Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i Skogsbo och räddningsledaren uppmanar alla som befinner sig i området att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Dalarna.
(Publicerat idag kl 17.31)
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Kaliber är slut för säsongen. Programmet är tillbaka i höst, måndagen den 4 september.

Kaliber 20 november 2005: ”Har jag gått den kursen?!”

Publicerat måndag 12 juni 2006 kl 12.25
1 av 6
Foto: SVT Bild
Foto: SVT Bild
2 av 6
Foto: SVT Bild
Mittuniversitetet. Foto: SVT Bild
3 av 6
Mittuniversitetet. Foto: SVT Bild
Foto: SVT Bild
4 av 6
Foto: SVT Bild
Lunds Universitet. Foto: SVT Bild
5 av 6
Lunds Universitet. Foto: SVT Bild
Leif Pagrotsky. Foto: Pawel Flato
6 av 6
Leif Pagrotsky. Foto: Pawel Flato

Jag läste inte en centimeter text på den kursen. Jag avregisterade mig! Har jag ens sökt en kurs som heter så?

När Kaliber lyfte på locket till den omfattande statistiken av studenter vid Sveriges universitet och högskolor, var det några av svaren vi fick.

Så hur bra koll har egentligen lärosätena på sina egna studentregister? Och vilken koll har de som betalar ut pengarna?

-------------------------------------------------------------

I Sverige finns ungefär 320 000 studenter registrerade vid universitet och högskolor. Lärosätena får statliga anslag som bygger dels på antalet studenter (räknat på helårsstudenter), dels på det som studenterna presterar (räknat på helårsprestationer). Varje lärosäte har ett takbelopp.

Och det handlar om mycket pengar. Varje år fördelar utbildningsdepartementet 17,5 miljarder kronor i anslag till högskolornas grundutbildning.

Missar på Mittuniversitetet

I våras uppdagades att Mittuniversitetet i Östersund registrerat fler studenter än vad som i själva verket fanns vid universitetet. En intern undersökning tillsattes som konstaterade stora brister i kontrollen av studentregistreringar, vilket lett till att universitetet felaktigt fått pengar utbetalt. Universitetet vill nu betala tillbaka 110.792 kronor till staten.

Universitetets rektor Thomas Lindstein tror inte att Mittuniversitetet är det enda lärosäte där kontrollen av studentregistreringarna brustit:

”Jag har ju jobbat på flera lärosäten och är ju också medveten om att andra har pratat om detta. Så att det är fullkomligt omöjligt att vi skulle vara ensamma, eller de tre lärosäten som jag har jobbat på skulle vara ensamma om detta.”

Inom kort kommer såväl Högskoleverket som Riksrevisionen att ge sin syn på det inträffade vid Mittuniversitetet.

Men varken Högskoleverket, som är tillsynsmyndighet för universiteten och högskolorna, Riksrevisionsverket, eller för den delen regeringen, har någon kännedom om hur omfattande problemet med felaktigt registrerade studenter på övriga lärosäten kan vara. Någon sådan granskning har aldrig gjorts.

Inga pengar för avhopp

Pär Lager är politiskt sakkunnig hos utbildningsminister Leif Pagrotsky. Han litar på att de uppgifter som lärosätena presenterar är riktiga:

”Det är så att dom studenter som registrerar sig, men som inte studerar, där ska inte lärosätena få nå’n ersättning alls.

Men får dom det?

”Vår bild är att dom inte får det. Det är ju så att lärosätena redovisar till staten, hur många helårsstudenter och helårsprestationer dom har varje år, och det är en uppgift som ligger på lärosätena att redovisa det, rätt och riktigt.”

Lärosätena ska enligt reglerna inte få pengar för de studenter som har avbrutit sina studier inom tre veckor från kursstart, såvida de inte har blivit godkända på något prov under den tiden. Det kallas för tidigt avbrott.

Enligt Pär Lager är det lärosätenas ansvar att se till att det studentantal som man söker pengar för verkligen stämmer. I statistiken får alltså inte finnas studenter som har avbrutit studierna inom tre veckor, eller inte har påbörjat kursen.

Och när det gäller distanskurser är ansvaret för att kontrollera att studenterna verkligen studerar lika stort. Eller större. Eftersom det är många studenter som avbryter distansstudier och eftersom lärare ofta inte har direktkontakt kan det krävas skärpta kontrollrutiner.

Men kontrollen av den så kallade ”treveckorsregeln” brister på många institutioner. Kaliber har funnit revisionsrapporter från sex lärosäten; Mittuniversitetet, Umeå, Linköping, SLU, Lund och Chalmers, som pekar på brister i uppföljningen av regeln. Istället förlitar man sig på att studenterna själva ska meddela om de inte tänker läsa kurserna.

Oberäkneliga studenter

Studenter är oberäkneliga. De flyttar, byter kurser, får jobb, åker utomlands. Några registrerar medvetet falskt för att vinna egna fördelar, tex studiemedel, tågrabatt eller studentbostad. För lärosätena är det svårt att komma åt studenter som fuskar. Total kontroll är med andra ord svårt för universiteten att ha. Men vad är rimlig kontroll?

