Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Alfred Nobels testamente - Karlskoga häradsrätt räddar Nobelpriset

Publicerat tisdag 29 december 2015 kl 13.43
"Han var rädd för att dö ensam"
(8:45 min)
Sängen där Alfred Nobel lär ha dött på natten till den 10 december 1896
1 av 2
Sängen där Alfred Nobel lär ha dött på natten till den 10 december 1896. Interiör från Villa Nobel i Sanremo. Foto: Mats Carlsson-Lénart.
Tingshuset i Karlskoga som var säte för häradsrätten låg i huset Karlshall, i nuvarande centrala Karlskoga. På 1890-talet var Karlskoga ännu blott en kyrkby. 1945 när Karlskoga blivit stad revs tingshuset som byggts om år 1905. Arkivbild: Karlskoga Hembygdsförening.
2 av 2
Tingshuset i Karlskoga som var säte för häradsrätten låg i huset Karlshall, i nuvarande centrala Karlskoga. På 1890-talet var Karlskoga ännu blott en kyrkby. 1945 när Karlskoga blivit stad revs tingshuset som byggts om år 1905. Arkivbild: Karlskoga Hembygdsförening.

Den 10 december 1896 avled Alfred Nobel i Sanremo. En kamp om Nobels förmögenhet inleddes. Testamentet sågs som galenskap av många. Men häradsrätten i Karlskoga godkänner det i februari 1897, ett beslut utan vi inte hade haft något Nobelpris idag.

(Del 2)

Sommaren 1896 var Alfred Nobels sista i Karlskoga. I december samma år befann han sig i sin villa i Sanremo där han den 8 december fick ett slaganfall. Natten till den 10 december avled han, 63 år gammal.

Alfred Nobels närmaste medarbetare och förtrogne under slutet av sitt liv var den unge ingenjören Ragnar Sohlman. Honom hade Nobel anställt 1893 och från 1894 var Sohlman baserad i Karlskoga med ansvar för att bygga upp det nya laboratoriet i Björkborn.

 

Ingav förtroende

Ragnar Sohlman var född 1870 i Stockholm. Han gick på KTH och blev 1890 civilingenjör med inriktning på kemi. Mellan 1890 och 93 vistades och arbetade Sohlman i USA.

Under de cirka tre år som Sohlman var Nobels assistent och medarbetare fick Nobel ett allt större förtroende för den unge ingenjören. Och i den definitiva versionen av sitt testamente förordnade Alfred Nobel Sohlman som en av exekutorerna av sin sista vilja.

 

Kom för sent

När Ragnar Sohlman per telegram fick reda på att Alfred Nobel drabbats av ett slaganfall befann han sig i Karlskoga. Han avreste genast mot Sanremo men det tog tid att resa på den tiden och Sohlman hann inte fram i tid – Nobel låg redan död i villan.

Efter ett par dagar kommer en kopia av testamentet från Stockholm till Sanremo och Sohlman blir chockad när han läser att han ska genomföra sin chefs sista vilja.

Den andre testamentsexekutorn var Rudolf Liljekvist, en av Nobels affärsbekanta men det kom från början att bli den unge Sohlman som fick den helt ledande rollen i det svåra arbetet.

 

Blev sensation

När testamentet kommer till allmän kännedom i början av 1897 väckte det sensation. Nobels pengar skulle användas till priser som kunde delas ut av personer i alla världens länder. Detta i en nationalistisk tid då känslan för det internationella ännu inte var så starkt utvecklad. Och till råga på allt ville Nobel även ge priser till fredsstiftare. Och det kanske värsta av allt, tyckte i varje fall en del i Sverige, var att Norge skulle bestämma vem som skulle få fredspriset.

Förutom att det alltså fanns ett starkt motstånd mot testamentets innehåll var handlingens utformning i sig ett problem. Nobel ogillade jurister och hade valt att skriva sitt testamente utan professionell hjälp. Det kunde bli svårt att få någon domstol att acceptera det.

 

Var bodde Nobel?

Dessutom var frågan om var Alfred Nobel egentligen varit bosatt. Det var inte helt självklart. År 1890 hade han ju, i spåren av spionerianklagelser mm, lämnat Paris där han haft ett hem i 27 år men han hade ju trots behållit sin fastighet i den franska huvudstaden. Efter 1890 hade Nobel delat sin tid framförallt mellan Italien och Sverige.

