Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Så gjorde vi programmet om Landskrona BOIS

Publicerat tisdag 15 november 2005 kl 14.21

Det började med ett möte på Grävande journalisters årliga seminarium. En kollega sökte upp oss och berättade om sin bror som upplevde sig diskriminerad som fotbollspelare pga. sitt ursprung.

Då föddes idén.

Här berättar reportrarna om resten av arbetet:

Via mängder av samtal, möten och genomgångar av skrivna dokument hamnade vårt fokus på Landskrona. Den spricka vi kunnat se på flera håll i landet, mellan storlagets styrelse och pojklagens många invandrade talanger, framstod som tydligast just där.

Diskriminering är ju ofta svår att sätta fingret på. Här tyckte vi oss kunna mäta den i siffror. För oss framstod det tidigt som orimligt att tolvårslagen under många år bestått av 80 procent invandrarkillar, medan bara en enda av dem, Gabriel Ucar (numera Assyriska), lyckats få representera Landskrona BOIS a-lag på plan.

Supé på Hilton

Vi träffade mängder av människor i Landskrona för att prata om detta: spelare, agenter, politiker, föräldrar, syskon, socialarbetare, butiksbiträden, korvförsäljare, lokalreportrar, och supportrar. Vår research har tagit oss till de mest märkliga miljöer – vi har dinerat på Hilton i Malmö med en internationell spelaragent, vi har dansat på Landskronas segregerade dansgolv, vi har fikat på svartklubbar och huttrat oss igenom timslånga träningspass i duggregn.

De unga spelare vi intervjuat har vi fått kontakt med genom flera olika källor. I inget enda fall har spelarna själva sökt uppmärksamheten själva. Flera av dem vi intervjuat har tvärtom vägrat delta i bandade intervjuer av rädsla för konsekvenser för antingen dem personligen, eller deras anhöriga. 

Mystiska telefonörer

Under arbetets gång fick vi ett antal märkliga samtal, några förtjänar ett par rader här:

  •  Nuri blev uppringd av en person i styrelsen som höll med om det de unga spelarna sa. Han berättade också mycket annat som är värt att granska, men vägrade uttala sig öppet, och har så klart lovats fullt meddelarskydd.
  • Kristina ringde för att prata med en person i klubbens yttre krets, hon lämnade sitt telefonnummer, och blev nästan omedelbart därefter uppringd av ordföranden Kenneth Håkansson, som ville dementera uppgifter Kristina aldrig hade frågat om.

Scoopet ifrågasätts 

Under arbetets gång har ett par frågeställningar återkommit. Många av dem vi testat programidén på har kommit med följande invändningar:

  1. Just idrotten går bara efter prestation, se på Zlatan och Henke.
  2. Det är svårt för alla ta sig till ett a-lag, det är inget särskilt för invandrarkillar.
  3. Varför just Landskrona, finns inte problemet överallt?
  4. Hur kan det komma sig att Landskornas a-lag består av så många olika nationaliteter? Inte     egna produkter, men ändå…

Vi har kommit fram till följande svar:

  1. Den uppfattningen är vanlig, men desto intressantare om man kan ifrågasätta en allmän sanning. Tänk om inte ens idrotten är fri från diskriminering.
  2. Absolut. Men det finns ingen rimlighet i att bara en under alla år från den stora majoriteten av pojkspelare lyckas ta sig till a-laget. En matematiskt begåvad kollega räknade ut att om vi utgår från att alla i ett lag med tolvåringar konkurrerar med varandra om a-lagsplatser i framtiden, så måste invandrarkillarna vara 36 gånger duktigare än sina svenskfödda lagkamrater för att ha en chans.
  3. Säkert, men Landskrona är ett tydligt exempel och dessutom ett lag som profilerat sig som talangfabrik. Då är det extra intressant att granska vad fabriken producerar.
  4. Det här blir ett lite abstrakt resonemang men, vi tror att mekanismerna funkar olika när det gäller att se och uppskatta en känd, utländsk spelare och investera i den personen, och att se och uppskatta en egen produkt, någon man haft framför ögonen i flera år. Ett tankeexperiment kan vara att föreställa sig en företagsstyrelse med enbart medelålders män på en mindre svensk ort som får ett erbjudande om att Antonia Axelsson Jonson kan bli ledamot. Det tackar de antagligen ja till, gissar vi. Ett förslag om att den lokala trotjänarinnan kanske skulle kunna väljas in har, enligt vår hypotes, lägre sannolikhet att vinna gehör. Så funkar strukturell diskriminering.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".