Högskoleverkets chef, Sigbrit Franke, säger att myndigheten utgår från att lärosätena sköter sin rapportering på ett riktigt sätt.

”Vi förutsätter att man sköter sig ute på universitet och högskolor, och litar…  det är ju vår utgångspunkt hela tiden, annars skulle det ju vara en förskräcklig verksamhet som jag var ansvarig för, utan vi förutsätter att man sköter sig enligt dom propåer som finns om hur saker och ting ska hanteras, och först när vi får en anmälan eller när det upptäcks att det är nå’nting som inte fungerar så gör vi ett särskilt ärende av det.”

Vad säger studenterna?

Kaliber beställde slumpvis ett antal kurslistor från några lärosäten; Växjö, Örebro, Halmstad, Borås och Lund, uppdelat på antal registrerade studenter på de aktuella kurserna och hur många av dem som visade ”inget resultat”, alltså som inte ens hade försökt att tenta. Vi fick också uppgifter om personer som var avregistrerade för ”tidigt avbrott” på kurserna.

Andelen fortsatt registrerade med ”inget resultat” på kurserna varierade kraftigt. Några kurser på olika lärosäten stack ut med en hög andel. Vi ringde sammanlagt 136 av de studenterna.

För att studenterna skulle svara så ärligt som möjligt fick de vara anonyma gentemot radiolyssnarna. Vi ville vara säkra på att de inte undanhöll viktig information. Om de inte hade fått vara anonyma hade de tex kanske inte berättat om felaktiga registreringar för att vinna fördelar som tex studiemedel.

Av 136 studenter som vi talade med skulle 73, om reglerna följts, inte ha varit registerade. De hade antingen aldrig börjat kursen (52 studenter) eller hoppat av inom tre veckor ( 21 studenter).

63 av 136 studenter hade av olika skäl inte tagit några poäng. Men de hade medverkat i undervisningen längre än tre veckor och det är därför enligt reglerna att de fortsatt varit registerade.

Ett extremt bortfall

Särkilt inriktade vi oss på en 10-poängs distanskurs i Offentligt ledarskap som gick vårterminen 2004 vid statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet.

Syftet med att välja en kurs som inte just avslutats var att uppgifterna om registerade studenter skulle ha slutförst, dvs bokförts i det ekonomiska systemet och blivit klart tex när det gäller restuppgifter.

Kursen hade 81 registrerade studenter, varav 63 inte uppnådde något resultat. Av de 63 har vi pratat med 40. Av dem var det 22 som aldrig ens började kursen, och minst sex som avbröt inom tre veckor. Sex stycken har uppgett att de meddelat institutionen att de inte tänkt läsa. Ändå har universitetet sökt och fått pengar för samtliga 81 studenter, vilket till oss har bekräftats av universitetets planeringsenhet.

Så här säger några av studenterna som vi har pratat med:

”Det har hänt ett par gånger att jag påbörjat kurser, men sedan inte haft tid. Och då har jag skickat mail. Det är inte mer med det tycker jag, men de har inte ens reagerat.”

”Tror det kom något mail om att man skulle komma på ett första möte, annars skulle man bli automatiskt avregistrerad. Så jag gick inte. Men när jag sökte kursen nästa gång fick jag inte läsa den. Det kom någon slags kod som sa att jag inte kom med i urvalet för att jag redan var registrerad på kursen”.

”Jag känner inte alls igen det, jag har alltid varit intresserad av statsvetenskap, men har aldrig fått chansen. Och nu har jag väl haft en chans men missat den utan att veta om det”.

”Jag har inget som släpar efter, jag har tagit ut min examen. Ärligt talat tror jag inte att jag sökt den där kursen.”

”Jag tror inte att jag avregistrerade mig… vänta… har för mig att jag slängde iväg något mail till den kursansvarige, där jag skrev om min situation.”

”Jag har aldrig gått den kursen, började inte över huvud taget. Man brukar anmäla sig till kursen och sedan brukar man behöva gå in på nätet för att registrera sig, tror inte jag gjorde det.”

”Jag gick inte kursen, hann inte. Jag hoppade av rätt snabbt, eftersom jag inte hann med jobbet.”

”När man blev antagen stod det att om man inte tänkte ta platsen skulle man höra av sig, så att någon annan kunde få den, men det fanns ingen information om hur man skulle göra om man hade påbörjat kursen, det kan jag inte påminna mig om, så jag tänkte att det inte spelade någon roll.”

”Jag har aldrig registrerat mig på den kursen, måste ha varit något fel – i och med att jag inte gick på intromötet kan jag inte ha varit registrerad.”

Här kan du läsa vad alla studenter i vår stickprovsundersökning säger:

Vad säger institutionen?