 

Släkten tar strid

I Alfred Nobels släkt fanns olika meningar om testamentet. Alfred Nobel hade ju inga egna barn men däremot en rad syskonbarn – hans avlidna bröder Ludvig och Robert hade båda varit gifta.

Ludvig Nobel hade tagit över fadern Immanuel Nobels stundtals problematiska industriverksamhet i S:t Petersburg och lyckats utveckla den. Men framförallt hade han från slutet av 1870-talet  tjänat stora pengar på olja som kom från Kaspiska havet. När Ludvig Nobel dog 1888 var han en mycket förmögen och framgångsrik man och det blev hans äldste son Emanuel Nobel som tog över ledningen av oljebolaget Branobel och ”Nobelverken” i S:t Petersburg.    

Robert Nobel däremot var inte alls lika välbeställd som brodern, trots att han var den i släkten som ”hittade” oljan kring Baku på 1870-talet. Men klen hälsa gjorde att Robert Nobel lämnade Ryssland och de nobelska storaffärerna där år 1880 och återvände till Sverige. Så småningom köpte han godset Getå i Kolmården i Östergötland, där han avled 1896, cirka fyra månader före sin bror Alfred.

Ludvig Nobels barn under ledning av Emanuel tog från början tydlig ställning för sin farbrors kontroversiella testamente, trots att de inte skulle ärva honom. De hade pengar själva så det räckte och blev över. Utan det var Roberts barn som tog strid mot Alfred Nobels testamente.

 

Hoppades på Frankrike

Robert Nobel hade fyra barn, Hjalmar, Robert, Tyra och Ingeborg. Tyra avled dock strax efter sin berömde farbror, i samband med julbaket på Getå i december 1896. Det blir Hjalmar Nobel (f 1863) som tar den ledande rollen i släktens kamp mot Alfreds testamente. Hjalmar som under Alfreds period som herre på Bofors och Björkborn bott på herrgården och där hjälpt sin farbror med bland annat inredning.

Till Roberts barn ansluter sig också de filipstadsfödda bröderna Hjalmar och Åke Sjögren. De är gifta med var sin nobelsläkting från Ludvig Nobels gren av släkten. Geologen Hjalmar med Ludvigs dotter Anna och Åke med änkan till Ludvigs son Carl.

Släktingarna vet att deras stora chans att få testamentet upphävt är att bouppteckningen ska äga rum i Frankrike. Den franska lagen är mycket tydlig och ett testamente av det slaget som Alfred Nobel skrivit hade aldrig godkänts i en fransk domstol.

 

Karlskoga räddade

Även testamentsexekutorn Sohlman var medveten om den franska lagen. Han och kollegan Liljekvist anlitar stockholmsadvokaten Carl Lindhagen som sin juridiske expert. De kommer fram till att den enda möjigheten för att genomföra Nobels sista vilja är att testamentet registreras i en svensk domstol. De ansöker om detta hos Stockholms rådhusrätt, med hänvisning till att Alfred Nobel var född i Stockholm men den domstolen kommer fram till att den inte är rätt instans.

Då, i februari 1897, går frågan till Karlskoga häradsrätt – med säte i det nybyggda lilla tingshuset Karlshall i Karlskoga kyrkby. Denna domstol sammankallas relativt omgående och sammanträdet äger rum lördagen den 13 februari 1897. Ordförande i rätten just denna dag är inte den ordinarie häradshövdingen Magnus Unger utan dennes 26-årige son Abraham Unger, senare landshövding i Värmland.

Häradsrätten kom fram till att Alfred Nobel bodde i Karlskoga och att hans testamente ska registreras där.

De klagande släktingarna chockades av häradsrättens beslut. Också i pressen ifrågasätts beslutet. Och dramat om Nobels testamente var inte över.

 

Alfred Nobels testamente är en serie i tre delar, varav det här är del två.
Frilansjournalisten Mats Carlsson-Lénart berättar. Medverkar gör även Hans Johansson, chef för Nobelmuseet i Karlskoga.
Du kan höra och läsa de andra delarna här nedan.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".