att träna de här killarna, riktiga talanger som har utländsk bakgrund, är jävligt dålig. De förstår inte killarna. Men det är faktiskt deras jobb, de är betalda för att jobba med unga talanger. De får pengar för det av samhället.

- Och hur sköter de det?

- Jättedåligt, tycker jag. Och det drabbar hela familjen, eftersom varje pappa och varje mamma drömmer om att lyckas i detta landet på något sätt. När plötsligt sonen eller dottern visar en talang inom idrotten, är det fantastiskt för dem, och hela huset lyser positivt. Sedan när de petades ut... hela huset lyser negativt.

”Vi går på kvalitet”

Bernt Lindgren är ungdomsanavrig i Landskrona BOIS.

- De här spelarna, det är hur enkelt som helst. De var inte nog bra för att komma igenom nålsögat. Det är inga konstigheter med det. Och det är, jag hävdar det att, det är alltså kvalitet vi går efter. Om det är tillfälligheter eller vad det är att det har blivit så få. Men det är precis detta vi har diskuterat, vi har suttit och pratat om att det är för lite.

- Men om du säger att det är kvalitén som styr då säger du också att pojkar med invandrarbakgrund har generellt sämre kvalitet som fotbollsspelare?

- Nej, det säger jag inte.

- För de kommer ju inte upp i den relation som de finns representerade i klubben.

- Ja, alltså, de som vi flyttar upp. Vi flyttar upp dem efter deras kvalitet som spelare.

- Men då har de sämre kvalitet då, för de är ju ganska många kommer inte igenom?

- Men så kan man inte säga, det är tillfälligheter. Alltså, om de är svenskar eller inte, alltså de som har de kvaliteter som krävs de tar vi upp.

Forskaren säger rasism

Jesper Fundberg är etnolog vid idrottshögskolan och Stockholms universitet. Han har doktorerat på idrott och rasism och Kaliber har låtit honom lyssna på Landskrona-ledningens resonemang.

- Jag känner igen det här, man förlägger problemet hos de andra. Man har väldigt svårt att se problemen hos sig själva. Det är ett klassiskt exempel på rasism eller vardagsrasism. Man försöker förklara det här genom att säga att vi har goda intentioner, men så råkar det bli så här. Det är så man säger. Och det viktiga när det gäller både jämställdhet och rasism, det är ju effekterna, alltså mönstret som den som blir utsatt för detta upplever.

Jesper Fundberg köper inte heller resonemangen om att invandrarföräldrarna inte skulle förstå sig på svenskt föreningsliv.

- Om jag tittar på det från ett fågelperspektiv så finns det ingen signifikant möjlighet att den här gruppen som vi kallar för invandrare på det sättet skulle ha missförstått det svenska föreningslivet sammantaget, alltså att alla skulle ha gjort det. Det kan inte vara så att människor från vitt skilda områden, kulturer, länder har missat det här. Det är inte rimligt. Det enda rimliga det måste man söka hos dem som redan sitter där, som har de här positionerna i styrelsen.

Alternativa lösningar

På planen utanför drar Gunay Ayden sina egna slutsatser av den krassa matematik han sett i klubben. 8 av tio tolvåringar har rötter i andra länder. En av tio egna produkter i a-laget har samma sorts bakgrund.

Gunay har en tioårig lillebror i BOIS knattelag.

- Jag kommer att göra allt för honom och när han blir större tänker jag hjälpa honom att byta till ett annat lag, för BOIS sätter stopp. De har gjort det hittills, varför skulle de inte fortsätta så?

Och den före detta BOIS-tränaren Damir Porobic och hans vänner funderar också över självständiga strategier, nu när det ser ut som det gör… Ett eget lag kanske, som Assyriska ungefär…

- Vi har räknat lite på det. Det finns spelare och publik. Jag är mycket sugen, det kan jag säga. Vi är så nära.

Och på andra sidan sundet, lyfter en dansk elittränare på ögonbrynen åt den svenska moderklubb som uppenbarligen inte förmått uppskatta talangen Alban Shipshani. John Bredahl är u-lagets tränare i FC Nordsjälland. 

- Alban har fantastiska tekniska färdigheter och han har gjort flest mål av alla. Defensivt saknar han en del, det måste han träna upp innan han platsar i vårt a-lag.

Sin egen moderklubb

I sin nya klubb, Nordsjälland, har den skånske 17-åringen, Alban Shipshani, numera alltså gott hopp om a-lagskontrakt. Många pratar faktiskt om just den här Landskronasonen som en grabb med riktiga Zlatan-kvaliteter.

Tänk om det blir så, att han fixar det…? Tänk om han slår sig ända fram till svenska landslaget…? Då kommer det ju att stå ”moderklubb Landskrona BOIS” i alla matchprogram - hur blir det?

- Ja, men då vet alla sanningen om min historia, säger Albana Shipshani. Att jag är i alla de som blivit orättvist behandlade, det är deras klubb jag är i. Från första början

Reportrar: Nuri Kino och Kristina Hedberg

Research: Henrik Ystén

EXTRA: Kevin Amuneke hade betalt per mål

En exklusiv nyhet som Kaliber grävde fram, men publicerade utanför programtiden.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".