Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Örebro

Folktandvården svek sitt löfte om hjälp

Publicerat fredag 4 mars 2011 kl 06.37
Erika Wilhelmsson känner sig sviken efter utebliven hjälp mot sin tandvårdsskräck, trots att hon blev lovad. Foto: Ida Leveby-Andersson/Sveriges Radio Örebro.

Erika Wilhelmsson skulle bara laga en tand. Men hos folktandvården bröt hon ihop, tandvårdsrädslan blev för mycket. Hon lämnade mottagningen med ett löfte om att få hjälp. Efter tre veckor fick hon ett brev som förklarade att hon inte skulle få hjälp.

– Jag blev rädd, jag såg liksom inte att jag skulle fixa det hela, jag vet inte, jag kan inte förklara det, men det blev svart, jag fick svårt att andas och mådde illa, säger Erika Wilhelmsson.

En rad händelser har gjort att Erika Wilhelmsson lidit av odontofobi eller tandvårdsrädsla, sedan tonåren. Men hennes skräck anses inte vara tillräckligt extrem för att hon ska få hjälp. Bengt Sjödin är folktandvårdschef i Örebro kommun tycker att Erika ska ta kontakt igen.

– Logistiken i den här verksamheten, det har ju varit en försöksversamhet tidigare i Örebro, den har förändrats och det är möjligt att hon kan ha fått fel information, jag utesluter inte det. Hon kan ta kontakt med psykiatrigruppen och få ett formulär hemskickat och sedan svara på det och sedan få besked, säger han.

Men för Erika, som redan blivit avvisad och alltså inte anses tillräckligt rädd för att få prata med en psykolog och gå i samtalsterapi för att gå till botten med problemet, finns två alternativ kvar att välja mellan. Lugnande eller lustgas. Men inget känns bra, säger hon.

– Det här medlet gör att jag inte kan amma, och jag har ju precis blivit mamma så jag måste ju kunna amma. Det andra alternativet är lustgas, men jag har haft det förut och det hjälper inte.

Så lugnande är inte ett alternativ och inte lustgas heller, då kvarstår bara att prata med en psykolog?

– Ja, det var väl så jag kände så jag blev väl väldigt besviken och där tappade jag också det förtroendet. För jag hade ändå öppnat mig och berättat varför jag var rädd, de sa att de skulle hjälpa och sedan är jag inte rädd nog och då kände jag att där tappade jag allting, så nu har jag inte gått dit på ett tag, för jag litar inte på dem längre, säger hon.

Ida Leveby Andersson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".