Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Så gjordes reportaget!

Publicerat söndag 20 november 2005 kl 12.34

Här skriver reportrarna Anna Jaktén och Magnus Sandelin om hur programmet gjordes.

Reportaget började när vi (Anna Jaktén och Magnus Sandelin) ägnade några dagar åt att granska statistik från Mittuniversitetet. I samband med detta hittade vi två externa revisionsrapporter från Statsvetenskap i Östersund. Den ena handlade om studentregistreringar, den andra om två kurser som bakats ihop till en kurs, trots att universitetet fick betalt för två.

Vi ställde oss efter några intervjuer frågan om dålig kontroll av registreringar också förekom på andra lärosäten.

Först ägnade vi tid åt att helt förstå hur systemen fungerar och vilka regler som gäller.

Vi talade med människor med olika erfarenhet av frågan. Vi förstod också efter intervjuer att regering och högskoleverk såg händelserna på Mittuniversitetet som en engångsföreteelse. Och att de förutsatte att tidiga avhopp var borta ur statistiken.

Vi talade med riksrevisionen, där berörda uppgav att de inte gjort någon granskning av ämnet innan det blev aktuellt i Östersund. Men att de nu var mycket intresserade av just denna problematik.

Vi bestämde oss sedan för att använda samma metod som revisorn på Mittuniversitetet hade gjort; nämligen att helt enkelt ringa runt till studenter som enligt lärosätenas uppgifter redovisat ”inget resultat”. Inget resultat innebär att man inte ens misslyckats med en tenta eller uppgift, man har helt enkelt inte gjort någonting.

Vi beställde register från ett antal slumpvist valda institutioner, framför allt ekonomi och statsvetenskap. Från kurser där många registrerade studenter redovisat ”inget resultat” beställde vi kurslistor med namn, adresser och telefonnummer till alla dessa studenter. Det rörde sig både om ”vanliga” kurser och distanskurser.

De kurser vi beställde genomfördes framför allt våren 2004. Från den terminen är bokföringen klar och statistiken färdig. Där går det att få veta hur många studenter som lärosätet slutgiltigt redovisat.

Magnus och Anna ringde till studenter i framför allt Växjö och Örebro för att få en fingervisning. När det visade sig att många av dessa inte alls pluggat, började vi arbeta med systematiskt.

Med kurslistorna som grund ringde en researcher (Mikael Lippman) helt enkelt upp ett hundratal studenter och frågade hur det gått med studierna. Det visade sig att majoriteten inte alls deltagit i undervisningen. Då hade universitetet fått pengar för studenter som enligt reglerna om tidiga avhopp borde varit bortförda från listorna.

Statsvetenskapliga institutionen i Lund hade några kurser där extremt många studenter visat ”inget resultat”. Vi pratade med 40 på en kurs. Flera av dessa bandades under ett andra samtal (med samtycke naturligtvis)

Eftersom vi ville att studenterna helt ärligt skulle kunna berätta om de tex själva fuskat med registrering lät vi studenterna vara anonyma. Några hade, mycket riktigt fuskat för att tex få studiemedel eller andra fördelar.

Enstaka kurser, sommarkurser och distanskurser har generellt många studenter som redovisar ”inget resultat”. Detta brukar förklaras med att studenterna ofta har andra jobb och därför har försökt, men inte klarat av kursen. Det förklaras också med att studenterna bara läser för att lära sig och inte är så motiverade till att ta poäng. Därför ska de, enligt resonemanget, plugga men inte tentera. Vi hittade ytterst få sådana studenter i vår undersökning.

Vi e-postade revisorer på universitet och högskolor om de tagit upp problematiken, vilket flera lärosäten hade gjort. Dessa revisionsrapporter läste vi.

Så hur stort kunde problemet vara? För att få en tänkbar fingervisning bad vi SCB att samköra uppgifter om hur många studenter i hela riket som registrerats men inte tagit några poäng.  Någon sådan heltäckande undersökning hade hittills inte gjort. Det visade sig att 27 000 studenter inte tagit något poäng. Många av dessa har naturligtvis pluggat, men av olika skäl misslyckats, men utifrån vår stickprovsundersökning är det rimligt att anta att tusentals studenter är registrerade på felaktiga grunder.

Vi ville också veta hur rutinerna på institutionerna ser ut. Vi skickade ut en mail-enkät till slumpvis valda institutionssekreterare på olika lärosäten. Vi fick 29 svar. Dessa visade på vitt skilda rutiner. Olika rutiner är en självklarhet, eftersom undervisningen ser olika ut, men det visade sig också att deras möjligheter att följa upp studenterna var olika stora. Många upplevde att det inte fanns tid nog att kolla vilka som verkligen pluggar. På några håll låg allt ansvar för avregistrering på studenterna och lärare eller administratörer följde aldrig eller sällan upp. Detta ansvar kan naturligtvis inte läggas på enskilda medarbetare, utan det är ledningens ansvar att se till att det finns tid och möjlighet och kunskap om systemet ute i organisationen.

Vi började så sakta arbeta med reportaget i augusti. Samtidigt hade vi andra arbetsuppgifter som tog det mesta av vår tid. På heltid har vi arbetat i tre veckor. Researchen ringde till studenter under drygt en vecka.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".