Kaliber 22 oktober 2006: Snitt som kostar - om omskärelse av pojkar

Anna Jaktén. foto: Maria Olsson
1 av 24
Anna Jaktén. foto: Maria Olsson
Kristina Hedberg. Foto: Ola Kjellbye
2 av 24
Kristina Hedberg. Foto: Ola Kjellbye
Göteborgs Synagoga. Foto: Kristina Hedberg
3 av 24
Göteborgs Synagoga. Foto: Kristina Hedberg
Peter Borenstein. Foto: Kristina Hedberg
4 av 24
Peter Borenstein. Foto: Kristina Hedberg
Här framme görs omskärelsen. Foto: Kristina Hedberg
5 av 24
Här framme görs omskärelsen. Foto: Kristina Hedberg
Rosengård i Malmö. Foto: Anna Jaktén
6 av 24
Rosengård i Malmö. Foto: Anna Jaktén
Rosengård i Malmö. Foto: Anna Jaktén
7 av 24
Rosengård i Malmö. Foto: Anna Jaktén
Pojke född 2003 med boll. Foto: Anna Jaktén
8 av 24
Pojke född 2003 med boll. Foto: Anna Jaktén
Pojkens mamma. Foto: Anna Jaktén
9 av 24
Pojkens mamma. Foto: Anna Jaktén
Per Manhem, socialstyrelsen. Foto: Anna Jaktén
10 av 24
Per Manhem, socialstyrelsen. Foto: Anna Jaktén
Socialstyrelsen i malmö. Foto: Anna Jaktén
11 av 24
Socialstyrelsen i malmö. Foto: Anna Jaktén
Islamic center. Foto: Anna Jaktén
12 av 24
Islamic center. Foto: Anna Jaktén
Islamic center. Foto: Anna Jaktén
13 av 24
Islamic center. Foto: Anna Jaktén
Anmälan om pojke född 1991 som kom till Helsingborgs lasarett. Foto: Anna Jaktén
14 av 24
Anmälan om pojke född 1991 som kom till Helsingborgs lasarett. Foto: Anna Jaktén
Anmälan pojke född 2003. Foto: Anna Jaktén
15 av 24
Anmälan pojke född 2003. Foto: Anna Jaktén
Sjuksköterska vittnar om omskärelse i flyktingförläggning. Foto: Anna Jaktén
16 av 24
Sjuksköterska vittnar om omskärelse i flyktingförläggning. Foto: Anna Jaktén
Mamma och pojke född 2003. Foto: Anna Jaktén
17 av 24
Mamma och pojke född 2003. Foto: Anna Jaktén
Pojke född 1990. Anmälan juli 06. Foto: Anna Jaktén
18 av 24
Pojke född 1990. Anmälan juli 06. Foto: Anna Jaktén
En av läkarens varningar. Denna gång om läkemedelsförskrivning. Foto: Anna Jaktén
19 av 24
En av läkarens varningar. Denna gång om läkemedelsförskrivning. Foto: Anna Jaktén
Dokument. Foto: Anna Jaktén
20 av 24
Dokument. Foto: Anna Jaktén
Dokument. Foto: Anna Jaktén
21 av 24
Dokument. Foto: Anna Jaktén
Dokument. Foto: Anna Jaktén
22 av 24
Dokument. Foto: Anna Jaktén
socialstyrelsens utvärdering. Foto: Anna Jaktén
23 av 24
socialstyrelsens utvärdering. Foto: Anna Jaktén
socialstyrelsens utvärdering. Foto: Anna Jaktén
24 av 24
socialstyrelsens utvärdering. Foto: Anna Jaktén

Sedan fem år finns en lag om omskärelse av pojkar. Den kom till för att skydda barn från oprofessionella omskärare, smärta och lidande.

Men samtidigt som lagen kom stängde alltfler landsting dörren för rituella omskärelser. Så föräldrarna söker andra vägar, vägar som långt ifrån alltid är bra för barnen.

Kalibers granskning avslöjar operationer på borden hemma, svarta pengar och en lag som missat målet.

-----------------------------------------------------------

Publicerat tisdag 24 oktober 2006 kl 11:44

När Miriams pojke var tre veckor omskars han. Just så som många andra små pojkar i Sverige. Inte på sjukhus, utan på bordet hemma – av en doktor som kom till lägenheten för att operera och sedan fick pengar i fickan innan han tog sin väska och gick.

