Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Kaliber 21 maj 2006: Aktiebolag utan aktiekapital

Publicerat tisdag 30 maj 2006 kl 11.58
1 av 14
Kristina Hedberg. Foto: Ola Kjellbye
2 av 14
Manchester flygplats. Foto: Kristina Hedberg
3 av 14
Karta över Manchester. Foto: Kristina Hedberg
4 av 14
Foto: Kristina Hedberg
5 av 14
Foto: Kristina Hedberg
6 av 14
Sawley Roads entré. Foto: Kristina Hedberg
7 av 14
Dörren längst bort till höger är den det handlar om. Foto: K.Hedberg
8 av 14
I "unit 40" finns de vi söker. Foto: Kristina Hedberg
9 av 14
Foto: Kristina Hedberg
10 av 14
Mårten Andersson
11 av 14
Mårten Andersson
12 av 14
Foto: SVT Bild
13 av 14
Amplus hemsida
14 av 14

Här, bakom en grå dörr i en anonym korridor i Manchester, ligger minst 65 svenska huvudkontor. En blomsterhandel, en skrot, en ingengörsbyrå, en städfirma...

De är alla del av en ny form av företagande som sprider sig över Sverige och Europa. Brittiska aktiebolag är nämligen gratis - att jämföra med svenska, som kräver minst 100 000 kronor i insats. Och verksamheten på hemmaplan kan man lägga i en filial.

Kaliber har granskat fenomenet. Här kan du läsa allt om vårt arbete.

Tänk filial – och du tänker på ett utskott – en smal gren på ett stort träd. Eller?

Det här reportaget handlar om en allt vanligare företeelse – och det är när det är precis tvärtom: Det finns nästan bara en stor, tung gren. Filialen är kärnan. Moderbolaget, en tunn konstruktion.

Det här upptäckte vi när vi började granska det faktum att allt fler utländska bolag öppnar filial i Sverige. Sen 1999 – alltså de senaste sju åren – har antalet sådana filialer tredubblats. Från fyrahundra, till tolvhundra. Men det underliga med den här utvecklingen är att den inte alls med nödvändighet speglar en ökning av utländska intressen här i landet.

Kaliber skärskådar filial-trenden och finner att den ofta handlar om genuint svenska intressen – uppifrån och ner. Filialen är det bolag man är intresserad av att driva. Moderbolaget utomlands är bara en konstruktion för att slippa svenska lagar och krav.

Vi börjar i Manchester

Vid Picadilly station i Manchester tar vi en klassisk svart lådformad taxibil till Sawley Road 2. Enligt de svenska och brittiska bolagsregistrena är just den adressen en i högsta grad vital del av svenskt företagande. Frågan är om det finns någon annan enskild plats med så mycket samlad svensk entreprenörsanda. Utan Sawley Road 2, hade Sverige varit betydligt fattigare på näringsverksamhet. Adressen härbärgerar minst 65 huvudkontor som alla har livskraftiga filialer i Sverige.

65 huvudkontor på en och samma adress. Och det är en brokig samling som samsas där: Överkalix skrot Ltd, Wahlgrens ingenjörsbyrå Ltd, Timrå spol och fastighetskonsult Ltd, Floristateljen Klara Ltd och S-biobränsle Ltd. Fast det stavas så klart Biobransle, Overkalix och Timra här i Manchester. De ägnar sig verkligen åt allt mellan himmel och jord, bolagen med bas på Sawley Road.

Ståupparen förbannad

Mårten Andersson försörjer sig som underhållare, ståuppkomiker.
I höstas åkte han på turné i Sverige, anlitad av en av filialerna till ett bolag på Sawley Road. Sju städer skulle han besöka. 100 000 kronor skulle han få.

- Och jag har fått 20.000, säger han, och ungefär lika många tomma löften om betalningar. Jag inser att jag aldkommer aldrig att få mina pengar.

När Mårten skrev på för nöjesarrangören trodde han att bolaget hörde hemma i Jämtland. För där bodde de ansvariga och där fanns kontoret. Han reagerade inte på att det stod Ltd i slutet av bolagsnamnet.

Men utan att veta om det hade Mårten stött på en allt vanligare företeelse: Svensk verksamhet drivs som limitedbolag – inte det gamla vanliga Aktiebolag, utan den brittiska motsvarigheten. Svenskarna som har de här företagen har valt att bilda sina ägarbolag i England. Här hemma finns en filial för själva ruljansen. 

En helt laglig konstruktion

Nu är det så klart inte så att alla de här filialföretagarna, är såna som inte håller ord. Det som hände komikern Mårten är absolut ingen regel. Per definition finns det inget olagligt eller regelvidrigt med arrangemangen. Tvärtom. Modellen är sanktionerad från högsta ort.

