Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
Kaliber är slut för säsongen. Programmet är tillbaka i den 12 februari 2018. Tack till alla er som lyssnat, ställt frågor och engagerat er.

Kaliber 15 oktober 2006: Balkongflickorna - framtvingade självmord i hederns namn

Publicerat tisdag 17 oktober 2006 kl 11.18
1 av 4
Sara Mohammad driver stödföreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”. Bild: Pressens Bild
2 av 4
Bild: SVT Bild
3 av 4
Anna Landelius Foto: Johan Ljungström
4 av 4
Text från åtal

De har fått ett namn; balkongflickorna. Unga tjejer som tar livet av sig efter att ha blivit pådrivna av sina familjer och släktingar. Flera av dem har tvingats hoppa från balkonger.

Enligt polisen är det här en form av hedersmord där familjerna klarar sig undan straff, eftersom det ser ut som självmord.

Kaliber har tillsammans med programmet Front i P3 kartlagt fenomenet som myndigheterna nu börjar få upp ögonen för.

Stödverksamheter runt om i Sverige vittnar om att det är vanligt bland de flickor som söker hjälp, att de blir uppmanade att ta sina liv.

Ayse är nitton år och och en av de flickor som uppmanats att ta sitt eget liv. Detta är Ayses historia, så som hon upplevde den. Under flera år levde hon under ständig kontroll av sin pappa, berättar hon:

-Om han inte kunde kontrollera mig så skämdes han inför hela släkten, berättar hon. Han kunde vara misstänksam om jag kom fem minuter för sent när jag hade varit och handlat. ”Du ska inte ha smink på dig, du ska inte ha kjol du ska inte vara med dina svenska vänner för de har dåligt inflytande på dig”, sa han.

Kaliber träffar Ayse vid en tågstation. Hon verkar nervös. Hon flackar med blicken där hon står tryckt mot en gulkaklad vägg mellan två telefonautomater. Hon säger att det är jobbigt att gå ut eftersom hon är rädd för att stöta på någon av sina släktingar. Därför har vi också bytt ut hennes namn.

-Det är klart man blir ju ledsen vissa dagar, man kan ju bli helt deprimerad. Men jag är så arg, det är därför jag är här, för att berätta allt som hänt. Jag är så förbannad!

Ayses föräldrar skiljdes när hon var liten och efter det bodde hon mest hos sin pappa. Trots hans kontroll och aggressiva beteende trotsade hon honom och sa emot när hon tyckte han hade fel.

-Ju äldre jag blev ju mer kontrollerande blev han. Jag tror att min envishet på ett sätt har varit min räddning, men på ett annat sätt har det också bidragit till att jag drabbats av hemska saker som inte borde ha fått hända.

Ayses pappa förlorade nu ansiktet inför resten av släkten eftersom han inte längre kunde kontrollera henne. Hon ville ju börja gymnasiet och sedan plugga vidare, medan han ville att hon skulle gifta sig så fort hon slutade nian.

-Han har sagt så här: ”Du kan lika gärna ta livet av dig du är ingenting.”

En dag förstod Ayse att han menade allvar.

-Det var sommaren när jag var 17 i samband med misshandel. Han tog en snara runt min hals och sa ”Nu ska jag hjälpa dig att ta livet av dig.”

Den här gången lyckades Ayse slita sig fri och efter ett tag lugnade hennes pappa ner sig. Hon berättar att en släkting till henne på det här sättet faktiskt blev mördad när Ajshe var liten.

-Det sker ofta. De säger ”hon tog livet av sig” och kallar det för självmord fast det i själva verket är mord. Och sedan får man aldrig prata om personen, det är precis som om hon aldrig funnits.

Anmälde pappan

-Det var förra sommaren som jag verkligen fick nog, fortsätter Ayse. Då kom min 11-åriga syster till mig och sa att ”pappa slår mig när du inte är här, och jag orkar inte leva i ett fängelse längre.” Och det var då jag tog beslutet att anmäla honom.

Efter anmälan flyttade Ayse till en egen lägenhet, men ganska snart började släktingar ringa och vara hotfulla. Det knackade på dörren mitt i natten och Ayse mådde sämre och vågade knappt gå ut. Hon fick flytta till ett skyddat boende i en annan stad.

