Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Tänt var det här

Gamla Nitro Nobel lever under nytt namn

Publicerat fredag 30 december 2016 kl 06.00
Gyttorp – sprängämnescentrum ännu efter 159 år
(7:46 min)
Alfred Nobel
1 av 4
Foto: Mats Carlsson Lennart
Alfred Nobel
2 av 4
Foto: Mats Carlsson Lennart
Alfred Nobel
3 av 4
Foto: Mats Carlsson Lennart
Alfred Nobel
4 av 4
Foto: Mats Carlsson Lennart

Ingen annan plats i landet förknippas med sprängämnen mer än Gyttorp. Och än idag försöker industrin i den lilla orten ligga i framkant.

Sedan 2006 ingår sprängämnesfabriken i Gyttorp i världens största civila sprängämneskoncern Orica, med säte i Melbourne i Australien. Under åren 1965-99 hette företaget Nitro Nobel och dessförinnan Nitroglycerin AB. Det bolaget grundades av Alfred Nobel redan 1864, fast då i Stockholm.

Fabriken i Gyttorp grundades som ett krutbruk redan 1858. I slutet av 1800-talet inledde krutbruket även tillverkning av dynamit. 1915 köpte Nitroglycerin AB fabriken och företaget i Gyttorp och kring 1920 flyttades all Nitroglycerins produktion från Vinterviken utanför Stockholm till Gyttorp.

Slut på dynamit
Som mest arbetade cirka 1 500 personer på Nitro Nobel i Gyttorp, där företaget hade sitt huvudkontor i en ståtlig byggnad med utsikt över Vikern. Idag är antalet anställda drygt 300. Och det är inte längre dynamit som tillverkas i Gyttorp utan så kallade emulsionssprängämnen. Dessa är inte lika farliga som dynamit att tillverka, transportera och använda.

Ett emulsionssprängämne är en blandning av olja, vatten och olika kemikalier. Den sista delen av produktionen, känsliggörandet, görs dock inte förrän på platsen för sprängningen. Särskilda tankbilar, ”laddfordon”, blandar till sprängämnet innan det pumpas ner i borrhålen.

Sinnrikt system
I Gyttorp tillverkas också ett svenskutvecklat icke-elektriskt tändsystem som ersatt de tidigare elektriska tändsystemen. I många år tände man ju dynamitladdningarna med enkel stubintråd men sen kom det elektriska tändsystem. Dessa var dock känsliga för t ex åska eller för kraftledningar i närheten och laddningarna kunde i värsta fall utlösas i förtid.

Därför utvecklades ett icke-elektriskt tändsystem, där små mängder explosivt damm i sugrör tänder laddningen. Väl fungerande tändsystem är viktiga då en ”salva” består av en borrhål och för att sprängningen ska bli så effektiv som möjligt är det viktigt att hålen tänds i en viss ordning och med vissa (ytterst korta) mellanrum.

Fjärrstyrning tar bort risker
Det senaste i sprängutvecklingen är dock radiostyrda sprängladdningar, som kan tändas genom hela 1000 meter berg. Det gör att gruvarbetare inte behöver tända salvor i farliga underjordsmiljöer är det är rasrisk. På sikt kommer också sannolikt borrning och laddning inför sprängning att mekaniseras och styras trådlöst, vilket ytterligare ska minska exempelvis gruvarbetares riskexponering.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".