När Miriams pojke kom till sjukhus två dagar senare var det i sista stund.

Kaliber granskar operationerna som inte syns i sjukvårdsstatistiken. Vi granskar vad som sker när landstingen stänger dörren. Och vi granskar den lag om omskärelse som skulle skydda pojkar från skador och lidande. Men som till och med den ansvariga myndigheten ger underkänt.

Mångtusenårig tradition

Omskärelse av pojkar är en mångtusenårig tradition. För hundratusentals judar och muslimer i Sverige är det en självklarhet - och en viktig religiös handling.

Enligt judisk tradition omskärs en pojke på sin åttonde levnadsdag av en judisk mohel, en omskärare. Ingreppet är ett sätt att föra en urgammal tradition vidare från pappa till son, ett slags kontrakt.

Peter Borenstein är andlig ledare i judiska församlingen i Göteborg. Han är läkare och mohel.

-Abraham och Gud slöt ett förbund och man kan säga att omskärelsen är sigillet på kontraktet mellan Abraham och Gud, säger han och fortsätter:

-När en man låter omskära sin son så är det som att han sätter sitt eget sigill på det gamla kontraktet, det vill säga att han visar att han ska föra traditionen vidare.

För muslimer är kopplingen till religion inte riktigt lika tydlig. En vuxen man ska vara omskuren, men det är inte så viktigt precis när detta sker eller vem som utför operationen. Ofta omskärs tex muslimska barn av judiska läkare.

Vid sidan av religion brukar de som förespråkar omskärelse också lyfta fram hygieniska skäl. Det finns undersökningar som pekar på en något minskad risk för infektioner eller att kvinnor som lever med omskurna män mer sällan drabbas av livmoderhalscancer.

Sedan fem år tillbaka finns en lag om omskärelse av pojkar i Sverige. Lagen kom till efter flera uppmärksammade fall där pojkar tagit skada. Nu är det reglerat att omskärelse är lagligt. Men ingrepp är inte tillåtna om pojken själv säger nej och operationen ska vara gjord av en läkare eller av socialstyrelsen godkänd omskärare – och under bedövning.

Citat från uppmärksammade äldre fall

Det var det här man ville slippa. Citaten beskriver några uppmärksammade fall.

”X var vid tillfället åtta år. Under ingreppet var han fastbunden och det utfördes utan narkos. Ingreppet har uppenbart inte genomförts med omtanke och respekt för X.” - HSAN beslutar att ge en varning till en Stockholmsläkare 2000.

”Läkaren har underlåtit att försäkra sig om vem som är pojkens mor och att hon samtycker till ingreppet. Det har inte visat sig att ingreppet i kirurgiskt avseende genomförts felaktigt. X var drygt tre och ett halvt år när han utsattes för det medicinskt sett onödiga ingreppet. Ingreppet utfördes i en privatbostad, vilket är olämpligt vid ingrepp av detta slag, eftersom patientsäkerheten inte tillräckligt kan tillgodoses. Under ingreppet var X fasthållen och det utfördes utan narkos.” - HSAN beslutar att ge en varning till en läkare på västkusten 2001. Omskärelsen utfördes utan att mamman gav sitt medgivande.

”Läkaren började med att dra i pojkens förhud. Pojken var rädd. Han grät. När läkaren skar av förhuden skrek pojken kraftigt. Han ryckte i benen och skakade i kroppen. X fick använda all sin kraft för att hålla kvar honom. Det märktes tydligt att pojken hade mycket ont. Efter en stund förklarade läkaren att han var färdig. Han tog bort en apparat från pojkens penis. Pojken lugnade sig. Läkaren undersökte pojkens penis och förklarade att för lite hud hade skurits bort varför ingreppet fick göras om. Läkaren sprayade på nytt på pojkens penis varefter han satte en apparat på denna. Barnet reagerade om möjligt än värre på detta. Läkaren uppmanade dem att hålla handen för munnen på pojken” - Vittne berättar i rättegång mot skånsk läkare 1996. Läkaren fälldes för bla misshandel av tre pojkar i samband med misslyckade omskärelser. Läkaren förlorade några år senare sin läkarlegitimation. Denne pojke fick senare behandlas av plastikkirurg och var tvungen att transplantera hud. Kaliber har träffat vittnet nu och han säger att han idag är väldigt tveksam till omskärelse överhuvudtaget.


