Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Så gjorde vi!

Publicerat måndag 5 december 2005 kl 13.40

Här kan du läsa hur reportrarna Anna Dahlqvist och Daniel Dickson gjorde reportaget.

Många människor som vi känner sover dåligt och de flesta berättar att de får sömnmedel utskriva på löpande band. Det gjorde oss nyfikna. Trots att det kommer larmrapport efter larmrapport om att vi sover allt sämre verkar det inte vara ett problem som tas på allvar - för det kan väl inte vara så att sömnpiller är bästa behandlingen? En snabb titt i FASS visar att läkemedlen i första hand är till för kortvarigt bruk och att de allra flesta är beroendeframkallande.

Vi började med att kontakta några av landets ledande experter på sömn. Lena Leissner vid Örebro Universitetssjukhus, Jan-Erik Broman vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och Alexander Perski på Sömnmottagningen i Stockholm. Senare pratade vi också med Torbjörn Åkerstedt på Karolinska Institutet i Stockholm.

De här samtalen med experterna både bekräftade vår bild och förstärkte den. Det som hjälper bäst mot långvariga sömnstörningar är kognitiv beteendeterapi men det är få som får den hjälpen. Istället går de flesta hem med ett recept på sömnmedel.

Att sömnstörningar är väldigt vanligt var lätt att få reda på. Socialstyrelsens folkhälsorapport visar hur många som själva uppskattar att de sover dåligt och att sömnstörningar är det psykiska besvär som ökar snabbast.

Att få reda på hur mycket sömnmedel som skrivs ut var också ganska enkelt. Apoteket kunde hjälpa till med statistik över hur mycket medicin som skrivs ut mot sömnbesvär – 165 miljoner dygnsdoser under 2004.

Men att sedan ta reda på hur många det är som äter de här medicinerna var lite svårare. Varken Apoteket eller Socialstyrelsen eller någon annan har aktuell statistik över vilka det är som äter medicinerna, och under hur lång tid.

Till slut visade det sig i alla fall att Statistiska centralbyrån i sin undersökning om levnadsförhållanden 2004 frågat om hur många som ätit sömnmedicin de senaste två veckorna. Och dessutom ställt en följdfråga om hur många som ätit tillfälligt vid behov respektive regelbundet, det vill säga praktiskt taget varje dag, året runt. Enligt den undersökningen hade 200 000 ätit sömnmedicin regelbundet. Det var alltså så att mycket av de sömnmedel som skrivs ut används av människor som äter dem i stort sett varje dag.

Nästa steg var att se hur det såg ut i landstingen och på vårdcentralerna. Vi började med att kontakta informationsansvariga på de största landstingen men insåg att det fanns mycket begränsad kunskap om hanteringen av sömnproblem på den nivån. Vi behövde kontakta primärvården direkt för att få en bild av hur patienter med sömnproblem behandlas. Vi bestämde oss därför för att skicka ut en enkät till cheferna för samtliga vårdcentraler i länet. Det tog nästan en vecka att samla in deras e-postadresser men när det väl var klart och enkäten utskickad visade det sig att väldigt många svarade och vår uppfattning bekräftades ännu en gång. Råd till självhjälp och sömnmediciner var de helt dominerande behandlingarna för sömnbesvär. Anna Jaktén på Kaliber hjälpte till med enkäthanteringen när vi väl samlat in alla adresser.

Medan vi samlade in e-postadresserna och ändå pratade med informatörerna i landstingen passade vi på att fråga om hur sömnbesvär hanteras. De flesta hänvisade oss till avdelningar för patienter med snarkningar och sömnapné, tillfälliga andningsuppehåll under sömnen.

För att ta reda på med om den terapiform, kognitiv beteendeterapi som experterna hänvisat till läste vi vetenskapliga artiklar som till exempel en artikel av Charles M. Morin i Physicians Postgraduate Press och en artikel av Colin A. Espie och Stephanie J.Inglis med flera i Behaviour Research and Therapy. Vi kontaktade också psykologen Markus Jansson som skrivit en avhandling i ämnet här i Sverige och även kunde ge oss en utförligare inblick i internationella forskningsresultat.

Att vi skulle intervjua med Hanna hade vi klart för oss ganska tidigt efter att ha blivit tipsad av personal på en mottagning där man använder Kognitiv beteendeterapi. Vi talade även med andra berörda men höll fast vid Hanna.

Vi intervjuade också flera forskare, läkare och drabbade samt en landstingspolitiker.

Alla som vi intervjuade var dock inte med i själva programmet men utgjorde värdefull research.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".