Paula Uddman är studierektor vid statsvetenskapliga institutionen på Lunds universitet. Hon lägger det mesta av ansvaret för registreringen på studenterna:

”De har sökt till kursen, de har blivit antagna och tackat ja, och de har lagt in sig på vår hemsida och registrerat sig. De siffror som du refererar till är ju en kurs som gick våren 2004, och det är ju ganska lång tid. Om man då har gått in och lagt in sig men sen inte har visat nån aktivitet där eller har lagt ner nåt jobb på det, så tycker jag inte att det är konstigt att man har glömt att man kanske har registrerat sig en gång i världen.”

Även om utfallet på den här kursen vid Lunds universitet var extremt, så har vi konstaterat motsvarande brister på andra kurser vid universitetet, och även på kurser vid universiteten i Örebro och Växjö. Det har framförallt rört sig om distans- och kvällskurser, där prestationsgraden generellt är lägre. Men vi har även gjort srickprovsundersökning på ”vanliga” kurser. Och reglerna och anslagen från staten är precis desamma som för så kallade campuskurser.

Hur många kammar noll?

För att få en uppfattning om hur många studenter i Sverige totalt som är registrerade vid lärosäten på felaktiga grunder så gav vi Statistiska centralbyrån i uppdrag att göra en körning av statistikuppgifter för att få fram antalet registrerade studenter under en termin som inte tagit en enda poäng. Körningen har gjorts med uppgifter från de lärosäten som använder sig av det studieadministrativa systemet Ladok, vilket en överväldigande del av lärosätena gör.

Av 323.549 studenter som var registrerade höstterminen 2003, var det 27.094 studenter som inte tog ett enda poäng den eller nästföljande termin. Siffrorna är liknande för året innan.

27.000 studenter är, enligt statistik från Högskoleverket, ungefär lika många studenter som det går per termin på Stockholms universitet.


De studenter som inte tog någon poäng motsvarar 8,4 procent av samtliga studenter.

I det här urvalet kan de som kammade noll teoretiskt ha försökt att tentera men misslyckats. Å andra sidan kan de studenter som faktiskt har tagit poäng vid någon kurs ha varit registrerade vid andra kurser där de inte deltog.

Enkät till institutioner

Vi har även skickat ut en enkät till ett antal slumpvist utvalda institutioner, och frågat om vilka rutiner som gäller vid registrering och uppföljning av treveckorsregeln. Knappt trettio institutioner har svarat, och av svaren framgår att rutinerna varierar kraftigt mellan olika ställen.

Flera institutioner uppger till exempel att det räcker med ett muntligt meddelande för att en student ska kunna registrera sig, och bara en tredjedel uppger att de alltid eller ofta kontrollerar vilka studenter som verkligen går på utbildningen några veckor in på terminen.

Instutitionssekreterare från flera lärosäten upplever att de inte har tillräckligt med tid och personal för att oftare kontrollera, men att de har som ambition att göra det. Några skriver att de inte möter tillräcklig kunskap från lärare (som ju har direkt kontakt med studenter) om regelsystemet. Några är oroliga eftersom de ser en utveckling där studenterna själva helt sköter registreringar, vilket kan leda till minskad kontroll.

Utbildningsministern upprörd

Så här kommenterar utbildningsminister Leif Pagrotsky uppgifterna i Kaliber:

-Jag blir överraskad att det är så dålig ordning och att den revision som vi byggt upp i flera led, både internrevision och riksrevisionen, inte har fångat upp detta bättre och säkerställt att systemen är mer robusta. Men jag är naturligtvis också glad att den revision som faktiskt slagit larm, på Mittuniversitetet, har visat på de här bristerna. För så här dålig ordning kan inte jag acceptera i så viktiga system som det här!

- Varför inte?

- Vi lägger 17 och en halv miljarder kronor av skattebetalarnas pengar varje år på grundutbildning i högskolan. Och de som har arbetat ihop de här pengarna, betalat in dem i skatt istället för att köpa ny bil eller byta kylskåp i köket, de har naturligtvis rätt att ställa krav på att pengarna spenderas med ordning och reda i systemen. Att man vet var pengarna tar vägen och att man vet att man får den nytta för pengarna som det var tänkt. Det är precis det man tvivlar över när man hör resultaten av era undersökningar!

- Vi tänker titta vidare på detta och se om det finns skäl att se på helt andra områden för att få veta om det finns samma brister där. Det har ju bara gått några dagar sedan vi fick ta del av era uppgifter och så långt har vi inte kommit ännu. Men de olika lärosätena har fått frågor från oss.

-Om det arbete ni nu börjar bekräftar detta, vad vill ni då göra åt det?

- Jag vill skärpa kraven på högskolor och universitet så att de redan 1 januari åläggs en bättre ordning på de områden vi nu kan ringa in som en följd av ert reportage.

- Och de som eventuellt har insett att de fått felaktiga pengar?

- Jag tycker att det är en naturlig utgångspunkt här som i andra bidragssystem att om man fått för mycket pengar så ska man betala tillbaka.

Reportrar: Magnus Sandelin och Anna Jaktén

Research: Mikael Lippman

Mer!

I vår säsongsavslutning hösten 2005 rapporterade vi om händesleutvecklingen på det här området:

Liksom i vårens uppföljande program:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".