Den 9 mars 1999 slog EG-domstolen fast att ett danskt företagarpar hade rätt, och den danska staten fel. Ärendet gällde parets städfirma. De tyckte själva att det danska kravet på aktiekapital var för kostsamt, bildade istället ett moderbolag i England, och öppnade filial i Danmark. All städning skedde i Danmark, för danska kunder, och de som städade och de som levde av verksamheten var danskar. Staten såg upplägget som en bluff, eftersom moderbolaget var en tom konstruktion. Men domstolen gick på städfirmans linje.

Rolf Skog är docent i aktiebolagsrätt och arbetar på Justitiedepartementet.

- Man kan säga att EG-domstolen nästintill uppmuntrar näringsidkare att söka efter den bolagslagstiftning ute i Europa, som man finner mest attraktiv, och sen med den basen dom utgångspunkt, etablera en filial och bedriva verksamheten i det land man finner lämpligt. Och det är konsekvensen av den domen vi ser nu, när vi ser ett ökande antal svenska bolagsbildningar i Storbrittannien.

Framme på Sawley Road

Sawley Road 2 visar sig vara ett ganska anonymt kontorshotell.Det känns inte direkt som det mest logiska stället att ha sitt huvudkontor på om den verksamhet man egentligen vill bedriva är en blomsterhandel i Karlstad, eller en skrot i Överkalix, eller för den delen, en event- och nöjesfirma som ordnar en turné i sju svenska städer.

Men det är ju uppenbarligen ändå attraktivt för alla de här att ha sitt juridiska säte i Manchester, och det mest uppenbara skälet är att i Sverige kostar det 100 000 kronor att starta aktiebolag. Det gör det inte i England. Egentligen finns det inget krav på kapitalinsats, men de flesta lägger ett eller två pund vid bildandet av ett limitedbolag. Det motsvarar ungefär vad det kostar att köpa en burk läsk i Sverige.

- Vi har i Sverige, liksom i kontinentaleuropa i övrigt, den grundsynen att det ska finnas en marginal mellan tillgångar och skulder, säger aktiebolagsexperten Rolf Skog. Och det kallar vi för aktiekapital. I viss mening är det ett slags borgenärsskydd.

- Hur tänker de i England då?

- Där har man synen att aktieägarna är bäst skickade att själva tala om hur stort aktiekapital bolaget ska ha. Här ser vi bolaget som en institution i samhället med fler intressenter än aktieägarna; borgenärer, anställda, samhälet i stort. I Storbrittannien ser man aktiebolaget som ett kontrakt mellan aktieägarna, inget annat.

Vi knackar på

På Sawley Road finns ingenting som antyder att  huset skulle sjuda av svensk företagsamhet. De enda skyltarna som finns anger bara nummer på de inhyrda kotoren.
Jag får veta att nummer 40 hyrs av ett ”brevlådehotell”, en firma som hjälper andra att bilda bolag och erbjuder sekreterarservice och postbox.

Efter att ha presenterat mitt ärende blir jag sittandes ganska lönge i den lilla receptionen med sin kaffemaskin, sin färskvattentank och sina ständigt ringande telefoner. Att bara komma och fråga efter nån representant för huvudkontoren, så här på plats, är uppenbarligen inte nåt som många gör.

Och de svenska företagarna, som har sina bolag här, brukar inte heller titta förbi visar det sig.

”Det här är EU”

Ingvar Björnefjord driver ett åkeri tillsammans med sin fru. de har sin verksamhetsbas i Vreta Kloster, men ägarbolaget ligger på Sawley Road 2. Där har de aldrig varit.

- Det var för att spara pengar, säger Ingvar Björnefjord. Och det har bara varit positivt hittills.

Enda bekymret paret stött på är att svenska banker tvekar inför att ge limitedbolagen kredit, så de låpnar i England numera. Men de problemen har inte fått de att ifårgasätta sitt val.

- Nej, jag gör det här för att jäklas. Är svenska politiker så dumma att de vill att vi ska gå med i EU, då får de skylla sig själva. Det här är EU, säger Ingvar Björnefjord.

Andra länder ändrar lagen

Modellen som paret Björnefjord valt sprider sig snabbt över Europa. I Frankrike har utflyttningen av småföretag, på det här viset, varit så stor att landet tvingats anpassa sin egen lagstiftning, efter Englands. Fransmännen har helt sonika slopat kapitalkravet för aktiebolag. Spanjorerna har sänkt det kraftigt och i Holland, Portugal och Tyskland går lagstiftarna i samma tankar.

Den ständigt ringande telefonen, inne i receptionen på Sawley Road är en tydlig bild av det här intresset utifrån, för brittiska Limited-bolag. Och efter en stunds väntan där, bland signalerna, kommer en av cheferna ut för att svara på några av våra frågor.