Fem nya anmälningar

Men det finns en oro för att den nya lagen inte nått fram till det som var syftet. Så här står det i ett antal nya ärenden som hamnat på socialstyrelsens bord:

”Runt om pojkens penis fanns ett tre cm brett sårområde med beläggningar. Huden har inte sytts ihop varför en glipa på tre cm uppstått utan hudtäckning. Pojken remitterad till barnkirurg för ställningstagande om plastikkirurgiskt ingrepp.”

”Omskärelsen skedde i familjens hem och kostade tusen kronor.”

”Pojkens penis var flådd från skinn i nästan hela sin längd. Det fanns endast 1 cm hud kvar kring roten.”

”Verksamhetschefen ställer frågan om den aktuelle läkaren har tillstånd att utföra omskärelser i hemmet.”

” Det framgår av journalen att förbandet runt pojkens penis vuxit fast i operationssåret.”

”Han är inte legitimerad läkare i Sverige.”

Det här är citat från fem olika ärenden som kommit till Socialstyrelsens tillsynsenhet i Malmö det senaste halvåret. Pojkar mellan ett och sexton år som kommit till sjukhus med allvarliga infektioner efter omskärelser.

Var dom här pojkarna har omskurits är oklart.

Överhuvudtaget finns det ingen som har överblick över de uppskattningsvis 3000 -5000 omskärelser av svenska pojkar som sker varje år.

Men det är uppenbart att problemen oftast inte rör dem som lagen främst riktar in sig på – der fåtalet judiska omskärare utan läkarlegitimation som fått tillstånd att operera riktigt små barn. I stället rör oron den större gruppen – de muslimska pojkarna - som inte sällan omskärs i förskoleåldern.

Svårt att få klarhet

Nils René är avdelningsdirektör och Per Manhem är enhetschef på Socialstyrelsen i Malmö. Det är dom som ska se till att läkarna här sköter sig – tex när det gäller omskärelser. 

-Vi får hoppas att omskärelserna sker på ett bra sätt, men vi kan ju inte alls vara trygga i att så sker. Och vi ser ju också missförhållanden, säger René.

-Vi har haft några rätt obehagliga fall där pojkar säkert har lidigt svårt och till exempel inte kunnat kissa, tillägger Per Manhem.

De ärenden som vi citerade ovan utreds just nu av polis.

Men det är inte lätt att få klarhet. Under de fem år som lagen om omskärelse av pojkar funnits har ännu ingen i Sverige ställts inför rätta. Och när det går fel är det få föräldrar som vågar eller vill berätta.

Socialstyrelsen upplever detta som ett problem som innebär att det är svårt att ställa läkare till svars. När socialstyrelsen tex har sökt kontakt med föräldarna till de pojkar som kommit till Helsingborgs lasarett så har man inte fått några svar.

Det som hände Miriams pojke

Men det finns undantag. Det finns de föräldrar som vågar berätta. För att det som hände deras barn inte ska hända andra.

Hon bor i en lägenhet i Malmö. Vi kan kalla henne Miriam.

Miriam har fortfarande svårt att prata om det som hände för tre år sedan. För att jag ska förstå plockar hon fram en diskett och stoppar i datorn. Fotografierna som visas på skärmen är snart tre år gamla och tagna på sjukhuset. Miriams barn som tittar på TV i samma rum stojar  – men vi båda tystnar vid synen av bilderna på en liten pojke vars könsorgan är svullet och alldeles svartfärgat och vars lår och mage är blå och rödflammiga.

-När läkaren skulle börja med omskärelsen frågade jag om han inte skulle bedöva mitt barn, berättar Miriam. ”Om du vill” svarade läkaren. Det ville hon.

Det fanns inte möjligheter att omskära hennes pojke på sjukhus, säger Miriam. Och till Danmark, dit många muslimer från Malmö åker för att omskära sina pojkar, ville inte Miriam och hennes make. Det kändes för långt och för osäkert. Men så fick de höra om en läkare som utförde omskärelser i hemmet. Familjen stämde träff med honom vid affären nere vid hörnet. De litade på mannen. Han hade ju svensk läkarlegitimation.

Pojken omskars på bordet hemma. Efteråt visade läkaren hur Miriam skulle sätta en kompress på såret, sedan  en kaffekopp som en slags förband och sedan blöjan utanpå alltihop.

