Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Kaliber 16 april 2006: I säkert förvar? - om att självmord på häkten ökar

Publicerat torsdag 14 december 2006 kl 09.36
1 av 3
Lars Nylén. Foto: Niclas Sandberg
2 av 3
Marie-Jeanette Löfgren
3 av 3
Kronobergshäktet i Stockholm. Foto: SVT Bild

Människor som sitter häktade, misstänkta för brott, är i samhällets förvar. Trots omhändertagandet händer det allt oftare att häktade lyckas ta livet av sig i cellen.

Kaliber har gjort det Kriminalvården missat - granskat fallen och hittat ödesdigra samband.

Här kan du läsa allt om vårt arbete.

Antalet självmord på häktena runt om i Sverige har ökat sen början av 90-talet. Enligt Kriminalvårdens egen statistik var det 13 stycken åren 1990-94, 16 stycken under åren 1995-99 och slutligen 23 fall 2000-2004.

För alla oss andra ser det helt annorlunda ut. Ute i samhället sjunker istället självmordstalen. Sedan början av nittiotalet med 30 procent enligt socialstyrelsen.

Röra i redovisningen

Kaliber har utöver Kriminalvårdens officiella fall hittat ytterligare drygt tio fall under den femtonårsperiod vi granskat. De flesta av de här inofficiella fallen finns rapporterade lokalt på häktena, men saknas i den centrala statistiken. I några fall har Kriminalvårdens huvudkontor skickat oss fler fallrapporter från ett år än vad de själva redovisar i årsstatistiken. Något enstaka fall har vi hittat utförligt beskrivet i dagspressen, utan att kunna återfinna det i myndighetens sammanställningar.

Vi bad psykiatern Ulf Åsgård som är specialist på självmord titta på vårt material. Han arbetade tidigare som häktesläkare och har gjort Kriminalvårdens utbildningsmaterial om självmord.

- Den här genomgången talar ju för att det kanske finns ett systemfel i hur de nya cellerna är byggda. Men det kanske finns andra fel, kunskaper till exempel.

Toaletterna ett redskap

Att Åsgård nämner cellernas utformning, som ett tänkbart problem, beror på en annan upptäckt vi gör vid vår närgångna analys av självmorden: ungefär varannan av de som tagit livet av sig under den här tidsperioden, har gjort det på exakt samma sätt, med hjälp av inredning som inte hade behövt finnas i cellen.

1992 började man bygga alla nya häktesceller i Sverige med egen toalett, på rummet. I toalettens dörr, har nära hälften av alla som begått självmord sen dess, hängt sig.

På Sveriges största häkte, Kronoberg i Stockholm, där 9 000 av de 20 000 som årligen sitter häktade finns, saknas egna toaletter. Häktet byggdes 1975 och chefen, Lars-Åke Pettersson, är ganska glad för cellernas utformning. Han säger att toalettbesöken bryter de intagnas isolering.

- En ovan, rädd häktad har lättare att flagga för att få gå på toaletten mitt i natten, än den har att be om att få träffa någon för att man mår så hemskt illa. Har du toalett på rummet så minskar möjligheten att använda någon förevändning för att få till ett möte. 

Uddevalla har haft flera fall

Häktet i Uddevalla är ett typiskt modernt svenskt häkte, byggt enligt de ritningar som bestämdes 1992, och som inte ändrats sedan dess. Cellerna byggs färdiga i en fabrik och levereras som ett slags lego som sätts ihop på plats. Alla likadana, alla har de egen toalett med dörr.

I Uddevalla har fyra personer tagit livet av sig genom att använda toalettdörren. Och liknande erfarenheter finns på nästan alla nya häkten.

Fyra fall i Malmö, tre i Umeå, tre i Karlskrona. två i Växjö, två i Örebro, ett i Karlstad, ett i Norrköping å ett i Kronobergshäktets annex i Västberga.

I Uddevalla säger chefen Ninni Valentin att toaletterna är bra för de intagnas integritet. Det är viktigt att få gå på toaletten i fred och när man vill. Att inte vara tvungen att vänta kanske en halvtimme för att någon skall komma och låsa upp din dörr så du kan uträtta dina behov. Så har också myndigheten centralt resonerat.

Dörrarna tas bort

Men på flera andra av de häkten som drabbats av självmord har man tagit saken i egna händer och helt sonika tagit bort toalettdörrarna. Det gäller bland annat Karlskrona, Växjö och Umeå.

I Umeå inträffade tre självmord på ganska kort tid, alla gick till på ungefär samma sätt. Alla var män som hängde sig i lakanet i toadörren inne på sin cell under natten. Alla hade varit ensamma från sen eftermiddag till morgon när de hittades.

Här bestämde man sig för att göra något:

  • Personalen fick utbildning och handledning i hur man kan se tecken på suicidrisk och förebygga självmord.
  • Rutinerna vid själva inskrivningen förändrades så att personens psykiska hälsa alltid kollades upp.
  • Förhållningssättet till klienterna diskuterades.
  • Sist men inte minst monterades alla toalettdörrar bort och ventilationsgallret ovanför sattes för.