-Sen fick jag höra av min lillasyster hur en massa män hade kommit hem till dem för att diskutera hur de skulle lösa problemet. ”Vi kanske kan få det att se ut som ett självmord, alla kommer att tro att hon är ledsen för sin pappa” sade de.

-Jag insåg nog att när jag anmälde min pappa, så anmälde jag hela familjen, i alla fall i deras ögon. För det är så, i alla fall i min släkt, att hedern är så himla viktig att om min pappa som är familjens överhuvud, blir anmäld så är det som om hela familjens heder blir smutskastad.

Ayse höll sig undan men var fortfarande orolig för sina småsyskon och mest för sin nu 12-åriga lillasyster som nu åkt till släktens hemland med familjen till en by uppe i bergen.

Reste till släkten

I somras bestämde sig Ayse för att följa med några av släktingarna dit för att hämta hem sin lillasyster.

-Jag hade en plan att rädda henne på något sätt. Det är ingenting jag rekommenderar någon att göra det är verkligen det dummaste någon kan göra.

Ayse åkte buss i flera timmar upp i bergen. Till slut var de framme i byn där hennes syskon och släktingar var.

-Alla är släkt med alla. Direkt när jag kom dit märkte jag att alla tittade på mig.

Ayse säger att stämningen var spänd, hon blev ignorerad och det verkade som att de ville frysa ut henne efter att hon anmält sin pappa.

Det viskades bakom hennes rygg och ganska snart märkte hon att något var på gång så hon tog sina saker och stack därifrån. Men vid en bergskant hann två äldre kusiner ikapp henne.

-De drog mig mot stupet och nedanför var det klippor. Den ena sa ”You jump” alla kommer att tro att du har hoppat själv. Jag kände att nu kommer jag verkligen, verkligen att dö.

Ayse förstod att kusinerna menade allvar med tanke på hennes kvinnligas släkting som råkat ut för samma sak när Ayse var liten. Precis när hon står där på kanten och tror att hon ska dö kommer en äldre man, en granne, som skrämmer iväg kusinerna. Och Ayse springer…

Isolerad

Med hjälp från svenska konsulatet tog sig Ayse hem till Sverige men lever fortfarande under dödshot från sin släkt.  Idag har hon ingen kontakt med dem.

-Det känns hemskt för man blir väldigt isolerad. Det finns ju människor som jag verkligen vill ha kontakt med, som mina småsyskon till exempel. Jag vill inte bryta kontakten med dem, men jag måste. Om jag bara lyckas hålla mig vid liv så kan jag kanske bli ett förebild för dem, och vara till hjälp när de blir äldre.

Det som Ayse berättar har ännu inte prövats av någon domstol, som har tagit ställning till precis vad som hände och vilket brott detta i så fall kan vara.

Men bland de som arbetar med våld inom familjer så är fenomenet långt ifrån okänt.

Ayse är bara ett exempel bland alla dom unga tjejer som idag i Sverige har tvingats fly från sina föräldrar efter att ha uppmanats att sina liv.

Kaliber har tillsammans med programmet Front i P3 kartlagt det här fenomenet. Där föräldrar och andra slipper straff - eftersom det ser ut som självmord.

Advokat Elisabeth Fritz

På Östermalm i Stockholm ligger en advokatbyrå med högt i tak och knarrande golv. Här jobbar Elisabeth Fritz. Hon är den advokat i Sverige som har jobbat mest med hedersrelaterade fall. Hon hör ofta att tjejer som hon företräder har varit med om liknande saker som Ayse:

-Av fem flickor som kommer hit så är det kanske tre som berättar att de utsatts för den här typen av press och uppmaningar, att ”om inte du gör någonting så kommer vi att göra någonting.”

-Vad är det de berättar då, hur brukar det gå till?

-Ofta har det ju hänt att flickorna tvingas att följa med till hemlandet, och så händer det saker där. Men det kan också vara en så enkel sak som att man tar en överdos av sömntabletter, eller att man försöker dricka någonting som de här flickorna tror innehåller något farligt. Det finns flickor som också berättar att det ska se ut som om det är de själva som har skurit sig i handlederna, men i själva verket är det andra som gjort det.