Men pojken blev snart svårt sjuk.

-Han kunde inte kissa på två dagar och det började lukta jättemycket. Men det var ju bandage över och jag visste inte hur det såg ut under det, berättar Miriam.

Svart av infektionen

Hon och hennes bror ringde vi läkaren och berättade att pojken blivit sjuk. Läkaren föreslog att de skulle ta bort bandaget.

-Jag och min bror försökte gemensamt få bort bandaget, säger Miriam, men det var svårt för det hade fastnat i såret på penisen.

-Efter en halvtimmes arbete såg vi att penisen var alldels svart - den såg hemsk ut.

Miriam reagerade först med chock.

-Jag bara skrek och grät, jag trodde jag skulle förlora min son. Det var hemskt!

Miriam ringde återigen till läkaren, som sa ”Åk till sjukhuset.”

Miriams pojke fick stanna på sjukhuset i nio dagar. Därefter krävdes många behandlingar och en operation för att vidga pojkens urinrör, som blivit trångt av infektionen.

Händelsen anmäldes till socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Malmö, och landade på Nils Renés bord. 

-Läkaren som hade gjort omskärelsen hade satt en plastring runt penisroten, och den klämde åt så mycket att blodtillförseln stoppades. Det var risk för att organet skulle dö helt enkelt, säger René, och fortsätter.

-Pojken hade inte heller kunnat kissa på två dagar, så blåsan var sprängfylld. När han kom till sjukhuset hade han en stor infektion på väg till blodförgiftning, och han hade också en begynnande urinförgiftning. Det ska man inte behöva uppleva när man är tre veckor, konstaterar Nils René.

Så här står det i Socialstyrelsens anmälan 2005:

” X har, genom att på ett oskickligt sätt genomföra en omskärelse på den vid operationstillfället endast tre veckor gamla pojken, utsatt pojken för livsfara och stort obehag(...) Han har förorsakat en massiv infektion i operationsområdet med spridning ut i stora delar av pojkens kropp. Han har anbringat en plastring kring pojkens penis, vilket förfaringssätt, förutom stas med risk för nekros i penisens yttersta ända, troligen även bidragit till, att pojken under två dygn inte kunnat kissa. Pojkens urinblåsa var sprängfylls och risk för urinförgiftning förelåg.”

Miriam trodde att hon var trygg - läkaren hon anlitade hade arbetat i yrket under lång tid, och hade svensk legitimation. Ändå känner hon skuld.

-Jag känner att jag har skadat mitt barn, men det var inte meningen, säger hon.

Landstingen stänger dörren

Hur vanligt det är att omskärelser sker i hemmen är det ingen som vet.

I Skåne görs rituella omskärelser numera inte alls i landstingets regi. Inte ens om man betalar. För landstingen är det för dyrt, men det är också så att det är brist på barnkirurger. Och många läkare säger nej till ingreppet av etiska skäl.

Föräldrarna får alltså söka sig utanför den offentliga vården. Och så är det inte bara i Skåne. En enkät som Kaliber skickat till samtliga 21 svenska landsting visar att sedan lagen om manlig omskärelse kom för fem år sedan har antalet landsting som utför ingreppet halverats – från fjorton till sju.

Så var omskärs barnen?

Alla föräldrar söker sig inte till professionella men dyra privatkliniker i stället.

-Jag tror inte att vi i sjuk- och hälsovården bara kan blunda för det här och bara låtsas som att ingenting händer för föräldrarna fixar det här själva på annat sätt om inte vi hjälper till. Jag tycker att vi har en skyldighet mot barnen att se till att de här ingreppen sker på ett bra sätt.

Det säger Susanne Falck som arbetar på barnhälsovårdens utvecklingsenhet i Malmö. Det är de hon jobbar med, sköterskor på barnavårdcentraler, som har överblicken, och som ofta får frågor om vart man ska vända sig för att få sin son omskuren.

-Det stora flertalet av sköterskorna vet inte alls och har ingen att hänvisa till, säger hon.

Några rekommenderar moskén. Och många vet att det är vanligt att man åker till Danmark, eller gör ingreppet i hemmen, men det är ingenting man rekommenderar, säger Susanne Falck. Och sköterskorna vet också att en stor andel av omskärelserna sker när familjerna besöker sina hemländer på semesterresor. Falck tycker att barnavården har alldeles för dåliga kunskaper om hur och var pojkar omskärs. Men hon vet att det ibland går illa:

-Många sköterskor har berättat den senaste tiden om stora problem med infekterade sår på penisar, säger hon.

