Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Så gjordes programmet om läkarnas övertid

Publicerat onsdag 16 november 2005 kl 09.43

Här berättar reportern Torbjörn Esping om arbetet, från idé till färdig produkt.

När jag har arbetat länge och intensivt, som efter att har gjort programmet om läkarna som jobbar för mycket, då blir jag trött och vill ha ledigt för att återhämta mig. För att göra ett bra jobb i morgon måste jag ha fritid och få sova.

Jag har länge undrat varför det självklara sambandet mellan vila och arbete inte tycks gälla för läkare. Busschaufförer och piloter får inte jobba mer än ett visst antal timmar. Varför får läkarna jobba så mycket, och gör de inte fel på samma sätt som jag när de är trötta?

I granskningen för Kaliber utforskade jag, och frilansen Daniela Marquardt, sambandet mellan läkares trötthet och misstag i vården. Det visade sig vara svårt, och granskningen har totalt pågått över ett år till och från.

Först och främst gällde det att hitta en metod för att kunna säga att läkare jobbar mycket, för mycket.

Jag började titta på extraknäcken enligt en metod som tillämpats på domare tidigare.

Den deklarerade inkomsten hos skattemyndigheten minus inkomsten från arbetsgivaren = extraknäck. Det visade sig då att många läkare har extraknäck. Men det säger ju inte egentligen något om hur hårt de sliter. En del får ju lön utan någon vidare arbetsinsats.

Till slut kom jag på en bättre metod. Enligt arbetstidslagen får man bara jobba 200 timmar övertid om året, efter det måste facket bevilja dispens. Genom att fråga sjukhusen efter läkarna som slagit i övertidstaket, så fick vi (frilansaren Lars Truedson hjälpte mig med detta) snabbt ihop över 1 100 läkare som jobbat för mycket övertid i Sverige 2004.

Nu hade vi alltså bevisat att många läkare jobbat för mycket. Då återstod bara den närmast omöjliga uppgiften att bevisa att läkarna skadar sina patienter på grund av trötthet.

Jag har ringt runt till ”alla” som skulle kunna ha uppgifter eller fall. Men ingen hade något exempel. Trötthet är svårt att mäta och efterfrågas och registreras inte i Socialstyrelsens riskdatabas, hur vi än sökte fick jag inga napp. Patientsäkerhetsforskaren Synnöve Ödegård var dock till stor hjälp, och hade äldre fall, och gjorde också en koppling till säkerhetsarbetet inom flyget.

Men inga fall, inget program.

Då föreslog min fru Ylva att jag skulle kontrollera om ”övertidsläkarna” blivit fällda i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Registratorn Margot Flodberg kontrollerade några hundra läkare från Skåne och Stockholm, och då kom det fram några fall där läkare som jobbat för mycket övertid blivit fällda i nämnden.

I det här fallen finns det dock inget som tyder på att misstagen begicks på grund av trötthet, och läkarna förnekar det själva.

För att ändå kunna visa att läkarna inte bara jobbat för mycket det året, utan också just den dagen och den timmen de gjorde misstaget, vände jag mig till trafikflyghögskolan i Ljungbyhed. De hjälpte mig förstå flygets arbetstidsregler, och med hjälp av läkarnas scheman och arbetstidsrapporter, stod det klart att läkarna vid misstagen brutit mot veckoarbetstidsgränsen.

Alltså läkare som jobbat för mycket, och inte hade fått flyga, om det varit piloter, hade skadat patienter.

I slutfasen av arbetet har jag och Daniela Marquardt intervjuat drabbade, forskare, läkare, förtroendemän och makthavare. Resultatet blev förutom programmet i Kaliber nästan 100 telegram, inslag och reportage i bland annat Ekot, P1 Morgon, Front i P3, och i Efter 12 och i lokala nyhetssändningar i P4.

Eva Holmberg berättade om sin fars bortgång på Skogskyrkogården i Stockholm. Ulla Britt Andersson satt vid köksbordet i Ängelholm och var arg för att läkaren berövat henne synen på ena ögat.

På akuten på Ängelholms sjukhus berättade Knut Aagaard om hur han förkyld skulle jobba fyra pass i rad, och Carl Johan Robertz berättade om hur empatin brister fram på småtimmarna.

De här läkarna är inga undantag i vården, inga skräckexempel som vi letat länge efter. De var de två första läkare jag träffade när jag gick jour. Läkare som dem tar hand om dig, om du söker akut på natten. Kanske är det vi patienter som borde fråga hur läkarna mår?

Reporter: Torbjörn Esping

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".