Svår bevisbörda

Även hos polisen känner man till att det går till på det här sättet.

Kickis Åhre-Älgamo har under tre år jobbat som specialutredare av hedersbrott på rikskriminalpolisen:

-Det är ju en strategi som vissa familjer och släkter använder sig utav där man inte själva vill göra det så kallade ”slaskjobbet”, säger hon. Bland de tjejer jag möter är det inte alltför ovanligt att de blivit uppmanade att ta sitt eget liv. De får välja metoder själva, de får ta piller, eller hänga sig eller hoppa framför ett tåg eller liknande. Och idag förekommer det att många unga tjejer flyr ifrån sina familjer för att de blivit uppmanade att ta sitt eget liv.

Polis och åklagare har i dag svårt att utreda de här fallen. Det är svårt att bevisa att det verkligen inte bara handlar om ett vanligt självmord. Det är få fall som leder till åtal och ofta läggs fallen ner.

Ett exempel var det fall som polisen utrett, där en högstadietjej en morgon för två år sen hittades död. Hon hade hoppat från balkongen från lägenheten som låg på åttonde våningen i en stockholmsförort. Ett örngott var knutet runt halsen.

Polisen misstänkte då att det kunde röra sig om ett förtäckt hedersmord. Under förhören med familjen visade det sig att en stor konflikt hade pågått efter att tjejen hade träffat en kille som familjen tyckte var opassande. Polisen var tvungen att lägga ner fallet i brist på bevis.

Ett annat fall där det faktiskt har fallit en dom gällde en tjej som för några år sen, då hon gick i nionde klass i skolan, blev ihop med en kille. Men hennes bröder kom på henne. Det utbröt en stor konflikt och pappan i familjen började slå henne. Till slut hoppade tjejen från balkongen som låg på tredje våningen. Hon hade tur, klarade livet och hamnade på sjukhus.

Hon blev omplåstrad och några dagar efter kom pappan för att besöka henne. Han sa inget och tjejen blev livrädd. Sjukhuspersonalen visste ingenting om varför tjejen hoppat från balkongen. Pappan tog fram en förskärare, fortfarande utan att säga nånting, och lade den på hennes nattduksbord. 

Tjejen uppfattade det här som ett hot, att han underförstått skulle menat att hon skulle göra det bättre nästa gång, det vill säga ”ta livet av dig bättre nästa gång”.

Den här gången dömdes pappan för olaga hot.

Hur vanligt är det?

För att få en uppfattning tog vi kontakt med personal på olika typer av stödverksamheter runt om i landet. Det handlar om telefonjourer, skyddade boenden och grupper inom socialtjänsten som alla riktat in sig på hederskonflikter.

Kalibers och Fronts undersökning visar att tio av femton verksamheter har varit i kontakt med tjejer som uppmanats av sina föräldrar att ta sina liv. Fem av verksamheterna säger att de ofta hör talas om förtäckta mord.

Zübeyde Demirörs jobbar på Elektra som är en av stödverksamheterna och som finns inrymd på Fryshuset i Stockholm.

-Jag möter ju otroligt många flickor som har fått frågan: ”Vad har du att leva för, hur kan du titta folk i ansiktet. Varför gör du inte någonting åt det?”, berättar Zübeyde.

Elektra är en organisation som bekämpar hedersförtryck och hjälper och stödjer tjejer och killar som kontrolleras och hotas av sina familjer.

-Det värsta som finns är ju att ta sitt liv, att de då bara kan uppmana dem att ta sitt liv. Hur det sedan ska gå till spelar ju ingen roll, om de slänger sig ut framför tåget eller om de hoppar från åttonde våningen eller om de hänger sig själva det är ju samma sak i slutändan, säger Zübeyde och fortsätter:

-Det finns ju inget hemskare än att behöva veta att ens föräldrar tycker att man inte ska existera längre. 

-Varför vill föräldrarna att flickorna ska göra det här själva då?

-Jamen, det underlättar ju för dem då slipper de bloda ner sina egna händer.

Drabbar många

FN uppskattar att det begås runt 5 000 hedersmord varje år i världen. Och enligt en ny undersökning från Stockholms Universitet så är det runt 100 000 unga tjejer i Sverige som i olika grad blir kontrollerade av sina familjer.