Många barn i Malmö omskärs i moskén, Islamic center, där det finns ett mottagningsrum med utrustning dit en dansk läkare kommer för att omskära barn. Också pojkar från andra delar av landet reser dit.

Bilderna varierar

Det är på barnavårdcentralerna den breda kunskapen finns. En rundringning som Kaliber gör till ett femtontal barnavårdcentraler över hela landet visar på stor spridning. På flera håll är problemen små. Det är oftast platser där landstingen subventionerar eller där det finns privatläkare med erfarenhet av omskärelser.

På andra håll finns en stor frustration. Inte minst i Skåne. När Kaliber tex ringer till vårdcentralen i Rosengård i Malmö har chefen där just fått in en lapp om sex nya patienter med infekterade könsorgan.

Vad är barnens bästa?

Men den breda frustrationen, bland läkare och sköterskor runt om i landet, gäller det etiska dilemmat: vad är egentligen barnens bästa?

Tomas Arvidsson är barnhälsovårdsöverläkare i Göteborg. Han resonerar om hur han och andra läkare och sjukvården i stort bör förhålla sig till att utföra omskärelser.

-Sjukvården är ju subventionerad för att utföra sjukvård, och det här är ju ett rituellt ingrepp som vi egentligen inte ska göra inom sjukvården, säger han, men fortsätter:

-Men det är ju inte kriminellt och om det ska göras så är det viktigt att det är någon som kan det, som gör det.

-Egentligen måste man vara praktisk. Vi kan inte säga ”Ni får inte omskära era barn för det gör vi inte i Sverige” Det kommer ju att ske ändå, och då tror jag faktiskt att vi måste göra det under ett visst överinseende. Det minsta är att legitimerad personal tar hand om ingreppen. Men jag tycker att sjukvården skulle kunna ta en större del i detta och kanske utföra omskärelser på sjukhus till en rimlig kostnad, slutar Arvidsson.

För landsting och läkare runt om i landet är omskärelser en av de omöjliga frågorna.

Har föräldrar rätt att bestämma om deras pojke ska omskäras av religiösa skäl, inte medicinska? Går det ihop med läkarens yrkesroll att göra en operation av något som inte är sjukt? På någon som själv är för liten för att säga ja eller nej? Går det ihop med FNs barnkonvention? Är det ett övergrepp?

Att det kan finnas hygieniska fördelar har vi redan nämnt. Men det finns också nackdelar med att vara omskuren som få talar om, till exempel att huden efter omskärelsen blir grövre och mindre känslig.

Ingen rättegång om Miriams pojke

I lägenheten i Malmö läser Miriams pojke och hans syskon en bok om spöken.

Pojken mår bra nu. Hans familj tog det svåra beslutet att berätta om det som hänt, för socialstyrelse och polis. Läkaren varnades, men fick fortsätta som läkare. Förundersökningen som inleddes lades ner. Det gick inte att styrka att infektionen var läkarens fel. Dessutom menade åklagaren att läkaren visat omtanke genom att höra av sig till familjen efter ingreppet.

För Miriam var det en chock att läkaren fick fortsätta. Hon förstod nämligen så småningen att hennes pojke inte var den förste som råkat illa ut efter att ha behandlats av just den här läkaren.

För tretton år sedan omskar han sex pojkar på en flyktingförläggning i Ludvika. Det var innan han fick läkarlegitimation. Ingen bedövning användes.

Mannen fälldes av tingsrätt och hovrätt för misshandel. Men Högsta domstolen friade, eftersom ju barnens föräldrar gått med på att mannen skulle omskära barnen. Just den här händelsen var en av orsakerna till att Sverige fick en lag om omskärelse av pojkar för fem år sedan.

Så här berättar ett vittne (citat från dom):

” Hon bad X visa sin läkarlegitimation, vilket denne inte hade. Hon sade då till X att lämna rummet och tillkallade polis. Hon sökte sedan efter omskärda pojkar och hittade en 18 månader gammal pojke som blödde om penis, gråtande hos sin mamma som förgäves försökte lugna honom med bröstet. I ett annat rum låg tre gossar i sexårsåldern och skrek i högan sky med genomblödda bandage om sina penisar. De verkade skräckslagna och skrek alla tre.” - Sjuksköterska på flyktingförläggning berättar under rättegång 1995.