Sen dess – slutet av nittiotalet - har de inte haft några självmord på häktet i Umeå.

Familj kräver staten på ansvar

Vi har träffat två unga män, vars pappa tog livet av sig i en häktescell år 2002. Sönerna har lyckats med något alldeles unikt. I höst kommer Högsta Domstolen att ta upp deras fall, där de stämmer staten för att deras far lyckades begå självmord när han var häktad, alltså omhändertagen av samhället.

Pappan var 39 år, vi kallar honom Magnus, och han hade en lång karriär av missbruk och brott bakom sig. På Lucia 2002 får han efter ett sjukhusbesök av misstag med sig sin livrem in i cellen. Tjugo minuter senare har han hängt sig i den.

Men Magnus familj vill inte acceptera Kriminalvårdens syn på händelsen; att ingen kan ställas till svars för det som hänt, utom möjligen Magnus själv, eftersom det var han som valde att ta livet av sig.

- Det är klart att han tog livet av sig själv, men det var ju i deras fångenskap. Det var de som skulle se till att han höll sig vid liv, säger den äldste sonen till Kaliber.

Kriminalvården oförstående

När pojkarnas fall var i tingsrätten vittnade alla från Kriminalvården om hur självmordet kom som en chock. Ingen hade betraktat pappan som självmordsbenägen, trots att han försökt ta livet av sig flera gånger tidigare i livet.

På den raspiga bandupptagningen som gjordes i tingsrätten hör man häktespsykiatern Anna Pawlowska vittna om att hon könde sig trygg efter att ha frågat mannen om han ville ta livet av sig. Han svarade nej då.

Att bältet följde med in i cellen var inte avgörande tror hon. Den som vill begå självmord finner vägar, resonerar psykiatern, precis som många andra ansvariga inom kriminalvården.

Sverige och Turkiet

Sverige har bland de hårdaste häktena i väst. Europakommissionen mot tortyr har riktat hård kritik mot Sverige för detta vid två tillfällen och sagt att svenska häkten kan jämföras med de turkiska.

Det kommissionen framförallt kritiserat är att de häktade får tillbringa så lite tid utanför sina celler. För ungefär hälften av de häktade gäller endast en timmes promenad på häktets tak. De andra 23 timmarna av dygnet sitter de ensamma i sina celler.

Under den period Kaliber granskat har också personalstyrkan krympt på de flesta häktena. Vårdarna har blivit färre, och det har också sjuksköterskorna. Sen årsskiftet finns en plan från Kriminalvården för att dra ner ytterligare på sköterskorna, alltså de som i första hand gör bedömningen om den intagne är självmordsbenägen eller ej.

Haverikommission

Sammantaget, anser psykiatern Ulf  Åsgård, att Kalibers granskning borde leda till en ordentlig, egen analys inom Kriminalvården.

- Man verkar inte riktigt ha förstått sig på allvaret, det är väl dags att tilsätta en haverikommission.

- Normerna för hur man ska bygga häkten togs ju i början av 90-talet och de gäller fortfarande, hur ser du på det?

- Ja, man måste naturligtvis tänka om, och göra det ganska snabbt.

Kriminalvårdens chef medger okunskap

Lars Nylén är generaldirektör för Kriminalvården. Han medger att myndigheten aldrig gått igenom dödsfallen på det sätt Kaliber nu gjort, och därför hittills saknat kunskap om ökningen och de gemensamma dragen, till exempel att toalettdörrarna blivit ett så vanligt medel för de som vill ta livet av sig.

- Jag kan inte svara på varför vi inte gjort den här analysen innan. Det är ju trots allt ett litet antal självmord i häktesmiljön, men varje fall är naturligtvis beklagligt.

- Nu när du får den här kunskapen av oss, vad tycker du den ska leda till?

- Ja, vi har olika hänsyn att ta. Vi vet ju att det finns ett stort intresse av att ha toaletter i cellerna, det finns kritik annars mot att man får vänta på hjälp. Men med toaletterna följer installationer som kan användas på olika sätt. Vi ska naturligtvis titta på vad de här dörrarna som ni hittat i er genomgång betyder i sammanhanget.

- Enskilda häkten har ju dragit slutsatsen att dörren borde bort, varför har inte verket centralt tagit samma beslut för alla?

- Ja, det kan jag inte svara på. Nu bygger vi ju nya häkten, och då får vi använda oss av all kunskap och göra den här avvägningen mellan olika intressen.

- En annan utveckling som gått parallellt med ökningen av självmord, är att personal och sjuksköterskor minskat i antal på häktena. Hur tror du att det hänger ihop?

- Jag tror att det är svårt att sätta likhetstecken mellan det ena och det andra. Vi måste ju bedriva en kostnadseffektiv verksamhet. Och vi kan inte, vare sig av ekonomiska skäl, eller av integritetsskäl, ha en bevakare på varje intagen. Vår ambition är att förhindra varje självmord, men att tro att vi ska lyckas... Vi är ju nere på låga siffror, men till noll kommer vi inte.

Reporter: Marie-Jeanette Löfgren

Research: Björn Tunbäck

Intervju med Lars Nylén:

Kristina Hedberg

-----------------

Mer:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".