-I ett rött höghus bor Sara Mohammad. Härifrån driver hon stödföreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”. Via telefon eller mail kontaktas Sara av många tjejer som behöver hjälp. De berättar ofta att de blivit uppmanade till att ta sitt eget liv.

Just den här metoden har ju blivit vanligare efter morden på Pela och Fadime, och efter att farbröderna till Pela och Fadimes pappa, sitter i fängelse. Det har blivit en ny metod för att kunna slippa straffet och gå fri, säger hon.

Familjeproblem

Också på Linnamottagningen i Stockholm, dit runt 250 unga sökt hjälp sen starten 2003 bekräftar man att uppmaningar till självmord förekommer.

-Vi är medvetna om de här mekanismerna vi vet att det här förekommer, säger Asam Qarai som jobbar som behandlare på Linnamottagningen. Hon poängterar att dom här hemska handlingarna varken kan skyllas på etnicitet eller religion. 

Hur en familj väljer att hantera en sån här situation handlar oftast om hur själva släktens kultur ser ut.

-De älskar sina barn lika mycket som alla andra, men tyvärr lever de i väldigt stängda världar, säger hon.

Och Zübeyde Demirörs på Elektra på Fryshuset i Stockholm håller med:

-Det här existerar inte bara hos oss turkar och kurder. Det här existerar hos människor från Indien, Pakistan, mellanöstern, Bangladesh, Syrianer. Det handlar inte om islam, och det handlar inte om kristendom, man kan inte säga att det är typiskt islam eller typiskt kurdiskt, utan det här är ett mönster som folk har levt efter i många hundra år och fortfarande lever efter. Och hon fortsätter:

-Går man tillbaka i svensk historia kan man ju se att det också funnits ett kvinnoförtryck där det inte var så länge sedan man till exempel inte kunde föda barn utanför äktenskapet där man tittat snett på ensamma kvinnor med barn, och tidigare ändå när man brände kvinnor på bål som häxor. I dessa kulturer så lever man fortfarande efter dessa mönster och de förstärks också när man flyttar och lämnar det man känner till – man vill värna mer om det man har.

Polisen dåligt utbildad 

I dag pågår tre utredningar i Sverige där tjejer till synes har tagit livet av sig, men där polisen misstänker att det istället handlar om mord som förtäckts som självmord.

Advokat Elisabeth Fritz:

-Det finns fall, även om vi inte har sett tillräckligt många sådana fall i konkreta domar från våra domstolar. Och jag menar att det krävs avsevärda kunskaper hos polis och åklagare.

Men det har satsats på att fördjupa kunskapen hos polisen i Sverige. Dels den rikstäckande tjänst som kriminalinspektör Kickis Åhre Älgamo har haft under tre år som specifikt har riktats åt hedersproblematik, men tjänsten var tidsbegränsad och har nu upphört.

En annan satsning som gjorts för polis och åklagarmyndigheten är att många anställda har fått sett en teaterföreställning i syfte att vidareutbildas om hur man som polis eller åklagare kan jobba mot hedersbrott. Men det här är ingen satsning som fördjupar kunskaperna på riktigt, menar Kickis Åhre-Älgamo:

-Det finns fläckar av kunskap och det finns oerhört mycket duktiga och kompetenta kollegor som kan det här med hedersproblematiken, men generellt inom svensk poliskår så är det väldigt, väldigt dåligt och bristfälligt.

Också Elisabeth Fritz är kritisk till kunskaperna inom polisen. Det är inte ofta tjejer vågar sig till polisen säger hon, när dom väl gör det så är det lätt att de ångrar sig:

-De ifrågasätts, de får inga advokater i ett tidigt skede, hotbildsbedömningen görs inte – de får inte det skydd de behöver! Och det just för att skyddet kostar pengar.

-Vi kan inte ha ett samhälle där vi inte kan ge kvinnor och flickor, men också män, skydd, trots att de behöver det, understryker Fritz.

Ett annat problem är hur socialtjänstlagen är utformad.