-En läkare kan göra ett misstag, kanske två men inte flera hela tiden. Men någon borde stoppat den här läkaren tidigare, säger Miriam, som trodde att kollen var bättre i Sverige.

Så här skriver Högsta Domstolen:

”Även om flera omständigheter synes tala för att de hygieniska förhållandena inte har varit tillfredsställande, kan det inte mot X bestridande anses visat att det i detta hänseende har förelegat sådana brister att föräldrarnas samtycke inte skulle befria från ansvar. Inte heller i övrigt har åklagaren styrkt några omständigheter som gör att deras samtycke inte bör medföra ansvarsfrihet för X. På grund av det anförda skall åtalet ogillas.” - Högsta Domstolens beslut 1997.

Varningar för fyra misstag

Kaliber har granskat mannen som omskar Miriams pojke. Trots omskärelsen utan bedövning och trots att han under sin at-tjänst skrev ut stora mängder beroendeframkallande läkemedel på oriktiga grunder så fick mannen läkarlegitimation.

”Av utredningen framgår att X till patient nr 1 under 42 dagar skrivit ut 1 750 tabletter Flunitrazepam, ett preparat som används i missbrukarkretsar, och därutöver till samma patient skrivit ut Viagra samt smärtstillande medel i stora mängder.” - HSAN:s beslut att ge skåneläkaren en varning 2001 för felaktiga läkemedelsförskrivningar. Ärendet rör ärenden med 17 olika patienter.

Läkaren har varit anställd av flera landsting. Han har anmälts till Hälso och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN,  sju gånger. För fyra allvarliga misstag har han fått varningar av HSAN. Läkaren har avskedats från en arbetsplats efter det att han ljugit om huruvida han fortsatt att omskära pojkar vid sidan av sin tjänst. Han har varit föremål för två polisutredningar – som inte lett vidare till åtal.

-Jag är mycket arg, och tänker fortfarande på saken, och jag är också arg över att han fick fortsätta med sitt jobb, säger Miriam.

Kaliber har talat med läkaren, som inte vill bli intervjuad på band. Han säger att han nu helt slutat med omskärelser. Han är rädd att mista sin läkarlegitimation. När det gäller omskärelsen av Miriams pojke så säger han att han inte varit slarvig med hygienen utan att det kan bli infektioner ändå. Han vill lämna händelsen bakom sig.

Myndighet ger lagen underkänt

För ett år sedan utvärderade Socialstyrelsen lagen om omskärelse av pojkar. ”Lagen har inte haft önskad effekt som skydd för att pojkar kommer till skada” står det. Problemen rör nämligen sällan de som lagen fokuserar på, alltså de judiska omskärare som opererar riktigt små barn. Problemet är istället just det som hände Miriams pojke: omskärelser av muslimska barn, inte sällan utförda av läkare, men helt utanför den offentliga hälso och sjukvården.

-Denna lag är relativt verkningslös, säger Per Manhem. Nu ser vi att det är många fler pojkar som blir omskurna, och vi får behandla dem som det gått snett för och som resulterar i anmälningar.

Nils René fyller i:

-Lagen får väl mest ses som en viljeyttring från samhällets sida; vi vill att det ska gå till på det här sättet, men vi har ingen möjlighet att kontrollera att den efterlevs, för vi vet ju inte var och när ingreppen sker.

- Först och främst skulle jag vilja se att man hade någon form av anmälningsplikt så att man kunde kartlägga hur många omskärelser som sker så att vi kan få nivån på problemet stadfäst, slutar Per Manhem.

”Socialstyrelsen har att döma av de komplikationer som registrerats i den offentliga hälso- och sjukvården samt uppgifter i samband med övrig verksamhetstillsyn uppfattningen att det förekommer omskärelser fr.a. äldre pojkar (i förskoleåldern) utanför hälso- och sjukvården.Socialstyrelsen anser mot denna bakgrund att lagen inte haft önskad effekt som skydd mot att pojkar kommer till skada i omskärelseverksamheten som helhet.” - Socialstyrelsens utvärdering av lagen

Reportrar: Anna Jaktén och Kristina Hedberg

Uppföljningar och konsekvenser av vårt program:

Nyckelord

2006

Dela