”Fem minuter får du” säger Nik Makin, för dagen klädd i kakibrallor och collegetröja. ”Vi bygger om, då får man vara casual. Annars brukar jag ha kostym” säger han och berättar om den intensiva efterfrågan på de tjänster han erbjuder:

- Förr var det för mycket hinder för folk som ville starta företag, säger Nik. Nuförtiden vill de komma igång snabbt, och vi ger dem chansen här. Vi bildar mer än 9 000 bolag om året.

Kalibers granskning

En liten, men växande, del av Nik Makins många bolag är svenska. Men till skillnad från i många andra länder är fenomenet inte så omdiskuterat här. Än. Det handlar delvis om att kunskapen är knapp, ingen har granskat utvecklingen.

Men Kaliber har jämfört registren från Svenska Bolagsverket och det brittiska Companies House. Vi har tittat närmare på de engelska ägarbolagen och deras filialer.

Bland de 298 bolagen finns stora, väntade, företag: Kreditkortsföretaget American Express, Biluthyraren Avis, klassningssällskapet Lloyds. ”Riktiga” filialer om man nu får kalla dem så. Det brittiska bolaget har i de här fallen funnits i flera år – kanske decennier - innan behovet av en svensk filial dök upp.

Men här finns också rikliga exempel på uppenbara konstruktioner, gjorda av svenskar, för att slippa det svenska regelverket.

Av de 65 bolagen med kontor på Sawley Road t ex har ägarbolagen regelmässigt bildats två månader innan den svenska filialen kom till.

Medaljens baksida

Tomas Larssons Bilservice i Sandvikenhar ett kort tag verkat som filial, med huvudkontor på Sawley Road. Men problemen att få kredit hemma i Sverige fick Tomas Larsson att lägga ner, och övergå till att driva verkstaden som enskild firma igen. 

- Det var bortkastade pengar för mig att anlita den där agenten som jag hittade på nätet, säger han till Kaliber.

Ja, det finns som sagt inget oseriöst inbyggt i filialupplägget som sådant. Men eftersom limitedbolagen, precis som aktiebolagen, drivs utan personligt ansvar så anses de inte lika kreditvöärdiga av svenska banker. Aktiebolagen har ju sin buffert på 100 000 kronor. Limitedbolagen saknar det.

I bägge fallen har de som står bakom bolagen sina privatekonomier skyddade om det skulle börja gå dåligt, så inte heller där kan bankerna söka säkerhet för sin eventuella utlåning. Ltd anses inte lika trovärdigt som AB.

En del av dem som säljer den här företagsmodellen till småföretagare runt om i Sverige, spär onekligen på institutionernas misstankar. Limitedbolagen kan också användas för skatteflykt, eller, som en täckmantel för oseriösa entreprenörer.

För några år sen skickades ett brev ut till alla i Sverige med näringsförbud.

Brevet, från Amplus Offshore Ltd, uppmanade mottagarna att bilda bolag i England, filial i Sverige och anlita Amplus som agent för detta. Hur många som nappade är okänt, men några av mottagarna skickade en kopia till Skatteverket för kännedom. Avsändaren är fortfarande aktiv i branschen. Hemsidan på nätet har frikostig information om bolagsbildningar och skatteregler, men personligen är han mycket svår att nå.

I ett mail till Kaliber skriver han:

Hej!

Nej, ingen med näringsförbud har bildat bolag i England genom mig. Skickar information om filialbildning med rättigheter och skyldigheter som bilaga. Någon med näringsförbud som har bolag utomlands får inte sitta som VD för filialen i Sverige.

Varför han då skickat brevet upplyser han inte om.

”Den som är kreativ kan slippa skatt”

Fredrik Bennerhag är också en av dem som lanserat filialmodellen till svenska näringsidkare. Han svarar gärna på frågor och berättar till exempel om möjligheterna att undkomma svensk skatt via de engelska bolagen.

- Det beror på hur man ser på det. Till den som vill vara lite kreativ säger vi att ”visst, det finns möjligheter” men det är inget vi rekommenderar. Det säger vi klart och tydligt till alla kunder.

- ”Kreativ”, då menar du i gråzonen av skatteplanering?

- Ja precis.

- Och på vilket sätt möjliggörs det av att ha ett engelskt ägarbolag?

- Jo, har du en filial har du rätt att föra ut 70 procent av överskjutande kapital till det engelska bolaget och skattesatserna ser ju lite annorlunda ut där.

Ny mark för Skatteverket

Nils-Bertil Morgell, är verksjurist på Skatteverket.

- Det råder stor osäkerhet kring det här, det är ny mark, säger han.

