Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Så gjordes jobbet om svensk forskning

Publicerat måndag 29 maj 2006 kl 10.30

Reportern Anna Jaktén berättar:

Idén har funnits sedan ett drygt halvår men inte utvecklats förrän nu. Då gjorde jag en intervju med en professor och avslutade med frågan ”annars då?” Det är alltid ett bra sätt att få tips. Professorn svarade att ”varför gör ingen journalist ett ordentligt jobb om vår nya yrkesroll, professorn som konsult”.

I månadsskiftet februari /mars började jag läsa på ordentligt om svensk forskning och frågor kring oberoende. Läste rapporter, artiklar, pratade med forskare.

Med hjälp av ett enkätprogram för e-post formulerade jag ett antal frågor. Jag bollade frågeställningarna med fem forskare inom olika områden för att hämta in åsikter.

Frågorna utformades alltså efter diverse råd från vetenskaplig expertis, men jag har så klart gjort mina egna bedömningar utifrån mitt uppdrag som journalist. Frågorna måste vara journalistiskt relevanta.

Journalistiskt arbete

Jag ska alltså redan nu poängtera att denna undersökning naturligtvis ska läsas med vetskapen att det är en journalist som har gjort den, inte en forskare. Den har därmed så klart vetenskapliga brister. På samma sätt som en vetenskaplig artikel, så klart, har journalistiska brister.

Mitt mål har varit att berätta om en komplex verklighet på ett lättförståligt sätt. För det är ju så, förstår jag av egen erfarenhet och av många samtal under arbetets gång, att svenskar i allmänhet (liksom jag för några månader sedan) har små kunskaper om villkoren för forskning. Kanske vet vi att det finns adjungerade professorer, betalda av utomstående, men att också ”vanliga” professorer ofta är beroende av externa anslag, har varit lite uppmärksammat i media och den allmäna samhällsdebatten.

Olika villkor

Eftersom olika forskningsområden skiljer sig mycket från varandra (en forskare i medicin jobbar tex sällan ensam, medan tex en forskare i litteraturvetenskap ofta gör det) så lämnade jag öppet för många ”vet ej / kan ej svara” i enkäten. Jag ville ha en så ”bred” enkät som möjligt.

Basen för enkäten var ”kryssfrågor”, men det fanns också stort utrymme för ”fria svar” och reflektioner.

4000 e-postadresser

Det mest tidsödande (och tråkiga) arbetet var att hitta e-postadresser till professorerna.

Jag utgick från högskoleverkets listor över vilka svenska universitet och högskolor som finns.

Från vissa universitet och högskolor, hade jag listor med professorer sedan ett tidigare arbete.

På andra, hämtade jag namn på professorer från lärosätenas  hemsidor.

Från några - tex Lund, Göteborg och Chalmers - fick jag listor med professorernas e-postadresser från universiteten själva.

Dessvärre var en del namn, särskilt från Lund, fel. Det visade sig att många var ej längre verksamma professorer emeriti, eller ”assistant” professor, vilket inte alls är någon professor.

Jag ägnade lång tid åt att rensa materialet från dessa felkällor. Precis alla har jag med all säkerhet inte lyckats rensa bort, men nästan alla. Många universitetsanställda som fick enkäten felaktivt var också vänliga nog att påpeka detta, vilket gjorde jobbet lättare.

Jag har, förutom ett flertal professorer emeriti, rensat bort en del adjungerade professorer som får hela sin lön av ett företag under en viss tid.

Det finns dock, ska jag poängtera, några dylika felkällor i materialet, men eftersom materialet är så stort upplever jag inte att detta är av stor betydelse.

Snabba svar

Jag skickade ut min enkät sent på eftermiddagen den 19:e mars, kring klockan sex.

När jag kollade i datorn vid niotiden hade redan flera hundra professorer svarat! Första dagen svarade 426 professorer! Nästa dag över 600.

Gensvaret var enormt!

Många gav utförliga berättelser om just deras situation, via e-postprogrammet och via vanlig e-post. Sammanlagt fick jag några hundra sidor förklarande reflektioner.

Jag blev förbluffad över vilken frustration som fanns. Långt ifrån bland alla, men bland många, många!

Allt som allt svarade 2127 professorer. Jag har rensat bort, som du har kunnat läsa här ovan, en del av dessa namn.

Jag fick omkring 400 automatiska felmeddelanden av de drygt 4000 enkäter som skickades ut.

Bland de professorer som inte svarade finns många som inte är svenskspråkiga, framför allt inom tekniska ämnen.

Det är också rimligt att anta att en stor andel professorer med kritiska åsikter gentemot svensk forsknings villkor har svarat på vår enkät. Möjligen är de mer motiverade till att förklara sin situation än de som är nöjda med hur systemet fungerar idag.

Detta vet jag naturligtvis inte, men det är ett rimligt antagande.

Intervjuer och analys

Det tog lång tid att läsa och förstå svaren i enkäten.

Vi delade in resultaten genom excel - tex för att förstå om det var olika villkor för olika typer av professorer (befordrade och tillsatta efter utlyst tjänst).

Efter detta har jag gjort ett flertal intervjuer.

Två problem, utifrån en journalists utgångspunkt, infann sig snabbt.

För det första; väldigt många professorer vågade inte prata. De vågade skriva hårresande berättelser om etiska konflikter etc, men de var rädda att mista sin finansiering så därför vågade de inte sticka ut hakan helt enkelt. För att inte riskera att stöta sig med kollegor (som sitter och bedömer deras ansökningar om pengar) eller externa finansiärer.

För det andra; många forskare har svårt att tala till en bredare allmänhet och förklara sin situation på ett enkelt sätt. De använder gärna ett akademiskt språk som är svårt att klämma in i ett radioprogram där jag ju vill att alla ska kunna förstå problematiken.

Det var en komplex värld som jag ville beskriva. Och eftersom jag lärt mig väldigt mycket om den och ville berätta alltför mycket på samma gång körde jag fast åtskilliga gånger i arbetets slutfas.

Kalibers producent Björn Tunbäck hjälpte mig att rensa och tydliggöra.

Två reportage

Enkäten visar flera intressanta resultat. Vi beslutade ganska tidigt att göra två program. Det första kom att handla om extern finansiering, etiska konflikter etc.

Det andra (detta) ställer frågan ”så vad gör de på jobbet egentligen, professorerna?” men handlar också om skillnaderna som finns mellan de nyare befordringsprofessorerna och de som tillsatts efter utlysta tjänster.

Flera frågor som jag ställde i enkäten har gett svar ungefär som jag väntade mig, utifrån de researchsamtal som jag gjorde i början. Andra har visat svar som jag inte väntade mig. Tex trodde jag att professorer i allmänhet undervisar alltmer, eftersom antalet studenter ökat. Men så var det inte alls, i alla fall inte för den breda massan av samtliga professorer.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".