Den ser ut så att om socialtjänsten startar en utredning för att hjälpa någon som är under 18 år så måste dom enligt lagen informera föräldrarna - även om dom vet att det är föräldrarna som ligger bakom hoten.

Men det är inte bara lagen som gör det svårt för dem som söker hjälp.

Personalen inom socialtjänsten har ofta svårt att hantera hederskonflikter.

Advokat Elisabeth Fritz:

-Där brister det verkligen i många delar, med kompetens, handlingsplaner och rutiner. Och Zübeide Demirörs fyller i:

-Det som jag tycker är lite läskigt idag är att det trots all lagstiftning fortfarande handlar om att hamna hos rätt person.

Fallet Hassan

Ett tydligt exempel på hur socialen misslyckats i de här fallen är Hassan. När han sökte hjälp hos socialen fick han ingen hjälp alls. Det hela började när Hassan va 15 år och förstod att han var homosexuell. Eftersom Hassan lever gömd vill han vara anonym och därför har vi bytt ut hans namn.

-Om jag hade berättat öppet för min släkt och familj att jag är homosexuell så hade de dödat mig, säger han.

Hassan är också en av dom som blivit uppmanad av sina föräldrar att ta livet av sig. När de förstod att han var homosexuell började uppmaningarna och hoten.

-”Det hade varit bättre om du var död” sa de till exempel, ”ta och släng dig från balkongen” och sådana dumma saker sa de. ”Det hade varit bättre om du aldrig blivit född”. De fick mig att vända mig mot mig själv

Hassan sökte hjälp hos socialen. Men hans socialsekreterare gjorde ingenting när han berättade för henne att hans familj hotade honom.

-Jag fick ingen hjälp därifrån, jag sa till henne flera gånger att jag måste få hjälp att flytta hemifrån, detta kommer att gå illa sa jag till henne, det kommer att smälla när som helst.

Men hon sa till mig, ”Nej, du kan inte flytta hemifrån.”

Hassan försökte desperat få sin socialsekreterare att lyssna. Men inget hjälpte å en dag när han kom hem hade ryktet om hans första kyss med en kille nått familjens öron. Hans pappa var ursinnig.

-Han slog mig med en skurborstspinne tills den gick i två bitar, och han fortsatte att slå tills alltsammans var bara flisor.

Efter flera timmar av misshandel såg Hassan balkongdörren som enda utväg.

-Jag tänkte, ”Jag hoppar”. Jag hade bara dörren framför mig, berättar han. ”Hellre dö nu än att gå tillbaka och få uppleva mer slag”.  Jag orkade inte mer, säger han.  Men Hassan räddade sig själv till slut.

-Jag såg att grannarnas balkong bara låg en halvmeter ifrån vår, och jag tänkte jag försöka hoppa dit istället.

Som genom ett mirakel klarade Hassan att hoppa till den andra balkongen och senare också fly från sin pappa. Men inte tack vare socialtjänsten och socialsekreteraren som han fortfarande är arg på.

-Hade hon hjälpt mig från början att flytta hemifrån så hade kanske inte min pappa gått så här långt. De har inte ens brytt sig om hur vi ska lösa det här problemet och kommer någon och söker hjälp med sådana här problem så tar de det inte på allvar.

Efter att Hassan flytt fick han höra att hans föräldrar trodde att han skulle komma tillbaka eftersom det är svårt att klara sig själv när man bara är 16 år.

Men Hassan är idag stolt över att han överlevde och inte längre lever under direkta dödshot.

Ayse däremot är fortfarande förföljd och hotad.

Älskad av pappa? 

-Man lever som kriminell, säger hon. Jag måste gömma mig, medan de får gå fria.

-Men tror du han älskar dig då, din pappa?

-Jag vet ju inte själv, men det är klart det är sådant man grubblar på. Men det är klart, jag älskar ju honom, jag hatar ju inte honom -vilket folk kan undra över – hur kan jag göra det?

Jag tror, någonstans gör han nog det, älskar mig.  Eller så är det jag som önskehoppas på det. Men jag vet inte, han kunde ursäkta och säga saker som att ”du måste förstå, jag gör ju det här för ditt eget bästa”. Men jag vet inte, slutar Ayse.

Reportrar: Anna Landelius och Mikael Funke

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".