Hittills har hans myndighet kommit i kontakt med filialerna, först när de, av någon anledning, är konkursfärdiga. I flera fall har det visat sig svårt att försätta företaget i konkurs. Utan konkurs kan de som har fordringar på en verksamhet inte få några pengar. Men en filial är ett ”ingenting” i de här sammanhangen. Och det juridiska sätet, med makten och ansvaret, lyder i de här fallen, under någon annan nations rättssystem.

Nyligen nekade Högsta Domstolen att ta upp ett sånt här ärende som Skatteverket ville pröva, och som Nils-Bertil Morgell hoppades mycket på.

- Det hade varit bra att få det utrett, säger han. Konsekvenserna är ju att vi fortfarande inte riktigt vet vad som gäller.

Ändå är det inte synd om Skatteverket, säger Nils-Bertil Morgell. Myndigheter, och stora företag, har resurser att reda ut sånt här, också över gränserna, om det skulle krävas. Värre är det för andra.

- De som kan få problem är ju små fordringsägare, leverantörer och konsulter, för de är så klart inte beredda att åka till England och begära ett bolag i konkurs. De kan få problem om det är svårt att få en konkurs beslutad i Sverige.

”Man förlorar hur man än gör”

Mårten Andersson är ju en av de där små aktörerna, med en stor skuld att kräva in från en filial i Sverige. Och han vill ju HA sina pengar. Han vill inte skoja gratis. Men om den svenske nöjesarrangören fortsätter vägra betala och processen skulle behöva drivas hårdare mot företaget, då kan tvisten komma att hamna i England. Bolaget har sitt juridiska säte där och tvister ska alltså lösas enligt brittisk bolagsrätt, med brittiska jurister som betalas med brittiska pund.

- Det är naturligtvis det de här människorna insett, när de satt det i system, att ingen över huvudtaget orkar åka över till England, säger Mårten. Vem ska jag vända mig till? Ska jag betala resorna själv? Tanken på att driva nån slags process som man inte vet om man kommer att vinna... man förlorar hur man än gör.

Mårten Andersson hade ju så klart kunnat bli lurad på pengar av ett vanligt aktiebolag också. Och som sagt: alla svenskar som driver limitedbolag är inte opålitiliga. Men skulle de vara det, då kan man tvingas till bolagets juridska hemland för att ställa krav på dem.

”Vi behöver inte problemen”

- Jag har aldrig stött på en sån situation, säger Nik Makin på bolagshotellet i Manchester. Folk som använder sin registrering här hos oss, för bedrägerier i andra länder… nej, vi behöver inte den typen av problem.

Och det kan man ju förstå, men den som har pengar att kräva kanske ändå kan tänkas dyka upp med problemen i dörren på Sawley Road. För här ligger ju huvudkontoret, Eller hur?

- Nja… alltså, platsen där ett huvudkontor är registrerat, är inte platsen där huvudkontoret ligger, säger Nik Makin.

- Nähä, var ligger det då?

- Ja, det är upp till aktieägarna att informera om, säger han. Gå till dem, kom inte hit.

Kalibers djupdykning i bolagsregistrena och resa till Manchester har gett oss en kunskap svenska myndigheter hittills saknat. Den europeiska trenden är på tillväxt också i Sverige. En stor del av det som synes vara utländska ägarintressen här i landet är i själva verket genuint svenska uppifrån och ner.

Bolagsverket manar till försiktighet

Per Nordström är Bolagsverkets chefsjurist och han har anat att det är så här, men inte vetat säkert.

- Vi har inte gjort nån egen undersökning, men vi ser ju att många annonserar och förmedlar sådana här företag.

- Hur ser du på fenomenet?

- Ja, det som är lite oroande är ju att de här bolagen, drivs utan personligt ansvar men också utan kapitalinsats. Vi känner en viss oro för att bedragare kan gömma sig bakom filialerna. För dem som gör affärer med de här företagen skulle jag rekommendera en noggrannare affärskontroll än vad man kanske normalt gör.

Nöjesarrangören skäms

Kaliber har gjort en sån kontroll på mannen som anlitade Mårten Andersson för den där turnén. Han har gått i konkurs förr, visar det sig. Han har stora akatteskulder och en mängd skulder till privata fordringsägare. Men när vi talar med honom på telefon säger han att han jobbar hårt på att komma på fötter igen. Han mår dåligt över att det har blivit så här, säger han, och lovar pengar till Mårten, utan vidare rättsprocess. 

Men Mårten Andersson tycker inte längre att mannens ord är värt någonting.

- ”Nada”, säger han. Jag är grundlurad helt enkelt, det är den bistra sanningen.

Reporter: Kristina Hedberg


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".