Svårbevakad droghandel i Linköping
Narkotikabruket bland länets ungdomar är fortsatt stort, ändå minskar polisanmälningarna. Enligt polisens gatulangningsgrupp i Linköping är missbruket konstant, det är resurserna som inte räcker till.
En kille med litet barn sitter på en parkbänk i S:t Larsparken i Linköping. Magnus Skoglund kisar genom bilens vindruta.
– Är det inte den där killen som är efterlyst och egentligen skulle vara på behandlingshem? undrar Magnus Skoglund.
Vi kör tre-fyra varv runt parken. Sen stannar Magnus Skoglund och kollegan Marcus Ibrevik. Vi sneddar över Drottninggatan och in i parken.
Fel kille, bara några missbrukare sitter och kurar vid fontänen. Det är måndag förmiddag och gatulangningsgruppen jobbar efter tips man fått. De får mer gjort då. Fredags- och lördagskvällar skulle de distraheras av så mycket annat.
Stadsmissionen är nästa anhalt. Där samlas många blandmissbrukare på en gård alldeles intill Linköpings dyrare och högst respektabla citybostadsrätter.
Anledningen till samling just nu: gratis frukost. Det har varit bråk och slagsmål utanför den slitna gamla villan i natt och det är därför vi är här.
Magnus Skoglund berättar att livet hårdnat mer och mer för missbrukarna
– De har börjat handla av "fel" personer, unga från kriminella gäng. Förr kunde de luggslitna, lite till åren komna, få uppskov med en skuld. Det tillåter inte de unga kriminella.
– De slår ner dem direkt, säger Magnus Skoglund som nu fått syn på en gammal bekant.
Bakom Stadsmissionen träffar vi en kille i 30-årsåldern, en gammal heroinist som poliserna känner väl sen förr. Tonen är vänskaplig.
– Hur går det, jaså kommer du in på behandlingshem nu, vad bra! uppmuntrar Magnus Skoglund.
Killen påpekar lite på skoj att poliserna är skyldiga honom pengar.
– Det där var ju värt 850 kronor! Hur kunde ni göra tillslaget så snabbt? Jag hade ju bara varit hemma i 10 minuter, vilken otur jag ska ha då!
Men tonen är ändå vänskaplig, alla skrattar. En sliten tjej i 25-årsåldern kommer fram.
– Jag hörde att det var några äckliga poliser här. Kom så ska ni få en kram!
Det stämmer det som Magnus säger, det verkar råda en hatkärlek mellan missbrukarna och gatulangningsgruppen.
– De vill ju självklart inte förspilla sina liv genom att knarka, inte egentligen, säger Magnus Skoglund.
Han drar den anonyma svarta täckjackan lite tätare kring tjänstevapnet och pepparsprayen han har innanför.
– Vi måste ständigt vara beredda, man vet aldrig när det svänger och blir våldsamt.
Klockan är elva och vi åker ut till en lägenhet där en känd missbrukare bor i Ekholmen. Poliserna ska stå och "lyssna" utanför en stund. Droghandeln sker natt som dag, dygnet runt.
Det är olika traditioner i Norrköping och Linköping. I Norrköping är heroin och den mycket potenta nätdrogen MDPV vanligast bland missbrukarna.
– Norrköping är lättare att bevaka, missbrukarna rör sig mer utomhus. I Linköping är partydroger som amfetamin och hasch vanligare och
det säljs mer dolt, inne i lägenheter, det är svårare, säger Magnus Skoglund.
